Ekonomi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Uppgift 1

Under historiens tid har produktionssätten förändras och utvecklats mycket. Från att vara ett enkelt bondesamhälle lever vi nu i industrialismens samhälle, med både för och nackdelar. Här har jag tagit upp det jag anser har varit det väsentliga och viktigaste faktorerna för utveckling under varje period.


Flodkulturerna

Denna kultur fanns i Mellanöstern kring de två stora floderna Eufrat och Tigris kring 1200 f.Kr, under denna tid utvecklades jordbruket mycket.
De äldsta civilisationerna uppstod vid de stora floderna. Jordbruket utvecklades nu så långt att alla inte behövde delta i framställningen av födan. En del kunde i stället syssla med att tillverka annat som behövdes för samhället, olika yrken uppstår och samhället blir mer delat, socialt och ekonomiskt.
Människorna där enades under en centralmakt, som kunde organisera och beordra arbetet med att gräva omfattande bevattningssystem så att det blev möjligt att utnyttja flodernas årliga översvämningar. Vattnet samlades i dammar och kunde under torrperioder spridas via kanaler över stora åkerområden.


Järnåldern

I Norden började Järnåldern runt år 500 f. Kr. Järnet var under en lång tid en dyr importvara, men så småningom kom nordborna på konsten att utnyttja sjö och myrmalmen för järnframställning. Man fick nu ett material för vapen och verktyg, som bättre än flinta och billigare än brons.

Under järnålderns första skede blev klimatet kallare och fuktigare. Nu behövde man härdigare sädesslag och varmare kläder. Det försämrade klimatet tvingade folket att bruka jorden mera intensivt. Jorden delades in i åker, slåttermark och betesmark, denna indelning gällde ända fram till slutet av 1800-talet. Vintertid höll man mjölkboskapen i ladugårdar. Gödseln togs senare till vara och spred närning på åkrarna.


Medeltiden

Mellan åren 500 e. Kr – 1500 e. Kr pågick Medeltiden. Under högmedeltiden (1000 -1300 e. Kr) skedde stora tekniska framsteg, särskilt inom jordbruket. Högmedeltiden menas med högtiden för medeltidens Europa, under denna period ökade befolkningen till det dubbla.

Bönderna var den s.k. basen i det feodala systemet, d.v.s. Det var deras överskott som försörjde den övre delen, kungar, riddare och hertigar. Bonden befann sig alltså i det lägsta samhällsskiktet och hade väldigt låg status gentemot t.ex. godsherrar och riddare. Det var dock få slavar kvar bland bönderna, utan de som varit slavar var istället livegna. Att vara livegen innebar att bonden hade en egen bit jord och ett eget hem. Dock var han tvungen att arbeta på godsherrens gods när det behövdes. Den livegna bonden fick inte flytta från sin mark eller gifta sig utan godsherrens tillstånd.

I Europa odlade bönderna mest råg och vete, men i Sverige dominerade kornet. Jordbruket var primitivt och detta medförde att avkastningen blev mycket låg. För varje sått korn fick bonden högst två tillbaka, då han var tvungen att spara minst hälften till nästa skörd och utöver detta även betala godsägaren blev det inte mycket kvar att leva av. Om det då blev dåliga skördar hade bonden ingen marginal att leva på och svälten var ett faktum. Under den tidiga medeltiden använde bönderna sig av tvåskifte, men man övergick allt eftersom på många håll i Europa till treskifte, samtidigt med detta bytte man även dragdjur och började använda hästar istället för oxar. Det var heller inte bara djuren och tekniken som förbättrades, utan redskapen. Samtidigt som hästarna tog över efter oxarna så ersattes årdret, med den tunga hjulplogen.

Jordbruken dominerades av gods, som ägdes av antingen kungen, kyrkan eller någon storman. Det var få bönder som ägde sina egna gårdar. Slaveriet höll på att lösas upp, men det tog lång tid innan man övergav slaverisamhället helt. Så klyftan mellan rika och fattiga var stor under denna period.


Den tidigmoderna perioden

Perioden mellan medeltiden och upplysningen är på många sätt en omvälvande tid och en förberedelse för den moderna värld vi lever i nu. På en rad områden omprövar västeuropéerna sina ståndpunkter och kommer till nya insikter.

Européerna börjar göra upptäcktsresor över Atlanten och runt Afrika för att söka efter lönsamma handelsvägar. Under denna period börjar pengar och handel betyda allt mer för människan. Holland tog fasta på detta, de ägnade sig mycket åt både sjöfart och fjärrhandel. Holländarna började konkurrera med spanjorerna och portugiserna om världshandeln. Viktiga varor var spannmål, koppar, järn, peppar och tulpaner.

När spanjorerna koloniserade sig i Latin Amerika fann man nya grödor oss indianerna, t.ex. majs och potatis. I Europa började främst potatisen odlas fram i mitten av 1700-talet.
Den gav hög avkastning till inte så mycket arbete. Vid den tiden började jordbruket i allmänhet bli mer effektivt. Eftersom man började växla grödor på fälten och även gödsla fälten så de inte behövde ligga i träda.


1700-talet

Jordbruket effektiviserades under 1700-talet, vilket innebar att mer livsmedel kunde produceras.
Sverige var under den här tiden beroende av import av livsmedel. Detta ville staten få ett slut på så fort som möjligt, nyodlingen understöddes och bönderna tilläts nu att upplåta arrenden av jord. Samtidigt ökade den totala arean som man använde för odling i Sverige. Detta var nödvändigt för att de styckade jordbruk skulle kunna fortsätta att vara lönsamma.
Slut produkten av detta blev att jordbruket levererade mer livsmedel och att importen minskade.

Ägandet förändrades av jorden under denna period. Det gamla systemet, tegskiftet, avskaffades och istället för den kom det nya storskiftet. Denna förändring innebar att varje gårds ägor samlades i små åkrar och att byggnaderna efterhand flyttades efter så att de låg i centrum av gårdens åkrar. Denna reform gjorde böndernas ägandeskap av sina egna jordar mer klar än tidigare och det gjorde det privata jordbruket mera lönsamt.

Under denna period var hantverkare och köpmän de dominerande näringarna om man bortser från jordbruket. Dessa var en väldigt sluten grupp av människor som sällan lät nya personer "in på marknaden" - allt inom dessa områden gick i arv från far till son eller svärson.
Järn, brädor, koppar, tjära och sill var de viktigaste exportvarorna och salt, socker, kaffe och textiler var de viktigaste importvarorna.


Imperialismen och Industrialismen

Med imperialism menas att en stat strävar efter att expandera sin politiska makt eller ekonomisk makt. Termen imperialism skapades på 1800 talet, då kapplöpningen efter makt och pengar tog fart.
Imperialismen började i början av 1800-talet och det var engelsmännen och fransmännen som var i spetsen. Man började nu kolonisera sig i andra världsdelar, t ex Afrika.

Den största orsaken till koloniseringen är den ekonomiska drivkraften. Den nya marknaden med de nya industriapparaterna krävde mer råvaror som bomull och andra olika mineraler. Detta ledde till att man började kolonisera och man kunde där med också hålla ner priserna på exportvarorna.

Den industriella revolutionen började i England i mitten av 1700 talet. Det fanns 3 stycken faktorer som gjorde Industrialiseringen möjlig i England.
Man hade:

¤ Råvaror till låga kostnader
¤ Kapital för investeringar
¤ Marknad för färdiga produkter

Allt detta hade England, och därigenom kunde de uppfylla industrialismens "gyllene regel" som löd: Massproduktion för masskonsumtion.
Folkökningen i England ökade lavinartat på den här tiden. Detta bidrog till att det fanns gott om arbetskraft som var nödvändigt att ha i industrierna. En av andledningarna var att födelse frekvensen i England låg på det ungefär samma medan dödsfrekvensen sjönk drastiskt. En till anledning att fler människor överlevde var att den svarta råttan som spred på dödliga sjukdomar konkurrerades ut av den mindre farliga brunråttan.

Under denna period omvandlades jordbruket stort i Storbritannien.
Det nya sättet att bruka jorden i större jordbruk, var mycket effektivare än sättet man hade innan.
Under denna tid lärda man sig hur man skulle variera sin gröda i 4 årsperioder för att slippa låta jorden att ligga i träda. Man lärde sig också att avla fram större och bättre djur än vad man hade haft innan. Samt att man hade börjat odla den nya grödan, potatis. Potatisen fick en allt större roll som folkförsörjare i England under denna tid. Genom att man började odla foderväxter slapp man att slakta lika många djur över vintern i och med att man hade mat åt djuren. Detta ledde som ni förstår till att maten blev billigare och att man hade en mer varierad kost.

Efter det att industrialiseringen startade i England så spred sig den som ringar på vattnet över Europa. Industrialiseringen kom till Sverige först 100 år efter det att England hade börjat sin.
Industrin i Sverige var till huvudsak inriktat på järn. Sverige blev ett viktigt land för järn industrin.


Kommentar

Utvecklingen har sannerligen gått framåt. Från att levt vid floderna och förlitat oss på att naturen skulle ge en god skörd, lever vi nu i en tid där mat är en självklarhet – iaf för oss västerlänningar. Jag är glad att bara behöva läsa om dessa epoker i våran historia, eftersträvar inte själv att uppleva de hårda tider som våra förfäder fick uppleva.

Vem vet om några hundra år kanske någon sitter och skriver precis samma sak om våran tid. Själv anser jag att vi tar mycket för givet och att vi har mycket att vara tacksamma för. I det samhälle som jag lever i nu har jag aldrig behövt uppleva svält eller stora sjukliga epidemier.
Utan våra förfäders uppfinningar och framsteg i tekniken skulle jag inte leva i detta utvecklade samhälle som jag har turen att göra.



Uppgift 2

Enligt Marx är historien en kamp mellan klasser - från antikens slavsamhälle till industrialismens kapitalistiska samhällspyramid. Så jag har i denna uppgift skrivit om olika klassindelningar och jämfört likheter och olikheter mellan rika och fattiga under olika perioder.


Antikens slavsamhälle

Slavar fick man från början genom att ta krigsfångar men också genom uppfödning, köp av slavar nämns i Grekland först på 500-talet f.Kr. Hur stor del av befolkningen slavarna utgjorde är omdiskuterat men man brukar räkna med en fjärdedel av den. Slavar var en egendom som ägaren kunde göra vad han vill med.
Slavarnas sysslor var mycket växlande. De kunde arbeta i ägarens hus som kockar eller uppassare eller på hans ägor som herdar. Även mer kvalificerade sysslor som lärare kunde förekomma.
En del kunde sköta inkomstbringande arbeten som hantverk eller bankirverksamhet och få behålla en del av vinsten.
Man kunde också hyra ut slavar till exempelvis staten som våra dagars bemanningsföretag; de kunde då bli byggnadsarbetare eller gruvarbetare. Bevarade räkenskaper visar att vid tempelbyggen fria och slavar arbetade sida vid sida. Det var inte mycket billigare att i sådana fall använda sig av slavar än fria eftersom fria bara fick lön de dagar de arbetade medan slavar skulle ha mat även när arbetet låg nere. De slavar som hade det sämst var de i gruvorna, därifrån man väl sällan räknade med att komma upp levande. Kvinnliga slavar användes dels för att spinna och sy, dels som pigor för att sköta husmor och barn. Jordbruksarbete kunde förekomma även för slavinnorna.


Medeltiden – Arabvärlden

Det arabiska väldet expanderade på 600-talet och år 711 gick de över Gibraltars sund och tog Spanien. I början av 600-talet hade de stora arabstammarna enats och istället för att ligga i fejd med varandra kunde de nu utveckla en betydande militär slagkraft och skicklighet.

Slavsamhället i arabvärld var ganska annorlunda om man jämför med andra. Muslimer kunde inte bli slavar så för att få nya slavar fick man ta krigsfångar eller köpa dem. Man ärvde inte en slavtitel, om en slav fick barn blev barnet automatiskt muslim. Om en slav blev frigiven blev den direkt muslim och fick då leva fritt.
Om en slavinna fick barn med sin ägare så hade det barnet lika mycket arvsrätt som ägarens ”riktiga” barn.

Så muslimerna ansåg sig stå högt över alla andra folkstammar eftersom de inte kunde vara slavar. De tog resten av världens befolkning som slavar istället.


Medeltiden – Feodalismen

Feodalismen innebar att en kung delade upp sitt rike till olika adelsmän eller stormän. Anledningen till feodalismens uppkomst var en del olika faktorer. En av dom var att under medeltiden var inte staten lika mäktig som den en gång hade varit i de antika samhällena. Kungen hade svårigheter att kontrollera över avlägsna delar i sitt rike. Det var svårt för honom att ta skatt pga. många var självförsörjande genom jordbruk och pengar var en ovanlig syn. Skatter fick då tas in i form av varor som bönderna producerade, men det var problem att transportera dessa genom hela landet eftersom det inte fanns några bra vägar. Detta är en av anledningarna till att feodalismen uppkom.

Det är med andra ord ett klassamhälle och det tog form under medeltiden även om det även i dag finns feodalism. Man kan likna det feodala samhället vid en pyramid. Om man tar det medeltida feodala samhället kröntes toppen av Kungen. Under honom kom Hertigar, Grevar och Baroner samt Biskopar och Abbotar. Efter det kom bland annat riddare och annan adel och längst ner befann sig böndernas stora massa.


Medeltiden – Ståndsamhället

Det växte fram en ideologi som bestod av tre stånd, ”De som ber”, ”De som strider” och ”De som arbetar”. I den första gruppen ingick munkar, präster och biskopar, de som stred bestod av riddare, soldater och adeln. I den sista ingick bönder och borgare. De tre stånden hade olika representanter som delade makten med kungen. De kunde stifta lagar och bestämma skatter. Kungen vann mer makt genom att ta skatter och betala soldater och ämbetsmän.
Kvinnorna har inget att säga till om i samhället, kyrkan var männens värld. Kyrkans uppfattning var att kvinnan skulle underkastas mannen.


Medeltiden – Vikingasamhället

De nordiska krigarna, Vikingarna härjade mellan år 800-1050 på de Brittiska öarna, nordvästra Frankrike och en del av Centraleuropa. Det blev svårare att härja lika mycket då dessa länder blev allt rikare och kunde rusta upp sig till ett starkare försvar. Detta och den kristna tron som kom till Skandinavien satte stopp för dessa vilda färder. Kyrkan växte till sig, kungen fick mer makt och en adel uppstod.
Detta medförde att bönderna fick mindre att säga till om i samhället och tappade makt i tinget, men det sjönk aldrig så lågt så de blev livegna.

I det vikingatida Norden var ätten eller släkten den viktigaste gruppen i samhället. Om man inte tillhörde en ätt stod man utanför samhället.


1700 talet – Industrialismen

I slutet av 1700-talet inleddes en av de största förändringar i mänsklighetens historia. Då påbörjades den industriella revolutionen i Storbritannien. Den spred sig därefter över delar av Europa och världen.

I och med den industriella revolutionen så växte arbetarnas betydelse och därmed kunde de ställa krav. Samhället började gå mot att allas åsikter var lika viktiga. Arbetarna hade blivit en större och starkare grupp som samlades i arbetarrörelser och ville strida för deras egen situation. För att det industriella samhället skulle gå runt så var de viktiga.

Men fortfarande var det de rika som gick vinnande under revolutionen, arbetarna behövde jobba mycket för att få ihop till sitt uppehälle. Men eftersom arbetarna var många och de visste att de var viktiga för produktionen så ställde de krav. Så arbetarnas fick mycket igenom och fick en bättre levnadstandar.


Välfärdssamhällets framväxt i Sverige

I Västeuropa länder skapades det efter krigstiden välfärdssystem och sociala trygghetsnät. Det svenska systemet skilde sig från de andra ländernas system, framför allt var det mer kostsamt. Den svenska politiken byggde på att alla skulle få lika mycket förmåner. Barnbidragen var lika stora oavsett om man var rik eller fattig. Skolmaten var gratis för alla barn, och sjukvården kostade lika mycket för alla patienter.

Denna ekonomiska och sociala utjämning betraktades som längsiktigt gynnsamt för landets näringsliv. Den svenska modellen menade att den var effektivt med jämlikhet. Planen var att vanliga människor skulle få bättre inkomst och konsumera mer varor och tjänster. Genom att alla fick en bra utbildning och god hälsovård skulle arbetarna vara friska och kunniga.


Kommentar

Under alla dessa perioder jag har gått igenom har de varit stora skillnader mellan rika och fattiga. Det var tydligare under de tidigare epokerna som Antiken och under Medeltiden om man jämför med t ex dagens Sverige. Under Antiken var det klart och tydligt att de fattiga, slavarna, var ingenting värda och de förstod själva att de var längst ner i klassindelningen. I dagens välfärdssamhälle Sverige vill vi tro att klassindelningar inte förekommer längre.
De gör det i viss mån, de rikas utsugning av de fattiga finns fortfarande kvar. De rika pamparna styr stora företag och arbetarna jobbar för sitt uppehälle. Så visst finns klassindelningen kvar i dagens Sverige. Jag tror aldrig vi kommer få uppleva ett samhälle där alla har lika mycket makt och pengar, ett samhälle där man inte pratar om ”rika” och ”fattiga”. Det kommer alltid att finnas vare sig man vill det eller inte.



Uppgift 3

I tredje och sista uppgiften i Tema Ekonomi ska jag ta fram fakta om hur ekonomiska kriser under olika historiska perioder har påverkat samhällsutvecklingen.


Medeltiden – Hög medeltida expansionen och sen medeltida kris

Högmedeltiden var en storhetstid och expassinstid för Europa. Högmedeltiden innebar expansion inom alla möjliga områden, inte minst för kyrkan med sina korståg, men också vad gällde framsteg inom kulturen, navigation och skeppsbyggnad, den textila ”industrin”, snickeri och byggande, räkenskaper och finanser, transporter och inom krigsföring.

Befolkningen ökade under denna tid med det dubbla och nya områden koloniserades, handels ökade och nya städer grundades.
Grunden för den Högmedeltida expansionen var jordbrukets utveckling. Nya koloniseringar skedde i bl.a. Östeuropa. Där ledes företagen av en adelsman, men deltagarna var bönder. De hade kommit från väst för att få bättre villkor. Det var ett hårt arbete men innebar större frihet, lägre arrende och mindre arbetsplikt till godsherren.

Även bönderna i väst fick det bättre. Spannmålspriserna steg när befolkningen och handeln växte. Vid den här tiden ökade användningen av pengar, detta stimulerade både handeln och jordbruket. Bönderna sålde nu sina varor och kunde betala godsägaren i pengar istället för varor. Många bönder köpte sig nu fria från sina godsägare.

Så under den Högmedeltida perioden minskade klyftan mellan rika och fattiga en aning. Eftersom bönderna tjänade bra med pengar så kunde de köpa sin frihet. Godsägarna hade då inte lika mycket makt över bönderna och kunde inte kontrollera dem längre.

Runt år 1300 hamnade Europa i en kris – nu gick Högmedeltiden över till Senmedeltid. Nu avstannande den uppgång som utmärkt den förgående perioden.
Folkökningen minskade och därmed sjönk efterfrågan på olika varor. Nyodlingen upphörde och folk lämnade sina gårdar. Anledningen till detta kan ha varit en klimatförsämring, i kombination med de olika epidemier som härjade över Europa, bl a i form av en fruktade digerdöden/svarta döden. Det fanns inget botemedel för digerdöden, det enda man kunde göra för att skydda sig var att lämna det smittade området. Detta gjorde de rika medans de fattiga inte hade någonstans att ta vägen. Följen av digerdöden var att minst en tredjedel av Europas befolkning dog.
Detta innebar att en stor del av den arbetskraft som godsherrarna haft på sina jordegendomar helt enkelt dog bort. Försök gjordes på sina håll att binda de kvarvarande bönderna till jorden, vilket också lyckades på många håll i Östeuropa. På andra håll i Europa såg dock bönderna sina fördelar i situationen (t ex i Sverige och Norge); nu kunde de börja ställa högre krav på sina herrar. På några år steg lönerna med hela 50 %.


Den tidigmoderna perioden – Från högkonjunktur till kris

Perioden mellan 1500-1600-talet kallas den tidigmoderna perioden. I Europa var dödligheten hög, ändå växte befolkningen. Europa hade långsamt återhämtat sig efter 1300-talets katastrofer.
Tillgången på mat och bra odlingsjord ökade och människor fick det bättre. Så under 1500-talet var det högkonjunktur i Europa. Både i städerna och på landsbygden växte befolkningen. Samtidigt som befolkningen steg ökade även priserna, nu fick Europa uppleva en lång inflation.
Priserna steg på spannmål, detta utnyttjades av många bönder och de lidande blev arbetare och jordlösa som drabbades hårt. De ekonomiska skillnaderna mellan olika grupper ökade. Det var storbönderna som mest kunde dra nytta av prisstegringarna.

Mot 1500-talets slut började produktionen minska på många håll i Europa. Nu följde en period av krig och politisk oro och en rad uppror vid 1600-talets mitt. Nu pratades det om en allmän europisk kris eftersom de ekonomiska och politiska problemen var så pass stora.

Vid 1600-talets mitt upphörde den långvariga inflationen. Priserna jämnades ut och började stadigt sjunka. Efterfrågan på varor minskade som en följd av en befolkningskris och en sämre köpkraft.
Jordbruksproduktionen avtog, detta berodde delvis på att många områden nått gränsen för vad som gått att åstadkomma utan tekniska förbättringar.

Det rådde däremot ingen allmän kris inom handel och varuproduktionen. I Sverige ökade man sin varuproduktion många gånger om, och efterfrågan på vapen var stor pga. av de ständiga krigen. Det som hände inom handeln och produktionen var att Nordvästeuropa höll på att ta över herraväldet från medelhavsländerna. Snart skulle den delen av Europa dominera hela jordklotet.


1800-talet

Under 1800-talets början inträffade en befolkningsökning i Sverige. Staten satsade betydande summor på infrastrukturen under denna period och flera finansiella institutionerna, som banker bildades. Den kraftiga folkökningen hade i Sverige på 1830-talet givit upphov till en stark tillväxt av jordbrukets underklasser men den ökade produktiviteten (produktionsmängd per person) inom jordbruket under 1800-talet gjorde att både folkmängden och levnadsstandarden kunde öka samtidigt, vilket inte skett tidigare i historien.

Tidigare hade ökad folkmängd alltid lett till mer fattigdom för folket. Produktiviteten kunde nu hålla jämna steg med den ökade efterfrågan som folkökningen gav upphov till, vilket förhindrade prisökningar. Dessutom ökade industrins arbetstillfällen så mycket att antalet arbetslösa inte steg, vilket annars skulle ha sänkt lönerna för arbetarna.


Demokrati eller diktatur? Europa och USA under mellankrigstiden

Den allt dominerande krisen under Mellankrigstiden var den så kallade "Stora Depressionen", som fick sin startpunkt i och med börskraschen på Wall Street den 29 oktober 1929. Kurserna sjönk med 40 % på New York börsen och flera skuldsatta och långivare, institut och banker gick omkull ekonomiskt. Efterfrågan sjönk på alla varor, priserna sjönk. Produktionen sjönk och arbetslösheten blev enormt stor i flera länder.

Det var också en tid av depression och hög arbetslöshet i flera av västerlandets länder. Åren 1924-28 skedde en viss återhämtning ifråga om handel och industri men jordbruket hade fortfarande stora problem med avsättningen av sina produkter.

1931 var Europa som mest drabbat av depressionen och länderna svarade med att höja sina tullar, devalveringar allt för att rädda sitt näringsliv. Världshandeln krympte med två tredjedelar i totalt värde mellan åren 1929 till 1933 och först genom ändrad ekonomisk politik, med statsunderstöd till jordbruket och genom lån från staten och statliga uppköp, lyckades man vända den negativa utvecklingen i västvärlden. Arbetslösheten minskades genom allmänna statliga arbeten, kommunikationer och infrastrukturer utbyggdes med denna arbetskraft. Man stimulerade köpkraften från folket genom att lagstifta om förbättrade villkor för arbetarna
Under mellankrigsperioden är tendensen en koncentration av produktion och kontroll och en breddning av monopolistiska eller nästan monopolistiska organisationsformer, samtidigt som det lilla företaget har överlevt, vilket inte förvånar eftersom liknande skett under varje stadium av den ekonomiska historien.


Norden under mellankrigstiden

USA drabbades först av krisen, men den spred sig snabbt till Europa. För Sveriges vidkommande kulminerade den med den så kallade Kreuger-kraschen 1932.

Kreuger-kraschen innebar att den internationella depressionen också kom till Sverige. Kraschen innebar att en stor mängd småsparare drabbades av personlig ruin. Riskkapitalmarknaden fick ett svårt avbräck som inte har helt reparerats förrän under 1980-talet.

Kreuger-kraschen medförde kraftigt ökad arbetslöshet i Sverige och vid valet 1932 kom socialdemokraterna till makten, i allians med bondeförbundet. Den nya regeringen satsade på expansiva åtgärder, men de tog egentligen aldrig Sverige ...