Skolmobbning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Förord

Som tonåring har jag alltid varit med i den s.k. coola gänget, men jag har aldrig varit en mobbare. Oftast valde jag att hjälpa de elever som var mobbade.
Nu när jag är en vuxen kvinna har jag insett att hjälpa människor är något som jag brinner för. Jag är en känslig person som har en tendens att lida med människor. Det gäller inte endast barn som är mobbade, utan människor som blir allmänt orättvist behandlade. Alldeles för många människor är själviska, ingen har tid att bry sig om dem som har det mindre bra. Men jag bryr mig för mycket. Mina närmaste brukar säga till mig att om jag inte slutar ta till mig allt med hjärtat som kommer jag till slut att lida.

Varför jag valde just att skriva om mobbning är för att det har börjat bli allt mer uppmärksammat. Jag visste ungefär vad mobbning var men inte så ingående som nu. Jag vill veta om det finns olika sorters mobbning, finns det skillnader i mobbning mellan flickor och pojkar och finns det någonting som en förälder eller lärare kan göra åt mobbning?



Mina frågeställningar är följande:

Vad är mobbning?
Vilka är orsaker för mobbning?
Hur upptäcker man samt stoppar mobbning?
Vilka följder ger mobbning?



2.Vad är mobbning?

Definition för mobbning enligt Gunnar Höistad är:
” När en eller flera personer upprepade gånger, under en längre tid utsätter en eller flera individer för medvetna aktiva destruktiva handlingar och/eller uteslutning.”

Friends definition på mobbning: ”Att uteslutas ur kamratkretsen, bli illa behandlat och förtryckas.”

Mobbning är inte engångsföreteelser eller konflikter, utan en systematisk kränkning av en person, oftast mot någon som har svårt att försvara sig.
Att bli mobbad innebär att man blir kränkt som människa och förlorar en del och, i värsta fall hela sitt människovärde.
Mobbning kan associeras till några begrepp: makt, rädsla, grupptryck, avundsjuka och projektioner.
Det finns tre olika typer av mobbning, tyst- , verbal- och fysisk mobbning.

2.1 Tyst mobbning

Den tysta, subtila mobbningen är den vanligaste formen som kan göra stor skada. Samtidigt är den svårast att upptäcka eftersom den oftast sker i det fördolda. Himla med ögonen, kasta menade blickar mellan varandra, titta insinuant på någon, göra miner, sucka, tystna, vända ryggen till, inte svara på tilltal, behandla någon som luft är några exempel på tyst mobbning. Den här typen av mobbning kan ske bakom ryggen på lärare men också helt öppet, därför att det är lätt att skylla ifrån sig: ” Vaddå sucka? Får man inte andas längre?”
Risken i allt detta är att läraren eller någon annan tror att det inte finns några problem. Offret för mobbning är oftast tysta, försynta elever som inte vågar berätta hur de egentligen har det. Samtidigt lär de sig att leva med det och de håller god min vilket gör det ännu svårare att upptäcka.

2.2 Verbal mobbning

Verbal mobbning är att viska, sprida rykten, ” snacka skit”, retas, trakassera, håna, härma, hota, anmärka på t.ex. frisyr eller kläder, kommentera allt den utsatte gör eller säger. Den här typen av mobbning kan vara lättare att upptäcka än den tysta, men inte alltid. Man kan säga elakheter tyst bakom ryggen på läraren eller utstuderat viska om någon.
Den verbala mobbningen kan också vara att skicka lappar, klottra på skåp, ringa anonyma telefonsamtal, skicka SMS- meddelanden på mobiltelefonen och anonyma e-post- meddelanden m.m.

2.3 Fysisk mobbning

Den tredje typen av mobbning är fysisk mobbning som är lättast att upptäcka. Sönderrivna kläder och blåmärken är de tecken som man känner igen. Denna mobbning förekommer vanligtvis i de lägre klasserna.
Fysisk mobbning kan också gå till så att mobbaren ”råkar” knuffa till någon, slå igen dörren framför näsan på offret, ta hans eller hennes väska och kasta den mellan sig. I idrott eller lekar är det inte ovanligt att man kamouflerar våld. Den utförs på det viset att det märks så lite som möjligt eftersom man inte vill bli upptäckt.


2.4 Indirekt och direkt mobbning

Björn Eriksson påstår att de flesta forskare delar in mobbning i indirekt och direkt mobbning. Indirekt mobbning handlar om att ljuga om någon, sprida rykten. Medvetet utesluta någon från gruppen samt retas. Direkt mobbning karakteriseras av s.k. face to face angrepp mot offret såsom sparkar och slag.
Man kan tydligt se att båda två författare menar samma sak men kallar de för två olika saker. Indirekt mobbning är enligt Gunnar Höistad tyst mobbning och direkt är verbal samt fysisk mobbning.


2.5 Pojk- och flickmobbning

Pojkarnas mobbning är mer högljudd, verbal, fysisk och mer tydlig än flickornas. Därför är det lättare att upptäcka pojkarnas mobbning.
Den verbala mobbningen hos pojkarna kan ta sig olika uttryck. Man trakasserar offret inför andra elever, man anmärker på kläder, fäller högljudda kommentarer om den utsattes vikt. Kalla personen mes eller säga att han/hon inte kan spela fotboll. Pojkarna använder sig också av hot, t.ex. genom att man viskar: ”Vänta till rasten” eller ”Efter skolan blir det synd om dig”.
Om en elev vet att en annan mobbar honom dagligen så behöver inte mobbaren ens uttala ett sådant hot. Det räcker bara en lömsk blick eller att man slår menande med knytnäven i handflatan för att den utsatte ska förstå vad som väntar honom.

Pojkarnas fysiska mobbning kan bestå av att de: knuffar, sparkar, slår med knytnävslag, brottar ned varandra, trycker offret mot väggen samt stänger in honom/henne och sedan håller mobbaren för dörren.
Som jag skrev innan så upptäcks pojkmobbning lättare än flickornas, men pojkmobbning kan också ske i det ”tysta”; bakom lärarnas och vuxnas rygg. Det sker oftast bakom skolan, i omklädningsrummet, i utrymmen som är lite undangömda och på vägen hem eller till skolan.

Flickornas sätt att mobba är mycket svår för omgivningen att uppfatta. Den tysta mobbningen är oftast en typisk flickmobbning. De ägnar sig åt att spela ut varandra på olika sätt för att få favörer. En förmåga som flickorna har är att de sätter in stötar på de svagaste punkter. Det innebär att deras mobbning är mer personlig än pojkarnas. Känslan att aldrig duga kan vara tillräcklig drivkraft för att få en att hämnas på dem som lyckas och är duktiga, t.ex. genom att trycka ner någon.
Ofta brukar flickmobbning vara så att den flickan i klassen som är sötast, har finast kläder och är populär skaffar sig ett gäng av andra tjejer, som oftast är rädda eller beundrar henne. De som är med i gruppen måste ha rätt kläder, rätt frisyr, rätt åsikter och lyda gängets ledare. Det här gänget kan sedan ge sig på de som inte passar in i deras värld. Gruppens ledare är oftast själv osäker och rädd att förlora sin ”makt” och hon är den som uppmuntrar och bestämmer vem som ska mobbas. De tjejer som ”lyder” henne vill oftast inte göra det men de gör det bara för att passa in. Samtidigt kan de bete sig på det sättet endast för att de själva inte vill riskera att bli utfrysta ur gruppen och sedan själva bli mobbad.

Några exempel på typisk mobbning är dessa: frysa ut någon, behandla andra som luft, viska saker om andra, göra miner åt andra och sprida rykten. Enligt Gunnar Höistad tar flickorna alltmer efter pojkarnas sätt att mobba. De kan ta till våld som sparkar, låsa in någon och gå ihop med pojkar endast för att skrämma sina offer.

3. Vilka är orsaker till mobbning?

Vissa blir mobbade, andra inte. Det sägs att alla löper lika stor risk att bli mobbade, att alla kan bli mobboffer. Men är det verkligen så? Gunnar Höistad hävdar att det inte är på det sättet. Alla kan inte bli mobboffer och det beror absolut inte på någon slump. Många faktorer måste samverka för att en mobbning ska uppstå och kunna pågå. Egenskapen hos offret, mobbaren, gruppen och den totala miljön i skolan samt lärarens inställning påverkar förloppet.

Om man frågar ett barn om orsaken till att någon blir mobbad svara han/hon alltid att det beror på yttre faktorer. Offret är antingen fet eller smal, bär fel kläder, har konstig dialekt, fel hårfärg eller är fysisk svag. Barn med någon form av ”avvikande yttre” skulle då kunna bli ett offer för mobbning.
Det yttre används som förevändning att mobba, men det är dock inte förklaringen till det. Det allra flesta elever som är ”helt fel” till det yttra blir inte alls mobbade. Samtidigt som de elever som är ”helt rätt” till det yttra men som trots det är mobbade. När man diskuterar detta med elever kommer det upp en hel annan sak. Orsaker man anger då har med personligheten och beteendet att göra.
Det hela handlar om hur den potentiella mobboffer reagerar när han/hon blir angripen. Om man har ett avvikande yttre eller beteende blir detta ofta en anledning för en mobbare att testa om man är lämpligt offer eller ej. Man blir oftast angripen för sitt yttre och hur man reagerar avgör om man ska bli ett mobboffer eller inte.
Om personen i fråga inte är rädd och är ganska självsäker säger han/hon emot mobbaren. Man säger stopp och tar inte till sig det angriparen har sagt. Resultatet blir att oftast att man inte utsätts för sådan prövning igen eller mobbning. Men tar man emot provokationerna utan att reagera på det sättet, istället börjar gråta eller springa till läraren för att berätta vad som hänt är det mycket troligt att den eleven blir nästa mobboffer .
Det har visat sig i undersökningar att pojkar som är fysiskt starka löper mindre riska att bli mobbade än de pojkar som är svaga. Det som minskar risken att bli mobbad är att de fysiskt starka pojkar är oftast bra på idrott vilket i sin tur leder till att de är populära. Dessutom kan en fysisk stark person försvara sig om han blir angripen. Det finns alltså ett samband mellan fysisk svaghet och låg popularitet samt fysisk styrka och hög popularitet.

När det gäller flickor så spelar inte den fysiska styrkan så stor roll, det handlar mer om det yttre. Utseende är ganska viktigt, konkurrensen handlar om kroppskonstitution, kroppslig utveckling och kläder. En flicka som är söt och klär sig snyggt samt har ett gott självförtroende löper nästan ingen risk att bli offer för mobbning.

Det förekommer också att flickor mobbar pojkar och att pojkar mobbar flickor. Allt vanligare börjar det bli. Oftast hänger flickorna med på pojkarnas mobbning mot en viss pojke och samma sak gör pojkar med tjejerna. Skillnaden är endast att pojkar använder sig inte med fysisk mobbning gentemot ett offer som är flicka.

3.1 Mobboffren

Som jag skrev innan är egenskapen viktiga hos de olika aktörerna för att man ska kunna förstå sig på varför mobbning sker.

Gunnar Höistad påstår att mobboffren är ofta mer ängsliga och osäkra än elever i allmänheten. Eftersom de har en svag jaguppfattning bidrar det till att de ger ett oklart intryck. Författaren menar också att mobboffren är mer känsliga, försiktiga och tystlåtna än andra elever. När de blir angripna av någon reagerar de vanligen med gråt och genom att dra sig undan istället för att försvara sig. Hos dem finns inte det alternativet” fly eller fäkta” utan endast ”fly”.

Vanliga tråkningar som förekommer i de flesta klasser, brukar mobboffren reagera överdrivet på. Dessa tråkningar behöver inte alls vara menade som angrepp, det kan endast vara jargong som förekommer. Sådan överdrivenhet kan sedan leda till mobbning.
T.ex. om den elev som tror sig vara angripen börjar bete sig som ett mobboffer, dra sig undan så leder det i sin tur till en verklig mobbning. Föräldrar har en stor roll i det hela. Om föräldrarna är överbeskyddande kan de bidra till att barnet tror att han/hon är mobbad. T.ex. om varje dag efter skolan berättar barnet för sina föräldrar vad som har hänt i skolan och förstorar upp det kanske genom att säga. ” Va! Blev du knuffad på rasten idag igen!” Det kanske hela hände i en lek, det behöver inte vara mobbning men överbeskyddande föräldrar har en tendens att reagera på ett sådant sätt som får barnet att svara nästa gång det föräldern vill höra, att man blivit knuffad igen etc. Med tiden blir barnet van vid det och tror att han/hon är mobbad.
Sådana här fall har påträffats i många skolor och lärare i dessa fall har en avgörande roll. För det första måste de se att det verkligen inte handlar om mobbning utan att det är bara jargong. Förhoppningsvis gör man detta innan man låter det gå så pass långt att barnet verkligen blir mobbad. Sedan ska man övertyga föräldrarna att det inte handlar om mobbning, vilket är ganska svårt att göra.

Gunnar Höistad skriver inte om de olika typerna av mobboffer. Men enligt Björn Eriksson har forskare delat in offren i två huvudkategorier samt en underkategori. De passiva offren och de provocerande tillhör de två huvudkategorin.
De passiva offren är oroliga, osäkra och försvarar inte sig när han/hon blir angripen. Vanliga egenskaper är att man har låg självkänsla och är socialt isolerade. Det är samma typ av offer som Gunnar Höistad klassificerar som de barn som blir oftast mobbade. Men han nämner inte alls de provocerande offren eller de provokativa.
Enligt Björn Eriksson menar forskare att provocerande offer provocerar andra, men när det kommer till att försvara sig själva så är de ineffektiva. De ger igen men vinner aldrig. Underkategorin till provokativa offer är de som tar på sig rollen som offer för att vinna acceptans. Uppmärksamhet får de av omgivningen när de samtidigt tar på sig rollen som mobbade. Den här typen av mobboffren kan likna vid de som Gunnar Höistad påstår att de bidrar till att själva bli mobbade.

3.2 Mobbare

Mobbare har ett starkt behov av makt, dominans och kontroll. De kommer oftast från familjer som har olika svårigheter. Att förtrycka andra är oftast något som de gillar att göra. Aggressivitet tillhör deras vardag och de är oftast aggressiva mot sina kamrater samt föräldrar och lärare.
Utåt verkar en mobbare ha ett bra självförtroende men det är precis tvärtom. De som mobbar lider av dåligt självförtroende som alla mobboffer. Att mobbaren är aggressiv, dominant och profilerad är inte tecken på ett gott självförtroende, det är istället självsäkerhet menar Gunnar Höistad. De är säkra i sin roll att vara den aggressive och starke men det betyder inte att de känner sig trygga eller att de är jagstarka.
Mobbaren är oftast fysiskt starkare än sitt offer och han/hon hyser ingen empati för den utsatta. Samtidigt har mobbare en positivare inställning mot våld och använder våld mer än genomsnittet av eleverna. I de lägre klasserna är mobbarna populära, men ju mer barnen blir medvetna om vad som är rätt eller fel så avtar hans/hennes popularitet. Mobbaren har oftast tre eller fyra kamrater som ger honom/henne support. De s.k. passiva mobbare tar aldrig initiativ själv att mobba någon. Genom att heja eller att inte protestera när mobbaren är aktiv så godkänner de att offret blir plågad. Medlöpare och mobbare vet att det är fel att mobba, men de hittar snart en förklaring till varför man ska plåga just den klasskamraten. Man hittar bortförklaringar och skäl att mobba; allt från annorlunda dialekt ring i örat m.m. Det kan i stort sätt vara vad som helst.
Forskare har bevisat att makt och rädsla ofta är den drivkraft som gör att vissa barn stödjer mobbaren. Svaret är ganska enkelt, de är själva rädda att bli utsatta av mobbning. De söker sig inte till mobbaren för att finna en vän utan man gör det för att slippa själv råka illa ut. De låtsas vara vänner med mobbaren. Vissa mobbare är så pass starka att de klarar sig utmärkt utan stödkamraterna.
Men varför mobbar mobbare? Forskare säger att mobbaren stärker sin egen självkänsla genom att degradera och förödmjuka andra.




3.3 Andra faktorer

Om dessa ovanstående personligheter existerar i en klass och läraren inte lägger märke till det, kan det snart leda till mobbning. Det är lärarens uppgift att försöka genomskåda karaktärerna och sedan skapa en vi- känsla i klassen där alla har lika värde. Finns det inga regler i skolan om mobbning och påminns inte eleverna om att det är förbjudet att mobba, kommer vissa av dem med stor sannolikhet tro att det är okej att utsätta någon för mobbning.

Observatörerna har också en avgörande roll i om mobbning ske i deras klass eller inte.
Om man är tyst som observatör, inte säger någonting att det är fel när t.ex. Kalle säger till Anders att han är tönt så skapar mobbaren uppfattningen att det är okej att han beter sig på det sättet. Mobbaren t.o.m. känner sig stolt att det finns ingen som säger emot honom/henne.

På Friends hemsida förklarar man att mobbning uppstår det är dålig stämning i klassen samt om barnen har ingenting att göra på rasterna. Lärare som favoriserar en viss elev kan bidra till att de resterande eleverna börjar mobba den personen. Oftast händer mobbning också när en ny elev anländer till en klass, andra kan bli avundsjuka och då väljer man att frysa ut den nya klasskamraten.


4. Hur upptäcker man samt hanterar/stoppar mobbning?

Upptäckningen av mobbning är inte lätt, speciellt om det förekommer tyst mobbning. Lärare och föräldrar har inte råd att förlita sig på att det kommer att upptäckas av sig själv. Man måste ta situationen i sina egna händer och hålla ögonen öppna hela tiden. Det finns bestämda mönster hos mobbaren och offret som man kan följa. De olika mönstren tillåter oss att upptäcka mobbning.
Det krävs både tid och vilja att stoppa mobbning, det är inte bara att upptäcka det och sedan säga att det måste upphöra.


4.1 Vad föräldrar och lärare bör göra.

Enligt Friends hemsida borde varje förälder sluta tänka att det aldrig händer ens eget barn, han/hon kan aldrig bli offer eller vara mobbare. Erkännande av att det kan hända alla och att det kan hända ens eget barn är det första steget mot eventuell upptäckning.
Som förälder måste man engagera sig på barnets skola och vara nyfiken kring det förebyggandet arbetet mot mobbning. Att delta i föräldramöten är ett måste.
En förälder kan märka att hans/hennes barn är mobbad genom att han/hon plötsligt inte vill gå till skolan. Det är första tecknet på att barnet är mobbad. Andra tecken kan vara att han/hon får plötsliga vredesutbrott, har mardrömmar, tar inte med vänner hem eller umgås nästan aldrig med andra barn.
Gemensamt för allt detta kan man säga är att föräldrar ska vara uppmärksamma mot plötsliga förändringar i barnens beteende.
Att upptäcka mobbaren är betydligt svårare än vid upptäckning av offret. Anledningen till det är att mobbaren har alltid olika ursäkter. Den vanligaste är att det var bara på skoj och att skylla över det på offret. Det är lärarens uppgift att titta efter om det förekommer situationer på raster som kan indikera att någon blir utsatt för mobbning. Den s.k. ledaren ska man ha koll på för det är oftast de som är mobbare.
Föräldrar däremot har svårt med att upptäcka om ens barn är en mobbare. För det första så befinner de sig inte på skolgården så att de kan själva se. Men det finns vissa saker som identifierar en mobbare. Om ett barn är aggressiv mot sina föräldrar och bråkig kan det vara ett tecken på att vara mer uppmärksam. Barn som blir mobbade talar ytterst sällan om vem som mobbar dem.
För att upptäcka en mobbare oavsett om läraren försöker göra det eller föräldrar så måste man veta att det är svårt. Det finns inga exakta regler om hur man ska gå tillväga, det är bara att öppna ögonen.


4.2 Stoppa mobbning

För att kunna stoppa mobbning måste man först upptäcka det och för att upptäcka det behöver man vissa organisationer. Det första är ett mobbningsteam består av en grupp personal på skolan. En av dessa personer ska vara huvudansvarig och sammankallande. I teamet bör det ingå olika personalkategorier såsom: skolledning, lärare, vaktmästare, skolmåltidspersonal, städpersonal etc. Där kan också ingå vuxna som har viktiga kunskaper om skolans elever såsom föräldrar, fritidspersonal etc. Den breda kunskapen som alla dessa olika vuxna representerar, garanterar att mobbningsteamet får en vid syn på eleverna och deras situation som möjlig
Den andra är en mobbningsgrupp som består av elever och lärare, men majoriteten är elever. Mobbningsgruppens uppgift är att rapportera till mobbningsteamet om man har hört eller sett någonting. De här två grupperna bör träffas regelbundet, exempelvis en gång var tredje vecka om det inte uppstår akut mobbning. Vid ett sådant tillfälle ska man träffas omgående. En stödjande grupp ska finnas också, Kamratstödjarna. De elever ska vara aktiva kompisar med de som ingen vill ha i gemenskapen. De ska också informera vuxna om vad som sker t.ex. i omklädningsrummen och korridoren.
Skolan borde ha en jourtelefon som är tillgänglig för alla elever på skolan. Syftet med den är att elever har möjlighet att ringa anonymt och prata med någon vuxen.

När man har upptäck mobbningen ska lärare eller någon annan lämplig person tala med offret och med mobbaren.
Gunnar Höistad menar att samtal med offret och mobbaren ska skiljas. Att kunna hålla lugnet när man talar med mobbaren är jätteviktig. Samtalet med mobbaren måste vara bestämd och allvarlig så att han/hon förstår att man inte tänker acceptera den typen av beteende. Viktigt är det också att man gör klart för mobbaren att man tänker hålla ögonen på honom/henne.
När man pratar med den drabbade är det mycket viktigt att han/hon får känna sig trygga. Personen i fråga är oftast rädd att berätta om det han/hon har upplevt för att inte framstå som en skvallerbytta.
Svårt är det att få båda partnerna att öppna sig för att de är oftast rädda båda två. Mobbaren är rädd för lärarens och föräldrarnas reaktion, medan den utsatte är rädd att bli utskrattad eller att bli ännu mer mobbad senare.
I båda fallen ska föräldrarna kontaktas , det är mycket viktig att offrets föräldrar hjälper sitt barn och ger honom/henne stöd. Mobbarens föräldrar borde försöka ta reda på vad som verkligen ligger bakom hans/hennes uppförande. Har det med familjen att göra? Man måste också få mobbaren att tänka sig i sitt offers situation. På det sättet kommer han/hon att förstå hur det känns.



5. Vilka följder ger mobbning?

Det är fel att tro att mobbning inte leder till förödande konsekvenser. Barn som blir offer för mobbning kan senare i livet ha svårigheter att leva ett normalt liv. Depressioner, ångest och/eller dålig självkänsla lider ett barn oftast av under den perioden som han/hon blir mobbade. Mycket vanligt är de här konsekvenserna på den psykiska hälsan består långt in i vuxenlivet.
Det händer att barn inte ens upplever att få vara vuxna. Enligt Skolverkets bok om mobbning så har en 15 årig pojke begått självmord inför klassen. Pojkens fader hävdade att han gjorde det inför klassen endast för att visa sina mobbare och alla andra att han inte orkade leva med utsattheten och smärtan längre.


6.Slutord

Denna fördjupningsuppsats har verkligen lärt mig mycket om mobbning. Nu vet jag hur allvarligt det är och hur jag ska uppföra mig när jag får barn en dag. Den här informationen som jag har tagit fram är viktig för att man ska kunna se allvaret i denna kränkande behandling. Även om jag vet nu varför vissa barn mobbar andra så har jag ändå inte förståelse för dem. Min åsikt är att de gör det för att vara coola och jag tycker att det ordet borde definieras för barn bättre. De borde veta att med cool menas inte att blåsa upp sitt ego genom att vara taskig mot andra. Hur som helst har jag dragit den slutsatsen att mobbning är ett allvarligt hot mot barn och att man borde satsa mycket på att förebygga det. Vuxna måste sluta tänka att: ” De är bara barn, det är en del av deras lek”. Jag har verkligen insett nu att det inte handlar om att någon känner sig utanför. Att en 15 årig pojke kan begå självmord p.g.a. mobbning borde få oss att förstå att detta måste vara någonting hemskt och att det borde stoppas omgående.


7. Sammanfattning

Vad är mobbning var min första frågeställning. Jag kom fram till att mobbning är när någon eller några under upprepade gånger utsätter någon för negativa handlingar. Det finns tre olika typer av mobbning, tyst, verbal och fysisk mobbning. Den tysta mobbningen är svårast att uppräcka och är en av den enklaste formen av mobbning. Behandla någon som luft är ett exempel på tyst mobbning och används mestadels av flickor. Verbal mobbning är att viska, ”snacka skit” eller att fälla taskiga kommentarer om någons frisyr eller kläder. Den fysiska mobbningen är lättast att upptäcka och används mestadels av pojkar även om flickor har börjat med det också. Slå, sparka eller låsa in någon är exempel på fysisk mobbning.
Den andra frågeställningen var: Vilka orsaker är orsaker till mobbning? Det fanns flera faktorer som kunde ge upphov till mobbning. Den viktigaste är nog den potentielles offers inställning till det. Säger han/hon ifrån när någon prövar sig på att mobba så är det med stor sannolikhet att mobbaren inte kommer att försöka igen. Om han/hon däremot bara står och tar emot det, börjar gråta eller springa till läraren så visar alla odds att den personen kommer att bli m...