Att vissa grupper deltar på samhällets olika arenor i lägre utsträckning än andra, är tämligen klarlagt. Detta kan betraktas som ett demokratiproblem. Mitt sätt att angripa problemet är att studera dem som trots allt deltar från dessa så kallade marginaliserade grupper. Tanken är att härigenom finna ledtrådar till hur medborgerligt deltagande kan uppstå och vilka effekter det i så fall får. Huvudsakligt studieobjekt för uppsatsen är ett ombyggnadsprojekt (Ringdansen) i Norrköpingsförorten Navestad. Det deltagardemokratiska teoriperspektivet, som betonar att samhället ska fyllas av medborgerligt inflytande och deltagande, utgör en viktig referenspunkt i utformning och analys av uppsatsens data. En vilja att delta måste, för vem det än gäller, finnas vid ett frivilligt engagemang. Denna vilja uppstår lättare under vissa förutsättningar. För grupper som deltar i relativt låg grad bör särskild hänsyn tas för att skapa en gynnsam miljö. De i min studie uppdagade förutsättningarna av vikt är att deltagandet: (1) upplevs beröra frågor med direkt betydelse (ofta vardagsnära), (2) har sitt ursprung i en mänsklig kontaktyta, (3) kan utövas i närheten av hemmet, (4) sker i kollektiv form, (5) inte är allt för komplicerat. Initiativtagarna, i det här fallet ett bostadsbolag, har således en viktig möjliggöranderoll, där även förtroende spelar in. Deltagarna i Ringdansprojektet, framför allt de resursbegränsade, har förbättrat följande medborgerliga resurser: självtilltro, tolerans/kritisk rationalism, samhällsintresse/delaktighet och gemenskap. Detta i något av en positiv kedjereaktion. Det visar sig att individuella förutsättningar, arbetsformer och nivån på deltagandearenan har inverkan på vilka effekter som infinner sig. En rad frågetecken kvarstår, bl...
