Gorillornas beteende

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur får gorillorna tag på sin mat? Lever de i flock? Hur ser flocken ut?

Gorillorna som är de stösta primaterna kan väga mellan 140-180 kg. Det gör att de måste äta väldigt mycket mat varje dag. (En hanne på 170 kilo behöver cirka 40 kilo mat om dagen.)
De äter bambu, rötter, skott, löv, bär och frukt. Ibland äter de också svamp, tistlar, nässlor, maskar och larver. De sitter och äter en massa mat och sedan vilar de sig i ungefär en timme. De går inte så långt för att hitta sin mat, högst en halv kilometer per dag. I boken Bergsgorillor av M Bright (1989) beskrivs det hur de aldrig äter upp all mat som finns på ett ställe utan förflyttar sig innan all mat tar slut. Det gör de troligen för att det ska finnas mat till dem när de kommer tillbaka.
Själva måltiden är nog ett medfött beteende men att ”spara” maten är nog något som gorillaungarna lär sig genom att observera de vuxna.
De lever i grupper som består av 1-2 gamla hanar, 2-3 vuxna unghanar, 3-8 vuxna honor, 2-5 ungdjur och 4-6 ungar. Alltså totalt omkring 10-20 individer i en grupp.
Ledaren för gruppen är silverrygen (alfa-hanen).
Fördelen med att vara så många i en grupp är att man kan hjälpas åt med allting. Ingen behöver klara sig själv, till exempel hjälper de unga hanarna silverryggen att slåss när en annan hane vill ta hans plats. Alla hjälper också till att ta hand om och uppfostra ungarna. Gorillor har mycket starka band mellan gruppmedlemmarna, nästan som i en människofamilj.
Att leva i grupp och hitta sin plats i gruppen tror jag är ett inlärt beteende som ungarna lär sig när de observerar de andra i gruppen.

Hur ser miljön ut där gorillorna lever? Har gorillor revir?

Gorillor lever i centrala, östra och västra Afrika, i tät och svårframkomlig regnskog. Det regnar ofta och luften är väldigt fuktig. Miljön beskrivs i boken ”En hyllning till aporna” av Steve Bloom (1999).
Gorillorna lever i revir och varje grupp har cirka 40 km², men de låter andra gorillor komma in i reviret, oftast överlappar reviren varandra. I vanliga fall undviker olika gorilla grupper varandra men om de mot förmodan skulle träffas skulle de troligen bara stå och vråla på varandra tills den ena gruppen gav sig av. De skyddar alltså inte sitt revir mot andra gorillor.

Hur skyddar de sig mot faror?

Gorillan är så stor och stark att den inte har så många naturliga fiender. Jaguaren kan ibland fånga en unge men annars är deras enda fiender människan som bränner och skövlar skogen. En fiende, till exempel en jaguar, som kommer för nära flocken upptäcks i god tid av de unga hanarna i flocken som är spanare. I Nationalencyklopedin (2001) står det att silverrryggen och de yngre hanarna börjar vråla för att skrämma bort inkräktaren. Om det inte fungerar börjar de också att slå sig på bröstet. Om fienden ändå inte ger sig av kan det hända att gorillan attackerar.
Då har den hjälp av sina stora hörntänder. Notera att någon sådan attack inte har skett på människor.
Fienden kan vara ett rovdjur men också en gorillahane som vill ta silverryggens plats i flocken.
Dessa skyddsbeteenden är nog inlärda eftersom endast hanarna behöver kunna det. Däremot är nog förmågan att ”känna igen” sin fiende ett medfött beteende eftersom det är så viktigt för individens överlevnad.

Hur kommunicerar gorillor?

I boken Bergsgorillor av Paul H Bürgel och Manfred Hartwig (1989) beskrivs det hur de kommunicerar och varför: eftersom gorillan lever i mycket tät regnskog använder de sig av upp till 15 olika ljud för att lokalisera varandra. När de ser varandra använder de sig av ett mycket avancerat kroppsspråk för att förmedla sitt budskap. Till exempel kan Silverryggen avbryta en häftig brottnings match mellan två gorillaungar bara genom att titta på dem.
Ibland avger de också lukter, till exempel när de är mycket arga eller mycket rädda. Detta är för att flocken ska reagera snabbt. Alltså kommunicerar de både akustiskt, visuellt och kemiskt.
Jag tror att det är som med människor, förmågan att lära sig språket är medfödd men själva språket är inlärt.

Reproduktionen

I en gorillagrupp är det bara silverryggen som får föröka sig, alltså är han far till all ungar i flocken. Oftast är det de brunstiga honorna som tar initiativ till parningen. Alltså parar sig silverryggen med all brunstiga honor i flocken.
Ungen föds efter 8½ månad. Då väger den cirka 2 kilo. Den lär sig krypa efter 9 veckor och kan gå på två ben efter 12 månader. Den ammas i nära 2 år och är beroende av mamman i ytterligare ett år. Denna långa inlärningsperiod är mycket viktig för gorillan då den lär sig allt den behöver för att leva självständigt. Även om gorillan lämnar sin mamma efter tre år är den oftast kvar i gruppen tills den är cirka 10 år då den ger sig iväg för att skaffa en egen familj.
Gorillaungar blir mycket väluppfostrade eftersom inte bara mamman uppfostrar den utan även syskon och alla andra honor som inte har ungar just då. Gorillaungarna leker för att testa sin styrka och för att lära sig saker. En del lekar påminner mycket om de om människobarn leker, till exempel ”Följa John” och ”Herre på täppan”.

Eftersom gorillan är ett så intelligent och...