Huset Ushers undergång

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Det kändes som om slottet stirrade på mig med sina tomma fönster.
En märklig kyla spred sig inom mig. Det var som om slottet påverkade mig på något sätt, som om det smittade mig med sin dysterhet”.


Berättelsen börjar med att huvudpersonen fick ett brev från en man vid namn Roderick Usher, som mannen en gång i tiden hade varit mycket god vän med. Roderick berättade att han var mycket sjuk och ensam. Huvudpersonen red till Rodericks slott, som var en mycket grå och trist byggnad. En betjänt ledde mannen in i ett mycket stort och ödsligt rum. I rummet stod en soffa som Roderick satt i och de hälsade på varandra. Efter det berättade Roderick om sin sjukdom. Han beskrev den som en galenskap, han var alltid nervös och rädd. Han visste inte vad han var rädd för, däremot visste han att rädslan en dag skulle skrämma livet ur honom. Roderick sade att slottet hade smittat honom med sin dysterhet, men också att han kunde inte flytta därifrån eftersom han var tvungen att ta hand om sin syster Madeleine. Han tyckte att det verkade som att hon inte ville leva längre. - När hon dör finns bara jag kvar och när jag dör, dör släkten också, sade Roderick. I nästa ögonblick kom Madeleine in i rummet och i nästa stund var hon som försvunnen. Under dagarna försökte mannen muntra upp Roderick, men ingenting hjälpte.

En kväll berättade Roderick att Madeleine var död och att hon skulle begravas om en vecka. Till dess skulle kistan förvaras i ett rum i källaren. De gick ner till ett rum med en stor tjock järndörr. Där ställde de kistan. Under de följande dagarna var Roderick mer galen än vanligt. Han sprang runt från rum till rum och fick aldrig någon ro. En natt hördes tjut, knakande och bultande. Roderick blev alldeles ursinnig. Han sa att det var Madeleine som hade försökt ta sig ut ur kistan och i natt hade hon lyckats. Hon var på väg hit nu, hon öppnade dörren och föll med ett tjut i Rodericks famn och båda föll döda mot marken. Huvudpersonen sprang ut ur slottet, vände sig om och såg hela huset rasa samman och släkten Usher fanns inte mer.


Historien utspelar sig utanför och inuti slottet Usher, som man upplever färglöst grått och trist. Det man får veta om platserna är ganska ytligt, man får till exempel veta att det är mycket unket i källarens korridor och att slottets rum är stora. Historien utspelar sig troligtvis på 1800-talet eftersom huvudpersonen använder sig av häst för att transportera sig till slottet och att de använder sig av facklor för att lysa upp rum och korridorer. Livet för personerna är väl inte det bästa eftersom till exempel Roderick inte kan flytta ifrån slottet även om det verkar som att han vill det. De tycks ändå vara ganska rika eftersom de äger ett slott.


Huvudpersonen tillhör förmodligen bondeståndet medan Roderick verkar tillhöra adeln. Huvudpersonen har ju bara en häst medan de rika brukar använda sig av häst och vagn. Roderick äger ett stort slott och har betjänter. Det är ingen skillnad på hur män och kvinnor behandlas. Betjänterna gör grovgörat, medan de andra mest går runt och pratar. Det finns heller ingen kamp eller konflikt mellan olika stånd klasser eller kön.


Min slutledning:
Jag tycker om den här berättelsen eftersom jag gillar lite mystiska och ”Hemska” berättelser. Den kunde ha varit lite längre, det kunde även Den svarta katten vara. Det var ganska magert med detaljer, men ändå väldigt bra. Det märks även att han skrev nästan alltid med lite romantik som innehåll eftersom det var populärt under första delen av 1800 talet. Tidsepoken som boken utspelar sig under skiljer sig ganska mycket från idag. Nu för tiden har vi ju bilar istället för hästar vilket gör att man kan förflytta sig snabbare från ställe till ställe. Hade Roderick haft bil kanske han hade träffat fler människor än han gör, och ändrat på hans beteende. Jag tycker hel...