Franska revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

So VT-04 Av: Mia Jellback

Ett arbete om Franska revolutionen

Hur det hela började..

Frankrike var under 1700-talets början och fram till ungefär 1750 en ståtlig, rik och mäktig monarki, troligen det rikaste och mäktigaste land i Europa. Det var också den folkrikaste med sina 26 miljoner. Framåt 1700-talets mitt började det gå nerför för Frankrike. Krigen mot bl.a. Storbritannien hade kostat enorma summor och staten stod på gränsen till konkurs.

Kungen var liksom sina företrädare enväldig. Hans namn var Ludvig XVI och han var gift med österrikiskan Marie Antoinette. ”Österrikiskan” var hennes ökennamn bland folket. Egentligen var hon inte kallsinnig, bara okunnig. Hon hade t.ex. en gång sagt ”Varför äter de inte kakor istället?”, när folket gjorde uppror och hon fick höra att de saknar bröd.

Frankrikes invånare var indelade i stånd. Det första var adeln, och det andra var prästerna, de var skattebefriade. Det tredje ståndet var borgare och bönder, hantverkare och, ja, resten av befolkningen. Det tredje ståndet utgjorde 98 % av befolkningen men hade ändå ingen makt alls i samhället.

Adeln behövde ju inte som sagt betala in skatt till staten, och inte nog med det kunde dom själva driva in skatt från dom stackars bönderna. Adeln kompenserade också genom att ta ut avgifter för att använda bl.a. sågar, kvarnar, vägar och broar.
Dom gjorde detta för att få mer pengar efter prisstegringen som det står om här nedan.

Jo, det var så att år 1788 blev det missväxt och livsmedelspriserna steg kraftigt. Samma år blev det en hagelstorm och den förstörde de lilla skördarna som fanns. Många bönder hade det svårt att klara sig igenom den stränga vintern som kom. Dom hade ju nästan inga pengar att köpa mat för efter att dom betalt skatt och avgifter till adeln.
Missnöjet bara växte och växte bland människorna i det tredje ståndet.

Adeln hade också tagit makten över de lokala parlamenten, det innebar att det kunde strunta i kungen och göra som de själva ville, vilket i sin tur innebar att Frankrike inte fungerade som en enad nation.


Nationalförsamlingen
”Frihet, jämlikhet och broderskap!”

5 maj år 1789 samlades Frankrikes parlament för första gången sen år 1614.
Representanter från alla tre stånden samlades i Versailles och man skulle försöka lösa den ekonomiska krisen som rådde i landet.

Det första och andra ståndet tyckte att man skulle ha det som det var nu men det tredje ståndet ville ha ett modernare och mer rättvist samhälle. Det tog över 2 månader innan man kommit fram till hur man skulle rösta.

Lösningen, vilken en man vid namn Sieyès kom på, var att man skulle bjuda adeln och prästerna att ansluta sig till det tredje ståndet, dom som inte gjorde det förlorade sin rösträtt.

Man kom tillslut fram till att församlingen skulle kallas ”Nationalförsamlingen”.
Fler och fler präster och biskopar anslöt sig till Nationalförsamlingen.

Kungen gillade inte det här alls och stängde deras mötessal.
Medlemmarna samlades då i kungens bollhus, en slags tennishall, och svor en ed om att de inte skulle upplösa församlingen eller ge upp förrän de gett Frankrike en ny grundlag.

Tillslut gav sig kungen och alla det tre stånden slogs samman, nu skulle dom lösa den ekonomiska krisen och ge Frankrike ett modernare styre!


Bastiljen rivs

Bastiljen var en fästning som stått i Frankrike sedan 1300-talet.
Folket i Frankrike hade hört rykten om att Bastiljens fängelsehålor var överfyllda med politiska fångar. Det ryktades också om att kungen satt upp trupper att störta Nationalförsamlingen. Folket tågade till Bastiljen efter att ha samlat på sig vapen.

Befälhavaren på Bastiljen gick med på att förhandla, men modet svek honom och han gav order om att skjuta. Detta gjorde folkmassan ännu mera rasande.
Från ingenstans dök några soldater upp och sköt med sina kanoner mot Bastiljens inre portar.


De sju fångarna som fanns i fängelsehålorna befriades i triumf.
Detta skedde den 14 juli, numera känd som Frankrikes nationaldag.

Nu hade parisarna räddat Nationalförsamlingen, och kunde återgå till att arbeta med den nya grundlagen.
Men så blev det inte. För när nyheterna om den framgångsrika stormningen nådde landsbygden reste sig bönderna, de brände kloster, stormade slott, de slutade betala skatt och de krävde mer jord och rätt att jaga på sin egen mark.

Rykten spreds och fler bondeuppror uppstod runt om i landet.

Bönderna fick tillslut som de ville. Rädda adelsmän offrade sina privilegier, nu skulle alla betala skatt och alla kunde söka till alla tjänster och alla kallades nu för medborgare. Fler och fler rättigheter skrevs men livet i Paris blev inte bättre, snarare tvärtom. Mat priserna fortsatte att stiga och dom hade inga pengar till mat, men då fick kvinnorna en idé..

Kvinnotåget

Kungen och hans familj vistades på ett slott utanför Paris, Versailles. Kvinnorna tågade dit tidigt på morgonen den 5 oktober 1789, vid åttatiden stormade en del av kvinnorna (också män utklädda till kvinnor) ett vapenförråd i stadshuset.

Kungen var inte i slottet just då, utan ute och jagade, men när rapporten om händelsen kom begav han sig till Versailles, för sista gången.
Demonstranterna krävde att kungafamiljen skulle följa med till Paris följande dag för att själva se missförhållandena i huvudstaden.

Dagen därpå begav sig kvinnorna, nationalförsamlingen och kungafamiljen tillbaka till Paris.

Kungen flyr

Frankrike var fortfarande en monarki, men kungen hade fått minskad makt.
De mänskliga rättigheterna var nu fransk lag, de som kunde betala skatt för minst tre dagars arbete fick rösta, men det var fortfarande många som inte kunde betala.
Dessa hävdade att situationen inte hade förändrats alls utan bara att den politiska makten hade förskjutits.

Kungafamiljen började bli oroliga för sin egen säkerhet och bestämde sig för att fly från slottet. Det skedde i juni 1791, det var inte lätt att få kungafamiljen ut ur Paris, eller ens ut ur slottet, det vaktades av 600 man och en stor del av dom var betalde agenter.

I byn Varennes, 23 mil utanför Paris, stoppades vagnen dom färdades i och dom blev upptäckta. Dom fördes tillbaka och i varje by de passerade stod folket antingen tysta och hotfulla eller buande på gatorna. Kungafamiljen häktades och hölls sedan fångar i Tuileri palatset.

Revolutionärer från landsbygden flydde till Paris och regeringen kunde inget göra, kunde inger göra när dom stormade kungens palats, och kungen i sin tur kunde inget annat än titta på när nationalförsamlingens ledarmöten avskaffade kungamakten.

Fiender hade börjat samlas utanför Frankrikes gränser. Misstänkta revolutionsfiender greps, många slogs också ihjäl.

Men ca 15mil utanför Paris, i Valmy vände stridslyckan. Det var år 1792 den 20:e september, slaget var inte något avgörande men fransmännen såg det som en stor seger.

Skräcken

Kungen ställdes inför rätta den 10 augusti 1792 anklagade för bl.a. högförräderi.
Man hittade brev som kungen hade gömt. De kom från adelsmän och kungar i andra länder, hos dom sökte han stöd.
Han blev ställd inför rätta, och alla Parisrepresentanterna röstade för dödsstraff och så blev det.

Januari 1793 var det dags, kungen skulle avrättas.
Innan han placerade i giljotinen sa han: ”Fransmän jag dör oskyldig.. jag förlåter dom som orsakar min död..”, efter slutet på den meningen hör man rasslet från bilan, och med en duns faller kungens huvud ner i en korg.

”- Leve friheten, leve republiken!”

Nu inleddes skräckens tid. Inom ett år avrättades 40 000-60 000 s.k. ”revolutions fiender”. En utav dom var drottningen, och 70 % var bönder och arbetare, 14 % rika borgare, och endast 6 % adelsmän, så påståendet om att adelns huvuden rullade stämmer inte.

Man brukar säga att skräcken hade tre ledare, Jean Paul Marat, Georges Jacques Danton och Maximillien Robespierre.

Marat var en läkare och vetenskapsman, han drev tidningen ”folkvännen”.
Han var emot kungamakten och alla som var emot revolutionen.
Han mördades av Charlotte Corday 1793, hon hävdade att Marat var skyldig till att hennes bror avrättades.

Danton, en vältalig advokat med en mäktig stämma, han tyckte att Frankrike skulle utvidga sina gränser. Värnplikten infördes. Arméerna var dåligt tränade och man förlorade i många slag. Inderbördskrig bröt ut, och bönderna ville ha sina söner vid liv.

Dantons ställning försvagades av konkurrenten Robespierre, och han blev tillslut...