Harry Potter och den flammande bägaren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken som jag har läst heter Harry Potter och den flammande bägaren. Originalets titel är Harry Potter and the goblet of fire. Boken är skriven av J. K. Rowling (Joanne Kathleen Rowling) och omslaget är gjort av Karin Huber. Översättaren heter Lena Fries-Gedin

Huvudpersonen i boken heter Harry Potter, han är 15 år gammal och är redan känd över hela trollkarlsvärlden. Han är en person som bryr sig om andra och är väldigt social. Han vill inte vara ovän med någon, trots detta så avskyr han två personer; Draco Malfoy och Servus Snape.
En av bipersonerna är Ronald Weasley (han kallas Ron). Ron är Harrys bästa vän, han har fem bröder och en syster. Ron har rött hår precis som alla andra i hans familj och han har inte så väldigt fina kläder. Hans familj är inte så rik och därför får han ärva nästan allt.
Den andra bipersonen heter Hermione. Hon är inte alls som Ron och Harry, för henne är det viktigt att göra läxorna och att alltid få högsta betyg. Hermione tycker inte om att bryta mot reglerna, hon är helt emot det, men på något sätt så får Ron och Harry nästan alltid med henne på alla regelbrott.

Harry bor hos sin moster och morbror och deras son Dudley. De är mugglare (dvs. helt vanliga människor). Det värsta Harry vet är att vara hemma hos dem.
En natt på Harrys sommarlov vaknar han upp av att hans ärr svider outhärdligt.
Ärret fick han när han bara var ett år gammal. Det var då Lord Voldemort dödade både hans mamma och pappa. Han försökte även döda Harry men misslyckades pga. att hans mamma offrade sig för Harry så att han fick ett skydd som gjorde att Voldemort inte kunde röra vid honom. Då Voldemort skulle utföra en förbannelse, som skulle ha dödat vilken annan person som helst, gick den tillbaka på Voldemort och han försvann och blev någon sorts vålnad. Nu har han planerat sin återkomst och sin hämnd på Harry Potter.
Harry får snart annat att tänka på då hans bästa vän, Rons pappa, har ordnat platser till världsmästerskapen i Quidditch (Trollkarlsvärldens populäraste sport).
Mitt under matchen lyser ett märke upp i skyn, det är Mörkrets märke, Lord Voldemorts märke.
När skolan ska börja igen får Harry och hans vänner ett tråkigt besked, Elevhemsmästerskapen i Quidditch ska inte äga rum på Hogwarts i år. Istället ska det vara en turnering i Magisk Trekamp. Två andra skolor ska vara med i tävlingen, Beuxbatons och Durmstrang. En från varje skola ska tävla.
Många blir besvikna när dom får veta att åldersgränsen för att få vara med i turneringen är 17 år.

Den viktigaste händelsen i boken är när de tävlandes namn ska flyga upp ur den flammande bägaren.
”Flammorna i bägaren hade åter blivit röda. Gnistorna for ut ur den. En eld tunga sköt plötsligt upp i luften och förde med sig ännu ett pergamentstycke. Dumbledore sträckte närmast mekaniskt fram en arm och grep tag i pergamentstycket. Han höll ut den framför sig och stirrade på namnet som stod skrivet. Det blev en lång paus, medan Dumbledore fortsatte att stirra på pergamentstycket i sin hand och alla i salen stirrade på honom. Sedan harklade han sig och läste högt:” (Taget ur boken).
Boken utspelar sig på ett gammalt slott som heter Hogwarts det är även en skola för Häxkonst och trolldom. Slottet har många gömda rum och andra hemligheter, nästan allt är magiskt på slottet, trappor som förflyttar sig, tavlor som pratar och rör sig, spöken som går omkring överallt osv. Tidigt 90-tal skulle jag tro att boken utspelar sig i, men med tanke på hur slottet beskrivs i tidigare böcker skulle jag kunna tro att det var mycket tidigare. Författaren har däremot varit väldigt noga med detaljer, hon har beskrivit det mesta så att nästan vem som helst skulle kunna förstå hur det såg ut.

Handlingen är inte trovärdig för att boken är en fantasy/äventyrs-bok.

Boken är ganska lättläst, den är skriven i berättarform och inte i jagform.

Harry Potter-böckerna har inga speciella budskap vad jag har märkt. Böckerna är inte sådana böcker där man ska sitta och tänka: ”Vad menade de där?”. Harry Potter-böckerna intresserar läsarna och fullständigt fängslar dem. Jag har suttit och sträckläst alla böckerna förutom denna, för att för två år sen när jag fick den, tappade jag intresset efter ett tag och slutade läsa. Det var inte för att jag tyckte boken var tråkig utan av andra anledningar, men när jag började läsa den igen så sträckläste jag det som var kvar av boken.

Temat är ju förstås äventyr och fantasy. Harry råkar ofta ut för farligheter och småbråk med en del lärare och elever.

Boken är helt klart den bästa boken som jag har läst, fast jag har inte läst så många.
Slutet var väldigt dramatiskt och jag blev både positivt och lite negativt överraskad.
En sak som är bra med Harry Potter-böckerna är att man inte från början vet hur de kommer att sluta.
Även om boken var...