När gränserna mellan medlemsstaterna bortskaffades resulterade det i att alltmera av den Europeiska Unionens (EU) medborgare valde att arbeta i ett annat land än där de har sin hemvist. Problem har skapats av den gränsöverskridande aktiviteten då arbe-tare har valt att behålla sina pensioner från sina hemviststater. Dessa problem har i sin tur skapats av de nationella skattesystemen men även på grund av de olika skatte-regler som medlemsstaterna har på pensioner. Generellt sätt har de flesta medlemssta-ter pensionssystem som är uppdelade i tre olika pelare. Den offentliga pensionen tillhör den första pelaren. Andra pelaren utgörs av tjänstepensioner medan den tredje består av privata pensioner. Tillsammans anses andra och tredje pelaren vara supple-mentära pensioner, då de kompletterar de pensionsinkomster som uppstår av den första pelaren.Uppsatsen behandlar beskattningen hos fysiska personer som täcks av något slag av tjänste- eller privat pension. Många stater medger inte avdrag för premier som betalas in för dessa pensioner till ett försäkringsbolag etablerat utanför dess territorium. I ett antal rättsfall har EG-domstolen dömt att skatteregler som inte medger avdrag för premier eller på något sätt förhindrar den fria rörligheten ska anses diskriminerande. Undantaget har varit den berömda Bachmann målet där EG-domstolen ansåg att de belgiska diskriminerande reglerna kunde rättfärdigas för att behålla koherensen i det nationella skattesystemet. Koherensprincipen innebär att det måste finnas en direkt länk mellan avdragsrätten som medges till premier och skatteplikten som senare tas ut på det utfallande beloppet. Fastän andra rättfärdigande grunder som effektivitet i skattekontroll, skydd för nationella skatteintäkter och skydd för skatteneutralitet har framlagts av medlemsstaterna i diverse rättsfall, har EG-domstolen ogiltigförklarat samtliga grunder. Fram till idag är det endast Belgien som har lyckats att få EG-domstolen på sin sida. Slutsatser kan dras att EG-fördragets fundamentala rättigheter inte får sättas åsido av medlemsstaternas önskan att bevara diverse skatteskydd, förutom då det anses vara ytterst nödvändigt, vilket har visat sig vara väldigt sällan.I uppsatsen konkluderas att EG-domstolen har via sina domar haft en stark påverkan på de nationella skattereglerna. Trots att direkta skatter anses vara en nations suveränitet har EG-domstolen på ett indirekt sätt påträngt denna suveränitet genom att åberopa EG-fördragets frihetsregler. Domstolen har således indikerat att medlemsstater inte kan fritt konstruera sina skatteregler då de måste vara förenliga med EG-fördragets regler.I uppsatsen konkluderas även att EG-domstolens domar är viktiga för förstärkningen av de suppl...
