Slavhandel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Slavhandel har pågått under flera århundraden. Amerikanerna var de som länge var ledande i Slavhandels branschen. År 1863 efter amerikanska inbördeskriget så förbjöds slavhandeln i hela USA, många länder följde snart stormaktens initiativ. Snart var slavhandeln allmänt förbjuden och föraktad. Men den pågick faktiskt.

Här kommer jag att ta upp följande frågor:
1. Lite olika orsaker till slavhandeln
2. Vad triangelhandeln var
3. Slaveriets ursprung och slavhandeln på de olika platserna.
4. Tillvaron för slavarna i Amerika.
5. Slaveriets upphörande
6. De FD slavarnas situation.
7. Slavhandelns negativa konsekvenser.

Jag hoppas att ni kommer finna svar på de flesta av era frågor här.


Vad är slaveri?

Vad är slaveri egentligen? Så här beskriver den Svenska National Encyklopedin slaveri:

"Hållande av slavar eller en slavs rättslöshet gentemot sin ägare.
I äldre tid var slaveriet omfattande i Orienten och Medelhavsområdet
liksom i de flesta andra länder”. Slavarna var oftast krigsfångar eller
barn till slavar, men också brottslingar och skuldsatta kunde bli
slavar. Det hände också att fattiga föräldrar sålde sina barn. I de gamla
kulturstaterna så spelade slaveriet en stor roll."

Det här är självklart en ganska bra kortfattad förklaring, det är ju trots allt National Encyclopedin, men vad betyder det här egentligen? Om man ska beskriva hur det är att vara slav väldigt kortfattat så får det nog bli något i stil med: En person som ägs av en annan person. Ägaren har rätten att göra vad som han vill med slaven. Slaven anses som en människa av mindre värde än sin ägare och har inga rättigheter och ingen frihet att göra som han vill. Just detta att slaven inte har några rättigheter gentemot sin ägare gör att slaveri bryter mot majoriteten av artiklarna i De Mänskliga Rättigheterna.


Personligen så tycker jag man inte kan sälja någon annans liv, även om denna är född slav, det är helt sjukt för man kan inte äga någon annans liv. Vilka rättigheter kan man säga att människor ska ha om man håller slavar? Det går inte enligt mig ihop. Vi i Sverige var relativt tidiga med att avskaffa våran ”första omgång” slavar, trälarna. Träl kunde man bli på flera sätt, antingen genom krig eller som straff. Men dessutom blev barn till trälar automatiskt trälar. Men allt eftersom, framstod trälsystemet som föråldrat och omänskligt . Inte kunde man väl behandla kristna undersåtar på detta sätt? Därför förbjöds träldomen under 1300-talet. Samtidigt fick tvångsarbete för krigsfångar allt större betydelse. Denna form av slaveri var allmänt sett mer accepterad eftersom det inte drabbade det egna folket.
Men, det kom givetvis tillbaka, under 1600-talet då Sverige och Danmark var stormakter så ansåg man att om man ville behålla sin position som ledande länder i Europa så behövde man ge sig in på slavhandeln. Få svenska forskare har fördjupat sig i detta ämne vilket är lite synd då vi inte är så oskuldsfulla som vi kanske vill få det till. Under 1650-talet hade vi ett eget slavfort på Guldkusten, det låg på den fattiga lilla ön Saint Barth, den är knappt större än Visingsö i Vättern. Det var från denna ö som den svenska slavhandeln utgick ifrån. Vi hade också under en period en fort i den nuvarande huvudstaden Accra i Ghana, men år 1658 togs den av danskar och därefter av holländare.
År 1877 så blev Sverige äntligen av med Saint Barth som hade blivit en dålig affär för oss, den hade kostat oss 25 000 kronor om året och inte gett oss särdeles mycket tillbaka. Vi sålde ön till Frankrike som betalade oss 320 000 Franc för den. Idag menar många inom resebranschen att detta var ett dåraktigt beslut. Hur bra skulle det inte vara att kunna lansera inrikes flygningar ner till ”paradisön Saint Barth” utanför Afrika?

Varför började inte slavhandeln tidigare?

Araberna hade ju länge handlat med slavar, även vi hade ju länge haft trälar vi hade till och med hunnit förstå hur omänskligt det var med slavar. Men, varför började inte handeln komma tidigare? Förklaringen är inte så svår som man kanske skulle kunna tro. Det var Araberna som behärskade Nordafrika. Så det var inte direkt att bara promenera in och ta lite slavar, de var tvungna att komma förbi Araberna sjövägen, vilket inte var det lättaste. Inte fören på 1400-talet så byggde man skepp som klarade av att segla mot den nordliga vinden. Före 1430-talet så hade man väldigt svårt att segla motvinds men nu lyckades man. Så nu hade man möjligheten att skaffa fram slavar längre ner på den Afrikanska kusten.

Afrikas västkust utforskades ända ner till Sierra Leone av Henrik Sjöfararens kaptener. Detta skedde under mitten av 1400-talet. 1441 var den första gången det finns dokumenterat att Européer tog slavar från Afrika.
Snart reste portugiserna längre bort, de nådde Guinea bukten under 1470-talet, Angola upptäcktes av dem runt 1480 och Elmina, ett av de kändaste slavforten byggdes redan 1482.
Men de handlade givetvis inte bara med slavar, även guld, elfenben och kryddor köpte de för sitt tyg, sin rom och sina glaspärlor.

Där kom senare Triangelhandeln in. Européerna for ner till Afrika med skeppen lastade av Rom, Tyger, Glaspärlor och vapen för detta köpte de slavar, elfenben och guld i Afrika som de senare skeppade till Amerika där slavarna såldes dyrt till plantagen. I Amerika köpte de Socker, Melass (Det är en biprodukt vid tillverkning av socker) och frukt som sändes till Europa.

Triangelhandel





Asiento

Handeln på Guineakusten ökade starkt och ändrades under 1600-talet. Slavhandeln växte nu mycket beroende på att det blev så lönsamt, slavar behövdes i massor. Den stora marknaden i Västindien och Nordamerika öppnades nu på allvar. Den absolut största faktorn för slavhandeln var det såkallade Asiento, vilket var rättigheten för de spanska kolonierna i Nordamerika att bli försedda med slavar. Så småningom så utövade alla stormakter runt om Amerika Asiento.
Engelsmännen fick Asiento i en klausul från fredsfördraget i Utrecht 1713. Där stod det att de skulle få 4800 slavar per år. Då England avstod från Asiento så fick de £100.000 i ersättning.


Livet ombord

Livet ombord för slavarna var pest och pina. De fick i stortsätt tillbringa all deras vakna tid under däck. Det var extra svårt för männen som var kedjade två och två för att undvika uppror, dock ledde detta ofta till bråk slavarna emellan.
Hygienen under däck var obefintlig, de få latriner som slavarna hade att använda var i stort sätt alltid överfulla.

Slavarna hade det hemskt ombord på slavskeppen. En manlig slav hade ett utrymme som var 183 cm långt, 40 cm brett och 80 cm högt att vistas på under den seglats som under extremt gynnsamma förhållanden kunde vara tre veckor och under svårare seglatser uppnå fyra månader. Skepparnas gyllene regel angående hur många slavar man kunde ta ombord löd så här ”Ju tätare man packar dem, desto fler kan man få ombord.”


På bilden visas de 183 slavar som man placerade på nedre slav däck

På bilden ser ni de däck man förvarade sina slavar på, 183 på det understa…

På följande sätt låg slavarna stuvade


Som ni ser ovan så var det ingen nöjes resa slavarna fick uppleva, de färdades i månader på slavskepp som vi inte ens kan föreställa oss där efter blev de behandlade som kreatur.

Besättningen

Inte heller för besättningen var det någon nöjestripp att färdas över atlanten. Kaptenerna på skeppen var ofta hänsynslösa busar. De hände att de värvade sina matroser genom att supa dem fulla och sedan ta med dem ombord, där de fick arbeta för födan, de var också vanligt med kidnappningar.

Den dagliga ransonen mat för en matros var; ½ kg salt, ½ kg mjöl och 1l mjöl därtill lite saltat kött. Detta innebar att ca: 20% av besättningen dog under överfarten.

Slavdansen

Den enda gången på dagarna då slavarna kom upp på däck var vid 08:00 till 09:00, de fick då röra lite på sig och äta dagens första mål. När de hade ätit klart, eller besättningen ansåg att de hade ätit klart så var det dags för den så kallade slavdansen. Då fick slavarna ställa sig upp, hoppa och utföra diverse övningar. Därefter fick de gå ner under däck igen. De dagar då vädret var dåligt fick de tillbringa hela dagen under däck.

Är slavarna var uppe på däck och åt eller utförde slavdansen så utförde sjömännen det vidrigaste arbetet ombord. De rensade slavdäck. De var tvungna att ta bort all avföring och kasta de som dött under natten överbord. Det var en hemsk syssla, vilket man kanske kan förstå, men skulle vilja rensa bort 280 människors avföring och de som dött under natten varje morgon?
Vissa kaptener var inte så noga med hur de skötte slavarna, de rensade endast däcket en gång i veckan. Vissa lät dock bli att tvätta däcket på hela resan, under sådana omständigheter så var dödligheten mycket hög, den kunde i vissa fall uppnå nästan 100%.
Det finns visserligen kaptener som skötte sin last avsevärt mer noggrant. De har lyckats föra över slavarna utan några som helst förluster. Vilket de givetvis inte lät bli att skryta om.

Slavarnas Situation i USA

Slavarna arbetade från soluppgång till solnedgång. De planterade grödor, byggde hus, reparerade hus och stängsel och tog hand om slavägarens barn och djur. De plockade bomull och skördade ris, högg skog, klippte gräs och sådde vete. När de kom hem måste de dessutom ta hand om sina egna barn, laga och tvätta kläder och städa det egna huset, där man ofta sov tjugo personer i ett enda rum.

De hade det inte lätt, så här såg nog ofta en dag ut för en vanlig slav. Dock behandlades inte alla slavar som djur, de kunde ofta arbeta sig fria. Men att vara slav var då ingen dans på rosor. Det var fruktansvärt för de som blev tillfångatagna.

Dock var det inte ett helvete för alla slavar, en del av dem fick utbilda sig till slaktare, snickare och även till lärare för lägre klasser. På så sätt kunde de få en viss ställning i samhället.

Amerikanska Inbördeskriget

Varje gång ett nytt territorium bildades eller en ny stat kom med i unionen började det en strid om ifall man skulle tillåta slaveri eller inte. Det här avgjordes oftast med en folkomröstning. 1850 beslutades det om en kompromiss i kongressen som skulle lösa slavfrågan på ett tillfredsställande sätt i både nord och sydstaterna. Den gick bland annat ut på att slaveriet skulle få fortsätta men att slavhandel förbjöds i Washington DC. Slavar som hade rymt norrut skulle bli tvungna att återvända till sina ägare. Många i norr var helt emot den här kompromissen, vilket jag kan förstå, de måste kännas som ett steg bakåt för många. 1857 beslöt högsta domstolen i ett mål att svarta inte fick bli medborgare i Amerikas förenta stater. Det här beslutet fick många i norr att bli ursinniga och det skulle snart visa sig att den här konflikten inte gick att lösa på juridiskt sätt.

I norr tyckte många att slaveriet var fel och många arbetade för att få ett slut på det. I söder däremot ansåg man att svarta människor var underlägsna vita och att slaveri var något positivt och nödvändigt.

Sydstaterna som var ekonomiskt beroende av odling av tobak och bomull krävde fri handel medan industristaterna i norr ville ha kvar och bygga ut skyddstullarna. Sydstaterna ansåg att det inte var möjligt att odla tobak och bomull om man förbjöd slaveriet, vilket det givetvis var, även om vinsterna skulle bli mindre.
Frågan om slaveriet var den främsta orsaken till att det blev krig.

1854 krävde det republikanska partiet att man skulle bevara skyddstullarna och avskaffa slaveriet. 1860 valdes Abraham Lincoln till president. Elva sydstater trädde då ur unionen och bildade Amerikas konfedererade stater och valde Thomas Jefferson till president. Det var nordstaternas större industriella kraft som fällde avgörandet. Nordstaterna hade betydligt större resurser, mer män och så var de ekonomiskt överlägsna. Sydstaterna var bara 11 stycken och nordstaterna var 19. Större delen av fabriker och järnvägarna låg i norr, Nordstaternas flotta blockerade också sydstatshamnarna och hindrade import/export. Inbördeskriget började nästan direkt efter det att Abraham Lincoln hade blivit vald till president.

Abraham Lincoln föddes år 1809 i ett fattigt nybyggarhem i Kenntucky. Han fick ingen bra skolgång, men lyckades genom självstudier att utbilda sig till advokat. Han satt som representant för Illonois i kongressen 1847-49, där han gjorde sig känd som motståndare till slaveriet och kriget mot Mexico. Under 1850-talet gick han med i det republikanska partiet, och i valkampanjen till senaten 1858 gjorde han sig känd över hela landet. 1860 nominerades han till republikansk presidentkandidat och segrade. Det gjorde honom till USA:s 16:e president. Detta ledde till att sydstaterna bröt sig ur unionen och till det amerikanska inbördeskriget. Lincolns mål var att bevara unionen och att lösa slavfrågan. Kriget ledde han med fast hand och seg energi. Som ett led i kriget mot sydstaterna förklarade han slaveriets upphävande i USA från och med 1863.
Han blev omvald till president 1864.
Abraham Lincoln blev till sist skjuten 14 april 1865 av en sydstatsfanatiker, John Wilkes Booth, på Ford’s theater i Washington klockan 22:13 då han tillsammans med sin fru såg föreställningen "Our american Cousin".

Slutet på slavhandeln

Under 1800-talet så avvecklades man slavhandeln successivt i Amerika. Det gick inte särskilt fort och många människor miste livet i deras strävan efter frihet.
Även om slavhandeln förbjöds tidigt, så förbjud man inte slaveriet. Vilket jag personligen har svårt att förstå varför man inte gjorde. Då slaveriet inte förbjöds så blev det självklart en stor handel med insmugglade slavar. De afrikanska stammar som fick stor del av sin inkomst av slavhandeln blev givetvis inte så glada av det nya förbudet. Men, när det märkte att smugglare var villiga att köpa deras slavar till ett högre pris blev de nog ganska så nöjda. Detta gynnade även smugglarna såvida de inte åkte fast. En kapten som hade köpt 220 slavar från Afrika kunde sälja dem för 41.000 dollar i USA.
Men mot detta motsatte sig den Engelska regeringen. De sände fartyg ner till som genomsökte de många fartyg som var där nere och handlade, de var på jakt efter smuggelslavar. Det visade sig dock endast vara slöseri med tid. Först när de gjorde landstigningar på de platser de trodde att smuggelhandeln skalla vara gav det resultat.

Slavhandelns verkningar

Ingen kan exakt säga hur många slavar som forslades från Afrika till Amerika under 15-1800-talet. Än mindre kan någon säga hur många som skickades bort från Afrika, till olika delar av världen. En del säger att siffran är hela 50 miljoner, andra antyder att det skulle vara uppemot 100 miljoner. De tar då med i beräkningen alla som dog under överfarter till de olika platserna där de skulle säljas och de som dog i strider om sin och sina fränders frihet.
”Slavhandeln utövade en katastrofal och fördärvbringande verkan på all samhällelig och civilisatorisk och blev på många håll ödesdigert i dessa avseenden. De krig, som slavhandeln provocerade fram… förstörde och förkrossade mycket av det afrikanska samhällsmönstret utan att sätta något bättre i dess ställe. Den afrikanska demoraliseringen ökade i takt med européernas snikenhet. Slavuppror, plötsliga, vilda och förtvivlade, spädde ytterligare på eländet och blodutgjutelsen” Sa Basil Davidson, en av vår tids främsta kännare av Afrika. Jag personligen håller med honom till fullo.

I USA finns det nu över 15 miljoner svarta. På västindiska öarna är 90% av befolkningen svart. I Brasilien är minst 7 miljoner svarta. Så, av detta kan man dra slutsatsen att, slavhandeln har befolkat en hel kontinent.

Indirekt har vi även på andra, kanske mycket mer plågsamma sett fått känna av verkningarna av slavhandeln, Apartheid och rasmotsättningar.


För slavarna blev det inte mycket bättre när slaveriet avskaffades. Den jämlikhet de hade hoppats på infann sig aldrig. De forna slavarna blev arbetslösa de var tvungna att försvara sig med alla medel mot de förtryck som samhället utsatte dem för. Vem som helst kan nog förstå att många av de som tidigare hade varit slavar bröt ihop, allt och alla var emot dem. Det bildade en stark gemenskap för alla de forna slavar och deras ättlingar. Jag kan tänka mig att den fientlighet de första frisläppta slavarna kände mot staden och alla andra ännu sitter kvar till viss del i de forna slavarnas ättlingar.
De frisläppta slavarna utnyttjades ofta av politiker, republikaner och monarkister vid politiska möten, det gav dem ofta rykten som bråkmakare. Men, då de ständigt provocerades och användes för att övertyga folk så kan man väl knappast lasta dem för det rykte de fick?

Även idag kan man se hur de svarta i olika länder ofta förtrycks. Inte bara de svarta, ofta är det minoriteten som drabbas. Eller de som historiskt sätt har varit svaga. Kvinnor (har ju som ingen kunnat undgå) har det ofta svårare än män, då män tidigare har varit den inkomstbringande delen i hushållet. Vilket har gjort att vi anset männen viktigare. Vilket kanske bevisar att vi alltid ”vill” ha en underlägsen part i samhället. Kvinnorna har haft den positionen i Sverige under en längre tid. Slavarna hade det under 1500-1900talet i USA och därefter de forna slavarnas ättlingar.

Ku Klux Klan



Namnet "Ku Klux Klan" kommer från det grekiska ordet "klukos" som betyder cirkel. Eftersom medlemmarna tyckte att det blev för kort, blev namnet istället "Klukos klan". Sedan ville man göra det "ännu finare", "Ku Klux Klan". Efterhand så började de kallas för ”KKK” vilket är en förkortning.

Den 9e april 1865 förbjöds slaveriet, och det medförde stora protester från sydstatarna. Ku Klux Klan startades av sex män i Pulaski, Tennesse i södra USA på julafton samma år. Från början startade de gruppen endast för nöjes skull. Deras mål var att hindra färgade människor från att känna sig trygga i sydstaterna. Många anser att det enda det ville uppnå med Ku Klux Klan var att få uppmärksamhet och känna sig viktiga.

Efter ett tag av mindre farlig upptåg så började de på allvar skrämma alla nu fria svarta och tvingade dem att lyda vartenda ord de sade. För att göra allt mer dramatiskt och för att göra sig mer viktiga, brände de upp stora kors utanför de mörkhyades hus, tände eld på själva husen eller t.o.m. människorna! Under hela tiden så gick de klädda i vita kåpor och bar vita masker.

Organisationen upplöstes under 1870-talet, bildades igen år 1915. Ku Klux Klan har ägnat sig åt mycket bland annat bestraffades utträde tidigare med döden, den skyldige sändes fem apelsinkärnor innan straffet verkställdes.

Nelson Mandela



Mandela är en klassisk hjälte. Han är från födseln aristokrat ur Xhosafolket och hans historia börjar på landet där Nelson föddes i sitt folks kultur och ritualer. Han var den första av tolv syskon som fick gå i skolan, vilket han satte högt värde på.
Nelson var en duktig student vid missionärsskolan och studerade Afrikaanernas historia, Churchill blev tidigt hans idol. Hans aristokratiska bakrund sörjde för att han också studerade Xhosas historia - för honom framstod Xhosas historia som helt och hållet demokratiskt. Xhosa hade varit krigare men förlorat mot Zulus och efter det alltid löst konflikter med förhandlingar och komplicerade juridiska procedurer som till och med imponerat på engelsmännen. Nelson Mandela var denna juridiska tradition trogen och studerade för att bli advokat på den enda högskolan i Sydafrika - Fort Hare.
Första tiden i Johannesburg försörjde han sig som gruvarbetare, men lyckades så småningom sätta upp en praktik och blev mycket skicklig.

Mandela hörde talas om African National Congress (ANC) första gången på skolan i Healdtown.
Mandela var 25 år när han blev delaktig i organisationen och under hans och andra unga medlemmars inflytande kom organisationen att blomstra.
ANCs kamp gällde redan från början den åtskillnadspolitik som först engelsmännen startade, men som stadfästes av det afrikanska Nationalistpartiet 1950 i lag "Group Areas Act", vilken i stort kan jämföras med den politik som kom att kallas "Apartheidpolitik". Apartheid förstärktes under följande år av lagar vilka krävde att färgade (indier), svarta (afrikaner) och vita (afrikaaner och engelsmän) inte skulle bo tillsammans.

Som advokat var Mandela stridbar och lysande, han kunde sätta "vita" domstolar på plats. Mandela har alltid hävdat att domstolarna var häpnadsväckande sakliga och han tilltalade vita jurister med "mister" istället för "boss", som seden var.
De juridiska striderna kom snart att handla om honom själv i högförräderirättegången 1956-57. 1960 skedde det som kom att ändra hans liv – Sharpeville massakern. Efter ett dramatiskt möte beslutade sig ANC tillsammans med bland annat kommunistpartiet SACP att ta till våld. Organisationerna startade en gerillaarmé >Umkhonto we Sizwe< "Nationens spjut". Mandela greps efter en tid och placerades på Robben Island mellan 1964 och 1982, han satt även på Poolsmore till 1988, det var landets säkraste anstalt.

Det var från Polsmoor Mandela samtalade med regeringens förhandlingskommitté, Sydafrikas president P.W. Bohta och Storbritanniens premiärminister Margret Thatcher. Samtalen resulterade snart i ANC-fångarnas frigivning. Mandela själv, var den sista politiska fången i Sydafrika och han släpptes i februari 1990.
Han satt med andra ord i fängelse i 36 år, vilket jag personligen anser måste ha varit fruktansvärt jobbigt, det är dock starkt att efter 36 år i olika flängelsen komma att bli president. Han har missat 36 års utveckling och blir sedan Sydafrikas första demokratiskt valda president.

Rasmotsättningar

Apartheid kommer från det sydafrikanska boerspråket språket Afrikaan, det betyder ”Åtskillnad” eller ”Avskildhet”. Vilket kanske så klart förklarar vad Apartheid användes till. I Sydafrika var Apartheid djupt inrotat, det fanns speciella skolor för svarta, speciella bänkar de skulle sitta på, affärer de kunde handla på allt. Man ansåg att Européerna var mer värda även då ”européerna” i Sydafrika hade bott där från 1600.
Enligt en lag från 1950 skulle varje människa som bodde i Sydafrika skrivas in efter ras i befolkningsregistret. Skulle man idag kräva något sådan i Sverige skulle det antagligen bli enorma bråk.
Många länder uppmärksammade snart detta och år 1977 utfärdade FN olika sanktioner mot Sydafrika på grund av deras rasåtskillnads politik. Och redan 1973 hade man infört en konvention mot apartheid; Apartheidkonventionen. Vilken sade att det var brottsligt att utöva apartheid och att detta skulle bestraffas.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara de uppenbara rasmotsättningar som under lång tid efter det att slavhandeln hade avskaffats och som fortfarande finns. År 1864 avskaffade man slavhandeln i Nordamerika, men i år 1923 upplaga av ”Nordisk familjebok” finns följande beskrivning av Negrer som utgjorde majoriteten av slavarna:

Afrikas mörkhyade invånare, (Dvärgar och buschmän äro ljusare). Utmärkande för Negerns yttre är mörk hud (rent svart förekommer inte som hudfärg) gråsvart ulligt (spiralformat) hår, bred platt näsa, tjocka läppar, framskjutande käkparti, samt lång och kortskallighet jämfört med Människoraser. Den äkta negertypen är enligt populär mening mest utpräglad hos vissa Sudannegrer. Ehuru Afrika har en synnerligen rik djurvärld har i stortsätt inga negrer tämjt djur att ha till husdjur, ehuru flera, t. ex elandantilopen , liksom bjuda in till det.
Det bör dock betraktas deras tidiga användande av järnet. Somliga forskare (v. Luschan) anse dem t. o. m. vara järnhanteringens uppfinnare. Någon egenskrift (alfabet) har de ej åstadkommit och med undantag för vissa muhammedanska kulturinflytande stater i Sudan, ej heller några statbildningar.



Det är vad vi svenskar år 1923 ansåg om de som länge hade varit slavar. Vi ansåg dem fortfarande som en annan ras. Vi tyckte även att de var ociviliserade, de var nomader som inte kunde bilda stater, det var nog tyvärr den allmänna uppfattningen om mörka på den tiden. Det har på många sätt blivit bättre idag. Tyvärr är det nog ej helt bra. Svarta och utlänningar överhuvudtaget är ofta särfördelade, de får sämre jobb blir oftare utsatta för kränkningar. Vem var våran senaste svarta stadsminister? Vad hette Hon ?

Martin Luther King



Martin Luther King

Han var en baptistpräst som ledde de svarta i Amerika. Han var nog en av de få som ville lösa rasmotsättningarna på fredlig väg. Det resulterade i att han fick Nobels fredspris. Det fanns många konstiga saker som svarta inte fick göra men som vita fick. T.ex. I bussar så fanns det speciella platser för de svarta vart de fick sitta, fanns det inte någon ledig ”svart plats” så fick inte den svarte gå på, även fast det inte fanns några vita på bussarna. Det var för sådana här saker som Martin Luther King Jr. Stred för. Detta väckte i hela USA en stark välvilja för de svartas sak. Han blev skjuten på en balkong när han talade till folket som strejkade. Ett av hans tal har blivit väldigt känt, här har ni ett utdrag från det:

Lite egna tankar och funderingar

Jag har som ni säkert har märkt i texten ovan kommit underfund med hur det var att vara slav. Jag har också förstått att vi vita var fruktansvärda som höll de svarta som fångar och tvingade dem att slita som djur på våra plantager. Vi lät dem bo i trånga utrymmen slita från gryning till kvällning, de fick dålig mat och mycket jobb. Deras liv var ett helvete. Nu säger vi att allt är bra, men fortfarande är det få mörka som lever under samma förutsättningar som oss vita. Hur många svarta lever inte under svåra förhållanden i olika getton i världen? Är det schysst?








Avslutning


Innan jag började med att fördjupa mig i Slavhandeln så visste jag mycket lite, nu vet jag desto med.
Genom att jag studerade slavhandeln så förstår jag nu varför många anser att den vita rasen är överlägsen den svarta. Jag förstår på samma sätt varför vi har så fel. Hur kan ett folkslag som har levt under gynnsammare förhållanden och anser sig själva överlägsna utnyttja detta på ett sätt som vi ser när vi läser om slavhandel och rasmotsättningar. Vi européer ansåg under en period (Och många anser nog tyvärr fortfarande) att vi var förmer, och var värda mer än våra svarta släktingar.
Så vi tog chansen, vi sparkade på den ras som redan låg ner. Vi såg till att utnyttja tillfället så att det passade oss perfekt. Vi tog allt folk som verkade lovande från Afrika och skeppade över dem till Amerika för att jobba ihjäl sig på olika plantage. Det är mycket möjligt att några av de vi tog hade samma IQ som Einstein eller samma förmågor som Da Vinci. Men vi lät dem aldrig få chansen, vi flyttade alla som verkade nyttiga till Amerika för att slita ihjäl sig, det är synd då det säkerligen hämmade Afrikas utveckling. Det är mycket möjligt att de snart skulle komma in i en fas där de kom i kapp oss och möjligen gick förbi oss teknologiskt sätt. Vi gav dem aldrig chansen, vi sparkade på den som redan låg ner.
Detta är hemskt, vi insåg det efter långt funderande och släppte slavarna fria. Dock lärde vi oss inte mycket på detta. Vi lärde oss endast att ”Den svarta rasen är underlägsen” att de kan hållas i bojor och slita som djur på våra fält. Det var en av de få lärdomar vi fick med oss. Ännu nu, på 2000-talet så anser många att vi är mer värda. Hur länge sedan var det vi avskaffade Apartheid? Var det rätt? Är det någon skillnad på oss?

Till vårat (De vita, Européerna) försvar vill jag dock säga att jag nu överdriver, de flesta av oss anser nog inte att vi är bättre, vi tycker inte mer illa om svarta än om vita. Men, då borde vi väll ha samma förtroende på dem? Men, vem var våran senaste svarta stadsminister? Hur många svarta ministrar har vi? Skulle kronprinsessan Viktoria få gifta sig med en svart?
Nja, dessa frågeställningar visar att vi nog inte är jämställda ännu, men, det har som i många andra fall blivit avsevärt bättre. På alla fronter.
Slavhandeln är avskaffade, det finns inga slavar här i värden. Är det inte perfekt?

Njae, inte direkt. Vi har nog inte ”Slavar” längre. Men, det finns tyvärr Trafficing, vilket betyder att fattig öststats flickor säljs till västeuropeiska länder som prostituerades. De rekryteras med löften om välavlönade jobb i Västeuropa och forslas över gränsen med falska ID handlingar, därefter auktioneras de ut till högstbjudande.
Kan inte denna människohandel jämföras med den sedan så länge avslutade slavhandeln? Är inte Trafficing en synonym till Slavhandel?


Källor

• Böcker
1. Thomas Hugh, ”The Slave Trade” Tryckt 1997, Picador, Storbritannien. Fritt översatt av Petter Strömberg.
2. Östling Sven, ”Slavhandeln över Atlanten”, Tryckår okänt, Liber, Plats för tryck ökänd.
3. Bra böckers världshistoria, Band 11, 2001, Oslo
4. Nationalencyklopedin, Band 1,4,11 och 14, Bokförlaget bra böcker, 1989, Höganäs.
5. Nordisk Familjebok, Band 16, 1923, Nordisk Familjebok AB, Göteborg.

• Internet
1. Mimers Brunn är en kunskapssajt som ser skolarbeten som en resurs - samt arbetar mot fusket. Sajten drivs av fyra studenter tidigare p...