Fredrik Barbarossa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

År 1122 föds Fredrik av den tyska kejsarätten Hohenstaufen, nu mera känd som Fredrik Barbarossa.
Hans fader var Fredrik II av Schwaben och hans mor var av adelssläkten Welf.
Konrad III är kung över Tyskland och är Fredriks farbror.

Efter att den mohammedanska ledaren Zangi av Mosul erövrar Edessa norr om Palistina från korsriddarna 1144 uppmanar påven den franska och tyska kungen att ta tillbaka den förlorade regionen.
1147 följer Fredrik med sin farbror Konrad III på det andra korståget för att lyda påvens uppmaningar.
Kung Ludvig VII av Frankike och Konrad III blir ledare för korståget men de blir snart oense om stridstaktiken.
Korfararna förlorade ett stort nederlag i Mindre Asien men försöker ändå belägra staden Damaskus men även det misslyckades.
Korfararna lyckades fly till Askalon där korsfararhären splittrades 1153.

Efter att Konrad sett Fredriks begåvning inom stridstaktik och ledarskap valde han Fredrik till efterträdare framför sin egen son som han ansåg var alltför oerfaren.
Den 4 mars 1152 väljs Fredrik till kung över Tyskland och krönts till Fredrik I Hohenstaufen.
Många av Fredriks anhängare ville att han skulle lösa konflikten mellan husen Hohenstaufen och Welf.
Han lyckades göra en uppgörelse med Welfsläktens huvudman , Henrik Lejonet, som var hertig av Sachen men fick efteråt även ge honom Bayern till förläning vilket ökade Henriks politiska makt avsevärt inom riket.
De närmsta åren ägnade Fredrik sig åt konflikter i Italien där han fick svåra problem senare.
Fredrik I beger sig med fredliga avsikter mot Rom för att krönas av påven där.
I Rom den 18 juli 1155 kröns han till Tysk-romersk kejsare av påven Eugenius III.
Fredrik försökte göra anspråk på de norditalienska städerna men städerna vägrade att underkasta sig för Fredrik.
När Fredrik inte erkände sitt kejsarrike som påvligt län bannlystes han av påven Alexander III.
För att behärska de italienska städerna och den arga påven begav sig Fredrik på ett krigståg mot Italien åren 1158,1163 och 1166-1168.
Till en början var Fredrik mycket framgångsrik (han lyckades bland annat med att jämra staden Milano med marken) även fast de norditalienska städerna bildar lombardiska stadsförbundet där de allierar sig mot Fredrik.
Det var under det kriget som italienarna gav Fredrik tilläggsnamnet "Barbarossa" som betyder rödskägg och var vanligt piratnamn då som många italienare ansåg att Fredrik var.
Fredrik visade sig mycket skicklig inom krigsstrategi och en stark militär ledare under kriget men när hans vasall Henrik Lejonet vägrar följa med honom på hans sista expedition 1176 så besegras Fredriks armé vid Legano mot överlägsna styrkor från Milano och andra städer.
Efter det tvingas Fredrik till stillestånd med städerna och sona sig inför påven.
När Fredrik lovar att lyda påven erkänner de norditalienska städerna i sin tur Fredrik som länsherre och städerna blir erkända som självständiga.
Efter det kan Fredrik Barbarossa lugnt vandra hem och bestraffa sin olydiga vasall Henrik Lejonet genom att ta tillbaka samtliga förläningar från honom.
Nu hade Fredrik Barbarossa större kontroll över sitt rike stärkte sin egen makt.

Efter att nyheter kom om slaget vid Hattin 1187 där den egyptiska sultanen Saladin besegrar flera kristna fältherrar och riddare och sedan erövrar Jerusalem så chockerar det hela Europa och påven uppmanar snabbt alla kungar i Europa att ta korset och återta Jeruselam.
De mäktigaste kungarna i Europa ställer alla upp att delta i korståget, bland dem Fredrik Barbarossa (som själv tog korset april 1189), Rickard Lejonhjärta av England och Filip II August av Frankrike.
Den mindre franska och engelska armén kunde ordna sjötransport till Palistina från Venedig men Fredrik Barbarossas enorma armé var för stor för att ta sjövägen som skulle vara alltför riskabelt så Fredrik fick ta landvägen genom Balkanhalvön och Mindre Asien.
I maj 1189 marcherade Fredrik från Regensburg i spetsen på den största enskilda armé som gett sig ut på korståg.
Fredrik hade ordnat avtal med alla länder han skulle passera om försörjning och tillstånd att passera men när skulle passera Konstantinopel i Bysans så stötte han på problem eftersom hatet mellan ortodoxa och katolska kristna var stor på den tiden.
Fredrik Barbarossas armé var dock för stark för att bli hejdad och Fredriks armé kunde korsa Bosporen på våren.
Under färden i den seldsjukiska kontrollerade området i Mindre Asien så omkom många tyskar av den hårda klimatet och bristen på vatten där.
Den 18 maj 1190 attackerade turkiska styrkor ledda av Saladins svärson Malik Shah.
Fredrik Barbarossa vann en total seger och turkarna kunde nu inte längre bjuda motstånd mot korsfararhären.
Efter att passerat Taurusbergen och låtit armén vila i staden Konya så fortsatte hären genom Seleiukiaslätten tills de kom fram till floden Salef i nuvarande sydöstra Turkiet.
När Fredrik skulle korsa floden tillsammans med sin här så drogs han ner av sin tunga rustning i vattnet och drunknade den 10 juni 1190.
Efter Fredriks död splittrades den tyska korsfararhären innan den ens nått Jerusalem men Fredriks son förde sin fars kvarlevor till Peterskatedralen i Antiokia.
Andra tyska riddare hoppades att kunna föra några av Fredriks kvarlevor i en sarkofag till den heliga graven i Jerusalem men fick begravas i staden Tyrus katedral istället.


Fredrik ansågs som en stark germansk fältherre både före och efter hans död och blev dessutom en viktig na...