Alexander den store

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Alexander den Store (Alexander III) föddes 356 f Kr och var son till kung Filip II av Makedonien. Hans bana stakades tidigt ut, det sägs att hans mor Olympia inte blev befruktad av den store Filip II utan av själve Zeus.
Han undervisades av den själve Aristoteles som sägs ha varit Platons bästa elev. Han hade även hand om Akademin i Athen, vilket var den skola som Platon grundade.

Alexander blev kung vid 20 års ålder, då hans far Filip blev mördad. Enligt vissa teorier så låg Alexander och hans mor Olymipa bakom morden. De flesta är ense om att Olympia låg bakom det men när det kommer till Alexander så går åsikterna isär.
Dock hade relationen mellan far och son varit ansträngd. Vilket kanske kan te sig naturligt då Filip III var en stor erövrare och var ute i månader/år i sträck. Det sägs även att Alexander hyste en viss motvilja mot Filip då han trodde att det inte skulle finnas något kvar för honom att erövra då han blev kung, kan man ta det som ett bevis på respekt?

Hur det än låg till så säkrade Alexander sin ledarposition i Grekland efter visst motstånd och han förklarade krig mot Persien år 334 fKr endast 22 år gammal, helt enligt hans fars planer. Han gick över Hellesponten med 35 000 grekiska och makedoniska soldater och nära den antika staden Troja besegrade han en arme av 40 000 perser och grekiska lejda soldater. Själv förlorade han enligt historien endast 110 män.

Slaget vid Issus år 333 fKr besegrade Alexander den persiske konungen Darius IIs arme. Darius själv flydde, vilket skapade allmänt kaos, det gjorde så att Alexander relativt lätt kunde krossa perserna.

Alexander erövrade sedan Tyre och Gaza, och marscherade in i Egypten där han hyllades som en befriare. Där grundade han staden Alexandria, och lär egypterna prisa honom som en solgud. År 331 fKr erövrade han Karthago.

Vid slaget vid Gaugamela besegrade han Darius nya arme, och den persiske kungen flydde återigen, endast för att mördas kort därpå av två av sina egna generaler. Alexander hämnade sin fiende genom att tortera och avrätta mördarna, och tog väl hand om Darius familj, vilket kan te sig mycket underligt.
Babylon gav sig, och Alexander begav sig mot Persepolis, Periens huvudstad, där han plundrade staden och sedan brände den.

Hela Persien tillhörde nu Alexanders rike, men detta var inte nog för honom. Han bestämde sig för att vända mot östern och ta sig till det underbara och mystiska Indien. Armén vandrade över Afghanistans berg, och när de kom fram på andra sidan hälsades de av kung Taxila, vars kungarike låg på andra sidan Indusfloden. Vid Hypasped väntade kung Porus med en enorm arme för att stoppa Alexander, men makedonierna besegrade dem snart.

Alexander tillät kung Porus fortsätta regera under honom, och nära slagfältet grundlade han staden Bukefala till hans hästs, som dött där, ära. Han lät också bygga ett skeppsvarv vid floden. Efter att ha nått floden Hyphasis vägrade armen gå längre. Männen led av mat- och vattenbrist och ingenting Alexander sade eller gjorde fick dem att ändra sig.

Efter att ha surat i tre dagar beordrade han dem att vända. Hans skeppsvarv hade byggt en liten flotta, och han gick ombord ett av skeppen och armen fick gå utmed flodbankerna.
Utmed vägen erövrade de många städer, något som nästan kostade Alexander livet vid ett tillfälle, då han sårades svårt av en pil.

Medan han planerade att invadera Arabien blev Alexander febersjuk, och snart dog han av sjukdomen. Mot slutet kunde han knappast tala, och hans officierare paraderade utmed hans dödsbädd. När de frågade honom vem som skulle efterträda honom svarade han "den värdigaste" och dog utan att ha nämnt en arvinge, vilket också lär ha varit ...