Torv är en jordart som ur geoteknisk synpunkt är besvärlig att grundlägga
konstruktioner på. I Sverige har industrialiseringen gett ökade krav på
allt snabbare transporter. Detta i förlängningen har medfört nydragning av
vägar och järnvägar till att gå raka vägen över marker med dålig bärighet.
Detta har medfört en utveckling av tekniska lösningar för att klara de krav
i bärighet som funnits.
Väg 1082, Björna ? Långviksmon går i sin sträckning genom tre stycken
torvmyrar. Med tiden har allt större problem uppstått med avvattning och
bärighet. Vägverket beslutade sig att förstärka vägen för att på så sätt
klara sig från dessa problem. Efter analys av geotekniska undersökningar i
vägsträckningen beslöts att sträckningarna över myrmarker skulle förstärkas
genom utskiftning och förbelastning.
I denna rapport presenteras resultat från fält- respektive
laboratorieundersökningar på två sträckor av väg 1082. Dessa utfördes 18
månader efter färdigställt utförande. De två avsnittena går genom
torvmossar och har förstärkts genom förbelastning. Utförda undersökningar
innefattar avvägning, slangsättningsmätning, skruvprovtagning och
bestämning av vattenkvot på upptagna torvprover.
Resultatet från vattenkvotsundersökningen har analyserats mot geotekniska
undersökningar utförda före åtgärd. Analysen visar en vattenkvotssänkning
vilket innebär att torven har konsoliderat och bärigheten har ökat.
Slangsättningsmätning utfördes kontinuerligt under produktionsfasen och
resultatet från mätningar efter avlastning visar att sättningen har avtagit
där avlastning har skett. Analys av sättningen över tiden visar att
sättningen har avtagit men ej planat ut. Sättningsförloppet har således ej
avslutats. Avvägning av vägens profil visar att den 18månader
efterfärdigställt utförande låg högre än projekterad profilnivå.
...
