Syftet med uppsatsen är att belysa de problem som kan antas uppkomma i och med en övergång till avtalsprincipen i konsumentförhållanden. Genom att försöka anlägga ett praktiskt synsätt på problematiken hoppas jag att uppsatsen blir mer läsvärd och genom jämförelser med främst dansk rätt avser jag visa på alternativ till de lösningar som den svenska lagstiftaren valt.
Avtalsprincipen gällde länge som huvudregel i svensk rätt. Bakom den fram¬växten av traditionsprincipen låg en oförmåga att handskas med avtalsprincipen, som ut¬nyttjades för borgenärssvikliga transaktioner. Anledningen till att man inte lyckades komma tillrätta med problemen kring en tillämpning av avtalsprincipen låg främst i då¬tidens omogna rättskultur där exempelvis konkursinstitutet inte var tillräckligt utvecklat för att tackla borgenärssvikliga beteenden.
Idag gäller traditionsprincipen som huvudregel vid överlåtelse av lösöre i svensk rätt. För vissa egendomsslag gäller dock avtalsprincipen och orsakerna till detta är främst praktiska då vissa egendomsslag inte lämpar sig för att traderas. I vissa fall kan man dock skönja att lagstiftaren har motiverat en tillämpning av avtalsprincipen med rättvise¬argument.
En övergång till avtalsprincipen har nyligen skett inom området för konsumentköp. Det kan konstateras att en näringsidkare, genom olika transaktioner, ofta kan välja att gynna en kund inför en stundande konkurs. Jämförelser görs också med utländsk rätt som i vissa fall valt andra lösningar vid utformningen av dessa regler. Också vissa straffrättsliga frågor behandlas. Det kan antas att en näringsidkare drar sig för att vidta vissa disposi¬tioner om han riskerar straffas för gärningen.
I och med en övergång till avtalsprincipen kan flera problem uppstå. Två särskilda problem kan skönjas. De första gäller tillverkningsavtal där problemet ofta rör tid¬punkten, vid vilken en vara kan anses vara tillräckligt individualiserad för att separations¬rätt skall anses uppkomma. Det andra problemet som kan uppstå rör köp av varor i flera led, exempelvis där varan förskottsbetalas av en konsument men där en detaljist först måste köpa in varan från en grossist.
Vid en övergång till avtalsprincipen aktualiseras också den ibland svåra gräns¬dragningen mellan omsättningsköp och säkerhetsköp. Säkerhetsköpet innebär enkelt att parterna skriver ett överlåtelseavtal som egentligen innebär en förtäckt pantsättning. Säkerhets¬köpet godkänns som regel inte av rättsordningen. Svårigheterna ligger här ofta i att avgöra vilken av parterna som har bevisbördan för sitt påstående om att det rör sig om ett säkerhetsköp eller omsättningsköp och vilken styrka på bevisningen som krävs.
Kravet på sakrättsligt moment kan ses som en första barriär att överko...
