Jeppe på berget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titeln ”Jeppe på berget”, berättar dels vem det här dramat först och främst kommer att handla om, och dels knyter det an till den tid då dramat är skrivet, det vill säga 1722. Förr var det nämligen vanligt att man fick den här sortens ”smeknamn” för att underlätta när man skulle förklara vem man menade när man till exempel skulle föra vidare skvaller/nyheter med mera. En ytterligare tolkning är att ”på berget” syftar på uttrycket ”sitta på glasberget” som ordboken beskriver enligt följande: vara på överblivna kartan. Och visst upplever man att Jeppe är ensam med alla sina bekymmer, men detta är kanske ändå att övertolka titeln, med tanke på att Jeppes far även han kallades ”på berget” och det nämns inte att han var ensam på samma vis som Jeppe. Den andra titeln ”den förvandlade bonden” berättar att det är en bonde detta drama kommer att handla om, och att denna bonde på något sätt kommer förvandlas under dramats gång.

Personerna som dramat innefattar är; Jeppe och Nille, två enkla och korta namn till två personer ur den lägre samhällsklassen, kanske har författaren Ludvig Holberg medvetet döpt dessa två personer så att namnen ska klinga bra ihop, vilket de faktiskt gör. Baron Nilus, är tvärtom en mycket högt stående person, detta märks inte enbart på hans titel, utan även på namnet som är annorlunda och dessutom har en latinsk klang, där många släktnamn slutar på just –us. Sekreteraren och Kammartjänaren spelar endast biroller i dramat och det är förmodligen därför de inte har namngivits, lakejen däremot, som står baronen närmre heter Erik, ett namn som har en kunglig anknytning och därför anses vara finare. Magnus, som är en kroggäst i slutet av dramat har även han ett namn som slutar på –us, men han har inte lika hög rang som baronen. Då baronen inte beger sig till krogen för att dricka när han kan göra det hemma, däremot har han inte ont om pengar, eftersom han kan erbjuda en daler för att få träffa Jeppe, man skulle kunna tänka sig att han tillhör medelklass. Jakob Skomakare, tillhör precis som Jeppe och Nille den lägre klassen, men eftersom han inte är bonde utan håller på med hantverk, används hans titel i samband med namnet.

Handlingen beskrivs lättast utifrån titeln ”den förvandlade bonden”, då dramat handlar om en bonde, Jeppe, som för att dämpa sina sorger och sin rädsla att bli slagen av sin fru, dricker. En dag när Jeppe, som vanligt, supit sig full och somnat vid vägkanten kommer Baronen, hans lakej och hans sekreterare förbi. För att muntra upp Baronen, som säger sig behöva ett gott skratt, tar de med sig Jeppe hem och lurar honom att han är baron. Jeppe nekar först till detta påstående, men så småningom tror han att han är baron och missbrukar direkt sin upphöjda ställning, det går till och med så långt att han är nära att döda Baronen. Författaren vill förmodligen med sitt drama protestera mot samtidens översitteri, men även berätta om den maktgirighet som kan drabba en människa, och vad detta kan få för följder. Dramat var högst aktuellt då det skrevs i och med kritiken mot dåtidens samhälle med tydliga klasskillnader. Men den är faktiskt aktuell än idag, maktgirighet har alltid funnits och finns precis lika mycket idag. Pengar är makt och oftast har folk svårt att handskas med denna makt, pengar förvandlar oss och nästan alltid på samma sätt, se bara hur det gick för Jeppe. Holberg levde samtidigt som en del upplysningsförfattare som var verksamma i Frankrike och England, och det är mycket möjligt att Holberg härifrån har fått sina tankar om att skriva ett drama som så starkt kritiserar samhället och dess uppbyggnad.

Handlingen beskrivs kronologiskt, alltså har dramat en fabel, det har även en intrig då saker och ting berättas just i den ordning som de utspelar sig på riktigt. Dramat startar ”in media res” alltså, man kastas direkt in i handlingen utan någon sorts bakgrunds förklaring.
Replikerna är antingen långa monologer, då oftast spelade av Jeppe, eller korta dialoger. Språket som används är mestadels talspråk, förutom en kort uppmaning i slutet, och dessutom finns det på flera ställen i dramat inlagt korta visor, sjungna av Jeppe.
En vit höna och en spräcklig höna,
de satte sig upp emot tuppen…
Denna låt är till exempel en anspelning på dramats sensmoral, att våga sätta sig emot överklassen. Senare i dramat sjunger Jeppe om jorden som dricker dagg, havet som dricker sol och solen som dricker världen, detta som en bortförklaring för att han själv ska få dricka. Svordomar finns det rikligt i dramat, mest hos Jeppe och Nille, för att ännu en gång påvisa deras klasstillhörighet. Idag anses flertalet av svordomarna förmodligen inte som så grova, och kanske var det därför de i den ”nyskapade” versionen på Marsvinsholm, valde att byta ut dem till lite mer ”moderna” svordomar. Det är inte endast svordomarna som är gammeldags utan även språket i allmänhet, detta har dock sin naturliga förklaring i att det snart var 300 år sedan dramat skrevs. En annan liten detalj som är intressant är att korta bitar används både latin och tyska. Latin då man låtsas att Jeppe ska dömas under domstol, i rättssalen används de lärdas språk, och detta visar att latinet under den tid då dramat skrevs fortfarande levde kvar i större utsträckning än vad gör idag. Tyskan används främst av Jeppe då han är full, och denna tyska, som egentligen inte är mycket att hurra för, har han läst sig under den tiden då han tjänade soldat under tyskt befäl.

Scenanvisningarna är inte så många, den mest omfattande är då Jeppe vaknar upp i Baronens säng, annars så beskriver scenanvisningarna oftast bara vad personerna ska vara iklädda. Spelanvisningarna är desto fler, det beskrivs både hur högt och lågt man ska prata, om man ska gråta eller vara förvirrad, hur man ska röra sig på scen, hur många gånger man ska gnugga sig i ögonen och vem man ska rikta sig emot när man talar. Scen- och spelanvisningarna upplever inte jag som väldigt viktiga, men de finns ju där för att man ska kunna återskapa det så som författaren har tänkt sig det från början, eller i alla fall så snarlikt som möjligt.

Spänningen som finns är hur långt Baronen och hans tjänstefolk kan driva Jeppe utan att han reagerar, hur långt Jeppe kan gå i sin maktgirighet och självklart även vad som kommer hända med Jeppe, då Nille får reda på att Jeppe handlat så som han gjort. Kommer Nille att förstå varför Jeppe super och kommer Jeppe klara av att hålla sig ifrån spriten.

Miljön är realistisk och enkel, den skiljer sig mellan klasserna. Hemma hos Jeppe är allt väldigt enkelt, och när man sedan får se Jeppe hos Baronen, upplever man verkligen kontrasteffekten. Inledande berättas att dramat utspelas på själländska landsbygden, i en liten by kan jag tänka mig, med tanke på hur väl folk känner till Jeppe och hans spritproblem.

Jeppe ser väldigt enkelt ut, han är en fattig bonde som drömmer om ett lyxliv, han försöker dämpa vardagens tristess och sorger med alkohol och får sällan något uträttat. Han är godtrogen och lättlurad, vek skulle man kunna säga. Men under dramats gång förändras hans karaktärsegenskaper drastiskt, makten stiger honom åt huvudet och han behandlar sin omgivning väldigt illa, elakt rent utsagt. Nille framställs som en riktig ragata, hon slår sin man och bryr sig inte om hur han mår, och hon är arg på alla, hennes enda mål verkar vara att arbeta. Allt detta förmodligen på grund av den desperation som hon känner, där hon är fast och inte kommer någon vart. Vändpunkten för Nille och dessutom för hela dramat blir när Jeppe hängs och Nille kommer dit och gråter, och Jeppe inser vad han ställt till med. Här mjuknar Nille och visar om än lite känslor för Jeppe, som man innan detta trodde var obefintliga. Baronen framställs som givmild, i alla fall mot sina närmsta män, men att han roar sig på andras bekostnad är en egenskap som inte är väldigt positiv. Jakob lurar förmodligen inte på Jeppe spriten för att vara elak, utan för att tjäna pengar, så i grunden är han god, även om hans handlingar leder till något som inte är så bra.

Under pauserna händer det inget rent tidsm...