Den blå rullgardinen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tid för känslor och drömmar i en svunnen värld

Agnes von Krusenstjernas ”Den blå rullgardinen” utspelar sig i början av 1900-talet. Det är den första delen av sju i Agnes omdebatterade romanserie ”Fröknarna von Pahlen”.

Boken handlar om den 10-åriga flickan Angela. Hennes föräldrar dör och hon får bo hos sin faster Petra ute på landet. Petra har ärvt en gammal herrgård från sin faster några år tidigare och har sedan dess bott där ensam. Gården består av ett stort fint hus med tjänstefolk och en stor vacker gårdspark. De är rika, men boken lägger ingen särskild tonvikt vid det. I början är Petra och Angela två främlingar som inte vet hur de ska närma sig varandra, men allt eftersom utvecklas deras
relation och växer från att vara vänskaplig för att till slut bli systerlig. Det handlar inte bara om deras relation till varandra utan även till släkt och grannar, helt enkelt de människor de har omkring sig. Deras tillvaro är trygg och oproblematisk. Man lär känna Angela och Petra genom deras tankar. De är båda personer som tycker om att vara ensamma med funderingar kring det levande – blommorna, djuren och människorna. Angela älskar att fantisera kring sin blå rullgardin, en kär ägodel som tyvärr glömdes kvar i föräldrahemmet när hon flyttade till Petra. För när man rullar ut rullgardinen breder ett sagoland ut sig med prinsar och prinsessor, drakar, trollkarlar och goda féer. Angela lär känna många nya människor och utvecklas från att vara ett litet barn till att bli en ungdom. Vid vissa tillfällen kommer nya människor in i historien. Det är då boken tar nya vändningar och det rörs om i handlingen. Ett sådant tillfälle är när den stiliga unga herr Tage kommer till gården och förälskar sig i Petra. Petra besvarar hans kärlek men Tage är redan förlovad och åker snart hem igen.

I stort handlar boken om relationer. Hur människor kommer närmare varandra och hur de känner för varandra. Boken är intressant och eftersom den är skriven på 20-talet får man en mycket bra insikt i hur folk levde, kände och betedde sig då. Agnes har ett förskönande och mjukt sätt att beskriva saker. Miljöbeskrivningarna är ingående och speciellt naturskildringarna kan ibland kännas lite väl utdragna. Men det är en vacker bok som lägger märke till naturens gåtor och under. Ibland känns det som att boken är en presentation av de olika karaktärerna inför de återstående sex böckerna, för varje ny person som tillkommer beskrivs hela den personens bakgrund i detalj. Agnes fick på sin tid mycket kritik för ”sin fria framställning av kvinnans sexualitet” men boken vidrör bara lätt vid erotiska skidringar utan att egentligen beröra fysiska handlingar. Den går aldrig rakt på sak med vad som försigår. Agnes von Krusenstjerna skriver en smula mellankoliskt vilket ger boken en v...