Våld och TV-Spel.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Frågan om ifall det kan var skadligt var barn att se på våldsam TV, video eller spela våldsamma TV-spel
har tagits ett upporäkneligt antal gånger i i media. Det är ofta som spelindustrin av media får skulden för våldsamma
barns beteende, kanske eftersom det är ganska lätt att beskylla just spelen för ungdomars beteende i och med att det finns få vuxna som är insatta i ämnet och kan argumentera emot.
Debatten om ifall våld i TV-spel är i lite annorlunda än den om video och TV då det är spelaren själv som sätts
i en situation där han eller hon själv sätts i en situation där han eller hon själv utför alla handlingar.

Det kan handla om att leda en grupp kommandosoldater in i en teater full med terrorister, starta en revloution, råna en
bank eller delta i landstigningen i Normandie, men i majoriteten av alla spel så handlar det just om våld av något
slag där man som spelare sätts i situationer där man måste döda monster eller människor för att komma till nästa del av spelet.

Det är just detta som debatterna handlar om - att spelarna, ofta mellan tolv och sexton år gamla, utför mord,
misshandel och stöld i de spelen som de har på sina rum.

En annan anledning till att TV och dator-spel kritiseras kan vara att det är ganska så nytt fenomen, det har
bara funnits i större skala i ett par år. Det var ungefär samma debatt när video-bandspelaren kom i början av 80-talet.
Man spådde då att ungdomar bara skulle komma att sitta framför videon och se på våldsamma filmer dagarna i ända
och att de i och med det skulle bli extremt våldsamma på grund av innehållet i de våldsamma filmerna.
Åren gick och ungdomarna blev inte våldsammare.
Efter ett tag så blev videon accepterad och även vuxna började använda den.

Med TV-spel så har historien varit ungefär den samma. Det började i mitten av 70-talet, men det var inte förens fram
på mitten av 80-talet som det hela började ta far. På den tiden handlade det om mycket simpla spel
som sällan var speciellt våldsamma, men det berodde mer på de tekniska begränsningarna än något annat.
Det var i början av 90-talet som spel började uppmärksammas i media för första gången, och då i och med att ett av de första
våldsamma spelen "Doom" kom ut i butikerna. "Doom" blev en succé och andra spelutvecklare släppte snart
flera andra liknande spel på marknaden.
Anledningen till att de uppmärksammades så mycket var just att de var ett av de första spelen som innehöll våld av den
grövre graden. Den här gången spådde man att ungdomarna som spelade spelen
skulle bli djävulsdyrkare och massmördare i och med att de utsattes för spelets innehåll.

Åren gick och ungdomarna växte mot kritikernas åsikter upp till helt vanliga människor.
Debatterna slocknade och spelen blev ganska accepterade för ett tag.
Men nu så har speltekninken kommit långt, och det handlar inte längre om att skjuta på ett suddigt monster, utan om
att skjuta verklighetstrogna monster och människor där man kan se deras ansiktsutryck när man i spelen fyller dem med bly
från ens grovkalibriga vapen.
Dessutom så har det de senaste åren varit flera blodiga dödskjutningar på skolor runt om i världen. Detta fick
debatten våld i spel att blossa upp igen.

Doom som kom ut 1993 och uppföljaren Doom 3 som kom ut 2003. (Dubbelklicka på namnen för att se bilderna)


Men tar barn verkligen skada utav att spela tv och dator-spel?
Det finns många utredningar som tyder på det, men ungefär lika många som tyder på att barn inte tar skada.

"Tv-spel skapar massmördare.
De erbjuder en patologisk lek, där man inte slutar när lekkamraterna börjar gråta eller skadas.
De tränar en autopilotfunktion, att inte tänka på vad man gör. De trubbar av och associerar dödande med lust - ja,
godis och chips i alla fall. Och de tränar skytteförmågan, också att skjuta människor i ansiktet på nära håll."
anser förre överstelöjtnanten Dave Grossman som är militär officer, historiker och psykolog. Han jämför våldsamma
TV-spel med de metoder som den amerikanske armén använder när de utbildar militärer i att döda.

Han vill införa lag på att vissa tv och datorspel ska förbjudas, och anser att det är det enda sättet att få bukt med
problemet eftersom att 2/3 av alla spel på marknaden är piratkopierade och är alltså inte köpta via butik, utan
nerladdade från internet, så att enda sättet att få stopp på våldsamma spel vore att förbjuda tillverkarna att göra spelen.


Psykologen Paul Henriks tycker däremot att det egentligen inte finns något problem att motverka då barn visst inte
tar skada utav våldsamma Dator-spel och TV-spel.
"Jag menar inte att det är bra för sjuåringar att spela grovt våldsamma Tv-spel, för det är det inte, men jag menar att
mentalt friska barn över tolv år förstår skillnaden.
"Små barn borde inte sitta inne och spela spel hela dagarna när deras personlighet fortfarande utvecklas.
Däremot så kan spel i vissa fall vara bra eftersom de tränar vissa sinnen som de annars inte skulle träffa på förens
långt senare.
När det gäller dödskjutningar i skolor och liknande så kan spel användas som inspirationskälla för
mentalt instabila barn, men det är inte den utlösande faktorn till att barnet agerar som det gör. Antagligen så skulle
de ha utfört en liknande gärning även om de inte hade " menar Paul Henriks i ett uttalande.

Paul Henriks vill inte förbjuda spel, utan snarare att man ska informera föräldrarna om ha ansvar för barnet att kolla upp
åldersgränsen på de spel som finns på marknaden.
"Det finns en åldersgräns, och den är till för att följas"

Idag så omfattar spelindustrin mer pengar per år än vad hela filmbranschen gör per år, vilket gör att man borde ta
ämnet mer på allvar. Fler vuxna har även börjat få intresse igen efter att det har börjat komma spel som är mer inriktade
mot dem. Dansspel, karaoke och spel med väldigt seriös handling är några av de typer som även intresserar vuxna.


Jag själv har spelat Tv och dator-spel i hela mitt liv. Jag mördade min första fiende i ett spel när jag var runt sjuu åtta år och sedan
dess har jag bara dödat fler och fler genom att skjuta, hugga, köra över, spränga, slå, och nästan alla andra sätt man kan döda
någon på, men jag har inga men ifrån det.
Även om det låter fruktansvärt när man berättar om vad de våldsamma spelen går ut på så ärdet inte på riktigt. I spelen kan jag skjuta ner
ett tiotal poliser utan att känna mig som en dålig människa, men om jag läser i tidningen om att en polis har blivit mördad så skäms man
över att vara människa.
Det jag vill säga är att spelaren inte ser det som att skjuta ner någon på riktigt, inte ens i närheten av det, utan man skjuter just
på en figur i datorn. Allt på låtsas.

Men däremot så tycker jag som Paul Henriks säger; För små barn bör inte spela våldspel eftersom de tar efter spelen på
ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg en gång när jag bråkade med en kompis på dagis och helt plötsligt for bilden av hur en skurk i TV-serien McGuyver hade reagerat i och med att det uppstod en konflikt - våld.

Det kanske är den enda gången som jag har känt mig direkt påverkad ut...