Svensk grammatik

19 röster
164786 visningar
uppladdat: 2000-07-05
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ordklasser
Substantiv
De ord som betecknar personer, saker, djur, känslor, egenskaper, förhållanden o.s.v. kallas substantiv. Här nedan kan ni läsa ett stycke. De ord som är skrivna i fet stil är substantiv.

Tomas hade upplevt en av sina bästa somrar. Hans önskan om att få åka till Australien hade blivit uppfylld. Där hade han åkt omkring i en hyrbil, med sin hund och katt. Han hade sett en mängd vindsurfare och andra intressanta ting. Han hade träffat många nya vänner och de hade alla varit tennisspelare.

Ovan fick ni en liten ide om hur substantiv kan se ut, nu ska vi gå lite närmare in på det.

Numerus (tal, antal)
Om ett substantiv betecknar ett föremål så säger vi att det står i singular eller ental. Om det däremot betecknar flera föremål så sägs det stå i pluralis eller flertal.
Exempel
Singular: Plural:
Bil, dator Bilar, datorer

I svenskan kan plural bildas på sex olika sätt (substantivets böjningssätt, deklinationer)

-or människa - människor
-ar pojke - pojkar
-er hand - händer
-r sko - skor
-n äpple - äpplen
(flera) träd, läkare, studerande

Dessa ändelser (-or, -ar, -er, -r, -n) kallas pluraländelser. Det som finns kvar när ändelsen tas bort kallas stammen.

Det bör märkas att tex. Man – Män, men när man talar om trupp, arbetslag, osv används man som plural: Hären bestod av 3000 man.

Genus
I den äldre svenskan hade vi, liksom tyskan, maskulinum, femininum och neutrum. På den tiden sade vi ”han” om levande varelser av manligt kön och hon om levande varelser av kvinnligt kön. Detta lever nu endast kvar i riksspråket som orden han och hon. Det finns fortfarande vissa dialekter där de gamla formerna används. Klockan och båtar kallas idag fortfarande för ’hon’, vilket då är en relik från det gamla språket.

I dagens svenska har vi den-genus (reale) och det-genus (neutrum). Det som ligger till grund för detta är att vi I svenskan uttrycker bestämd form singular med –(e)n eller –(e)tt.

skogen hunden
skåpet skärpet

De genus vi hade i gammal svenskan finns fortfarande i tyskan och det är antagligen därifrån vi fått det för några hundra år sedan genom Hansan. I engelskan använder man istället för den och det, it. Ex. ”the desk”.

Substantivets obestämda form
Orden en, ett, som kan sättas framför den obestämda formen i singular kallas obestämda artikeln.

en pojke flera pojkar
en bänk flera bänkar
ett träd flera träd
ett bi flera bin

Obestämd form används oftast för att beteckna något som inte är bekant eller som förut inte har uppmärksammats.

Substantivets bestämda form
Singular Plural
Den-genus pojken pojkarna
bänken bänkarna

Det-genus trädet träden
Biet bina

Denna from bildas genom att tillägga ändelser till den obestämda formen. Ändelserna –en, -n, -et, -t, -na, -a, -en kallas för bestämd slutartikel. Obetonat den/det/de och ett adjektiv före ett substantiv kallas bestämd fristående artikel: det stora äpplet, de höga träden, den långa pojken. Bestämd form används oftast för att omtala något som redan är bekant eller har nämnts.

Kasus
Substantivet antar ibland särskilda böjningsformer som kallas kasus.

Svenskan har två kasusformer:

grundform: pojke, pojkar, pojken, pojkarna
genitiv: en pojkes, pojkars, pojkens, pojkarnas

Ändelsen –s kallas genitivsändelse. Genitiv anger oftast ägaren: pojkens bok. I vissa fall saknar genitiv –s. Det gäller bl a ortnamn som slutar på vokal:

Uppsala domkyrka – Lunds domkyrka

Svenskans kasus fungerar ungefär som engelskans där man använder ”it”. Förr hade vi fyra kasus liksom tyskan har nu. Så småningom har nominativ, dativ, ackusativ och genetiv sammanfallit till en form. Det lever fortfarande kvar några gamla kasusböjningar

Abstrakta substantiv
Abstrakta substantiv är saker som inte har någon egen tillvaro. De är namn på t.ex. känslor, egenskaper, tillstånd, handlingar, förlopp och förhållanden. Ordet abstrakt betyder ogripbar, tänkt, icke-åskådlig.

Konkreta substantiv
Konkreta substantiv är gentemot abstrakta något som är gripbart. Konkreta substantiv brukar delas upp i egennamn (Nils, Sverige, Aftonbladet), artnamn (flicka, människa, torg), ämnesnamn (trä, järn, vatten), kollektiva substantiv (folk, besättning) och flocknamn (hjord, skock, armé). Ordet konkret betyder åskådligt för sinnena, gripbar.

Gränsen mellan konkreta och abstrakta substantiv är flytande.

Pronomen
Vad är ett pronomen? Själva ordet är latin och betyder ”i stället för substantiv”. Med detta menas att pronomen är ersättningsord för substantiv. Pronomen är några av de vanligaste orden i svenskan. Pronomen skiljer sig mycket från varandra, därför delas de in i olika grupper där de viktigaste är personliga, possessiva och relativa pronomen. Pronomen finns i alla germanska språk och de används på liknande sätt, men det finns en del skillnader. I denna text jämförs det svenska språkets användning av vissa pronomen med tyska och engelska.

Personliga och possessiva pronomen
Dessa är två olika typer av pronomen men de sammanförs ofta. Personliga pronomen är ersättningsord för personer och saker. De possessiva liknar substantiven på så sätt att de har en kasusböjning, det böjs efter reale och neutrum. Personliga pronomen har subjektform, objektsform och genitivform. Första och andra person i både singular och plural har dock ingen genitivform, detta kompletteras med possessiva pronomen, som då betecknar ägaren. (Possessiva = ägande, j.fr. eng. possession.)

I engelskan används possessiva pronomen mer än i svenskan. Engelskan använder ofta de possessiva pronomen för att beteckna vad som tillhör subjektet med samma sats.
Exempel
We wanted to see it with our own eyes -Vi ville se det med egna ögon.
Man kan i och för sig skriva den svenska meningen ”Vi ville se det med våra egna ögon” men det är onödigt.

Personliga pronomen Grundform Genitiv form Objektform Possessiva pronomen

SINGULAR
1:a person Jag mig min/mitt/mina
2:a person Du dig din/ditt/dina
3.e person Han hans honom
Hon hennes henne
Den dess den
Det dess det

PLURAL
1:a person Vi oss vår/vårt/våra
2.a person Ni er er/ert/era
3:e person De deras dem

Exempel
Klas tycker mycket om sin hund. Han älskar dess söta öron.
Min familj har ett hus. Det är vårt hus.
Mormor och morfar ger Hanna boken. De ger henne den.

Relativa pronomen
Dessa pronomen inleder en bisats och syftar tillbaka på ett ord i den föregående satsen. Pronomen syftar tillbaka på någon eller något, detta kallas för ett korrelat. Det vanligaste relativa pronomet är som. Några andra är vilket, vilka och vars. ”Vars” är då en genitivform till ”som”.
Exempel
Boken är skriven av en man vars namn är Johan Englund.
Boken är skriven av en man som heter Johan Englund.

Vilket kan, till skillnad från som, syfta tillbaka på hela den föregående satsen (istället för enbart ett ord). Man kan även använda ordet vad som ett relativt pronomen, det är då liktydigt med det som.

Exempel
Det är allt vad jag vill veta.
De var borta länge, vilket gjorde deras föräldrar mycket oroliga.

Reflexiva pronomen
Detta pronomen syftar oftast tillbaka på subjektet i satsen, reflekterar det. Reflexiva pronomen är, i första och andra person singular och plural, detsamma som personliga pronomen i objektsform. Tredje person singular och plural har ett särskilt reflexivt pronomen; sig. Den possessiva motsvarigheten till sig är sin.

I tyskan används inte alltid ett reflexivt pronomen där vi i svenskan gör det. Tyskarna tycker att vissa saker säger sig själva utan reflexiva pronomen.

Er lernt schwimmen - Han lär sig simma.

Det finns dock även fall där tyskarna använder ett reflexivt pronomen där vi i svenskan inte har det.

Er weigerte sich zu kommen - Han vägrade att komma.

Exempel
Jag kammar mig.
Hon borstar sitt hår.
De roar sig.

Indefinita pronomen
Detta pronomen syftar tillbaka på något som är obestämt eller obekant. (J.fr. eng indefinite = obestämd). Det kan både vara saker och personer. De flesta indefinita pronomen har en genitiv form.
Exempel
Allt är inte guld som glimmar.
Kalle hade många bollar, nu har han bara några få eftersom han har tappat bort flera.
Var och en fick ett äpple av fröken.

Demonstrativa pronomen
Ett demonstrativt pronomen gör vad det heter. Det demonstrerar, pekar ut, någon eller något.
Exempel
Den här stolen är röd, den där är röd.
Denne gosse borde lära sig att uppföra sig.

Några av de demonstrativa pronomen är:

den, den här, den där, denne/denna/dessa, sådan m fl.

Interrogativa pronomen
Namnet kommer ifrån interrogation som betyder frågande, utfrågning. Pronomet inleder frågesatser. I genitivform läggs ett –s till som ändelse.
Exempel
Hur ser han ut?
På vilket sätt då menar du?
Vems bil är det där?

Adjektiv
Adjektiv är ord som talar om hur något/någon är: röd, lång, idealisk, bra, tam, stor, spännande, dålig.

Adjektivens böjning - kongruensböjning
Eftersom det man beskriver med ett adjektiv är substantiv så blir adjektivets böjning den som passar substantivet. Detta kallas kongruensböjning och ser ut så här:

Singular
Obestämd form Plural
Obestämd form
(en) ung flicka (flera) unga flickor
(ett) rött äpple (flera) röda äpplen

Bestämd form Bestämd form
den unga flickan de unga flickorna
det röda äpplet de röda äpplena

Adjektivens böjning - komparation
Om man vill säga att någonting är ”mer” än något annat använder man sig av något som kallas komparation. Ordet komparation kommer från engelskans ”compare” som betyder jämföra.
Exempel
”David är lång men Frida är längre.”

Orden lång och längre är båda adjektiv. Skillnaden är att lång står i grundform medan längre har komparerats.
Det finns tre olika komparationsformer eller jämförelseformer som de också kallas. Dessa är positiv, komparativ samt superlativ.

Positiv Komparativ Superlativ
röd rödare rödast
tam tamare tamast

Som du ser kompareras dessa två ord likadant, dvs att man till positivformen lägger till ändelserna
-are = komparativ
-ast = superlativ

Vissa adjektiv har dock andra kompareringsregler. Ett av dessa är att istället använda ändelserna
-re och -st men får så sk omljud.

Positiv Komparativ Superlativ
lång längre Längst
ung yngre Yngst

Sedan finns det adjektiv som även kompareras genom att lägga till orden mer och mest innan adjektivet. Det är långa ord som ofta är trestaviga eller mer och böjs så här:

Positiv Komparativ Superlativ
idealisk mer idealisk Mest idealisk
välvårdad mer välvårdad Mest välvårdad

Några få adjektiv kompareras även oregelbundet.

positiv komparativ Superlativ
dålig sämre Sämst
gammal äldre Äldst

Kort sammanfattning
Adjektiv = hur något/någon är
Komparationsformer:
-are & -ast
-re & -st
mer & mest
Ett fåtal oregelbundna

Prepositioner
Prepositioner är små ord som berättar om t.ex. tid eller rum. De går inte att böja. Preposition betyder ”framförställning” (pre = framför positio = ställning). Prepositioner hör till svenska språkets mest använda ord.

Prepositioner kan sättas framför satser, men det vanligaste är att de står framför substantiv och pronomen för att med dessa bilda bestämningar till andra ord.
Exempel
Johan sitter bakom mig. Frida sitter bredvid mig. Prepositioner sägs styra det ord, till vilket det hör till.

Prepositioner kan vara:

Enkla – t.ex. av, från, för, genom, hos, i, på, till.
Sammansatta – t.ex. bredvid, framför, omkring.
Sammanställda – t.ex. med anledning av, i stället för.

I svenskan styr en preposition ofta ett infinitiv eller en att-sats.

Interjektioner och svarsord
Det man kan säga om interjektioner är att de är utropsord. Det är ett ord som står själv i en sats med ett utropstecken bakom sig. Interjektioner brukar utrycka någon form av känsla men våra vanliga hälsningsord ingår även i klassen.
Exempel
Aj! Oj! Hoppsan! Puh! Hej! och så vidare…

Svarsorden kan även de stå ensamma som en sats. De kallas svarsord för de svarar på något.
Exempel
Nej. Ja. Jaså? med flera….

Konjunktioner
con = samman
jungere = binda

Ordklassen konjunktioner består av små ord som binder ihop någonting. De kan antingen vara samordnande eller underordnande.

Samordnande konjunktioner
Dessa ord binder ihop något med samma dignitet, t.ex. två huvudsatser. Samordnade brukar även kallas bindeord. De vanligaste är ”och, samt, både och”. Dessa är likställande konjunktioner. Andra underordningar inom de samordnade konjunktionerna är:

likställande; både du och jag, och, varken, dels.
särskiljande; du eller jag, antingen.
motställande; men, utan...
förklarande; för, ty.

Underordnande konjunktioner
Underordnande (subjunktion) konjunktioner binder samman huvud- och bisats. Kallas även för fogdeord. Här är den vanligaste ”att”. De underordnande är uppdelade i följande grupper:

allmänt underordnande; att
avsiktskonjunktion; för att.
villkorskonjunktion; bara, om, ifall.
Motsatskonjunktion; fastän, även om
frågekonjunktion; om, huruvida.
tidskonjunktion; då, när, medan, tills.
jämförelsekonjunktioner; som, ju - desto.
följdkonjunktioner; så att
orsakskonjunktioner; då, därför att, eftersom

Verb – uttrycker handling
Tema
Verben delas in i olika böjningsformer som även kallas temaformer. Det finns tre former: infinitiv, imperfekt, supinum. De syftar alla på vad som hänt i olika tidsskeenden.
Infinitiv Imperfekt Supinum
jaga Jagade jagat
ställa Ställde ställt
läsa Läste läst
vara Var varit
fara For farit
bryta Bröt brutit
sätta Satt suttit
Att … Då … Har …
Huvudverb/hjälpverb
Man kan dela upp verb i två klasser, huvudverb och hjälpverb. Huvudverbet brukar kallas betydelseord också då det är huvudverbet som betyder någonting. Hjälpverbet är betydelsesvagt och betyder i sig inget speciellt.
Exempel
Hjälpverb Huvudverb
Är slagen
Blir slagen

Hjälpverb tillsammans med huvudverb bildar verbfraser som är verb som hör ihop. Flera verbfraser: Måste slå, kan slå, ska slå, vill slå osv.

Tempus
Tempus är helt enkelt olika tidsformer av verb. Man delar upp dessa tidsformer i presens och preteritum(imperfekt), perfekt, pluskvamperfekt samt futurum.

Presens Preteritum(imperfekt) perfekt Pluskvamperfekt futurum
Är Var har varit Hade varit skall/kommer att/vara
Jagar Jagade har jagat Hade jagat skall/kommer att/jaga
Ställer Ställde har ställt Hade ställt skall/kommer att/ställa
Far For har farit Hade farit skall/kommer att/fara
Ser Såg har sett Hade sett skall/kommer att/se
Sitter Satt har suttit Hade suttit skall/kommer att/sitta
Ror Rodde har rott Hade rott skall/kommer att/ro
Nutid Dåtid Framtid

Svaga och starka verb
Om ett verb är svagt eller starkt beror på hur preteritum bildas. De svaga verben bildar preteritum genom ändelser som läggs till verbstammen som är lika med imperativformen (se nedan).
Exempel
Simma-de, sväng-de, bo-dde.

De starka verben saknar helt preteritumändelse varpå de flesta ändrar stamvokalen vid preteritumbildning.

Rida –red Fara –for Äta –åt

Sedan finns det några okonsekventa verb som både kan böjas starkt och svagt.

Simma, sam, summit – simma simmade, simmat.
Sprida, spred, spridit – sprida, spridde, spritt.

Imperativ
Imperativ uttrycker befallning eller uppmaning i en sats. Exempel: Simma! Gå! Torka! Kom!

Presens particip/perfekt particip
Presens particip bildas genom att man lägger till ändelserna –ande eller –ende till verbets stam. Används bl a tillsammans med hjälpverbet bli.
Exempel
(Bli) rid -ande
stå -ende
se -ende

Perfekt particip är den form av verbet som står efter är/vara/var eller bli/blir/blev.
Exempel
Jag – ad
Böj –d
Döp –t
Ro –dd

Aktiv och passiv form
Man skiljer mellan aktiva och passiva verb då det aktiva verbet talar om vad subjektet gör medan det passiva talar om vad som sker med subjektet.
Exempel
Lisa jagar hunden. = aktivt
Hunden jagas av Lisa. = passivt

Båten blev rodd av Erik = passivt
Erik rodde båten. = aktivt.

Passiv form kan bildas genom tillägg av ändelsen –s eller genom omskrivning med blir/blev.

Det finns dock verb som alltid slutar på –s men ändå har aktiv betydelse.
Exempel
Lisa lyckas fånga hunden. De slåss och brottas och skiljs sedan för alltid.

Det finns tillfällen då man bör välja att skriva i passiv form istället för aktiv form. Om man tillexempel ska skriva en vetenskaplig text och vill få ett objektivt intryck så bör man välja att skriva i passiv form.

Transitiva och intransitiva verb
Ett transitivt verb sätts ihop med ett objekt, då objektet utsätts för verbets handling. Transitiva verb uttrycker alltid en handling. Motsatsen är intransitiva verb då något redan utsatts för verbets handling.
Exempel
Jag målar väggen. = transitivt.
Väggen är målad. = intransitivt.
-
Adverb
Adverb kallas de ord som beskriver verb, adjektiv, räkneord, andra adverb eller en hel sats. Ordet adverb betyder till verbet.

Rums-, tids- och sättsadverb
Rumsadverb används då vissa frågor ska besvaras. Dessa är:

var? inne, ute, hemma, borta, här, där, uppe, nere
vart? in, ut, hem, bort, ner
varifrån? inifrån, utifrån, därifrån, härifrån

Tidsadverb används då en viss fråga ska besvaras. Den är:

när? nu, då, ofta, sällan, aldrig, ibland, strax, dagligen

Sättsadverb används då en viss fråga ska besvaras. Den är:

hur? väl, illa, snabbt, långsamt, gärna, noga

De flesta adverb anger tid, rum eller sätt, men det finns även adverb som

anger grad: mycket, litet, föga, ganska, synnerligen, oerhört
anger orsak: därför, alltså

Det finns även något som heter satsadverb. Det vanligaste av dessa adverb är det nekande (negationen) adverbet inte. Andra nekande ord är icke och ej.

Eftersom det ibland kan vara svårt att skilja adjektiv och adverb finns det en del saker man kan testa. En kontroll är att sätta meningen i singular och plural. Om det är ett adverb ändras inte formen mellan singular och plural.

Exempel
Flickan sjöng högt. Flickorna sjöng högt

Adverb slutar oftast med t.
Exempel
högt, snabbt, långt

En stor del av ordklassen adverb utgörs av de s.k. pronominaladverben som motsvarar de demonstrativa, relativa, interrogativa och indefinita pronomen. De kan även stå som ersättningsord för dessa eller hela uttryck.
Precis som de vanliga adverben betecknar dessa tid, plats och sätt m.m.

Demonstrativa här, hit, därefter, därpå

Exempel
Ex. Vägen dit(=till den platsen) var lång.

De demonstrativa orden är bestämda. Tänk på engelskans demonstrate = demonstrera.

Relativa där, vari, då

Exempel
Bryggan där(=vid vilken) båten ligger är blå.

De relativa orden syftar tillbaka till substantivet. Kan jämföras med de relativa pronomen.

Interrogativa när, var, vart, varifrån, hur

Exempel
De undrade hur (=på vilket sätt) de skulle samarbeta.

De interrogativa orden säger var, när och hur det händer

Indefinita någonstans, någonsin

Exempel
Ska vi inte åka någonstans (= till ett ställe)?

De indefinita orden har ingen riktig klarhet vad det vill få fram.

Adjektiv beskriver substantivet, adverb beskriver verbet.

Räkneord
Denna ordklass innehåller bara två delar och dessa delar består av siffror. Så fort det är ett tal är det ett räkneord. Ursprungligen kommer dessa ord från substantiv och adjektiv men har blivit indelade i en egen ordklass. De är uppdelade i ordningstal och grundtal. Räkneorden är oböjliga om man bortser från vissa men mer om det längre ned. Det man får göra för att sätta ett räkneord i plural är att lägga till ett –s på slutet. Ordet ”några” före räkneordet indikerar på att det står i pluralform.
Exempel
tusentals - några tusen(tal)

I engelskan använder man både några framför och lägger till ett –s på slutet. Där böjs ordningstalen som i tyskan, även efter adjektivdeklinationen. Med det menas att de olika graderingstalen får olika ändelser.

I svenskan finns bara ändelserna –a och –e; första/förste (förste kommer ifrån den tid då svenskan hade både feminina och maskulina genus. Förste är maskulin form). Dessa ändelser spelar också in när det gäller böjningen av räkneorden då ingår även böjningen av det första talet; en/ett. I engelskan finns det flera ändelser och i tyskan böjer man dem efter de tre genus som finns.

För att beskriva hur många gånger något upprepas används ”gånger” i svenskan. En gång, två gånger, fem gånger osv. I engelskan har man egna ord för de första två orden, once och twice. Där lägger man sedan till den engelska motsvarigheten till ”gånger”; times. Three times, five times osv.

Ordningstalen anger vilken ordning någonting kommer i. T.ex. första, andra, tredje o.s.v.

Grundtal är bara de vanliga siffrorna, ett, två, tre o.s.v. Grundtal över tolv skrivs med siffror, dock skrivs hela tiotal, hundratal och tusental med bokstäver.

1 2 3 4 5 6 7 8 9
Satsdelar
Satsdelar är ett av de två sätt som våra svenska ord indelas i. Den andra indelningskatogorin är ordklasser (substantiv, adjektiv, verb m.fl.) och dessa är inte att förväxla. En målande beskrivning är att alla ord ligger i olika säckar, en för varje ordklass. När sedan språket ska användas i skrift eller tal plockar man ord ur säckarna enligt vissa bestämmelser och det är här satsdelarna kommer in i bilden, alltså på vilket sätt orden sammanfogas till satser och fraser.

För att en ordkombination ska få kallas för sats krävs ett subjekt och ett predikat. I praktiken består nästan alla satser av fler satsdelar men mer till det senare.

Aktiv och passiv sats
Genom att lägga till –s på verbet uttrycker man passiv sats. Man kan även använda sig av hjälpverbet ”bli” + perfekt particip.
Exempel
Aktiv sats Passiv sats
Metallica spelade låten Låten spelades av Metallica
Bilen körde över pojken Pojken blev överkörd av bilen

Predikat
Man inleder en satsdelsbestämning med att plocka ut predikatet i satsen genom att ställa frågan ”Vad sker”? Denna ordklass är den mest fundamentala och berättar vad som händer i satsen. Satsdelen kan bestå av antingen ett verb eller en verbfras på flera ord, som inte nödvändigtvis behöver sitta samman.

Exempel
Anders har spelat fotboll verbfras
Att leva känns bra verb i presens
Den lilla vovven skällde högljutt verb i preteritum (imperfekt)

Predikat = handlingen i satsen

Subjekt
Ett subjekt är alltså nödvändigt för att satsen ska få kallas sats. Detta ord utgör grunden och kan bestå av ett substantiv, en substantivfras eller till och med ett verb. Jämför betydelsen av satsdelen med det engelska ordet ’subject’, som ungefär betyder ’ämne’.

Exempel:
Anders spelar fotboll egennamn (substantiv)
Att leva känns bra verb i infinitivform
Den lilla vovven skällde högljutt substantivfras

Subjekt = Den/det som utför handlingen

Formellt och egentligt subjekt
Ofta inleds berättande meningar med ”Det…” Detta subjekt kallas formellt subjekt, det betyder ju nästan ingenting och är just – formellt.
Exempel
”Det var en gång…”

Istället finns möjlighet att skriva om satsen med ett egentligt objekt
”En gång var det…”


Objekt
En hel del verb behöver ett komplement för att satsen ska bli fullgod och komplett. Objeket är svaret på frågan Vad +predikat +subjekt?

(Vad hittar Sven?) Sven hittar en fru I exemplet är en fru objekt

Objekt = föremål för handling

För att krångla till det hela ytterligare har grammatikprofessorerna delat in objekten i direkta och indirekta objekt. Tidigare kallades dessa ackusativobjekt och dativobjekt, det kan därför vara bra att känna till dessa begrepp även om moderna grammatikor använder termerna direkt och indirekt objekt. Hursomhelst inleder man satsdelsbestämningen med att bestämma det direkta objektet.

Exempel:
Allan tar kakan (kakan är det direkta objektet)

Allan tar kakan från farmor (kakan är fortfarande direkt objekt, från farmor är indirekt objekt)
Adverbial
Det är lätt att blanda ihop objekt med adverbial. Satsdelen adverbial bestämmer verbet (predikatet) i satsen ytterligare.

OBS! Adverbial = satsdel, adverb = ordklass

”Världen låg för hans fötter. ”för hans fötter är ett s.k. rumsadverbial. Det finns även sättsadverbial, tidsadverbial, satsadverbial, gradadverbial.
Exempel
Vasa red snabbt. Sättsadverbial
Jag diskade igår. Tidsadverbial
Jag kommer inte på festen. Satsadverbial
Hon piskade hästen mycket. Gradadverbial

Satsadverbialet skiljer sig lite från de andra på så sätt att ordet bestämmer hela satsen. Typiska satsadverbial är; inte, kanske, faktiskt och säkert.

Adverbial = vidare bestämning av predikatet

Attribut
Attribut är bestämningsord till huvudordet i en substantivfras. De kan stå framför eller bakom huvudordet.

Exempel
”Det hyperkänsliga moderkortet skadades av statisk elektricitet. ”
”I en liten dalaidyll låg ett gammalt rött hus med vita knutar.” Attributet kan även bestå av en hel bisats.

Agent
Agent syftar på subjektet i en passiv sats. Om ordet av finns med i satsen blir nästa ord agent.

Exempel
Terroristen blev utlämnad till sitt hemland Terroristen är agent..
Mordet utfördes av maffian. Maffian är agent.


Predikatsfyllnad
Några predikat kan inte stå för sig själv och behöver därför ett kompletterande ord för att satsen ska få betydelse. Man talar om predikatsfyllnad. De svaga verb som kräver detta tilläggsord är: vara, bliva, heta, verka, anses, kallas, utnämnas till.
Exempel
Jag är bäst Bäst är predikatsfyllnad då det talar om vad jag är.
Han kallas kungen Trots att kallas är ett predikat och Han ett subjekt går det inte att säga enbart ”Han kallas”. Kallas behöver alltså predikatsfyllnad.

Skiljetecken
Punkt (.)
Används vid slutet av meningar och efter påståendesatser. Detta för att det ska bli lättare att läsa en text.
Exempel
Nu ska meningen sluta.
Du använder punkt även vid förkortningar, detta för att skilja orden åt i förkortningen så att man inte tror att man gjort stavfel.

Frågetecken (?)
Frågetecken sätts efter frågor.
Exempel
Vad ska vi äta?

Utropstecken (!)
Utropstecken sätts efter uppmaningar och utrop.

Exempel
Stoppa tjuven!

Kommatecken (,)
Kommatecken ska göra det lättare för läsaren att läsa en text, detta främst vid högläsning och även för att få någon slags struktur på texten så att meningar inte blir jätte långa. Det bra för att veta när man ska ha vara pauser.
 Man kan sätta kommatecken när t.ex. och, men och utan utelämnas.
 Ett kommatecken sätts även in på båda sidor om ett inskott. (Kontrollera genom att stryka inskottet och då fortfarande ha meningens huvudsakliga betydelse kvar).
 Du sätter även kommatecken mellan två huvudsatser, men observera att då kan du sätta komma innan och och men utan att det är fel.

Talstreck (–)
Används du då du ska skriva ner ett längre samtal med många repliker.

Tankstreck (-)
Används på båda sidor när du ska lägga ett inskott (kontrollera genom att stryka inskottet och då fortfarande ha meningens huvudsakliga betydelse kvar.). Även vid avbrott för ett tillägg eller då något oväntat ska ske.

Kolon (:)
Kolon används vid uppräkningar. Det sätts kolon efter det samlande ordet samt för att markera direkt anföring.

Exempel
Mormor ropade: Maten är klar!

Citattecken, anföringstecken (””)
Citattecken sätts in för att ange att du skriver ett ordagrant återgivande, det d.v.s. när du skriver precis vad en person sagt. Används även vid ett framhävande av ett visst ord eller uttryck. Bruka det då du ska skriva någon enstaka replik i en text.

Exempel
Farmor sa ”- Efter natten kommer dagen”

Semikolon (;)
Tecknet sätts in i texten vid urskiljandet av olika grupper i en uppräkning och då du vill sammanfoga två huvudsatser utan att använda ett bindeord.

Exempel
Filmen var inte så intressant; mest var den ett sätt att fördriva tiden.

Det används mest då man i den andra meningen ska på ett lite annorlunda sätt skriva samma sak som i den första meningen. Semikolon användes då punkt är för starkt och kommatecken för svagt.

Meningsbyggnad
Denna del ska beskriva hur man känner igen en fullständig mening.

Satser och meningar
Många kan tro att dessa tu är samma sak men det är en stor skillnad mellan dem som inte får glömmas. En fullständig sats måste innehålla ett predikat och ett subjekt, annars blir det en bisats. En mening å andra hand består av en eller flera satser.
Exempel
Mamma kör.
Pappa sover.
Barnen lyssnar på musik.
Mamma kör, pappa sover och barnen lyssnar på musik.

Även enbart ”Kör!” kan vara en mening. Det är imperativ, se verb. Det kan dock inte vara en sats, då detta också kräver ett subjekt.

De tre första exemplen är fullständiga satser. Alla de kan vara en mening i sig själv men de kan även bilda en mening när man sätter ihop de tre.

Huvud- och bisats
Det som skiljer en bisats och en huvudsats åt är att en huvudsats kan stå ensam. Ett annat tips för att se om det är huvud- eller bisats är att sätta in ett ”inte” i satsen. Om detta ”inte” hamnar till höger om predikatet är det en huvudsats. Om satsen innehåller ett hjälpverb kommer ”inte” att hamna till höger om hjälpverbet och till vänster om huvudverbet.

Bisatsen kan då inte stå ensam och det insatta ”inte” hamnar alltid till vänster om predikatet. För att en bisats ska kunna bli begriplig måste det stå tillsammans med en huvudsats.

Exempel
Jag undrade. Huvudsats.
Jag undrade inte.

… om jag kunde gå från bordet. Bisats.
…om jag inte kunde går från bordet.

Ordföljd
Svenskan har en ordföljd som kan varieras, dock inom vissa begränsningar. Vår grundform kallas för SVO- språk. Bokstäverna står för subjekt, verb och objekt och vilken ordning de står i. Alltså; subjekt verb och objekt. Den andra regeln är att i en påståendesats ska det tidsböjda verbet, det finita, alltid stå mellan subjektet och objektet.

Exempel
Jag talar med Pelle – Pelle talar jag med.

När subjektet föregår verbet kallas det för direkt ordföljd och det motsatta då subjektet kommer efter verbet kallas för omvänd ordföljd, inversion. Då Sverige har ett SVO-språk är det många av världens länder som har SOV-språk. Detta innebär att de har subjekt-objekt-verb som normal ordföljd, ex. på SOV-språk är turkiska och japanska.

Jämförelse mellan SVO- och SOV-språk

SVO : Han kastade bollen.
SOV : Han bollen kastade.
Skrivregler
Förkortning (ellips)
Förkortning är ett mycket praktiskt och tidsbevarande knep, men tänk efter innan du använder förkortningar. Det ser konstigt ut om det förekommer förkortningar i en vanlig berättande eller litterär text.
I förkortningar så sätter man punkter mellan orden så att man ska kunna skilja orden åt, men man kan även skilja orden åt med mellanrum istället för punkter.

Stor och liten bokstav
Det är lätt att tro att det är hur enkelt som helst att veta när stor respektive liten bokstav ska användas, men det kan faktiskt var lite knepigt ibland för det är väldigt olika från språk till språk. Ett annat ord för ”stora” bokstäver är versaler och annat ord för ”små” bokstäver är gemener.

Versaler används alltid i början av varje mening, vid personnamn och geografiska namn (alltså länder, städer, landskap o.s.v.).
I svenskan används det även vid namn på myndigheter, organisationer och företag t.ex. Skattemyndigheterna, Landstinget och Volvo.
Vi använder ej versaler vid nationalitetsbeteckningar (svensk, norrman, engelsman) och inte heller vid veckodagar eller månader, så som man gör i England och USA. Svenskan använder jämfört med engelskan väldigt få versaler.
Exempel
Svenska: fredag, februari, engelsman, europé
Engelska: Friday, February, Englishmen, European

Avstavning
Avstavning av sammansatta ord
Det är lättast att avstava då det finns naturliga delar i ordet t.ex. : sommar- lov, flick- cykel, motor- cykel

Vid avstavning av vissa ord som t.ex. tuggummi får de tillbaka en bokstav, som i det här fallet tugg- gummi. Här får gummi tillbaka sitt g.

Avstavning vid förstavelser och ändelser
Förstavelser är när ett prefix läggs till på ett ord som gör att ordets betydelse förändrats, t.ex. (an)hålla. Vid avstavning avstavar man innan förstavelserna, i det här fallet an- hålla.

Ändelser som bestämmer om ordet är i plural, singular, bestämd eller obestämd form, avstavas genom att skilja ordet från dess ändelser t.ex. stol- arna,
Avstavning vid enkla ord
Dessa ord avstavas helst så att den nedre raden börjar på en konsonant t.ex. sko-la, biblio-tek
Avstavning vid särskilda ljud
Innehåller ett ord -x- eller -ng-ljud avstavas de efter ljudet ex. häx-or, box-are, säng-arna. Vid avstavning av ord med sj-ljud flytta sj-ljudet till den nedre raden
Exempel
männi-ska, sta-tion

En grundregel du alltid bör tänka på vid avstavning är att avstava alltid så att det inte ser löjlig ut
Uppgifter
Ordklasser
Ordklasser
Tag ut alla de ordklasser som finns i texten!

”På mornarna då solen skiner brukar Stina ta sig ett dopp före frukost. Hon hoppar alltid i utan tanke på Storsjöodjuret. Ute i det våta simmar hon bort till ett näs vid en liten bergsknalle. För en gångs skull klättrar hon uppför den branta stranden och upp i ett träd. Då ser Stina att det längre bort går en liten stig längs vattenlinjen. Den leder fram till ett utsiktstron. Hon klättrar ner och beger sig dit. Därifrån ser Stina med förvåning hur något plötsligt dyker upp ur vattnet – något som ser ut som en drakstjärt. Sedan försvinner det under vattenytan igen. Stina skyndar sig att simmar tillbaka. Av allt konstigt hon upplevt den senaste veckan är detta nog det konstigaste. Hon banar sig väg hem genom det höga gräset. Väl hemma går hon in och sätter på kaffet. Därefter går hon ut bland blommor och blad. Solen skiner över nejden. Från kyrkan hörs ett svagt pinglande. Efter ett morgondopp smakar kaffet dubbelt så bra. – trots allt är livet underbart. Men Stina ser inte att västerut seglar ett moln upp. Och hon ser inte heller två små ögon och en nos borta i vattenbrynet.”
Ur Stina och Storsjöodjuret.
Substantiv
1. Skriv fem exempel till varje böjningsätt av substantiven.
2. Genom vilka ändelser bildas den bestämda slutartikeln i pluralis.
3. Gör med egna exempel en uppställning över de olika sätten att bilda bestämd och obestämd form i svenskan och stryk under artikelformerna.
4. Till vilka grupper hör dessa substantiv: pojke, Norge, folk, boskap, svavel, kärlek.
5. Övning: Gör en lista med tio den-genus och tio det-genus.

Pronomen
1. Skriv en passande mening till bilden ovanför de personliga pronomenen. Skriv först en mening utan något pronomen, gör sedan om den till en mening där alla substantiv ersätts med pronomen.
2. Ta ut vilka personliga/possessiva pronomen som står i exemplen.
3. Vad ska den sovande ekorren symbolisera?
4. Skriv tre meningar som innehåller ett reflexivt pronomen. Motivera varför man ska använda de reflexiva.
5. Vad står indefinitiva pronomen för? Varför har dessa pronomen fått det namnet?
6. Varför finns en pekande hand vid demonstrativa pronomen?
7. Nämn några interrogativa pronomen.
8. Fyll i de saknade pronomenen och förklara vad de är för slags sorts pronomen.
Jag vill ha….. röda stolen.
Pojken glömde …. jacka.
…ska mamma åka?
Det är ….. stycken som ska komma.
Ursäkta, jag tror att ….. tidningen är….
Det är en liten kiosk,….. ligger på stora torget.

Adjektiv
Komparera följande adjektiv:

Positiv Komparativ Superlativ
Liten
Ful
Glad
Spännande
Ung
Fluffig
Rolig
Bra
Lång

1. Förklara ordet kongruensböjning.
2. Analysera och förklara adjektivformerna i följande meningar:
Den röda ankan Filip.
De snabba löparna.
Ditt sista alternativ.
Den vackraste kvinnan på jorden.
Prepositioner
Läs en kort text och leta ut alla prepositioner ur den.

Konjunktioner
1. Varför kallas underordnande för fogdeord och varför kallas samordnande för bindeord?
2. Motivera varför de olika konjunktionerna har fått sina namn. Skriv sedan fem meningar med valfria konjunktioner.

Verb
1. Vad beskriver ett verb?

2. Tempus är verbets olika tidsformer, vilka är det och skriv orden ser, talar och hjälper i alla tempusformerna.

3. Bilda preteritum av dessa verb:

 Handla 
 Fara 
 Sprida 

4. Hur böjs de, starkt eller svagt?

5. Vad är skillnaden mellan supinum och perfekt particip?

Adverb
1. Vad är det adverb beskriver?

2. Vilka frågor svarar adverb främst på?

3. Plocka ut adverb i de meningar där det finns ett,:
Jag hoppar högt
Hunden springer långt.
Lotta har en vacker handstil.
Malin skriver vackert.
Petter motionerar sällan.
Du måste vara oerhört försiktig då du laborerar.

4. Skriv en mening med ett:
rumsadverb
tidsadverb
sättsadverb

5. Vad är ett pronominaladverb?

Räkneord
1. Vilket av grundtalen och ordningstalen skulle kunna tillhöra ett substantiv respektive adjektiv?
2. Skriv fyra meningar där du använder ordningstal respektive grundtal.
3. Skriv en beskrivning av bilden med så många räkneord du kan.

Satsdelar
1. Skriv utan att titta tillbaka i övningsmaterialet de satsdelar som existerar.
2. Skriv nu alla ord i artikeln under rätt rubrik uppdelade efter satsdelar.

Subjekt Predikat Objekt Predikatsfyllnad Attribut Adverbial Agent

3. Ta nu ut alla adverbial och dela in dem i liknande grupper.

Sättsadverbial Satsadverbial Tidsadverbial Gradadverbial Rumsadverbial

Skiljetecken
Punktering
Frigymnasiet har för avsikt att inom den statliga normen för att bli ställd under statlig tillsyn och bli förklarad berättigad till statsbidrag skapa en gymnasieskola som skall visa på det privata alternativets möjligheter Det betyder att i samarbete med det lokala näringslivet Stiftelsen Electrum stadsdelsnämnden angränsande kommuner/skolor skapa unika förutsättningar vilka skall ge utbildningen den kvalitet och status att skolan kan genera välutbildade elever med den kunskap som näringslivet och samhället eftersöker De unika förutsättningarna skall skapas ur våra egna krav på att samtliga av följande mål sammantaget skall bilda en utbildningsplats som för eleven och inblandade ska förknippas med positiva förtecken och med en respekt för kunnande och individuell utveckling i en miljö anpassad för morgondagens arbetsmarknad Skolan skall verka för en utjämning avseende könsfördelning vid rekrytering av elever till skolan

Skrivregler
Stora bokstäver
1. Hur skiljer sig svenskan och engelskan när det gäller stora bokstäver?

2. Vad heter som stor respektive liten bokstav med andra ord?

3. I det här texten ska du sätta ut stor bokstav där du tror det ska vara det:
det var en gång en liten tant vid namn lisa, som bodde i en liten stuga mitt ute i skogen i värmland. En dag skulle hon åka in till karlstad och handla mat och då möte hon sin granne gustav.
Hon sade: ”nej men hej gustav, kul att ses.” Det var länge sedan hon träffat honom för han hade nämligen varit i norge på semester i en månad.

Avstavning
1. Hur avstavar man: trädet, telefonbok, utbildningsdepartement, telefon, lexikon, antingen, bilarna, tunnel?

Förkortningar
1. Vad betyder dessa förkortningar:
t.ex., t o m, bl.a., osv, f.d., m.m.,
2. Varför använder man förkortningar?

Facit
Ordklasser
Ordklasser
Sub. Adjek. Pron. Räkneo. Verb Adverb Prep. Konjunk Interjek.
Morn-arna
Solen
Stina
Dopp
Frukost
Tanke
Storsjö-odjuret
Våta
Näs
Bergs-
Knalle
Strand-en
Träd
Stig
Vatten-linjen
Utsikts-torn
Vattnet
Drak-stjärt
Vatten-ytan
Veckan
Väg
Hem
Gräset
Kaffet
Blomm-or
Blad
Nejden
Kyrkan
Morgon-dopp
Livet
Ögon
Nos
Vatten-brynet
Ping-lande
För-
Våning
Gångs
(genitiv) liten
branta
höga vagt
små
konstigt
senaste
konstig-
aste Sig
hon
den
något
det
detta
allt Två skiner
brukar
ta
hoppar
simmar
klättrar
går
leder
beger
ser
dyker
ser
för-svinner
skyndar
simmar
upplevt
är
banar
går
sätter
hörs
smakar
seglar
ser ut före
ute
bort
uppför

längre -bort
fram
dit
därifrån
plötsligt
ut
sedan
igen
tillbaka
därefter
dubbelt så bra
under-bart
västerut
borta
ner
upp
efter
inte
inte - heller
ut
för
väl -hemma på
i
till
vid
längs
ur
under
genom
in
över
från
med
från då
utan
och
som
men
att -


OBS! Alla orden står bara en gång i facit. De kan dock upprepas i texten!
Substantiv
1. Svar saknas, kontrollera med lärare
2. –en -n -ett –t –na –a –en
3. Svar saknas, kontrollera med lärare
4. Pojke = artnamn
Norge = egennamn
Folk = kollektiva substantiv
Boskap = kollektiva substantiv
Svavel = ämnesnamn
Kärlek = känslor (abstrakt)
5. Svar saknas, kontrollera med lärare

Pronomen
1. Flickan har en mugg. Det är hennes mugg.
2. han: tredje pers sing, grundform.
dess: tredje pers sing, genitiv form
Det: tredje pers sing, grundform
vårt: första pers plur, possessivt pronomen
de: tredje pers plur, grundform
honom: tredje pers, objektsform.
3. Det är en lat korre; ett korrelat!
4. Han tvättar sin bil. Sin för att det är den possessiva motsvarigheten till sig, som är tredje persons reflexiva pronomen. Ni gör er bra i den klänningen. Er för att det syftar tillbaka på ni, som är subjektet. Jag sminkar mig. Mig för att det syftar tillbaka på jag.
5. Indefinita står för obestämda, något okänt. Heter så därför att det syftar tillbaka på något okänt.
6. Den symboliserar det demonstrativa, att något utpekas.
7. Vem, var, vilkens, hurudan.
8. - Jag vill ha den där röda stolen. Demonstrativa pronomen, pekar ut något speciellt.
Pojken glömde sin jacka. Reflexiva pronomen, syftar tillbaka på något, pojken.
Vart ska mamma? Interrogativa pronomen, inleder frågesats.
Det är några stycken som ska komma. Indefinita pronomen, syftar tillbaka på något okänt antal.
Ursäkta, jag tror att den där tidningen är min. den där är demonstrativa för att de pekar ut något. Min är ett reflexivt pronomen eftersom det syftar tillbaka på jag.
Det är en liten kiosk, som ligger på stora torget. Relativa pronomen, syftar tillbaka på kiosk.

Adjektiv
1.
Positiv Komparativ Superlativ
Liten Mindre Minst
Ful Fulare Fulast
Glad Gladare Gladast
Spännande Mer spännande Mest spännande
Ung Yngre Yngst
Fluffig Fluffigare Fluffigast
Rolig Roligare Roligast
Bra Bättre Bäst
Lång Längre Längst

2. Kongurensböjning är när adjektivet får en böjning som överensstämmer med substantivet.

3. 1: Bestämd form, singular.
2: Bestämd form, plural.
3: Obestämd form, plural.
4: Superlativ, bestämd form singular.

Prepositioner
Visa läraren din text och be honom/henne kontrollera dina svar.

Konjunktioner
1. Underordnade kallas för fogdeord för att de fogar ihop två olika satser. Samordnade binder samma två satser av samma slag och kallas därför för bindeord.
2. Konjunktionernas namn beskriver dess funktion i sammanhanget. Om det är en fråga använder man frågekonjunktioner. – Om du har lust att följa med så får du gärna det! Om man vill skilja något åt brukar man särskiljande konjunktioner. –Du får äpplet eller bananen. Det är allt väldigt logiskt.

Verb
1. Ordklassen verb omfattar sådana ord som uttrycker handling. De talar om vad någon gör eller vad som sker. Verb kan även vara betydelseord.

2.
Presens Preteritum Perfekt Pluskvamperfekt Futurum
Ser Såg Har sett Hade sett Ska se
Talar Talad...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Svensk grammatik

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2016-11-07

    Grammatik satsdelar

  • Salma Ahmed 2019-05-01

    👌🏻

Källhänvisning

Inactive member [2000-07-05]   Svensk grammatik
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=35 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×