I Sveriges storstadsregioner har behovet av mer strategiskt utformade planer
växt fram under senare år. I korthet beror detta på kommunens begränsande
möjligheter att påverka bebyggelseutvecklingen. Samtidigt har kommunerna
fortfarande ett ansvar för att bebyggelseutvecklingen leds mot en social,
ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Behovet av att koncentrera de kommunala
insatserna har då ökat. Kommunens roll blir att tillhandahålla hållbara
rumsliga ramar där förändringar på kvartersnivå sker i privat regi.
Syftet med mitt examensarbete har varit att utforma en strukturplan för Högsbo
industriområde. Strukturplanen berör övergripande förändringar i
infrastrukturen, kommunala markreservat etc. Utgångspunkten för strukturplanen
har varit den kommunala målsättningen om en omvandling från industriområde till
blandad stadsbebyggelse i Högsbo.
Strukturplanen består av tre delar. Den första delen behandlar flödesnätet, en
övergripande nätstruktur bestående av ett antal stråk mellan omvandlingsområdet
och dess närmaste omgivning.
Utifrån de rumsliga förutsättningarna föreslås sedan en domänstruktur.
Domänstrukturen ger riktlinjer för markens användning utifrån
ansvarsförhållanden och rumslig potential. Domänerna av störst strategisk
betydelse för omvandlingsområdet föreslås här vara kommunala. Dessa är
gatumark, knutpunkter, park- och naturområden och värdefull kulturmiljö.
Resterande mark benämns som blandad stadsbebyggelse och delas upp i fyra
kategorier beroende på funktionell potential.
Det bör betonas att strukturplanen fokuserar på frågor om ”var” och inte ”när”
eller ”hur” som investeringar i den rumsliga strukturen skall göras. Planen
blir då oberoende ekonomiska konjukturer och til...
