En teoretisk och laborativ studie av tjäles inverkan på en kalkstabiliserad terrass av lermorän

959 visningar
uppladdat: 2006-01-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
I examensarbetet undersöks kalkstabiliserings potential som metod i skånsk lermorän. Detta utförs dels genom att laborativt undersöka och utvärdera frostbeständigheten hos ostabiliserad och med kalk stabiliserad lermorän och dels genom att teoretiskt studera en terrasstabiliserad vägkonstruktions tjälegenskaper i jämförelse med en vägkonstruktion med ostabiliserad lermorän. I bedömningen beaktas även dimensioneringsförutsättningarna för en terrasstabiliserad vägkonstruktion och dessa jämförs med dimensioneringsförutsättningar för ett terrassmaterial av ostabiliserad lermorän. Examensarbetet är uppdelat i fyra steg. I det första steget genomförs en litteraturundersökning för att ge en överblick över kalkstabilisering som metod samt i vilka jordar metoden är tillämpbar. I steg två genomförs en laboratorieundersökning för att undersöka hur lermoränen efter modifiering och stabilisering med osläckt kalk reagerar på upprepade frys- och töcykler med avseende på enaxiell tryckhållfasthet. I det tredje steget utförs en teoretisk simulering med datorprogrammet PMS Objekt för att undersöka en vägkonstruktions, en med ostabiliserad terrass och en med stabiliserad terrass, tjälegenskaper och dimensioneringsförutsättningar. I det fjärde steget belyses ekonomiska faktorer som är viktiga för att bedöma om kalkstabilisering är applicerbart eller inte. I litteraturundersökningen framkom att kalkstabilisering huvudsakligen är tillämpbart i jordar med högt lerinnehåll, eftersom deras mineralogiska sammansättning och struktur möjliggör för en reaktion med kalk. Kalk måste brännas innan den kan reagera med jord. De tre former av kalk som kan användas i stabiliseringssyften är osläckt kalk, släckt kalk, samt kalk i slurryform. Reaktionen mellan kalk och jord sker i två huvudsakliga steg, modifiering som följs av stabilisering. I modifieringsfasen byts de kalium- och natriumjoner som normalt sett är bundna till leran ut mot kalciumjoner till följd av dess högre elektronegativitet. Detta orsakar en förändring i jordens struktur, vatten avges och en initiell hållfasthetsökning erhålls. Modifieringsfasen följs av stabiliseringsfasen, där kalk genom så kallade puzzolana reaktioner reagerar med aluminater och silikater som naturligt finns i jorden. Hållfastheten i jorden höjs succesivt allt eftersom dessa reaktioner får fortgå, eftersom andelen cementpastekomplex ökar. De puzzolana reaktionerna är beroende av en basisk miljö, samt beroende av den omgivande temperaturen. En låg temperatur innebär att reaktionsförloppet blir mycket långsamt. I laboratorieundersökningen tillverkades provkroppar av enbart lermorän, samt av lermorän med olika tillsatser av osläckt kalk. De två kalksorter som användes var Nordkalk QL 0-2 LA, samt Nordkalk Terra E. Provkropparna förvarades i ett vattenbad vid en temperatur av 4-5 grader Celsius. En andel av provkropparna trycktestades enaxiellt efter 30 dygns förvaring och en andel efter 90 dygns förvaring. En tredje andel utsattes för tolv frys- töcykler efter att ha förvarats i 30 dygn som övriga provkroppar, varpå de trycktestades enaxiellt. Som ett komplement till frys-töcyklerna utfördes vid ett annat laboratorium tjällyftningstester med ostabiliserad och med 2 % osläckt kalk stabiliserad lermorän. Resultaten från laboratorieundersökningen visade att provkropparnas enaxiella tryckhållfasthet ökade med tiden. Efter 30 dygns förvaring var den enaxiella tryckhållfastheten 2-3 gånger större för de stabiliserade provkropparna än för de ostabiliserade. Efter genomgångna frys-tötester var de stabiliserade provkropparnas hållfasthet 1,5-2 gånger större jämfört med ostabiliserat material som inte ingått i frys-töcyklerna. Tjällyftningstesterna visade inte på någon skillnad i tjällyftning mellan stabiliserad och ostabiliserad lermorän. Datorsimuleringarna i PMS Objekt visade att kalkstabilisering kan förstärka en terrass så att dess egenskaper möjliggör för en minskad vägöverbyggnad eller en ökad teknisk livslängd hos vägen. Samtidigt visades att PMS Objekt inte är ett idealt vertkyg för analys av stabiliserade material. Vad gäller inverkan av olika ekonomiska faktorer bör en bedömning utföras för varje enskilt fall baserat på förutsättningarna för det specifika fallet. Sammantaget kan slutsatsen dras att stabilisering med kalk kan ha flera syften. ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En teoretisk och laborativ studie av tjäles inverkan på en kalkstabiliserad terrass av lermorän

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-01-01]   En teoretisk och laborativ studie av tjäles inverkan på en kalkstabiliserad terrass av lermorän
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=30437 [2024-05-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×