Musik fäboväsendet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Fäbodväsendet

På 1800-talet använde vallkullorna ängarna och skogarna som en tillfällig arbets- och boplats. När vallkullorna skulle kommunicera över skog och mark så använde vallkullorna något slags rop som vi idag kallar kulning. Kulning är när man ropar till andra vallkullor eller ropar till sina boskap så att djuren skulle komma. Man varnade andra vallkullor för att rovdjuren inte skulle dyka upp ur tomma intet och äta upp boskapen. Fäbodarnas landskap var där djuren betade. Kulning eller rop till djuren i första hand bestod av improvisationer. Man lärde sig att kula genom att härma eller man kan också kalla det muntlig tradition. Ropen var olika på grund av vilken tid på dygnen det var. Fäbodarbetet handlade bara om boskapen. Det handlade om två saker att sörja för mat, ta skydd åt djuren och använda mjölken på rätt sätt. Istället för att boskapen skulle gå och trampa sönder betesmarken runtomkring byn så gick vallkullorna runt med boskapen. Fäboden kunde ge foder på vintern eftersom inte boskapen trampat ner gräset.
Sambandet mellan fäbodväsendet och musik är t.ex. att om man var ute med djuren och betade så kanske ett boskap sprang iväg och då behövde man använda kulning för att meddela de andra vallkullorna om vad som har hänt.

Visan

Visan spred sig snabbt, visan spred sig genom muntlig tradition (går från generation till generation). Det var oftast kvinnorna som sjöng de olika visorna. Skillingtryck är också en slags visa. Skillingtryck kan vara ett slags skådespel fast man sjunger det. Det kan handla om mord eller drama osv. Medeltida ballader är dansvisor. Visans funktion var att förmedla känslan i just den sången som någon sjunger. Visans miljöer är vart visan utspelar sig i för miljö. Sångarlag är när flera jämnåriga samlas och sjunger och visar de andra deras texter. Folklig koral är en melodi från en psalmtext. Och man använde folklig koral istället för orglar.

Spelmansmusiken
I Sverige dominerade fiolen och man använde fiolen i folkmusik. Man hämtade ordet spelman i Tyskland under senmedeltiden. Spelmansmusiken förekommer idag i midsommarfiranden och festivaler. Spelmansmusiken förekom förr i jultider och sommartider.

Spelmanstraditionen går från generation till generation. Man lyssnade på spelmannen och gjorde efter honom, med andra ord härmade honom. Spelmännen spelar inte med noter. Rötterna för spelmännen kommer ifrån medeltiden.

Spelmannens utanförskap: De sades att spelmännen var onda och hälsade på näcken som satt och spelade på sin fiol. En gång i livet gjorde man det och några blev då jätte bra på sina instrument. Men några dog. Det sades att näcken hade övernaturliga krafter. Några spelmän var och är idoler eller förebilder för människan. De svenska musikerna spelade oftast tretakt och då kan man dansa polska eller vals. Takten är en… två… tre... En… två… tre… osv.

Riksspelman
Riksspelman var en spelman som hade fått Zornmärket i silver. Den första riksspelmannen som fick Zornmärket var år 1933 av ”Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur”. När riksspelmannen ska få detta märke så sker det i samband med den årliga riksspelstämman. Zornmärket finns i brons, silver och guld. Silvermärket står för titeln riksspelman. Spelmansstämma är när det är ett gäng som träffas och spelar ihop.

Lekaren: lekaren var istället för yrkesmusiker innan lekaren var en folklig musikant. Lekaren var allkonstnärlig och gycklare. Dem uppträde för publik på torg eller gator. På torget eller på gatorna dansade, sjöng, spelade teater och gjorde konster. Lekaren var ingen vanlig människa sades det. Lekaren fick några regler som inte bönder eller andra människorna fick. De fick inte gå i kyrkan bl.a. och de hade en alldeles egen lag som hette ”Lekanderätten”.

Mungiga: Mungiga är ett av det allra äldsta musik instrumenten. Förr kunde man göra mungiga av trä eller metall. Om mungigan var gjord av trä så var det oftast av bambu, man använde oftast mungigan i Asien. Den i Asien var oftast gjord av trä.

Nyckelharpa: Nyckelharpa är från medeltiden och kallades knaverharpor. Nyckelharpa tycks ha kommit från Tyskland. Man uppgraderade själva instrumentet under 1900-talet. De äldre nyckelharporna hade böjd och kort stråke. När stråken är böjd så spelas den över alla strängarna.

Nationalsången:
Den grundades år 1844 och skrevs ner 1845 på i samlingen ”Valda svenska folksånger”. Först hette nationalsången ”Du gamla du friska” men byttes till ”Du gamla du fria”. Han som skrev nationalsången hette Richard Dybeck. Finska nationalsången heter ”Vårt land”.

Insamling av folkens musik startade på 1800-talets slut. När man sjunger nationalsången så lär sig nya människor nationalsången genom muntlig tradition.
När man ska jämföra olika nationalsånger så har jag valt att jämföra Sveriges och Finlands nationalsång. Båda nationalsångerna handlar om la...