Carl Larsson

10 röster
13295 visningar
uppladdat: 2005-02-02
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Carl Larsson föddes den 28 maj 1853 på Prästgatan i Gamla stan, i Stockholm. Han föräldrar härstammade från bonde – och hantverkarsläkter, men hade följt vågen av lantbor som flyttade till städerna för att finna arbete. Han far var diversearbetare och har av Carl Larsson själv beskrivits med övervägande mörka drag, såsom kärlekslös och inåtvänd. Hans mor arbetade som tvätterska, han har även beskrivit henne som den som höll ihop familjen och stod för de ljusa stunderna. Han hade en lillebror som hette John, men han dog vid 9 års ålder, utav höftsjuka. Även hans mormor var en viktig person under hans uppväxt. Hon var nämligen väldigt skicklig på att berätta sagor och historier. Han uppskattade detta mycket eftersom hans uppväxt i övrigt var väldigt trist och fantasilös. Han har även berättat att han som litet barn ofta lämnades inlåst i hemmet medan föräldrarna var ute och arbetade. Han fick även tidigt börja bidra till försörjningen genom att bära vatten, hugga ved och skotta snö. Trots detta så gick han och hans familj ofta hungriga.

Efter flytten från Gamla stan till de östra delarna gick han i en skola präglad av sträng disciplin. Trots detta så lade lärarna märke till hans begåvning för teckning, och hösten 1866 skickades han som trettonåring till Konstakademiens förberedande avdelning, den s.k. Principskolan. Han fick en väldigt enkel undervisning, genom att måla av gamla bilder och träklossar. Eleverna var en blandad skara, men de flesta var hantverkarsöner, vilka kompletterade sin yrkesutbildning här, utan att de skulle bli framtida konstnärer. Efter att han studerat vid Principskolan så började han på Antikskolan (den egentliga akademiens första avdelning). Där koncentrerade man sig på teckning efter gipsavgjutningar. De lade stor vikt vid förmågan att med hjälp av skuggningar skapa volym i teckningen och att utveckla sin tekniska färdighet.

Trots att lärarna tyckte att detta var mycket viktigt att lära sig så tyckte många att det var enformigt och själsdödande. Till slut avancerade han till Modellskolan. Detta hände hösten 1872. Här tecknade man efter levande modeller, ställda i poser efter antika skulpturer. Följande år så fick han en medalj i modellteckning och 1876 så fick han den kungliga medaljen i akademiens stora årliga prisämnestävling. Trots att han hade vunnit denna medalj så fick han inget utlandsstipendium, trots att han hade sökt det många gånger. Så i stället var han kvar här hemma i Sverige och försörjde sig själv och sina föräldrar genom att arbeta som fotografiretuschör och tecknare i skämttidningar och veckopress.

Efter avslutade akademistudier reste han, våren 1877 för första gången till Paris. Han var helt inriktad på att lyckas som konstnär, men lyckades inte på grund av pengabrist, så i stället ställde han på Salongen 1878 ut ett porträtt av konstnärskamraten Carl Skånberg, men tavlan hängde för långt upp så att ingen kunde se den. Så i brist på pengar var han tvungen att tills vidare återvända till Sverige och illustrationsuppdragen. 1879 återvände han till Paris för att än en gång försöka lyckas som konstnär, men det gick inte denna gången heller. Felet var att han fortfarande målade på det sätt han hade lärt sig på akademin och det var helt enkelt för tråkigt och strikt för att folk skulle gilla det. Så han var än en gång tvungen att återvända hem till Sverige, där han påbörjade illustrerandet av vännen August Strindbergs ”Svenska folket i helg och söcken”. Hösten 1881 återvände han för tredje gången till Paris, fast besluten att ta revansch för tidigare refuseringar. Han satsade allt på en stor målning i 1700 – talsstil för Salongen. Målningen kallades ”Hos hovmålaren”. Vintern 1882 visades den för ett antal jurymedlemmar, men tyvärr så blev den inte godkänd och det markerade han slutgiltiga nederlag i kampen för erkännande. Utan stipendium eller tillträde till Parissalongen tycktes alla vägar stängda. Efter att ha skurit sin målning i stycken, som han sen delade ut till sina vänner, insjuknade han, försvagad av svält och elände.

I detta bottenläge inträffade en livsavgörande vändpunkt då han våren 1882 lockades till byn Grez - sur - Loing i Frankrike av sin konstnärskollega Karl Nordström. Under samma tid som han flyttade till Grez - sur - Loing så var det många unga svenska konstnärer som började ägna sig åt friluftsmåleri. August Strindberg stödde den nya realistiska riktningen i konsten (realism är att man målar som det ser ut i verkligheten). Strindberg sa att det var Carl Larsson som främst representerade denna nya konstnärstyp som nu nådde framgång genom eget arbete och inte tack vare, utan trots akademien. Grez - sur - Loing ligger ungefär 7 mil söder om Paris, nära Fontainebleauskogen. Denna by blev under 1880 - talet väldigt betydelsefull för svensk konst och blev tillsammans med Skagen i Danmark den främsta nordiska konstnärskolonin. Den konst som skapades där räknas till det allra främsta i seklets nordiska måleri. Tiden här blev väldigt betydelsefull för Carl Larsson som på ett halvår lärde sig att behärska akvarelltekniken till fullo. 1883 fick han medalj på Parissalongen för sina verk Oktober och November. Hans akvarellmålningar från tiden i Grez kännetecknas av ett känsligt handlag och ständigt växlande färgtoner.

Carl Larsson träffade målarinnan Karin Bergöö för första gången 1879 på en bjudning i Stockholm. Han hade börjat prata med henne för att hon hade rykte om sig att hon kunde både vara kvick och rolig när hon väl tog till orda. Andra gången han träffade henne var i den franska byn Grez. Det tog ett tag för han att förstå att han var kär i Karin, men när han väl fattade tog han och skrev till hennes far och bad om hennes hand. Han fick ett ja, men det tog ändå ett tag innan de gifte sig för Karin återvände till målarskolan i Paris för att fortsätta sina studier och Carl arbetade vidare i Grez, men i juni 1883 gifte de sig i Stockholm. Då hade även hans lycka vänt för honom. Han hade ju fått en medalj på Parissalongen och Nationalmuseum hade köpt två av hans akvareller från Grez. Efter bröllopet så återvände de båda till Grez, där de blev hjärtligt välkomna tillbaka, både av byborna och av konstnärskolonin. Han sa att den kvällen var som en saga. De åt och drack gott och senare på kvällen var det ett fyrverkeri som byn aldrig hade sett maken till. Ett år senare, 1884 i augusti då föds deras dotter Suzanne. När detta händer så bestämmer sig Karin för att lägga målandet åt sidan och det kommer att dröja flera år innan hon börjar att måla igen.
Våren 1884 så träffade han i Paris för första gången sin blivande sponsor och vän, Pontus Fürstenberg. Han var en förmögen Göteborgsköpman, som gjorde betydande inköp på Salongen för sitt privata galleri i Göteborg. Han skulle under de följande åren ge Carl sitt trofasta stöd genom större och mindre uppdrag. Samma år så erbjöds han att bli medlem hos Konstakademin i Stockholm, men han tackade nej på grund av att de tidigare inte hade beviljat honom ett stipendium. Han anslöt sig istället till Opponenterna. De var unga Parissvenskar som bekände sig till realismen (med realism avses inom bildkonsten att utan omdiktning och idealisering framställer vardagliga sammanhang och förhållanden) och var emot akademins sätt att se på konst. På senhösten så startade denna opponentrörelse och det nya franskinspirerade måleriet fick sitt första genombrott i Stockholm året därpå med utställningarna Från Seinens strand och Opponenternas utställning, där Carl tog aktiv del i arrangerandet.

Karin och Carl stannade i Frankrike till 1885. Då greps de av längtan hem till Sverige och de var inte ensamma om det. Många svenska författare och konstnärer, som hade rest runt i Europa och varit kontinentalt orienterade (de hade varit ute och rest ute i Europa och fått nya intryck och idéer), längtade också hem. Sommaren 1885 så reste han för första gången med svärfadern Adolf Bergöö till byn Sundborn i Dalarna. Här låg Lilla Hyttnäs, en liten stuga som gått i arv i den Bergööska släkten. Den beboddes nu av Adolfs två systrar. Han tyckte själv inte alls om denna lilla stuga utan tyckte att den såg ganska gräslig ut.

Hösten 1885 bosatte sig familjen i Stockholm, men redan året därpå reste han tillsammans med Ernst Josephson till Paris och Italien. Han visade nu för första gången intresse för monumentalmåleriet (det är när man målar stort på väggar, tak och jätte stora dukar). Han tyckte att Tiepolos fresker i Venedig och Michelangelos tak i Sixtinska kapellet i Rom var speciellt fascinerande. Han blev erbjuden ett jobb som lärare på den nyöppnade konstskolan Valand, och det förde honom åter till Sverige och Göteborg. Hans umgänge med Pontus Fürstenberg blev allt intensivare och följande år for de tillsammans till Paris, där han var inbjuden att ställa ut på Galerie George Petit. År 1888 betydde ett genombrott för honom på monumental-måleriets område. Han fick av Pontus Fürstenberg ett uppdrag att måla en tredelad monumentalmålning i dennes hus i Göteborg (som även fungerade som ett galleri). De tre olika delarna skulle symboliserade renässansen, rokokon och nutidskonsten.
Arbetet skulle utföras i Paris och det skulle vara Fürstenberg som stod för alla bekostnader. Nu satsade han allt på detta och sa upp sitt jobb som lärare i Göteborg, lämnade sina två barn, Suzanne och Ulf till Karins föräldrar och i april 1888 reste båda makarna tillsammans till Paris. Det var ett krävande uppdrag han hade fått, men han blev klar lagom till världsutställningen 1889.

Sommaren 1889 flyttade Carl och Karin Larsson tillbaka till Sverige, medförande sitt tredje barn, sonen Pontus som hade fötts i Paris. När de kom tillbaka till Sverige så bodde de en tid hos Karins föräldrar i Hallsberg. Det var där Carl Larsson debuterade på heminredningens område, genom att dekorera ett rum hos svärföräldrarna och göra ritningar till dörrar, spisar och möbler. Man kan säga att detta var början på Carl Larssons mångåriga arbete med huset i Sundborn, som Karins far året innan hade skänkt till makarna Larsson. I juli 1889 flyttade familjen för första gången dit, men bodde där tills vidare endast över somrarna. Carl Larsson som var uppväxt i stan tyckte att detta var jättespännande och skönt att få andas in den friska luften. Hans intresse för monumentalkonsten började även vid denna tid bli allt starkare. Medan han hade gjort den tredelad monumentalmålning för Fürstenberg så hade han även deltagit i den prestigefyllda tävlingen om freskoutsmyckningen av trapphallen i Nationalmuseum i Stockholm. Han vann andra pris i den tävlingen. Han deltog även i en ny tävling 1890. Då gjorde han den berömda serien med väggmålningar i Nya Elementärläroverket för flickor i Göteborg, som kallades Svenska kvinnan genom seklen. Detta betraktades också som en slutgiltig bekräftelse av Carl Larssons förmåga som monumentalmålare inför beslutet i Nationalmuseitävlingen våren 1891.

Under den första hälften av 1890 - talet så utvecklade Carl Larsson sitt måleri, mot ett mer stiliserad form, med konturer och enkla färgplan. Denna stil kom att bli hans speciella kännetecken. Det bästa exemplet på denna nya teknik, blev akvarellerna i serien Ett hem. Dessa är de målningar/teckningar som har gjort honom mest känd och berömd. Carl Larsson hade flera inspirationskällor bland annat japansk konst och jugend (stilart från tiden mellan 1880 och 1910. Periodens ornamentik utmärks av slingrande linjer och stiliserade blom- och växtmotiv. Namnet som betyder ny konst antyder att man uppfattade stilen som en fullständig brytning med den traditionella formuppfattningen. I Frankrike gick stilen under namnet Art nouveau).

Särskilt utmärkande för Carl Larssons hembilder är att familjemedlemmarna knappast var avbildade som individer. Snarare smälte de in som en del av miljön underordnade helheten.

Som porträttmålare var Carl Larsson däremot en träffsäker karaktärsskildrare som fånga modellens personlighet, ofta i en spännande komposition. De flesta av dessa porträtt målades runt sekelskiftet. Bland annat har han målat av Selma Lagerlöf och August Strindberg.

När det gäller monumentalmålningar var Carl Larsson inspirerad av den italienska ungrenässansen och svensk folkkonst som Dalamåleri och sydsvenskt bonadsmåleri med raka linjer och klara färger.

De två sista decennierna i Carl Larssons liv, 1900 - 1919 är den egentliga Sundbornepoken. Hans inställning till den moderna utvecklingen blev allt mer konservativ. Under denna tid symboliserar hemmet den centrala och personliga delen i Carl Larssons konstnärskap.

Carl Larsson och hans fru Karin utvecklade sitt konstnärskap tillsammans på Sundborn. De var väldigt produktiva. Karin gjorde textilier och heminredning och Carl målade. Han satte så stort värde på sin frus konstnärliga omdöme, att ingen målning fick lämna ateljén utan hennes godkännande.

År 1905 drabbades Carl Larsson av en stor sorg genom äldste sonen Ulfs bortgång. Han fortsatte att måla mycket, men i en del målningar som han gjorde efter sonens död kan man spåra en något mer svartsynt syn på livet. Som exempel kan man nämna oljemålningen Självrannsakan 1906 (som du kan se på förstasidan).

Carl Larsson ville gärna fullborda sina monumentala målningar i Nationalmuseum. De fanns en sista vägg som han ville fylla med ett fornnordiskt verk som kallas Midvinterblot. Han fick dock stort motstånd mot detta. Efter flera års uppslitande debatter, refuserades den färdiga målningen 1916. Det var hans första konstnärliga nederlag sedan ungdomsårens besvärligheter. Detta förbittrade hans sista år och han dog 1919. I sina memoarer ´Jag´ skev Carl Larsson:"Midvinterblotets öde knäck...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Carl Larsson

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-02-02]   Carl Larsson
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3288 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×