Wolfgang Amadeuz Mozart

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mozarts liv var som en saga och den sagan förundrar människor över hela världen än i dag. Men alla sagor slutar inte lyckligt och inte heller denna…

Mozart föddes den 27 Januari 1756 i den tyska lilla staden Salzburg. Han fick namnet Johannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus Mozart, själv ville han bli kallad Wolfgang Amadé.
När lille Wolfgang Amadeus bara var ett år gammal förutspådde hans far Leopold Mozart att han skulle bli en stor musiker.
Vid två års ålder kunde han sjunga rent fastän han än inte kunde prata.
Tack vare sin fem år äldre syster Maria Anna Nannerl fick han börja spela piano vid tre års ålder. Nannerl själv var en framstående och mycket duktig hon med.
När Wolfgang Amadeus var fyra år fantiserade han ut egna små kompositioner som pappa Leopold skrev ner.
Innan han fyllt fem kunde han spela små stycken efter noter.


När Wolfgang Amadeus var drygt fyra år fann Leopold och hans vän hovtrumpetaren Andreas Schachtner honom lutad över skrivbordet nedkletad av bläck i ansiktet och på fingrarna. När Leopold frågade vad han höll på med fick han svaret ”Jag skriver en pianokonsert, första satsen är nästan färdig”. Fadern betraktade noterna med stigande
Mozart 7år
förvåning och sade sedan till Schachtner att gossen minsann menade allvar med konserten men att den var alldeles för svår för att spelas. Då svarade Wolfgang Amadeus att eftersom det var en konsert så skulle den vare svår, man fick bara öva mera så att man klarade av att spela den!

Wolfgang Amadeus växte upp på ett annorlunda sätt jämt emot sina jämnåriga. Musiken tog upp all hans tid.
När Wolfgang Amadeus på allvar visade sina färdigheter på pianot, violinen och orgeln bestämde sig Leopold för att det var dags att visa upp underbarnet.
I början av 1762, då Wolfgang var sex år, började den första konsertresan. Målet var München. Där fick Wolfgang Amadeus och Nannerl spela vad kurfurstens hov. Det blev stor succé och Leopold bestämde sig för att barnen skulle få spela i det riktigt stora sammanhangen i Wien, den förnämsta av musikstäder.
Wolfgang Amadeus, Leopold och Nannerl på konsert 1762.
Under hösten 1762 anlände familjen till Wien, den här gången fick även barnens mamma Anna Maria Pertl följa med. Ryktena om ett helt otroligt syskonpar hade hunnit före dem. Det gick ännu bättre i Wien. Barnen väckte stor uppmärksamhet. Dom fick spela i otaliga aristokratiska salonger och vid olika konserter. Leopold hade lärt lille Wolfgang Amadeus hur man uppträder, han kysste kejsarinnan på handen, tog artigt emot gåvor och konverserade belevat med adeln.
Under hemresan till Salzburg insjuknade Wolfgang Amadeus i Scharlakansfeber men det satte inte stopp för Leopolds planer.

I juni 1763 startade nästa resa. Resan gick över München, Augsburg, Heidelberg, Frankfurt, Liège och Bryssel. Den resan varade i tre och ett halvt år!
I fem månader konserterade barnen i Paris. Dom spelade i förnäma salonger och Wolfgang Amadeus´ förmåga att improvisera väckte störst uppmärksamhet.
Wolfgang Amadeus fick mycket uppmärksamhet i form av gåvor och folk blev förvånade över hans artiga (och uppövade) sätt att ta emot dem. Fast Leopold ville hellre att uppmärksamheten skulle vara i form av rena pengar.
Vistelsen i Paris satte sina spår hos Wolfgang Amadeus. Han kom i kontakt med den tidens största tonsättare och deras musik, där hade han mycket inspiration att hämta vilket märktes i hans kommande kompositioner.

Nästa anhalt var England. Sensationen blev oerhört stor och en engelsk vetenskapsman gjorde musikpsykologiska tester med Wolfgang Amadeus. Vetenskapsmannen lät Wolfgang Amadeus improvisera efter teman som ”kärlek” och ”trolöshet”. Resultaten var förbluffande! Wolfgang Amadeus visade prov på sin oerhörda mognad när det gällde förmågan att gestalta musik.
Familjen reste över Holland tillbaka till Paris. Men där blev Leopold Besviken. Den succé Wolfgang Amadeus mötte väcker man bara en gång. Så färden fortsatte över Dijon, Lyon, över Schweiz och München. Då efter tre och ett halvt års konserterande återvände familjen till Salzburg 1766. Nu var Wolfgang Amadeus tio år och han hade fortfarande inte upplevt ett normalt barnliv. Han hade aldrig lekt och inte heller umgåtts med varken barn eller vuxna på ett normalt sätt. Skolundervisningen hade Leopold skött. Wolfgang Amadeus Mozart var ett under inom sitt område men hans hälsa var inte den bästa. Det som fängslade Wolfgang Amadeus var de människor han mötte både under själva resan och på konserterna. Det intresset skulle han få nytta av i framtiden…

Efter den resan var Wolfgang Amadeus hemma ett år. Dels för att hans hälsa skulle bli stabilare men mest för att smälta all den inspiration han fått av resorna för att kunna komponera själv. Det var år 1767 och Wolfgang Amadeus försökte sig på att komponera i den kyrkomusikaliska stilen men han komponerade även ett antal serenader och sviter.

I september 1767 begav sig hela familjen till Wien. Leopold hade höga förhoppningar med tanke på succén fem år tidigare. Men tyvärr blev det samma resultat som i Paris, en sensation väcks bara en gång. Till råga på allt fick barnen smittkoppor. Det enda positiva med resan var att Wolfgang Amadeus fick sitt första officiella operauppdrag. Det var då han skrev ”La finta semplice”. Därefter skrev han operan ”Bastien et Bastienne”. Dessutom komponerade Wolfgang Amadeus en festmässa, en trumpetkonsert, ett antal symfonier och sina första sånger. Vid den tiden var Mozart runt tolv år!

I början av 1769 förstod Leopold att det inte fanns mer att hämta i Wien. Wolfgang Amadeus hade fått ut mycket av vistelsen där. Han hade kommit i kontakt med den tidens största tonsättare, upplevt Glucks operare form och hört den nya symfoniska musiken.
I september 1769 blev Wolfgang Amadeus Mozart utnämnd till konsertmästare i ärkebiskopen Sigismunds orkester. Då hade Wolfgang Amadeus hunnit bli tretton år! Ärkebiskopen uppskattade Leopold och Wolfgang Amadeus mycket och han förstod deras storhet och planer. I jultid 1769 gav han dem tjänsteledigt för en resa till musikvärlden viktigaste land, Italien.
I Italien imponerade han på ett sätt som man i musikens förlovade land aldrig tidigare upplevt. Oavsett om det gällde att komponera, konsertera eller improvisera så blev de lika imponerade. Under sin tid i Italien fick han en beställning på en opera till karnevalsäsongen. Han blev även medlem i ”Accademia Filarmonica” och förlänades ”Gyllen Sporrens orden” av påven, vilket innebar att han hade rätt att bära titeln ”riddare”. Men det använde han sig aldrig av.
I Peterskyrkan i Rom fick han höra Allegris ”Miserere” som var ett mytomspunnet körverk som endast fick framföras där och inte skrivas av. Mozart hörde det en gång sedan gick han hem och skrev ner det ur minnet. Han återvände en gång för att korrigera några takter.
I Milano uppfördes Mozarts opera ”Mitridate, Re di Ponto”. Efter ytterligare några månaders konserterande återvände familjen till Salzburg. Efter ett halvår reste Wolfgang Amadeus tillbaka till Milano för att lämna operorna han fått i uppdrag att komponera. Nu uppfördes hans opera ”Ascanio in Alba”. Premiären var i oktober 1771. Han skev även en opera till ärkehertigens bröllop på beställning.

När dom kom hem från Italien fick de reda på att ärkebiskopen Sigismund dött och hade efterträtts av Hieronymus Colloredo. Han hade ett utpräglat ordningssinne och behandlade Wolfgang Amadeus och Leopold som vilka borgare som helst. Han ansedde att familjen Mozart tillhörde tjänstehjonen och skulle uppföra sig därefter.
Under den tiden komponerade Wolfgang Amadeus flitigt. Han skrev bland annat ett festspel, åtta symfonier och några divertimenti. Han fick även en löneförhöjning av biskopen till 150 gulden om året.
1772 reste Wolfgang Amadeus och Leopold till Italien för att se Wolfgangs opera ”Lucio Silla”. Det var sista gången dom var i Italien. Vid den tidpunkten var Wolfgang Amadeus 17 år och hade komponerat 150 verk! Han var inte längre ett underbarn utan en etablerad tonsättare.

Nu inträdde fyra år av stillhet och komponerande. Hans hälsa var klen på grund av allt resande när han var mindre. I juni 1773 gjorde Wolfgang Amadeus ett besök i Wien. Där kom han i kontakt med Joseph Haydn och hans stråkkvartetter. Efter det besöket komponerade Mozart sex stycken egna kvartetter.
År 1774 fick Wolfgang Amadeus en operabeställning från München. Då komponerade han ”La finta giardiniera”. Sedan gick det två och et halvt år utan uppdrag och resor. Under den tiden skrev han sex stycken serenader (bland annat Haffner-serenaden), elva divertimenti, operan ”Il re pastore”, fem violinkonserter, fyra pianokonserter, några symfonier samt ett antal kyrkomusikaliska verk.
När Wolfgang Amadeus och Leopold begärde tjänstledigt för en resa till Paris och inte fick det beviljat begärde de avsked. Endast Wolfgang Amadeus avsked beviljades och han reste till Paris som planerat man den här gången med mor. I München behandlades Wolfgang Amadeus som luft och det var som om folk aldrig hört namnet Mozart förut så efter en konsert åkte de vidare mot Augsburg. Det gick bättre där. Men konserterna bringade inte särskilt mycket pengar. Där träffade han även sin kusin Bäsle som han hade ett litet förhållande med. När han reste vidare till Mannheim fick han pröva några av sina verk på den berömda Mannheimorkestern. Men det var ändå inte Mannheimorkestern som fångade störst intresse hos Wolfgang Amadeus utan det var Aloysia Weber… Wolfgang Amadeus var djupt förälskad och Aloysia uppmuntrade kärleken. Fast hon var mer beräknande än förälskad. Hon såg nämligen vägen till framgång som sångerska genom Mozart. Fastän han var upp över öronen förälskad tvingades han dock fara vidare mot Paris av faderns upprörda och arga brev.
Wolfgang Amadeus och hans mor anlände till Paris i slutet av mars 1778. Där var han glömd och det var omöjligt att hitta ett ställe att spela på. Istället koncentrerade han sig på att komponera och skrev då ett antal piano- och violinsonater, en konsert för flöjt och harpa, två symfonier, några småverk och balettmusiken ”Les petits riense”. Under den tiden är det näst intill obegripligt att han kunde komponera med tanke på att hans mor plötsligt insjuknade och dog. Det var en tragisk händelse och ensam och deprimerad tillbringade han resten av tiden i Paris. Efter ytterliggare tre månader återvände Wolfgang Amadeus hemåt. Men inte hem till Salzburg utan till München dit Aloysia flyttat… Men besöket blev inte så glatt som han trott. Aloysia avvisade honom och med krossat hjärta for han vidare mot Salzburg.
Hemma i Salzburg hade Leopold fixat så att Wolfgang Amadeus skulle få jobba som hovorganist. Då komponerade han ett antal symfonier, några konserter för olika instrument, fler kyrkliga verk, kröningsmässan KV 317, mässan KV 337, scenmusiken till ”König Thamos”, sångspelet ”Zaide” och operan ”Idomoneo, Re di Creta”. Operan var en beställning från München.
Men biskopen behandlade honom som en lakej och tillslut tröttnade Mozart på att bli behandlad så illa. Han slutade. Nu flyttade han till Wien och arbetade som pianolärare. Nu fick han ännu ett opera uppdrag. Då komponerade han ”Enleveringen ur seraljen” i Turkiskt tema. I denna opera visade han på ett häpnadsväckande sätt hur han kunde genom tonspråket skilja personligheterna åt… Nu fick även Prag upp ögonen för den unge musikdramatikern.

Nu slog förälskelsen till igen. Den här gången var det Aloysias syster Konstanze. Mozart var inneboende hos familjen Weber en tid och till slut sade fru Weber att om inte Mozart gifte sig med Konstanze snart så skulle han bli tvungen att betala henne 300 floriner om året i all evighet. Utan att tänka igenom saken gifte sig Mozart med Konstanze den 4 augusti 1782. Vilket gjorde att Wolfgang Amadeus och Leopold förlorade nästan all kontakt med varandra på grund av Leopolds förutfattade meningar om familjen Weber.
Nu fick Mozart en beställning på en symfoni till Haffnerhuset i Salzburg. Han skrev i all hast ner en serenad och tänkte inte mer på den sedan. När han fick tillbaka sitt partitur slogs han av en tanke. Han omarbetade serenaden och det resulterade i en regelrätt symfoni Med fyra satser. Verket blev hans första stora symfoni.

Äktenskapet gick bra till en början men Konstanze förstod sig inte på Mozarts konst. Familjens ekonomi var ett ständigt tvistämne. Tillsammans fick de två barn, Karl och Wolfgang. Under den tiden gick det dåligt för Mozart.
År 1784 insjuknade Mozart i en så pass allvarnig sjukdom att tankar på döden kom allt närmre honom. Han var endast en glad man på ytan. Musiken hade fått mörka sidor och mycket gick i moll men han försökte sig ändå på glad, publikfriande musik. Publiken strömmade till konserterna. Mozart skrev då många pianokonserter och fyra hornkonserter till sin vän Leutgeb, tidens största hornist. Han gav sig även i kast med sex stycken stråkkvartetter med Haydn som ledstjärna.
Nu började han komponera ännu en opera, ”Figaros bröllop”, som kom att bli mycket känd. En succé faktiskt! Premiären av ”Figaros bröllop” ägde rum den 1 maj 1786. När Mozart och Konstanze kom tillbaka från premiären i Prag fick Mozart ett sorgligt besked. Fadern hade dött (den 28 maj 1787).
Under våren påbörjade Mozart ännu en opera. Han skapade även ”Eine kleine Nachmusik” ett verk som kom att bli mycket känt och ”Ein musikalischer Spass”.
Den 29 oktober 1787 var det dags för den nya operans premiär i Prag. Kejsaren kommenderade operan som att Mozarts musik är alldeles för svår för sångarna.
Ära och berömmelse fick han, men lite pengar. Ekonomin blev allt sämre. Men sanningen var den att Mozart tjänade mycket pengar, men han spenderade desto mer… Han tiggde pengar av sina vänner och med deras pengar höll de den direkta svälten från dörren. Mozarts hälsa blev allt sämre och det är en gåta hur han lyckades komponera. Han skrev kammarmusikverk, pienosonater, pianokonserter, en hornkonsert och även tre symfonier som kom att bli mästerverk! Under tre sommarmånader skrev han symfonierna nummer 39,40,41! Många vill se symfoni nummer 40, g-mollsymfonin, som en skildring av Mozarts liv vid denna tidpunkt. Många menar också att symfoni nummer 40 är det mest geniala som komponerats.
Under våren 1789 reste Mozart till Berlin tillsammans med vännen och eleven Karl Lichnovsky. Där fick han än en gång uppleva stort bifall och förundran överSina kompositioner sitt spel och sin fenomenala improvisationsförmåga! Men pengar blev det inte mycket av. Under den tiden komponerade han även ett antal kvartetter och sonater till kungen av Preussens dotter. Där fick han även inspiration till sina kommande verk klarinettkvintetten och operan ”Cosi fan tutte” som beställdes av kejsar
Josef II. Operan lades ner efter endast fem föreställningar på grund av att kejsaren dog. 200 gulden var en usel summa för verket. Mozart fick även inte tjänsten som kapellmästare och pianolärare vid hovet. Till slut sålde Mozart bordssilvret för att kunna fara med till Leopold II´s kröning i Frankfurt am Main i oktober 1790. Resan blev en besvikelse.
Våren 1791 anade Mozart att slutet var nära. Det märks i Pianokonserten och motetten ...