Sniffning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

.:Preparat och användning:.
Sniffning innebär att man andas in gaser och lättflyktiga ämnen i djupa inandningar. Många av de preparat som sniffas säljs hos vanliga färghandlare, på varuhus, bensinstationer och tobaksaffärer till exempel, vilket gör dem väldigt lättillgängliga. Här följer en lista av vad som används:

Aceton - används till nagellacks-borttagning, lim, startgas till exempel.

Aerosoler - dvs drivgaser i sprayförpackningar. Aerosoler anses höra till de farligaste sniffningspreparaten.

Butan (C4H10) - och gasol finns bland annat i tändare och förpackningar för påfyllning av gaständare.

Bensen - finns i bensin, som på vissa håll är ett vanligt sniffningsmedel.

Terpentin - kan du ofta hitta på innehållsförteckningen till olika sorters lim, skoputsmedel, fläckborttagnings-medel, målarfärg, spackel med mera.

Trikloretylen - finns i kontaktlim, hobbylim och solution. Används i bil- och gummiverkstäder, på kemtvätter och inom textilindustrin.

Det finns ett antal olika sätt att sniffa på, här följer de vanligaste:
• Dränka in en trasa och suga in ångorna genom munnen.
• Andas i en plastpåse som innehåller de giftiga ångorna. Det gör att ruset blir något större eftersom ångorna kondenseras i påsen. (kallas även ”boffa”)
• Spruta in ångorna/gasen direkt i munnen.

.:Hur upplevs sniffning?:.
Ångorna går rakt ner genom lungorna och tas snabbt upp av blodet. Berusningen känns direkt, och den ökar ju mer man sniffar, det vill säga hur många inandningar man tar. Ruset kan jämföras med alkoholrus, men det kommer betydligt snabbare. Olika personer blir berusade på olika sätt. En del känner välbehag och upprymdhet, och blir betydligt pratsammare och oblygare. Andra får aggressivt beteende och kan rentav bli farliga för allmänheten! Några kan också få för sig att de har onaturlig styrka, så kallad ”Stålmanseffekt”.

Efter ruset blir man dåsig, som också kan kännas behagligt, men det kan följas av en svår huvudvärk. Man kan få hallucinationer, (man ser och hör konstiga grejer) muskelkontrollen minskar, reaktionstiden förlängs, reflexerna försämras.

.:Vilka skador orsakar det?:.
När gasen kommer ner i lungorna reagerar kroppen genom att skicka ut en sorts vätska i luftvägarna. Så man kan säga att sniffaren dör av något som liknar drunkning.
Gasen utvidgas i lungorna, och det gör att det inte får plats tillräckligt med luft och man måste andas snabba, korta andetag. Sniffaren kan då dö av andningsförlamning eller kvävas av sina egna spyor i samband med medvetslöshet.
En del sniffningspreparat ger störning i hjärtrytmen, vilket kan bero på att adrenalinpåslaget blir för stort. Det kan leda till hjärtstillestånd, vilket också kallas för ”plötslig sniffningsdöd” eller SSD (Sudden Sniffing Death). Det har hänt många gånger, och kan även drabba någon son sniffar för första gången. Det sker vid kroppslig ansträngning, när den som sniffat blivit störd eller skrämd.

.:Skador vid långvarigt missbruk:.
Rinnande näsa, halsont och huvudvärk. Humöret blir retligt och sniffaren kan drabbas av ångest och allvarliga depressioner, ibland så allvarligt att sniffaren försöker ta sitt liv.

Sniffningen kan också ge allvarliga hjärnskador. Levern och njurarna kan ta skada och personen i fråga får försämrat immunförsvar och blodbildsförändringar.

.:Hur märks det om någon sniffar?:.
Den som sniffar blir ofta blek och har svullna läppar och haka. Huden kan vara torr och irriterad, speciellt runt mun och näsa. Ögonen är blanka och blodsprängda, och pupillerna är oftast större än på ett normalt öga. Personen kan ha helt uppochnervänt humör, och drabbas av ångest attacker och mardrömmar. Hela personligheten ändras i stort sett.

.:Sniffning och lagen:.
D e flesta sniffningspreparat säljs i vanliga affärer och är inte förbjudna, eftersom det i stort sett inte skulle gå att leva utan dem i vårt moderna vardagsliv. Men produkterna ska förvaras på så sätt att dess sätt att användas för sniffning hindras eller i alla fall motverkas. De bör inte säljas där det finns risk att de används som sniffningspreparat. Den som använder de här produkterna i berusningssyfte kan omhändertas enligt LVU (Lagen om vård av unga) eller i vissa fall LVM (Lagen om vård av missbrukare)

.:Sniffningens historia:.
Sniffning har förekommit så länge som det funnits lösningsmedel. Redan på 1700-talet upptäcktes lustgasen som var uppiggande och skrattframkallande. Under 1800-talet användes lustgas och eter som sällskapsnöje. Etermissbruket i England ökade under 1900-talet, vilket berodde på höjd whiskyskatt. Samma sak skedde i Tyskland under andra världskriget. Missbruk av lösningsmedel var ganska ovanligt fram till 1940-talet men efter 1950-talet har det vart ett allvarligt problem och så är det än idag.

.:Sniffning i allmänhet:.
Sniffning kallas ibland för fattigmans-berusning, eftersom det används i fattigare länder istället för mat. Sniffningen gör att man tappar aptiten och känner sig mätt. Man kan också säga att sniffning är som en flykt från verkligheten. Man förlorar all uppfattning om tid och rum, man får för...