Hur påverkar ett kort intensivt rehabiliteringsprogram för smärthantering faktorerna livskvalité, self-efficacy och rörelserädsla fram till långtidsuppföljning?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Långvarig smärta är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige. Många olika typer av rehabiliteringsprogram har testats under årens lopp, med både positiva och negativa resultat. Tidigare studier utvärderar ofta rehabiliteringsperioder från en månad upp till flera månader. Det är intressant att se om en kortare rehabiliteringspeiod kan påverka viktiga faktorer som kopplas till långvarig smärta. Syftet med denna studie var att undersöka om en kort rehabiliteringsperiod kan ge en ökad hälsorelaterad livskvalité, en högre self-efficacy och en lägre rörelserädsla. Instrumenten som användes är de svenska versionerna av SF-36 (Short Form -36 Health Survey), ASES-S (Arthritis Self-Efficacy Scale) och TSK (Tampa Scale for Kinesiophobia). Metod: Samtliga deltagare (n=66) hade genomgått en 2½ veckor lång rehabilitering för smärthantering, vid ett rehabiliteringscenter i norra Sverige. Mätningar vid uppföljning 8-11 månader senare visade en ökad livskvalité, framför allt social funktion (p=0,015) och vitalitet (p=0,003), samt högre self-efficacy för smärta (p<0,001) och andra symtom (p=0,01). Den största förbättringen skedde under rehabiliteringsperioden. Viss tillbakagång av effekterna ses fram till uppföljningen. Jämfört med andra rehabiliteringsprogram som har betydligt längre rehiliteringsperioder, indikerar resultatet i denna studie att en kort rehabiliteringsperiod är effektivt och ett tidsbesparande sätt att arbeta. Framtida studier behövs för att undersöka vilken form av uppföljning som är optimal och vilket stöd kursdeltagarna behöver för att bibehålla effekterna av rehabiliteringen en längre tid. Konklusion: Studien indikerar att et...