Leder och deras rörlighet & Vad är Tejpning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

• Leder och deras rörlighet

Leder finns där två eller fler ben möter varandra, antingen för att hålla benen på plats men oftast för att tillåta rörelse.
Ledernas uppbyggnad varierar, men det vanligaste är att den ena sidan av leden är rundad och kallas för ledhuvud, och den andra änden är formad som en grop och kallas för ledpanna. Ledpannans djup varierar beroende på position och ändamål.
Båda delarna är täckta av ledbrosk, som förhindrar slitage och tillåter delarna att glida lätt mot varandra.
Mellan ledhuvudet och ledpannan finns ett litet tomrum fyllt med ledvätska, som fungerar som smörjmedel samt ger näring och bygger upp ledbrosket.
Vid belastning pumpas det in mer ledvätska i brosket, brosket suger upp vissa näringsämnen och blir på så sätt tjockare och mer slitstarkt. Denna tillfälliga förstärkning har en varaktighet på 10 – 30 minuter, detta är en av anledningarna för att uppvärmning är så viktigt. Man tror att mer regelbunden träning gör att brosket blir tjockare på en mer permanent bas.
Leden omgärdas av en ledkapsel som är uppbyggd av en bindvävshinna.
Ledkapseln stöder och stabiliserar leden, på de ställen där påfrestningarna är som störst är ledkapseln förstärkt av ledband och ligament av bindväv för att förhindra onormala rörelser.
Och för att ytterligare stödja leden är den täckt av muskler och senor

Som sagt finns det flera olika sorters leder, även om grundkonstruktionen är den samma så skiljer de sig ganska kraftigt från varandra. Man brukar skilja på fyra olika leder:

• Kulleder kan röras åt i stort sett alla håll. Ledhuvudet ser ut som en kula och är helt innesluten i ledpannan. Höftleden och axelleden är exempel på kulleder.

• Tvåaxlade leder kan röras i två motställda vinkelräta plan. Ett exempel på detta är handleden som kan böjas både framåt, bakåt och i sidled.

• Gångjärnsleder kan, som namnet antyder, röras på samma sätt som gångjärnet på en dörr, det vill säga pendling fram och tillbaka, eller böjas och sträckas. Gångjärnslederna är den vanligaste sortens led i kroppen, Armbågsleden och knäleden är exempel på gångjärnsleder.

• Vridleder är inte riktigt lika vanliga, men kan till exempel finnas mellan strålbenet och armbågsbenet i underarmen. I en vridled kan vrids benändarna i förhållande till varandra.

Förbindelser mellan ben där det inte sker några, eller endast obetydliga rörelser, kallas fogar. Skallens ben är till exempel förenade med hjälp av fogar.

Ibland annat ryggraden och käken finns ledskivor eller disker för att utjämna belastning i leden. De består av ett yttre skikt av trådbrosk och har en mjuk trögflytande kärna.
Något liknande finns även i knäleden, menisker, men meniskerna saknar en flytande kärna.






• Vad är Tejpning?

Tejpning har anor från Egypten 300år f.kr men ”återuppfanns” av en idrottstränare för ett fyrtiotal år sen och har på senare år blivit en mycket vanlig behandling.
Tejpning används främst för att förebygga ledbandsskador eller för att för att förhindra att en redan erhållen skada förvärras.
Idén med tejpning är att tejpen ska stödja en försvagad kroppsdel genom att förhindra påfrestande rörelse, men utan att begränsa kroppsdelens funktion. Även om tejpen är riktigt anlagd så är det i stort sett omöjligt att inte förhindra något av kroppsdelens funktion.

Tejpning av en skadad led stödjer och minskar ledens rörelseomfång under idrottsaktivitetens första 2 – 3 timmar, utan att försämra prestationsresultatet i någon större skala. Biomekaniskt sett är tejpning begränsad som stödmetod, men verkar kliniskt ha effekt.

Tejpning av akuta skador är omdiskuterat men kan ofta ge positiva resultat och ge dig möjligheten att börja träna tidigare efter skadetillfället.
Vid t.ex. en stukning eller liknande av exempelvis en fot kan skadan bli mindre om den får ett tryckförband direkt.
Gör inga ingrepp utan att rådgöra med läkare eller annan erfaren personal.
Börja linda från tårna och upp på vristen, så hårt som möjligt. Låt sedan förbandet sitta på en halvtimme medan foten hålls i högläge.
Efter en halvtimme tar du av tryckförbandet, och låter foten vara fri i fem minuter, innan du lindar på tryckförbandet igen, och låter det sitta i ytterligare 30 minuter.
Sedan lindar du på ett mindre åtdraget stödförband, som ska sitta på i två dygn innan du börjar träna försiktigt igen.

Då du börjar träna igen är det till stor fördel om du tejpar foten.
Tänk på att foten skall vara i 90? graders vinkel och att inte tejpa under hålfoten.
Öppna sår skall heller aldrig tejpas över.
Vila inte efter en skada, utan försök att börja träna så fort som möjligt igen, men ta det lugnt så att skadan inte återkommer eller förvärras.

Förebyggande tejpning kan rekommenderas för speciellt utsatta kroppsdelar som utsätts för regelbundet våld.

Tejpning är en tillfällig lösning och skäl att berättiga tejpning som en mer permanent lösning är mycket få.
Det finns läkare som anser att tejpförband kan sitta på upp till en vecka med full effekt, men den långvariga effekten är sannolikt begränsad.

Det finns även risk för hudirritationer om tejp ligger direkt mot huden under en längre tid.
Tejp kan visserligen ligga mot huden uppemot en vecka utan att någon märkbar irritation, men tejp bör inte ligga mot huden mer än några timmar i sträck.
Men för att minska hudirritation är vissa tejper försedda med zinkoxid på baksidan.

Huden ...