Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken heter Ondskan, skriven av Jan Guillou, skriven 1981.
Drama.
Inledningen börjar med att han beskriver sin sjuka styvpappa, Erik Ponti heter huvudpersonen.
Erik beskriver ord för ord den smärta han känner. Vid matbordet, där allt alltid spårar ut.
En berättelse av Jan Guillou som också har upplevt detta. Skrämmande.

Romanen utspelar sig under 1960 talets stockholm. Då internatskolorna var vanligast. Boken är som sagt skriven 1981 men en återspegling på 1950-1960.
Jag finner det inte möjligt att sätta romanen inom litteraturhistoriens tid, den "epok" som du frågar efter, men som sagt boken är skriver -81.

Erik Ponti blir slagen av sin sjukestyvfar som är sinnessjuk. Någon form av Ondska växer inom honom, som han senare släpper ut under skoltiden.
" Det finns bara ett ord för sådanna som dig och det är Ondska i sin renaste form". Erik blir reglerad från stockholms skolor.
Modern säljer allt bara för att försöka få sin son att klara det sista året, Erik sickas till "Solbacka"- Internat.
Erik bestämmer verkligen att försöka klara av året, men vägen igenom är klurig. Ett ytterst problem är att Skolan använder sig av "Kamratuppfostran".
De äldre bestämmer över det yngre. Läraren har bara ett jobb och det är att undervisa. De äldre killarna spårar ut det hela och erik klarar inte av det,
Han säger emot och då stöter han på en massa problem.

Dåtiden känns som en "Elvis Presley" anda, då det var Rock´n´roll som gällde. Bill Hayle som du kanske känner igen. Gammalmodiga lokaler men ändå
någon sorts av charm. Solbacka, fylld med väluppfostrade pojkar med mål att bli sveriges framtid. Socialismen ansågs vara negativt från solbackavinklarna.

Erik Ponti som har huvudrollen är en mycket självsäker person, han har också en vän, Pierre Tanguy. Pierre är tyst av sig, han föredara att ligga lågt, studera
och lyssna på musik, böcker är hans passion. De äldre killarna trycker ned på de yngre, Erik delvis eftersom han är den enda som säger emot.
Relationerna mellan de äldre och de yngre är inte så bra, just pågrund av deras sätt att förtrycka.

Först då man får veta att Eriks pappa är så som han är, då förstår man vartifrån all detta hat kommer ifrån. Senare då han sickas till solbacka, första intrycket
som han får.
Första mötet med Pierre, då han hittar en vän, så att erik inte var aldeles för ensam. De äldre killarnas sätt att driva med erik, då han blir tvungen att putsa skorna.
Den natten som erik låg fastspänd ute i kylan, visade hur skakande denna berättelse är.
Mötet med Marija, eriks kärlek och advokaten som hjälper erik.

Jan Guillou berättar i minsta detalj om vad som sker, hur personen känne, omgivningen etc... Eftersom berättelsen är en del av hans egen erfarenhet så får man mycket veta
hur erik tänker, samtidigt som allt annat berättas i minsta detalj, inte av erik och inte heller av berättaren utan man får bara veta, det är som om det inte finns någon
berättare som berättar, utan man kan se det hela som en bild framför sig.
Väl detaljerat. Både rak och omvänd kronologi skulle jag gissa.

Det är författaren som beskriver, men ibland är det erik som beskriver. " Precis över käkbenet, med exakt slag och precision med 45 gradersträff"... Erik beskriver hur han tänker.
Så det är inte berättaren som berättar hur erik tänker utan erik beskriver själv.
Mest är det erik som beskriver hur han tänker, när han kommer till skolan. De äldre killarna introducerade "rutan", då får man veta exakt vad som går igenom eriks huvud.

Språket som rollerna använder sig av är ren svenska. " Hur vågar du tilltala mig på detta sätt" eller "Känn dig utmanad, kl 15:00 rutan. Vägrar du? Då blir du kallad
råttan resten av året"
Mycket hög stil på ordvalen som karaktärerna använder.

Hela berättelsen är en beskrivning på ondskan, som egentligen inte finns. Hur det uppstår och varför? Att inte ta emot någon skit är vad guillou säger,
våga säga ifrån trots alla hinder.

En extradionär bok som förgyller mina krav på allt ifrån läsande. Guillous sätt att beskriva är obeskrivligt, han har ett sug som verkligen driver in en i handlingen
man vill ha mer och mer!
Jag sätter topp betyg på denna bok och vågar säga att det är den absolut bästa jag någonsin läst.
Ingen bok har inte nått upp till den.
Men den är inte allt för perfekt som det kanske låter, slutet.
Slutet är inte det jag förväntade ...