Bärnstenskikaren.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har valt att recensera Bärnstenskikaren som är skriven av Philip Pullman.
Han är en engelsk författare som är väldigt omtyckt. Den här delen av serien Den mörka materian har vunnit två priser, British book awards 2000 och BA author of the year 2001.
Bärnstenskikaren är den tredje och sista delen i serien, dom andra två delarna är Guldkompassen och Den skarpa eggen.
Om jag ska förklara handlingen i boken så måste jag berätta lite bakgrunds fakta om dom andra böckerna.

Alla tre handlar om en elva årig tjej som heter Lyra och bor på en skola, Oxford.
Hon lever i en värld som liknar våran på många sätt, men skiljer sig även från våran värld.
I deras värld har dom daimoner. Daimonerna är människornas själar, fast i djurform på utsidan, dom kan ändra form efter humör tills man har nått puberteten, då tar dom en form som speglar ens personlighet. Daimonen är en själv, den delar ens tankar och känslor. Eftersom dom i boken inte kan gå mera än två meter ifrån daimonen, själen, så är man aldrig ensam. Lyras daimon heter Pantalaimon. Man lär sig att verkligen älska denna varelse eftersom man följer Lyra på hennes äventyr och delar hennes smärta.
Allt börjar när Lyras farbror Lord Asriel kommer till skolan och berättar om ett fynd nära nordpolen, en plats där man genom norrskenet kan skåda in i en annan värld.
Samtidigt som detta sker så härjar slukarna på gatorna, dom kidnappar barn för att utföra hemska experiment på dom. Man skiljer daimonen från kroppen, utan att döda människan, Men efter det snittet som det kallas blir barnet som en zombie.
I allt detta kaos så får Lyra en Alethiometer, en sanningssägare. Den ger råd och berättar allt som personen frågar om.
Lyras bästa kompis blir kidnappad och Lyra bestämmer sig för att ge sig ut och leta efter honom.
Hon finner honom på Svalbard men hinner inte i tid, Roger som han heter dör och Lyra bestämmer sig för att följa efter Lord Asriel till den andra världen för att försöka stoppa honom.

Del två utspelar sig i en annan värld, våran värld, där hon träffar Will, en pojke som är i samma ålder som henne men som redan har ett mord på sitt samvete. Han är på flykt, men samtidigt söker han efter sin pappa som han aldrig träffat. Efter många omständigheter så blir dessa två barn följeslagare.
Tillsammans upplever dom en massa saker tillsammans. Dom träffar stora pansarbjörnar, vänliga häxor som vet om en hemlig profetia om Lyra, men det viktigaste dom kommer över är den skarpa eggen. Det är en väldigt speciell kniv med två eggar. Den ena kan skära igenom allt material som finns, och den andra eggen kan skära igenom luften, göra öppningar till andra världar. Med hjälp av denna så tar dom sig från värld till värld och letar efter Wills pappa, efter Lyras mamma och som söker efter stoft.
Den slutar med att Lyra blir kidnappad och Will som egentligen måste till Lord Asriel för att förstöra kniven måste nu desperat leta efter Lyra.
Lord Asriel för ett stort krig mot Auktoriteten, gud, hans mål är att förinta auktoriteten.

I den tredje boken får man följa först Will i hans jakt efter Lyra. Och sedan, deras väg ner till dödsriket för att igen få träffa Roger och en av Lyras vänner. Hela tiden försöker dom ta sig till Lord Asriel för att hjälpa honom.
Jag har tänkt ta med ett utdrag från Bärnstenskikaren, Jag valde ett väldigt stark utdrag, I alla fall ett som jag upplevde som väldigt starkt. Det utspelar sig på väg till båten som ska ta dom till dom dödas värld.
”Will klev först i och sedan tog Lyra ett steg framåt för att kliva i.
Men båtkarlen höll upp ena handen.
- Inte han, sade han med en sträv viskning.
- Inte vem?
- Inte han.
Han sträckte ut ett gulgrått finger och pekade rakt mot Pantalaimon, vars rödbruna vessla snabbt blev minkvit.
– Han är ju jag! Sade Lyra.
– Om du ska med, så måste han stanna kvar.
– Det kan vi inte! Vi skulle dö.
– Är det inte det du vill?
Då insåg Lyra för första gången på allvar vad hon höll på med. Det här var den verkliga konsekvensen. Hon stod alldeles förskräckt, darrande, och kramade sin daimon så hårt så att han gnällde av smärta … hur skulle han överleva utan henne? Han kastade sig i hennes armar och älskade henne tillbaka till sig själv ”. Jag märkte nu att bara av att leta upp det stycket och läsa igenom det så tränger tårarna fram

Huvudpersonerna är såklart Lyra och Will. Philip Pullman skriver väldigt bra, man får en klar inblick i deras liv, deras känslor och omgivningen. Relationen mellan dom två ökar i tredje boken. Profetian om Lyra är att hon är Eva, som ska bli frestad och på det sättet förändra, men även rädda världen. Fresterskan är en kvinna vid namn Mary Malone som hamnar i en annan värld av en ren slump. Där befinner hon sig tills Lyra och Will hamnar där.
Mary berättar en historia om sin första kärlek, hur han hade låtit henne smaka på en bit marsipan och hur hon precis i det ögonblicket hade insett att hon älskade honom.
Lyra och Will som blir berörda av den historien inombords går senare ut för att leta efter sina daimoner som har varit borta ett långt tag (Will hade ingen synlig daimon innan, men efter att den hade slitits ut ur hans hjärta vid dödsriket så fanns hon nu synlig) sätter sig och fikar, och då förstår dom sina verkliga känslor för varandra. Jag avslutar denna del av recensionen med ett sista citat ?.
”Sedan tog Lyra en av de små röda frukterna. Med klappande hjärta vände hon sig mot honom och sade – Will… Hon kunde se på hans ögon att han förstod vad hon menade, och att han var så glad att han inte kunde säga något … Hennes fingrar stannade vid hans läppar och han kunde känna hur dom darrade”

Det är så mycket att förklara men om jag skulle göra det skulle denna bli på flera sidor. Jag har kortat ner det en massa men hoppas att du förstår i alla fall. Hur allt detta slutar tycker jag verkligen att du ska läsa och ta reda på. Denna bok har berört mig mest, den är helt fantastisk. Alla pratar om hur bra Harry potter är, men jag måste säga att den mörka materian serien är precis lika bra. Jag kan faktiskt inte beskriva känslan av att bara skumma igenom boken nu, eller att ens hålla i den. Den har berört mig på ett fantastiskt sätt. Obeskrivbart!
Han skriver fantastiskt bra och berättar och förklarar saker väldigt bra. Återigen så är det så himla mycket som j...