Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Eriks framträdande på scenen”

Erik är en riktigt tuff kille. En värsting som alla har stor respekt för. Det är han som är ledare för skolans gäng och den som slåss bäst, och samtidigt tål hur mycket stryk som helst. Han har ett välutvecklat språk och kan snacka ner sina motståndare. Han är dryg både mot elever och lärare, t.ex. så ger han lärarna öknamn, något som ingen överhuvudtaget skulle komma på tanken att göra.
Eleverna är rädda för honom, för att de vet att de kommer få stryk om de inte gör som han säger. Han styr och ställer som han vill.
Det här är Erik utåt sett. Så som en elev på skolan skulle beskriva honom för någon som inte känner till Erik.


Erik är en person som tänker väldigt mycket. Allt han säger och gör har en mening, det finns en anledning till att han agerar som han gör i alla situationer.
Innan ett slagsmål har han tänkt ut hur han ska slå sin motståndare, och vet precis hur han ska agera när han går in i fighten.
När han hånar musikläraren, och ger honom öknamnet geten, så har han en planering bakom det. Han vet vad som kommer hända.
Det är ingen tillfällighet att Erik är gängledare. Han kommer från en medelklassfamilj, har ett fint språk, lite ”töntiga” kläder. Detta leder i regel till att man blir totalt utmobbad på den här skolan. Erik är fullt medveten om det. För att få respekt och inte bli mobbad har han därför tagit på sig rollen som slagskämpe och värsting. En roll som passar honom utmärkt, eftersom att han är så stryktålig.

Hans stryktålighet kommer hemifrån. Erik har en sinnessjuk pappa som piskar honom varje dag efter maten. Det s.k. efter-maten-stryket. Eriks pappa påstår att Erik sköter sig illa, är uppkäftig och har ett dåligt bordsskick, och piskar honom därför med ett skohorn, björkris eller om det vill sig riktigt illa; ett hundkoppel. Men i själva verket sitter Erik tyst som en mus vid matbordet och gör ingenting, det är bara pappan som har en sjuk lust av att slåss. Erik har med åren lärt sig att leva med det, och kommit på metoder för att lindra smärtan när han blir slagen, och även lärt sig tyda signaler hos pappan som visar vilket typ av humör han är på.
Erik vågar inte ge sig på sin pappa, utan håller masken. Ilskan tas istället ut i skolan.
Pappans misshandel är grunden till Eriks brutalitet och tuffhet.





Brev till Eriks pappa från Eriks lärare


Bäste herr Ponti. Jag är Eriks klassföreståndare och anser det vara min skyldighet att se till att Erik mår bra i skolan, samt att vidta åtgärder då jag märker att saker och ting inte står rätt till.
Jag har inte pratat med Erik personligen om detta, men jag tror mig märka vad som försiggår.
Erik har vid ett flertal tillfällen verkat frånvarande på lektionerna och uppträder ibland ohyffsat mot elever och vissa lärare. Tankarna leder då till Eriks hemförhållanden.
Jag skulle vilja träffa Dig, och samtala om det här och reda ut det, så att vi alla kan gå vidare.
Det behöver inte bli något märkvärdigt, bara ett samtal på tu man hand, utan Eriks inblandning.

Bästa Hälsningar

(namnteckning)









”Psykologiskt utlåtande om herr Ponti”

Sammanfattning av samtal med herr Ponti.

Herr Ponti inleder samtalet med att upprört ifrågasätta den aktuella anmälningen. Han avfärdar helt anklagelserna om att han misshandlat sin äldsta son, Erik, regelbundet under en längre tid. Han förlöjligar hela utredningen och menar att Erik och han kommer lika bra överens som vilken far och son som helst. Det kan även han fru intyga om, säger han.
Som erfaren psykolog och människokännare kan jag redan efter första ögonkontakten med Ponti se att allt inte står rätt till. Stirrande blick, manipulativ, han ger vissa tecken på att vara mytoman. Då vi kommer längre in i samtalet stärks mina antaganden. Han har ett sätt att uttrycka sig, ett sätt att vara som enligt mina erfarenheter pekar på en psykisk störning. Det här är en mycket obehaglig människa. Ett troligt scenario är att Ponti piskar sin son med stor tillfredsställelse och utan kontroll på sig själv.
Samtalet kommer sedan in på herr Pontis barndom. Då jag frågar honom om han förhållande till moder och fader svara han till en början undvikande och mycket kort. Uppenbarligen döljer han något. Vi pratar om...