Demokratins kris

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Demokratin, vår stolthet, är i kris. Människor röstar inte, hopplösheten över samtiden breder ut sig och likgiltighet har blivit ett signum för dagens människor. Hur har det blivit så, och vad skall göras för att komma ur denna kris? Det och flera andra frågor inom ämnet tänkte jag fundera över här.

Varför tar människor inte till vara på den makt så många har kämpat för så länge genom att inte rösta? Många människor har slitit hela sina liv för att uppnå ett samhälle där folket styr. Svaret är enligt min mening enkelt: Det fackföreningar och organisationer har kämpat för har inte uppnåtts. Förr kämpade man för att alla skulle ha makten, inte bara de rika.

Man trodde man hade uppnått det, men det är en illusion. Man kan på ett sätt säga att de uppnådde sitt mål; alla över 18 har fått rösträtt, man har rätt till en säker arbetsmiljö och så vidare. Det jag undrar i mitt stilla sinne är; vilka har fått makten? Den har spridits ut till allmänheten i teorin, men i praktiken så har varken du eller jag någon egentlig makt. Även om 90% av sveriges befolkning skulle rösta samma sak så finns inte den avgörande makten där.

Vi har fortfarande en styrande elit vilken består av börsmäklare, stora kapitalägare och politiker. Nu antar jag att många lyfter på ögonbrynen och inte håller med, men jag undrar; hur kan det vara så att folket att makten när de multinationella företagen hotar med att flytta till utlandet varje gång som ett beslut är på väg att tas som för makten närmare folket? Hur kan man kalla våra politiker representativa när de säger att det endast är en stark och duktig politiker som kan göra impopulära beslut i svåra frågor?

Det är rent hyckleri. Då kan man undra varför problemen har uppkommit först nu, vi har trots allt haft allmän rösträtt i många år och det har fungerat förut. Jag kan inte svaret, och ingen annan heller. Jag vet bara att finanskrisen och nedskärningarna har tagit hårt på samhället, och folk har bättre utbildning nu än förr, så antagligen inser dagens människor hur liten makt man egentligen har. Jag förstår varför så många väljer att inte engagera sig i den traditionella politiken. Jag förstår varför så många känner hopplöshet.

Man brukar också säga att människor inte engagerar sig politiskt lika mycket nu som förr. Det är något jag inte håller med om. Politik är väl ändå att diskutera hur vår omvärld ser ut och vad vi vill göra med den? Det pågår i detta nu, men inte genom de traditionella kanalerna. Vårt samhälle har förändrats de senaste åren, datorer och teknik har blivit var mans teknik.

Med dessa har synen på tid ändrats; till exempel så anses den minut det tar att koppla upp sig på internet med ett modem som en evighet. Om vi då betänker att politik är kolossalt långsamt gentemot den här minuten som känns som en evighet så får man en aning om varför de traditionella kanalernas politik håller på att kväva sig självt. Det är fyra år mellan varje riksdagsval, och under dessa år har politikerna ingen som helst skyldighet att hålla det man lovat under perioden innan valet. Alltså, c:a 9 miljoner svenskar ska representeras av 349 personer under fyra år. Det är inte rimligt. Självklart så ändras en människas åsikter och personlighet under denna tid. Inte så att man ändrar sig från att vara liberal till kommunist, men visst ändrar man sig. Fortsättningsvis är alla människor unika, och det finns inte en enda människa i hela världen som delar min åsikt inom alla områden.

Men var pågår då politiken jag nämnde? Till en stor del på internet. Det finns diskussionsgrupper till leda, och de kokar kan jag lova. Debatten tystnar aldrig, människor skickar inlägg efter inlägg. På chattar förekommer en hel del politik, precis som i vanliga livet. Man samtalar och kommer ganska ofta in i politiska diskussioner. Senast i går kom jag in i en het debatt om rasism, nazism och nationalism på passagens hemsida. Jag uppskattar att det var ett fyrtiotal personer som var med och diskuterade under de tre timmar debatten pågick. Så borde demokrati vara. Spontan. Direkt.

Nu kan vi tyvärr inte få till stånd några beslut från sådana här diskussioner, men jag anser att direktdemokrati genom datorer på e...