Bakgrund och problem: Från och med räkenskapsåret 2004 ska Redovisningsrådets
Rekommendation 29 – ”Ersättningar till anställda” tillämpas i svenska börsnoterade
företag. Rekommendationen innebär att nya och enhetliga regler för pensionsredovisning
införs. De nya reglerna är utformade på ett sådant sätt att företag har
förväntats redovisa skuld- och kostnadsökningar vid första tillämpningen. Samtidigt
innehåller rekommendationen ett visst mått av subjektiva bedömningar, till exempel när
det gäller de aktuariella antagandena. Bedömningsutrymmet medför att företag kan
anpassa sina antaganden för att hålla nere skulden, en tendens som observerats i USA.
Ämnet för denna uppsats är dessa två problemområden: effekterna av införandet av RR
29 och de aktuariella antagandena.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka effekter införandet av RR 29 fått på
företags redovisade pensionskostnader och pensionsskuld, att kartlägga vilka aktuariella
antaganden som används av svenska företag samt att beskriva de faktorer som enligt
praktiserande aktuarier påverkar antagandena. Dessutom syftar uppsatsen till att utreda
om de aktuariella antagandena är neutrala genom att pröva om det finns ett samband
mellan fonderingsstatus och diskonteringsränta/förväntad avkastning på förvaltningstillgångar.
Gällande samtliga frågeställningar har en jämförelse mellan branscher gjorts.
Metod: Uppsatsen har i huvudsak utgått från årsredovisningar, varifrån uppgift om
pensionskostnader, pensionsskuld och aktuariella antaganden inhämtats. Samtliga
företag på Stockholmsbörsen som hade förmånsbestämda planer år 2004 har ingått i
undersökningen. Informationsinsamling har även skett genom intervjuer med två
praktiserande aktuarier.
Resultat och slutsatser: Undersökningen visade att en majoritet av företagen i
undersökningsgruppen redovisade ökade pensionskostnader och en ökning av
pensionsförpliktelsen vid införandet av RR 29 jämfört med föregående år.
Undersökningen visade också att spridningen i använda aktuariella antaganden var
relativt liten. Bland de förklaringar till skillnader i aktuariella antaganden som framkom
i intervjuerna med aktuarierna kan nämnas skillnader i löptid (diskonteringsräntan),
vilka länder pensionsplanerna finns i (inflation/framtida ökningar av pensioner), olika
sammansättning av förvaltningstillgångarna (förväntad avkastning på förvaltningstillgångar)
samt lönepolitik (förväntade framtida löneökningar). Inget samband kunde
fastställas mellan fonderingsstatus och diskonteringsränta/förväntade framtida
löneökningar. Vid jämförelsen mellan branscher visade det sig att det inte fanns några
betydande skillnader vare sig gällande effekter på pensionskostnad och pensionsskuld,
aktuariella antaganden eller samband mellan fonderingsstatus och diskonteringsrä...
