Barn använder sig aktivt av den fysiska omgivningen i sin vardag. Utemiljön är
av särskilt stor betydelse då denna kan erbjuda speciella förutsättningar för
lek, upplevelse
och utveckling. För att utemiljön ska kunna tillföra barnet något positivt
krävs att den är tillgänglig och användbar. Vuxna underskattar ofta vissa
platsers
betydelse och uppfattar inte alltid vidden av de konsekvenser som en
markanvändning kan få för barnet. Syftet med detta examensarbete är att utreda
vilka
komponenter som ger en utemiljö som främjar barnets hälsa, utveckling och
upplevelse, samt att tillämpa de nyvunna kunskaperna inom ett aktuellt
nybyggnadsprojekt.
Samhällets generella syn på barn och deras villkor är en utgångspunkt för om &
hur barnens behov hanteras i samhällsplaneringen. Vår syn på barn förändras med
tiden och har genomgått en stor förändring framför allt under 1900-talet. Jag
har valt att starta min uppsats med en historisk tillbakablick för att studera
vad denna förändring inneburit och vilka konsekvenser 1900-talets stadsbyggande
har fått för barnen. Barndomen som begrepp har vuxit fram till stor del under
1900-talet när forskare och senare gemene man började skilja barnets livsperiod
från den vuxnes. Inom stadsbyggandet väcktes intresset för barns villkor i den
fysiska miljön på allvar under 50- & 60-talen. Efter tydliga avståndstaganden
från de normer för utemiljöns gestaltning som upprättades under 70-talet
har viktig kunskap glömts bort. I och med införandet av FN:s Barnkonvention
1990 har barnens roll i samhällsplaneringen fått en vändning. All planering
måste
numera baseras på barnets bästa och ge barnen möjlighet att säga sin mening i
frågor som berör dem. Därmed har frågor om barnperspektiv och inflytande blivit
aktuella. Vi börjar återigen få upp ögonen för att stadsbyggandet kan få stora
konsekvenser för det lilla barnet. Att den fysiska miljön har stor betydelse
för barnets utveckling, hälsa och fortsatta liv är flera forskare inom olika
vetenskapliga områden överens om. I mitt arbete har jag fångat upp sådan
forskningslitteratur som visar på vad utemiljön bör bestå av för att på bästa
sätt främja barnets utveckling. Utemiljön får på olika sätt betydelse för
barnets fysiska, sociala, individuella och intellektuella utveckling.
I del 2 har jag, med den historiska delen och forskningsstudierna som
utgångspunkt, listat de kriterier som krävs av en barnvänlig utemiljö. I och
med detta skapar jag en modell för utvärdering av befintliga/planerade områden.
Framför allt gäller mina slutsatser utemiljön nära bostaden. Både övergripande
strukturer, t ex hur skolor placeras i förhållande till bostadsområden, och
detaljer såsom växtmaterial har visat sig vara viktiga faktorer. Efter en
vidareutveckling av arbetets tidigare delar kan konstateras att barnens behov
måste tillgodoses inte enbart i de miljöer där vuxna vill att barn ska vistas,
t ex på lekplatsen, utan i hela den
offentliga miljön. Barnen bör i högre grad än idag integreras i samhället.
Trafiken utgör en stor fara för barn och ett hinder för deras utveckling och
hälsa. En
genomtänkt utformning av trafikmiljön till barnens fördel ökar deras möjlighet
att röra sig ute på egen hand. En annan faktor som också kan inskränka barnens
utomhusrörelse är närheten till vatten. Min slutsats på denna punkt är att
vattenområden bör göras tillgängliga även för barn, då vatten är en stor källa
till upplevelse
och spänning. Områdena måste göras säkra genom utformning. Med hjälp av
vattenmiljöer av varierande karaktär och storlek kan barnet stegvis lära känna
vattnet och bygga upp en respekt för det.
Lomma kommun planerar att förvandla ett hamn- och industriområde till en ny
stadsdel för boende, lätta verksamheter och rekreation. I del 3 har jag studerat
hur detta område kan utvecklas till en god uppväxtmiljö för barn. Med min
analysmodell i del 2 som bakgrund utvärderar jag det aktuella planförslaget och
preciserar vad olika delar bör innehålla. Planförslaget, upprättat av Brunnberg
& Forshed Arkitektkontor, ger goda förutsättningar för en barnvänlig utemiljö
med sin småskalighet och tyngdpunkt på variation och detaljrikedom. Ett antal
förändringar bör göras i planen för att ytterligare förbättra möjligheterna
till stimulerande utevistelse, bl a vad gäller gårdarnas innehåll. Jag ger även
riktlinjer för kommande utformning av grönområden, kvartersgårdar, gator och
vattenområden,
med tanke på barns behov för utveckling och hälsa. Att fråga barnen själva vad
de efterfrågar är en viktig del i arbetet med att skapa goda barnmiljöer. Jag
har även kort behandlat hur man framöver kan få in ett barninflytande i
projektet. Områdets långa utbyggnadstid, 10-15 år, gör det möjligt att
utvärdera de första etapperna inför den forsatta utvecklingen av området.
I min slutdiskussion behandlar jag barnens villkor i den framtida planeringen.
En av slutsatserna i mitt arbete är att barnvänliga miljöer skapas genom att
både struktur och detaljer planeras ur ett barnperspektiv. Det är alltså av
störs...