Den ökade omfattningen av outsourcingsamarbete mellan olika företag har gjort att kontakter och goda relationer fått en allt större betydelse. Därför har antalet strategiska partnerskap fördubblats under de sista tio åren och förväntas att öka ytterligare i framtiden. Strategiska samarbeten eller partnerskap är dock inte så enkla att skapa och utveckla. Det finns många problem som dyker upp vid dess genomförande. De flesta vetenskapliga studier inriktas på framgångsrika samarbeten och ignorerar det faktum att nästan 70 % av alla outsourcingpartnerskap avbryts i förtid. Intressant är att relativt lite uppmärksamhet har riktats mot hur affärsrelationer ska byggas och vårdas för att lyckas med samarbetet. Vi har därför valt att undersöka den eventuella problematiken och analysera ett partnerskaps karakteristika i en outsorcingkontext. Vi vill skapa en djupare förståelse för hur ett företag utformar en relation med sin partner.För att genomföra denna studie har vi valt en kvalitativ fallstudie som metod. Fallstudierna bygger på fyra djupgående intervjuer med outsourcingansvariga, med både kund och leverantör i en och samma relation. Vi valde således att undersöka två partnerskap i ett outsourcingsamanhang. För att utföra denna studie har följande teorier använts: transaktionskostnadsteori, interorganisatorisk relationsteori, social interaktionsteori och kärnkompetensteori.Studien pekar på att utformningen av outsourcingrelationerna i högst grad påverkas av egenskaperna hos varje enskild outsourcingtjänst. Relationerna påverkas av parternas motiv till samarbete samt den komplexa omgivning företagen verkar i. Dessutom är ett lyckat outsourcingsamarbete nära sammankopplat med kvaliteten på ett partnerskap. Det empiriska materialet visar att fallföretagen relationer är präglade av ett starkt förtrende, en hög grad av åtagande och en god förståelse för varandras verksamheter. Genom deltagande, gemensamt agerande, öppen kommunikation, intensivt informationsutbyte och ledningens stöd bygger och utvecklar fallföretagen sitt samarbete.Det empiriska materialet tyder på att fallföretagen har utvecklat ett partnerskap av Typ II mellan sig, vilket innebär att det finns ett långsiktigt perspektiv på samarbetet utan att det förväntas vara för evigt. Analysen visar dock att drivkrafternas och stödfaktorernas sammanlagda styrka är tillräcklig, för att upprätthålla ett partnerskap av Typ III för båda fallsituationerna, där det inte finns någon ”slutdag” för partnerskapet. Detta innebär att det finns en potential för samtliga fallföretag att utveckla sitt partnerskap ytterligare. Om studiens fallföretag bestämmer sig för att förflytta ännu närmare varandra, så har de goda möjligheter till detta. Vi kunde även se att partnerskap är en dynamisk process, vilken utforma...
