Den skrattande polisen

4 röster
10820 visningar
uppladdat: 2004-05-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den skrattande polisen är en deckarroman som handlar om ett massmord på en buss mitt i Stockholm.
Huvudkaraktärerna är den magre Martin Beck, som har ett dåligt äktenskap, den orubblige Gunvald Larson, med ett mycket livfullt äktenskap med en yngre fru, Kollberg som aldrig glömmer någonting och den sympatiske Norrlänningen Nordin, som tycker att Stockholm är pest.
Boken är skriven mest i dialogform, vilket gör den lite mer lättläst. Tyvärr är det många namn och fakta man måste hålla reda på. Det gör att boken åtminstone bitvis blir lite otydlig.
Författaren, Sjöwall Wahlöö, är ganska kritisk mot polisens duglighet i sin bok. Men å andra sidan slutar ju det hela med att polisen löser fallet, så han kan ju knappast tycka att de är helt odugliga.
Han målar upp en sida av Stockholm man inte visste fanns, den som lite mystiskt kallas ”undre världen”. Med mycket beskrivningar av atmosfären och utseendet i Stockholm skapas en värklighetskänsla som gör boken både mer spännande och mer realistisk.

När jag läste boken kändes det lite som om någonting fattades. Jag saknade nog de vanliga omskrivningarna och berättandet. Alldeles för direkt för mig. Dessutom var det alldeles för lite beskrivning av hur karaktärerna i boken såg ut/var till sättet.
Ett försök gjordes också till klurig deckargåta, men innehållet var alldeles för virrigt för att man skulle få något sammanhang.
Men jag ska inte vara den som är den, och det VAR faktiskt ganska spännande, på sina ställen…
Tempot i berättelsen var lite ojämnt och allting hände alldeles för fort mot slutet.
Jag tror inte att författaren ville säga något särskilt med boken utan bara skrev för underhållningens skull. Alltså, ingen moralkaka på slutet (det var i alla fall skönt!).
Möjligtvis skulle det kunna vara ett litet stänk av samhällskritik inblandat, men det är i så fall inte särskilt framträdande (oj, va många svåra ord ja använder).
Av de hundratals (som jag fick intryck av) personerna i berättelsen fastnade jag för Nordin, den sävlige Norrlänningen. Hans iakttagelser av Stockholm ur en ”bondes” perspektiv är en av de saker som är mest slående för läsaren (dvs. mig). Ofta kommer man på sig med att le när han dyker upp. Jag antar att varje berättelse behöver en pajas.
Avslutningsvis ger jag boken ett omdöme på tre asterisker ***. En för spänning, en för Nordin och en för att den var lättläst. Jag skulle nog inte läsa den igen, men den var ett bra tidsfördriv på pendeltåget.


Citat
En man närmade sig längs trottoaren. Nordin lyfte på sin redan snöhöljda jägarhatt och sa:
– förlåt, kan ni…
Mannen kastade en snabb, misstänksam blick på honom, kurade ihop sig och ökade steglängden.
– … tala om åt vilket håll tunnelbanestationen ligger, sa Nordin lågmält och försynt till den yrande blötsnön.
Han skakade åter på huvudet och skrev några ord på den uppslagna sidan.

När jag läste den här biten av boken kände jag direkt igen attityden hos folk i stan. Det var så slående likt att jag till och med förärade det en plats i den här redovisningen. Dessutom beskriver det mycket bra hur talspråk kan se ut i skrift, som man kanske undrat lite över när man skrev novellen förut.

– vad är det med dig egentligen?
Martin Beck svarade inte.
– Stenström?
Kollberg nickade för sig själv och sa filosofiskt:
Tänk vad jag har gått och skällt på den grabben. Under årens lopp. Och så går han och blir ihjälskjuten.
Den där Månsson, sa Martin Beck. Minns du honom?
Kollberg nickade.
– Han med tandpetarna, sa han. Jag tror inte på de här masspådragen. Det vore bättre om vi finge sköta det här ensamma. Du och jag och Melander.
– nå, Ahlberg är i alla fall bra.

Det här stycket beskriver ganska väl hur boken är skriven. Just på det här stället förekommer även väldigt många olika namn som kan vara svåra och jobbiga att hålla reda på när man läser boken.

”-Vem var det som sköt?
– dnrk.
– hur såg han ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Den skrattande polisen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-02-05

    tack

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-23]   Den skrattande polisen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2977 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×