Bibeln

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Allmänt om Bibeln

Bibeln är världens mest lästa bok. Varför? Ja, det kan man undra.
Eventuellt beror det på att kristendomen (som har Bibeln som sin heliga skrift) är världens mest utbredda religion. Även för judar och muslimer är Bibeln Guds ord (för muslimerna något förvrängda och för judarna bara Gamla testamentet).
Bibeln har översatts till mer än tusen språk, vilket innebär att mer än 90% av jordens befolkning kan läsa den på sitt modersmål.
Bibeln består av 66 böcker. Med en bok (åtminstone i Gamla testamentet) menas det som fick plats på bokrulle av antingen papyrus (vass), eller pergament (djurhudar).
Av de böckerna hittar man 39 i Gamla testamentet och 27 i Nya testamentet.
Protestanterna räknar oftast med 12 apokryfiska eller deuterokanoniska böckerna.
Men apokryferna räknas inte till kanon (rättesnöret), som talar om hur vi skall leva. Enligt Martin Luther är de en god och nyttig läsning utan att för den skull vara heliga.
I Sverige kom den första bibeln ut 1541. Den hette ”Biblia på swensko” eller så kallades den ”Gustav Vasas bibel”. Nästa bibel kom ut 1703. Den blev kallad ”Karl XII: s bibel” och var en bearbetning av Gustav Vasas bibel (alltså inte en nyöversättning från originaltexterna). Sedan kom en nyöversättning år 1917, fast i den tog man inte med apokryferna. År 1999 kom det ut ännu en nyöversättning, som kallas ”Bibel 2000”. I den har man vid översättningen använt sig av Dödahavsrullarna, som hittades 1947 av en arabisk pojke i några grottor vid Qumran, och innehåller textfragment från Gamla testamentet på arameiska.
Ordet bibel kommer av det grekiska ordet biblia som betyder böcker. Det syftar på att Bibeln innehåller flera böcker. Ordet testamente betyder förbund. Först slöt Noa och Abraham var sitt förbund med Gud. Genom Jesus förnyades det.
Många forskare tror inte på det som står i Bibeln. De anser att det som står där är emot naturlagarna. Andra tror att Bibeln innehåller Guds ord och vilja, men texten skall inte tolkas ordagrant. Hur skall den tolkas då? Ja, du! Därom tvistar de lärde (jag mot resten av världen).
Andra så kallade fundamentalister, anser att allt som står i Bibeln är bokstavligt sant.
Det som utspelar sig i Bibeln sker ungefär på samma plats hela tiden, Israel. Ibland utspelar sig handlingen i något av de mäktiga riken som fanns runt om Israel, till exempel Egypten, Sumer, Babylonien, Assyrien, Persien, Grekland och Romarriket.

Gamla Testamentet

Bibelns första del heter Gamla testamentet och är ursprungligen skrivet på hebreiska, judarnas språk. Det handlar om judarnas historia från världens skapelse till Jesu födelse. Böckerna i Gamla testamentet brukar delas upp i fyra olika grupper:
Moseböckerna är de första och handlar om världens skapelse, förbunden till Gud och hur människan skall leva. Där står de tio budorden:

Jag är Herren, din Gud förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.
(I) Du skall inte ha andra gudar vis sidan av mig.
(II) Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.
Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.
(III) Du skall inte missbruka Herren, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
(IV) Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.
Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herren, din Guds sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.
(V) Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
(VI) Du skall inte dräpa.
(VII) Du skall inte begå äktenskapsbrott.
(VIII) Du skall inte stjäla.
(IX) Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa.
(X) Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Så här lyder judarnas tio bud. De anglikanska kyrkorna skippar det första ”budet”
(Gam 1:6, 2 Mos 20:2) och delar på det andra budet så att Gam 1:8-10, 2 Mos 20:4-6 blir ett eget bud. Alla andra kristna, vilka också skippar det första ”budet”, delar på det tionde och låter den första meningen bli ett eget bud.
De historiska böckerna behandlar tiden från intåget till Kanaan till den Babyloniska fångenskapen. De är förutom, inte helt sanna historieböcker även propagandaböcker för Israel.
I de profetiska böckerna står det om profeterna som förmedlade Guds ord i Israel. De viktigaste profeterna är Jesaja, Jeremia, Hesekiel, och Daniel. De mindre viktiga är Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Hagai, Sakarja och Malaki.
De poetiska böckerna är Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren (som förr ansågs skriven av Salomo) och Höga visan, som är en samling kärlekssånger.
Kortfattad översikt av Israels historia:
Abraham lämnade sitt hem i Ur i Sumer omkring 1800 f. Kr., eftersom han var irriterad på den sumeriska religionen. Dessutom hade Gud lovat honom att han skulle få bosätta sig i Kanaan, och det var dit han var på väg.
Han tog med sig hela sin släkt. När han dog tog hans son Isak över, och när han dog tog hans son Jakob över. Jakob fick namnet Israel av Gud, därför fick hans släkt kallas israeliter.
Israel hade tolv söner (de kom senare att bli stamfäder för Israels tolv stammar).
En av dem hette Josef. Hans bröder sålde honom som slav till Egypten, och senare kom bröderna och Israel också till Egypten eftersom det blev hungersnöd i Kanaan.
I Egypten blev Israeliterna talrika. Efter ett tag (ungefär 1600 f. Kr.) tillträdde en ny Farao i Egypten. Han gjorde israeliterna till sina slavar. Efter ungefär 400 år som slavar, när Ramses II var farao, ledde Mose, efter förhandlingar med farao, ut israeliterna ur Egypten.
På vägen till Kanaan, i Sinaiöknen, firade judarna sin första påsk. Då fick Mose ta emot två stentavlor från Gud. På dem hade Gud skrivit sina tio bud. Stentavlorna lades i den så kallade förbundsarken, en slags helig kista i vilken man trodde att Gud skulle förkroppsligas.
När de efter 40 år i Egypten kom fram till Kanaan, var Mose död, och Josua hade tagit över som ledare. Han ledde israeliterna när de erövrade Kanaan och upprättade landet Israel.
Israeliterna fick senare en kung som hette Saul och var utvald av Gud. Under hans tid krigade israeliterna mot filistéerna (palestinierna). Den filisteiske jätten Goljat (Goliat) besegrades av den israelitiske pojken David, och Filistéen (Palestina) erövrades av israeliterna. Efter Sauls död blev David kung. När han dog, ca 900 f. Kr., tog hans son Salomo över.
Salomo var Israels dittills klokaste kung. Det han är mest känd för är att han lät bygga templet i Jerusalem. Där offrade man massor av tjurar och getter till Gud varje dag.
När Salomo dog år 936 f. Kr. erkände inte stammarna i norr hans son som ny kung. De valde en egen kung och landet splittrades i Israel i norr och Juda i söder.
Men alla var inte så trofasta mot Gud som kung David hade varit. Till och med kung Salomo började dyrka andra gudar mot slutet av sitt liv. Därför framträdde en rad profeter, som sade sig förmedla Guds ord. Två av de viktigaste hette Jeremia och Jesaja. Jeremia (och de flesta andra) predikade att Messias, en gudomlig frälsare, skulle komma till jorden. Jeremia klagade hela tiden. Han klagade på att folk inte längre följde Guds vilja, och att en stor olycka snart skulle drabba Israel och Juda om man fortsatte att strunta i Gud. Till slut drabbade Guds vrede Israel och Juda: babylonierna erövrade Jerusalem år 587 f. Kr. Staden förstördes och de betydelsefulla invånarna (aristokratin) bortfördes till Babylon, (de kan ha varit ca 5000 eller fler). Där levde de i ett slags fångenskap, som innebar att de var fria, men de fick inte lämna Babylon. Eftersom de inte hade templet längre undrade de hur de skulle dyrka Gud. Då kom de på att de kunde konstruera särskilda byggnader som var helgade åt honom: synagogor.
I fångenskapen i Babylon började israeliterna skriva ner sin historia och religion. I Babylon fanns andra religioner, till exempel babyloniernas och persernas religion. De religionerna blandades in i judendomen.
Därför har Gamla testamentet två skapelsemyter. Den första är lånad av babyloniernas religion. Även berättelserna om syndafloden och Babels torn är det. Från den persiska Zarathustra-religionen lånades tron på änglarna och Satan.
Det var också i Babylon som judendomen som den ser ut idag började ta form. Man började tro att det bara fanns en gud, som inte kunde förkroppsligas (inte ens i en förbundsark). Innan hade man trott att det fanns flera gudar, men man hade bara dyrkat en: Jahve. Nu blev han mer än en sådan gud, han blev den ende och den evige guden.
Det som skrevs ner i Babylon skrevs på pergament- eller papyrusrullar. En ”bok” blev så mycket som fick plats på en rulle. Det är därför det finns fem Moseböcker.
Även i Babylon fanns det några judiska profeter. En av dem, den kanske viktigaste, var Hesekiel. Han brukar kallas ”judendomens fader”. Han försökte inge israeliterna hopp om att få återvända.
År 538 f. Kr. fick de komma hem igen. Genast byggde de ett nytt tempel, och nya profeter framträdde.
Sedan hände inte så mycket i Israel förrän Jesus föddes.

Nya Testamentet

Bibelns andra del heter Nya testamentet och är skriven på grekiska. Den består av de fyra evangelierna, Apostlagärningarna massor av brev och Johannes uppenbarelse. De handlar nästan bara om Jesus, Paulus och de första kristna.
Evangelierna beskriver Jesus liv. De är skrivna av de fyra evangelisterna; Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Matteus, Markus och Lukas kallas för synoptikerna. Det är grekiska och betyder ”de som ser på samma sätt”. De kallas så därför att deras evangelier liknar varandra väldigt mycket, medan Johannes evangelium skiljer sig från dem. Han uttrycker sig mycket högtidligare och han beskriver Jesus predikningar utförligare och i större utsträckning.
Apostlagärningarna är troligen skrivna av aposteln Lukas, som började sina skrifter (till exempel Lukasevangeliet) med ”(högt) ärade Theofilos”. Så börjar också Apostlagärningarna.
Apostlagärningarna handlar om apostlarnas gärningar efter Jesus död.
Apostlarna är: ”Simon, som han (Jesus) också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon seloten, Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.” (Luk 6:14-16)
Även Paulus är med i Apostlagärningarna. Han var visserligen ingen av de tolv, utan en farisé och legitimerad förföljare av kristna. Men en dag när han skulle till Damaskus och förfölja kristna i den staden, ”omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Han föll till marken och hörde en röst som sa till honom: ’Saul, Saul (hans judiska namn), varför förföljer du mig?’ Han frågade: ’Vem är du, herre?’
– ‘Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska
göra’”. (Apg 9:3-6).
Sedan den dagen var Paulus en övertygad kristen och reste runt i hela den, av honom, kända världen och predikade Jesus ord.
Han skrev även tretton brev till olika församlingar som han grundade.
Dessutom gjorde han en mycket känd resa till Rom, som fånge.
Jesus är den latinska/grekiska formen av Jeschua. Det är samma namn som Josua, och det betyder räddning. Jesus kallades även Messias, som är hebreiska och betyder ”den smorde” (kung). Den grekiska formen av Messias är Kristus.
Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret, där hans föräldrar bodde. Men han blev inte erkänd som profet i Nasaret, så han flyttade till Kafarnum där han predikade och gjorde under. Med tiden fick han många fiender bland de judiska skriftlärda, eftersom han bröt mot en del judiska regler, och istället ansåg: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också gö...