Stadsdelen Alby i Botkyrka kommun utanför Stockholm byggdes i början av 1970-talet som en del av det så kallade miljonprogrammet. I Alby bor i dag människor av olika nationaliteter, med skilda ekonomiska förutsättningar och med skiftande krav på sin utemiljö. Arbetet är uppdelat i tre delar där den första delens avsnitt är ett försök
att ge fördjupade kunskaper inför analysarbetet och programskisserna som utgör del två och tre.
I avsnittet ”Stadsplanering och grönstruktur” ges en sammanfattning av hur
stadsplanering och grönstruktur samspelat under olika tidsperioder från sekelskiftet
och framåt. Grannskapsplaneringens fysiska utformning och grönstrukturens uppgift att
skilja stadsdelar och bostadsområden från varandra beskrivs. Den tidiga stadsparksrörelsens sociala ambition att genom parker skapa platser där människor med olika klasstillhörighet kunde mötas tas också upp. Avsnittet ”Att planera för gemenskap” diskuteras två olika synsätt på gemenskap; primärgruppstanken respektive närvaro i samma rumsliga system. Dessa två synsätt avspeglar sig också i två olika stadsplanemönster, nät- respektive trädstrukturer. I avsnittet hävdas att trädstrukturer, som är det dominerade stadsplanemönstret i Alby, kan vara problematisk då det är avskiljande. I det avslutande avsnittet är det själva utformningen av grönområden och grönstruktur som sätts i fokus och hur dess kan öka sina integrerande och sammanbindande egenskaper.
I analysdelen beskrivs och analyseras Albys stadsplanemönster och grönstruktur med stöd utifrån de tidigare genomgånga teoretiska utgångspunkterna. Detta för att kunna identifiera åtskiljande strukturer. Som resultat av analysen föreslås en placering av en
stadspark som kan tänkas bättre sammanfoga Albys olika bostadsområden.
Avslutningsvis redovisas ett programförslag på parken. I detta presenteras tillvägagångssätt för att kunna förnya...
