Vietnamkriget

7 röster
17189 visningar
uppladdat: 2004-05-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vietnam kriget börjar lämna våra tankar för det var rätt längesen det hände och många tänker inte på det så mycket längre. Det enda som får en att minnas är alla dom Amerikanska filmerna som har gjorts om kriget. Om den tjugo år långa kampen mellan USA som hjälpte Sydvietnam på ena sidan och Nordvietnam som stödde den kommunistiska gerillan på andra sidan.
Vi alla vet ju att kriget var en tragedi för USA, det dog 47 000 amerikanska soldater och
300 000 sårades. Amerikanerna tog in många unga i kriget. Och för en 20 åring från Kansas i USA så var Vietnams täta djungel helt främmande. Sen levde dom under pressen att bli dödade när som helst.
USA bevisade att dom var det tekniskt ledande landet. Men även så förlorade man kriget mot ett land som man ens inte hade kunnat peka ut på kartan innan.
När kommunisterna segrade måste USA bekänna att dom har begått ett misstag. Det var många sårade, många döda och sen en massa pengar som hade gått åt.
Men vi får ju inte bara tänka på USA utan också på Vietnam.
Vietnam förlorade fler än 3 miljoner människor. Och USA som hade släppt så mycket bomber över Vietnam. Man släppte mer bomber över Vietnam än över Japan under andra världskriget.
Och bomberna förstörde flera byar och städer totalt.
Sen släppte USA ut kemikalier över Vietnam så gerillan inte skulle kunna gömma sig i den täta djungeln. Så det var en stor skada på miljön också.


Vietnams Historia!
För mer än 3 000 år sedan levde det Vieter vid Röda floden i norr.
Vieterna var förfäder till Vietnameserna.
Kina tog området och styrde det mellan 100 f. Kr. och 900 e.Kr.
Vieternas kultur blev påverkad av den kinesiska kulturen. Vieterna blev också påverkade av Konfiucius idéer och av buddhistiska lärorna. Konfiucius var den kinesiske tänkaren.
Sedan den kinesiska ockupationen så har vietnameserna alltid varit rädda för att Kina skulle ta över landet igen.
Men det kom européer till Vietnam och det hamnade igen under utländskt inflytande på
1500-talet. Först var det Portugal sen var det Frankrike.


Innan Kriget!
Franska trupper erövrade Vietnam 1883 efter många års strider. Efter erövringen så slog man ihop Vietnam med Kambodja och Laos. Detta blev kallad Franska Indokina och var frankrikes koloni. Befolkningen blev hårt utnyttjad. Så folket gjorde många uppror mot dom franska ledarna.1939-1945, alltså under andra världskriget så startade den nordvietnamesiske ledaren Ho Chi Minh en befrielserörelse kallad Viet-minh. Viet-minh kämpade mot både Japan och Frankrike. Viet-minh fick stöd av USA med vapen och krigsförråd. Och efter andra världskriget trodde vietnameserna att Frankrike skulle lämna landet,
Men Frankrike vägrade att ge upp sina kolonier utan strid. Och Vietnam tvingades till ytterligare 30 års krig.







Det Första Indokina kriget 1946-54!
Efter andra världskriget började segrarna gräla med varandra. Supermakterna USA och Sovjetunionen misstrodde varandra och detta utvecklades till kalla kriget.
USA ville förhindra att kommunismen spred sig till andra länder. Så man skulle stänga inne den i Sovjetunionen och Kina.
USA oroade sig för att det skulle uppstå samma sak i Vietnam.
Så USA stöttade Frankrike som styrde Vietnam med militärhjälp för 4 miljarder dollar.
1946 inledde Frankrike en kampanj mot befrielserörelsen Viet-minh och drev ut dem från huvudstaden Hanoi i den norra delen. Frankrike dödade 6 000 invånare i hamnstaden Haiphong med flottans attacker. Viet-minhs militärbefälhavare Vo Nguyen Giap insåg att dom ledde stora förluster. Därför inledde han gerillataktik. Så Viet-minh la sig i bakhåll, överraskade fiender, placerade ut minor och använde krypskyttar. Det var en lyckad taktik. Det bröt ner de franska truppernas stridsmoral. Så här fortsatte det i åtta år. Den franska militär ledningen beslöt sig för att försöka lura ut Viet-minhs styrkor i det öppna.
Fransmännen byggde en djungelfästning där 16 000 franska soldater grävde ner sig i början på 1954. Där väntade dom på att Viet-minh skulle gå till anfall.
Viet-minh gick till anfall och Frankrike kapitulerade efter två månader. De förlorade slaget i
”Slaget vid Dien-Bien-phu” och tvingades att ge upp sina kolonier. Frankrike förlorade cirka 75 000 män i strider eller i sjukdomar.
Vietnameserna förlorade cirka 300 000 i kampen om frihet. Viet-minh var ej lika tekniskt som Frankrike men vann på den enorma beslutsamheten.
Kriget avslutades 1954, då parterna skrev under Genèveavtalet.
Frankrike skulle lämna sina kolonier. Vietnam skulle delas in i ett inte kommunistiskt Sydvietnam och i ett kommunistiskt Nordvietnam. Och efter två år skulle det bli val om en regering för ett enat Vietnam. Men så enkelt var det inte.


Inledningen på det andra Indokina kriget 1954-63!
I norr styrde ju den kommunistiska ledaren Ho Chi Minh och i syd utsågs Ngo Dinh Diem till premiärminister. Sydvietnam hade det dåligt. Dom hade ingen polis inga militära trupper ingen ekonomi mm. Ekonomin blev värre när 900 000 personer kom till Sydvietnam. Dom var på flykt undan kommunismen.
USA visste att Diem skulle förlora valet mot Ho Chi Minh. Så USA sa till Diem att han skulle bryta Genèveavtalet och få hjälp av USA att bygga upp en stat i Sydvietnam.
Nordvietnam accepterade att Syd bröt mot avtalet. Nordvietnam fick stöd av Kina och Sovjetunionen. Ho Chi Minh hoppades på att folket skulle göra uppror mot Diems regering och störta den. Diem startade en kampanj som kallades ”Peka ut en kommunist”. Diem ville ha bort alla kommunister från Sydvietnam. Men detta ledde till att kommunistgrupperna i Sydvietnam bildade gerillagrupper som bildade en organisation som kallades Viet-cong som sedan höjde sig till den större gerillarörelsen FNL.
2 000 personer hade dött i striderna mellan gerilla grupperna och sydvietnamesiska armén och 65 000 ”misstänkta kommunister” hade fångats år 1957.
Striderna fortsatte och Ho Chi Minh ville inte svika kommunisterna i syd så han började ge dem vapen och annan krigs utrustning. Så nu var Ho Chi Minh mer inblandad i konflikten.
Man upprättade en transport väg som gick ifrån norr till syd. På leden fraktade man allt krigsmatrial som man behövde.
Konflikten i söder hade nu 1957 blivit ett inbördeskrig.
USA blev bekymrad över läget i Vietnam. Som tidigare vet vi ju att USA inte ville ha ett
Kommunistiskt Vietnam. Så den nye presidenten John F.Kennedy beslöt att USA måste hjälpa Diem och hans regim så mycket dom kan.
1963 hade 2 600 byar förstörts i striderna. Och läget förvärrades.
Diem avsattes av armétrupper den 1 november 1963. Diem blev avrättad tillsamman med sin bror. USA hoppades på att det skulle finnas en ny ledare som kunde ta över och göra landet bättre.
Men om det blev bättre vet jag ej i alla fall inte för USA:s del för den 22 november så sköts president John F.Kennedy ihjäl i Dallas.


Det totala kriget 1964-67!
USA:s nye president hette Lyndon Johnson. Det är oftast han man förknippar med att han satte in Amerikanska trupper i Vietnamn. Det gjorde han men det var inte meningen att han skulle dra in USA i ett stort krig utomlands. Han ville göra USA till ett bra samhälle.
Sydvietnam höll på att förlora. Johnson ville stödja Sydvietnam medans han skapade ”det goda samhället” i USA som han kallade det. Men han lyckades inte.
Han kände att han måste ge Sydvietnam mer hjälp.
Han kunde inte sätta in trupper i Vietnam för det skulle inte folket gilla.
Men så en dag i augusti 1964 öppnade Nordvietnam eld mot amerikanska krigsfartyg i Tonkinbukten utanför Nordvietnam.
De amerikanska fartygen skulle skydda sydvietnamesiska kommandosoldater som gjorde räder i Nordvietnam.
Johnson tog detta hårt och såg att detta var en chans att få sätta in trupper i Vietnam.
Han sa att detta var ett tecken för att Nordvietnam ville ha krig.
Han la upp detta för Kongressen och de beslutade om ”Tonkinresolutionen”.
Med det menas att presidenten får göra militära beslut utan att fråga Kongressen.
Johnson skulle sätta in amerikanska flygvapnet. För att han såg att det var på det sättet de skulle förlora minst folk.
Man skulle bomba sönder Nordvietnams krigsorganisation med så lite amerikanska dödsoffer som möjligt.
Denna planen kallades ”Operation Rolling Thunder” och inleddes i mars 1965.


”Operation Rolling Thunder”!
”Operation Rolling Thunder” var den mest omfattande bombattacken någonsin när den genomfördes. USA förstörde för ett värde av cirka 340 miljarder dollar. Flera tusentals vietnameser dog.
Så här lät flygvapenchefen Curtis LeMay när han sammanfattade USA:s attityd:
”De måste dra in hornen och upphöra med sin aggression, annars bombar vi dem tillbaka till stenåldern.”
USA hade vunnit på bombningarna om Vietnam var ett industrialiserat land. Men Vietnam var ett utav världens minst industrialiserade länder så bomberna hade inte mycket industrier att bomba sönder.
Så USA vann inte mycket på bombanfallen.
Det var enkla uppbyggda industrier och järnvägar. Så det tog inte lång tid att bygga upp.
Nordvietnam fick också hjälp av Kina och Sovjetunionen med vapen och krigsförråd.
Johnson hade under sin valkampanj 1964 lovat USA: ”Vi kommer inte sända amerikanska grabbar nio eller tio tusen miles hemifrån för att göra sådant som asiatiska grabbar borde göra själva.” Men Johnson fick bryta sitt löfte.
För att om man ska genomföra omfattade bombräder så var man tvungen att bygga amerikanska baser i Vietnam.
Westmoreland som var amerikansk överbefälhavare trodde ej att den sydvietnamesiska armén kunde försvara baserna och därför ville han ha amerikanska soldater.
I mars 1965 landsteg amerikanskt stridande förband vid Da-nang.
Dessutom hjälpte Australien och Sydkorea som var allierade med USA till. Australien skickade 8 000 och Sydkorea skickade 60 000 män.
Amerikanska soldater visste att Sydvietnam inte kunde vinna kriget så dom väntade på att få sätta in sina egna soldater. Earle Wheeler sa i den högsta militärledningen: ”Du måste förlägga striden hos fienden, Ingen har någonsin vunnit ett krig genom att sitta still på sitt arsle.”
När USA:s engagemang ökade så tyckte sydvietnameserna att de amerikanska soldaterna kunde slåss i deras ställe. Var tredje soldat i regeringsarmén deserterade.
I slutet av 1964 fanns det 23 000 amerikanska soldater i Vietnam. Sen nästan tre år senare fanns det en halv miljon. USA använde en strategi som de kallade ”Spåra upp och utplåna”.
USA använde högteknologiska vapen för att bekämpa gerillagrupperna. Sen hade man radio kontakt med högkvarteret hela tiden så man när som helst skulle kunna be om flygunderstöd.
Det gick bra i kriget för USA och mellan 1965 och 1967 så hade man dödat och sårat 200 000 gerillasoldater men bara 13 500 amerikaner hade dött eller blivit sårade.
Gerillan som hade stöd av många bönder kunde lätt bli en vanlig stadsmänniska när amerikanska trupper närmade sig. Och USA kunde ju bara leta efter fiende hela tiden men oftast hittade man dom ej för än gerillan kom i bakhåll och då var det försent.


Tetoffensiven 1968-!
Vid början på 1968 så anföll gerillan amerikanska baser.
En bas som gerillan belägrade i flera månader var marinkårslägret vid Khe Sanh som låg på gränsen till Nordvietnam. Detta hade stor betydelse för att nu fick USA vilja att stanna kvar.
General Westmoreland accepterade inte att Khe Sanh skulle falla. Så USA skickade 6 000 soldater och B-52 som var ett bombflygplan. B-52 fällde oroliga mängder med bomber runt lägret.
Med dessa bombningarna förstod vi väll att USA inte ville ge upp Khe Sanh, men så blev det ej. En dag packade amerikanerna ihop lägret och lämnade platsen.
Gerillan hade inte gett upp bara för dom hade vunnit Khe Sanh.
På natten den 30 januari 1968 anföll FNL 36 större städer i Sydvietnam med 86 000 soldater.
Det var en våldsam offensiv mot regeringstrupperna. De kallade den Tet-offensiven på grund av att det var natten då man firade det Kinesiska nyåret.
FNL anföll mål som president palatset, flygplatsen och militärhögkvarter.
Den allvarligaste attacken var i staden Hue som låg utanför Saigon.
Under tre veckor tog 7 500 FNL soldater kontrollen över staden och använde hemska metoder mot folket. FNL avrättade omkring 5 000 regeringstjänstemän och andra som på något sätt kunde förknippas med USA eller den Sydvietnamesiska regimen.
En miljon människor fick lämna sina hem under Tet.offensiven.
FNL förlorade 30 000 män under offensiven och de skulle aldrig bli så starka som de var innan.
Men det var nu den stora vändpunkten i kriget kom för även om FNL förlorade 30 00 män så skulle USA aldrig vinna kriget. Även fast USA hade stöttat Sydvietnam med miljarder dollar så hade landet inte blivit starkare på något sätt.

Det var nu när man insåg att man inte kunde vinna kriget som protesterna i USA började.
Demonstranter stod utanför vita huset och ropade t.ex. ”Hallå, hallå, LBJ, hur många barn har du dödat idag?” Detta gjorde Johnson rasande.
Den 31 mars 1968 meddelade Johnson att han inte tänkte ställa upp i omval.
Den största demonstrationen var i Washington i november 1969. Där deltog 500 000 människor. Man demonstrerade för att USA inte skulle offra mer folk i Vietnam.


1968-1970!
1968 blev Richard Nixon USA:s nye president. Nixon lovade folket att han skulle rädda USA:s heder och få slut på kriget.
Nixon tänkte så här att USA skulle erbjuda Sydvietnams militär så mycket utbildning och utrustning att regeringsarmén skulle kunna bekämpa kommunismen själva. Medans detta pågick så skulle USA skicka hem lite soldater i taget.
Och detta betydde ju att USA kunde dra sig tillbaka utan att känna sig besegrat.
Nordvietnam ville inte fredsförhandla så Nixon hotade med att använda kärnvapen.
Ho Chi Minh sprang inte iväg till paris för att be om fred bara för det här hotet.
Och om han hade velat så var han för sjuk för att åka.
Han dog den 2 september 1969, han blev 79 år gammal. Hans efterträdare hette Le Duan.
Le Duan var lika hård som Ho Chi Minh.


Kriget sprider sig 1970-1973!
1970 drogs Kambodja och Laos in i kriget. Båda dessa länder motsatte sig USA.
80 000 soldater från Sydvietnam och USA strömmade över gränsen till Kambodja för att leta reda på alla FNL:s baser men när man kom dit så fanns där bara tomma hyddor. FNL hade försvunnit in i djungeln. Sen när soldaterna hade lämnat hyddorna så kom FNL tillbaka.
USA och Sydvietnam blev ännu en gång lurade av FNL:s enkla teknik.
Sydvietnamesiska armén med stöd från USA:s flyg attackerade man FNL:s och Nordvietnamesiska trupper i Laos den 30 januari 1971.
Där ledde kommunisterna stora förluster.

Påskoffensiven!
Den 30 mars 1972 inledde FNL en ny offensiv. Nordvietnamesiska trupper kom dit genom den demilitariserade zonen i Sydvietnam medans FNL anföll från sina baser i söder.
Det gick mycket bra till en början. USA och Sydvietnam blev överraskade men klarade det bra för det var inga direkta anfall utan mer gerilla anfall så det vara bara att försvara sig.
Påskoffensiven var ett stort nederlag för FNL och Nordvietnam. De förlorade 100 000 soldater. Sydvietnam förlorade 25 000 soldater.

Fredsförhandlingar!
Sedan 1968 hade fredsförhandlingarna gått upp och ner och i oktober 1972 gick det verkligen uppåt. USA:s ledare Henry Kissinger och den Nordvietnamesiske ledaren Le Duc Tho hade kommit fram till en överenskommelse som båda kunde acceptera. När Kissinger la upp överenskommelsen så avfärdade Sydvietnamesiske ledarenThieu förslaget. För han ville inte att USA skulle lämna landet. Detta gjorde Nordvietnam misstänksamma och överenskommelsen strandade.
”Överenskommelsen:
• Omedelbart eld upphör
• De militära styrkorna skulle behålla de områden de ockuperat vid tidpunkten för eld upphör.
• Amerikanska trupper skulle lämna landet inom 60 dagar.
• Krigsfångar skulle utväxlas.
• En politisk överenskommelse skulle förhandlas fram efter vapenstilleståndet.
Den skulle innebära demokratiska val och återförening av Vietnam.”

Blir ingen fred!
USA fortsatte med flyganfall mot Nordvietnam den 1 december 1972.
Det var den största bombningen under kriget. Folk i hela världen blev upprörda över Nixons order. Men man genomförde bombningarna för att tvinga Nordvietnam på att gå med på överenskommelsen. USA skickade också mer militär hjälp till Sydvietnams armé.

Nya fredsförhandlingar!
I januari 1973 återupptog man fredsförhandlingarna.
Och den 27 januari 1973 skrev USA, Nordvietnam, Sydvietnam och FNL under fredsavtalet som kallades Parisfördraget. Den 29 mars 1973 lämnade de sista amerikanska trupperna Sydvietnam.








Sista konflikten 1973-1975!
Nordvietnam utnyttjade vapenstilleståndet med att återhämta alla skador man hade fått under kriget. De vill också bygga upp sitt vapenförråd, så de frågade Kina eller Sovjetunionen ifall de vill hjälpa till men det ville de ej. De var upptagna av att stärka sin relation med USA.
Så både Syd och Nordvietnam tappade sina allierade.
Om nu vapenstilleståndet skulle brytas så hade Sydvietnam en chans att vinna. De hade fått ihop en armé på en miljon soldater och hade det senaste inom krigsutrustning som USA hade lämnat.
Och det blev som man trodde. Vapenstilleståndet bröts och det var krig igen.
Den Sydvietnamesiska armén klarade sig bra.
Men Nordvietnam fortsatte med gerilla taktiken och la sig i bakhåll.
Men det gick snart sämre för Sydvietnam. För alla högteknologiska vapen som man hade fått utav USA behövde bränsle och reservdelar. Detta hade man inte råd med.
USA:s president Nixon avgick 1974, och hans efterträdare var Gerald Ford.
Även Gerald lovade att ge Sydvietnam stöd.
Nordvietnam och FNL var i slutet av 1974 starka nog för att gå på en till offensiv.
Nordvietnameserna gick försiktigt fram för de var rädda för att USA skulle blanda sig i kriget igen. Nordvietnam anföll höglandsprovinsen Phuoc Long i december 1974.
USA blandade sig inte in i kriget. Thieu satte upp en försvars linje norr om Saigon.
Men det slutade i att de Sydvietnamesiska soldaterna flydde.
Thieu avgick 21 april.

Fallet för Saigon!
Det gick snabbt och det tog inte lång tid för Nordvietnam att nå Saigon.
Folket slogs om att få plats på ett flykting plan så dom kunde komma där ifrån.
Nu rullade stridsvagnarna över muren till presidentpalatset den 30 april 1975.
Och efter tre miljoner döda i ett krig som varade i trettio år, så är det äntligen slut.
“ THE WAR IS OVER!”


Efter Kriget 1976-!
Så här lät Le Duans segertal den 15 maj 1975: ”Vi hälsar en ny tid… med lysande utsikter för utvecklingen av ett fredligt oberoende, återförenat, demokratiskt, välmående och starkt Vietnam …”...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Vietnamkriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-11-17

    En väldigt bra uppsats men lit

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-24]   Vietnamkriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3155 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×