Mordet i Rosehill

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Rosen landade tungt på kroppen som lystes upp av det kalla månskenet. Ögonen var blanka och livlösa.
Det enda som hördes var andfådda andetag och en dörr som hastigt stängdes.

Tidigt nästa morgon parkerade Eve Palmer och hennes kusin Jadah Byrne sina bilar vid en söt liten stuga ute på den engelska landsbygden.
Om inte det varit för alla brandgula avspärrningar runt omkring, skulle stugan i RoseHill sett ut som vilken annan sommarstuga som helst.
Eve nickade mot poliskonstapel Williams och gick under avspärrningen, medan Jadah fortsatte vinka glatt mot honom.
– Du kan väl försöka vara diskret i alla fall, mumlade Eve och Jadah rodnade djupt. Dom gick in i stugan och fram till polisens fotograf.
– Vad har vi, Jim? frågade Eve.
Han suckade och drog handen genom håret.
– Ja du det verkar som att han har blivit stucken upprepade gånger. Det är inte vackert. Jadah fortsatte genom den lilla hallen och vidare in i vardagsrummet.
– Eve…ropade hon tveksamt.
Eve klev fram bakom henne och drog häftigt efter andan.
Mitt på golvet låg en man med söndertrasade kläder, uppfläkt skjorta och stora öppna hack i magen. Eve gjorde en äcklad grimas och Jadah drog på sig plasthandskar för att undersöka koppen.
Konstigt, anmärkte hon. Det är knappt något blod på golvet eller på möblerna.
– Han dog inte av kniven, sa Eve lugnt och höll upp ett vinglas mot ljuset. Jadah såg upp.
– Hur vet du det? frågade Jadah.
– Som du sa är det nästan inget blod alls, och när man blir stucken i magen blöder man ganska mycket, eller hur? Om inte…
– Om inte man redan är död när man blir stucken! Utbrast Jadah. Så vad dödade honom då?
Eve satte ner glaset på det lilla bordet vid fönstret. Bredvid stod en dyr vinflaska och ytterligare ett glas.
– Williams! Ropade hon. Poliskommissarien kom in i rummet och suckade.
– Inget trevligt fall det här, sa han. Rummet är helt rent, inte ett finger avtryck förutom offrets. Eve plockade upp glasen och lade ner dom i en liten plastpåse.
– Ta dom här och flaskan till labbet är du snäll. Har ni identifierat honom?
– Ja, det är Shawn McCollum, börssnubben. Jag var precis på väg till hans arbetsplats…
Jadah gled fram vid hans sida och la handen på hans axel.
– Jag följer med, ifall du skulle behöva hjälp, log hon. Kommissarien log stort tillbaka.
– Då tar jag familjen, sa Eve, men hon var inte säker på att någon av dom hörde. Hon stannade och pratade en stund med teknikerna, innan hon körde iväg.

Hon hade svårt att koncentrera sig medan hon styrde bilen genom Londons gator. När hon kom in i de mer exklusiva kvarteren, stannade hon framför en stor träport och klev ur bilen.
Två trappor upp knackade hon på dörren till takvåningen, och dörren öppnades efter en stund av en nätt kvinna i svart klänning och förkläde. Eve visade sin bricka och presenterade sig.
– Evelyn Palmer från polisen. Är fru McCollum hemma? kvinnan skakade på huvudet.
– Nej, fru Margreth tog lille David med sig och åkte till sin mor. Hon blev så knäckt när hon fick beskedet om Shawns död. Eve betraktade kvinnan ett ögonblick. Hon hade långt, svart, rakt hår, var ungefär 1.70 cm och smalt byggd.
– Får ja komma in en stund? frågade hon milt när hon såg att kvinnas ansikte var randigt av tårar.
– Ja visst, svarade hon och öppnade dörren. Skulle ni vilja ha en kopp te?
Eve nickade och började gå omkring i den lyxigt inredda lägenheten. Medan nannyn pysslade i köket, smög hon in i vad som verkade vara nannyns rum och stängde dörren.
Det var ett litet rum, inrett i mörkrött med en liten säng och en enorm bokhylla. Allt var skumt upplyst av några ljus på bordet. Eve kollade på titlarna på några av böckerna i hyllan. ”Svart magi”, ”röda tråden”, ”svarta rosor”. Eve skakade på huvudet. Hon hörde skramlande av koppar och skyndade ut. När nannyn kom med kopparna satt hon i soffan och log.
– Jag har inte presenterat mig ordentligt, ursäktade sig nannyn. Liza Smith, sa hon och sträckte fram handen.
– Hur länge har du jobbat här? frågade Eve.
– Åh, jag har jobbat här som hushållerska i sju år, men sen lilla David kom har ja varit nanny. Eve fortsatte fråga ut henne med dom vanliga rutinfrågorna .
Liza berättade att hon varit hos sin syster kvällen innan, och att hon fått reda på Shawns död nu på morgonen. Hon suckade uppgivet,
– Stackars Shawn. Tänk att bli stucken fem gånger i magen, vem skulle göra något sådant? Eve skakade på huvudet. Hon tyckte att det var lite konstigt att nannyn använde Shawns förnamn.
– Har du någon adress som jag kan nå Fru McCollum på?
– Javisst, men hon sa att hon inte ville tala med någon när hon åkte. Hon ville inte ha besök av polis eller någon.
Eve såg misstänksamt på adressen nannyn skrev ner. Varför avskärma sig när ens make har dött? Och varför ville hon inte tala med polisen? hon tackade nannyn och skyndade sig ner till bilen. Kunde det vara frun som ville åt sin makes pengar? Hon tog upp sin mobil och ringde hem till Jadah. Inget svar. På mobilen gick telefonsvararen igång.
– Åh, typiskt Jadah tänkte hon.
När hon kom hem till sig tog hon en dusch, satte sig vid skrivbordet och gick igenom allt som hänt. DNA analysen skulle inte vara klar förrän om några dagar, och då kunde mördaren redan sopat igen alla spår och stuckigt.
Men av teknikerna hon pratat med i stugan, hade hon fått veta att man hittat spår av sömnmedel i ett av glasen hon sedan skickat till labbet. Så, tänkte hon, Shawn McCollum hade åkt ut till stugan kvällen han blev mördad. Enligt nannyn hade han åkt ensam för att koppla av, men varför inte ta frun med sig? Hade dom grälat? I alla fall, så antog Eve att han blivit mördad under natten, av någon som behövt söva honom ordentligt för att döda honom. Alltså en svagare person, möjligtvis en kvinna. Men mördaren måste ju märkt att han dog av vinet, så varför knivsticken? Det som gjorde Eve så irriterad var att det inte fanns några vittnen. Just nu visste hon ju inte ens om det varit en kvinna eller en man, någon okänd eller nära person. Åh, allt skulle bli så mycket enklare om hon bara kunde förhöra frun. Det var just henne som Eve misstänkte. McCollums hade det gott ställt, och det kanske var pengarna som frun ville åt? Pengarna skulle ju gå till henne och sonen David om något hände Shawn. Kanske hade hon därför åkt ut till stugan, tagit med en flaska vin och låtsas vilja bli sams med sin make? Men istället hade det slutat med mord.
Eve gäspade, klockan var mycket. Hon åt kvällsmat och såg lite på tv för att få något annat att tänka på en stund. Men när hon gick och la sig snurrade ändå tankarna mest runt mordet i RoseHill.

Klockan ringde tidigt nästa morgon. Hon åt frukost i en rasande fart, ivrig att komma igång med förhören. Hon skulle kolla nannyns alibi, förhöra Margreth McCollum och åka till labbet för att se om dom hittat något. Det kändes som att hon var evigheter ifrån att lösa fallet. Men hon var laddad och utsövd. Annat var det nog med Jadah, som hon var tvungen att få tag på fort. Just när hon skulle öppna dörren för at åka, märkte hon att telefonsvararen blinkade.
– ”Du har ett nytt meddelande:” Det hördes skratt och musik, och sen Jadahs glada röst.
– Hej, du jag blir borta hela natten, hoppas inte att det gör något? I alla fall så ville Gabriel, eller, konstapel Williams att jag skulle säga att han redan skickat några killar att förhöra frun. Och det är vattentätt, det kan inte ha varit hon som gjorde det. Hon har varit hos sin mamma i tre dagar nu. Och… så var det något mer… Jo! Det kanske inte hjälper eller så men det är lite läskigt tycker jag. Dom hittade en svart ros på offret, men den hade dom redan tagit bort när vi kom. Konstigt va? Som i en dålig spökhistoria eller något. Jaja, vi ses imorgon va? Ringer dig! Puss!
– ”Meddelandet inkom igår, klockan 01.24.”
Eve stannade upp helt. Nannyn hade ju sagt att Margreth McCollum åkt till sin mamma igår, precis efter att hon fått reda på att maken mördats. Men om hon varit där i tre dagar…? Hon satte sig ner och gick igenom sitt samtal med Liza Smith.
Liza hade använt Shawn McCollums förnamn, något som var väldigt ovanligt bland tjänstefolk. Och hon hade nämnt att Shawn blivit stucken fem gånger, men det var information som polisen var förbjuden att avslöja om ett fall. Så hur visste hon det? Om hon inte stuckit honom själv, det vill säga.
Eve ringde Jadah.
– Mmmh? var svaret hon fick.
– Det var nannyn som gjorde det, ta med dig Williams och möt mig vid McCollums lägenhet.
– Men…
– NU! Eve slängde på luren och sprang ner till bilen.

Hon tvärnitade framför porten till McCollums, och förklarade sedan det hela för Williams och Jadah på vägen upp för trapporna.
– nannyn och Shawn hade en affär. När Margreth åkte till sin mamma tänkte dom att dom fick lite tid för sig själva, men så började dom gräla och Shawn åkte ut till stugan. Nannyn som antagligen redan var arg för att Shawn inte lämnat Margreth, åkte ut till stugan och tänkte söva honom för att sedan döda honom med kniven, men så tog hon en för stor dos och han dog. Men Liza, nannyn alltså, var så arg så hon högg honom med kniven i alla fall!
– Men varför döda honom, varför kunde hon inte bara lämna honom? frågade Jadah.
– För att hon ville åt hans pengar! Eve skrattade självbelåtet.
– Undrar vad hon ska säga när hon får reda på att pengarna står på frun och sonen.
– Evelyn, det är en bra teori, men innan vi har fått labbanalyserna kan vi inte gripa henne, vi har inga riktiga bevis!
– Hon ljög om när frun hade åkt, och så hittade jag en sak i hennes bokhylla som kan sätta dit henne…
Williams knackade på dörren och nannyn öppnade.
– Ha...