Cuba och spanskamerikanska kriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

BAKGRUND

När Christopher Columbus landsteg på Cuba den 27 oktober 1492 hade ön redan varit befolkad i mer än 5000 år. De indianer som levt där av fiske och jordbruk sedan 4000 f.Kr. for mycket illa av den erövring som följde på upptäckten. Cuba blev dock inte den inkomstkälla spanjorerna hoppats på. Efter att Havanna grundats år 1515 tog guldfyndigheterna snabbt slut och conquistadorerna lockades av andra, mer vinstgivande, erövringar.
På 1520-talet påbörjades importen av svarta slavar till ön, ett första steg i utvecklingen av sockerrörs- och tobaksindustrin. Havanna växte under 1500-talet till en handelsstad av rang, som även fungerade som samlingspunkt för den spanska flottan. Kaffeproduktion och boskapsskötsel var också viktiga näringar, och under 1600- och 1700-talet ökade både importen av svart arbetskraft och exporten av sockerrör.
Under 1700-talet växte sig frihetsrörelser i övriga kolonier runt Cuba starkare, och flertalet stater blev i början av 1800-talet självständiga. Detta bidrog till att kubanerna – med ökad självmedvetenhet – runt år 1800 började kräva att även Cuba skulle bli självständigt.


FRÅGESTÄLLNING -
Hur spansk kolonialism möter amerikansk expansionism

På 1800-talet hade Spanien, (som inte lyckats dra riktig nytta av de enorma rikedomar som strömmat in från den nya världen) försvagat av krig och på grund av dålig organisation i Latinamerika, i stor utsträckning förlorat sin roll som världspolitisk aktör. En efter en reste sig de koloniserade staterna och frigjorde sig. Mötet med det expansionistiska USA, där en stor opinion stödde de revolterande folken, fick förödande effekter. Frågor att besvara är; primärt vilka orsakerna var till att USA lade sig i konflikten, samt sekundärt vilka effekter detta fick för befolkningen på Cuba, och Spanien som kolonialmakt.


METOD

Jag har beslutat mig för att först och främst använda mig av Nationalencyklopedin för att hitta fakta och skapa mig en helhetsbild av förloppet på Cuba under 1800-talet. Jag tänker inte fördjupa mig i händelser efter 1902, då USA utropade en kubansk republik, utan fokusera på händelseförloppet på ön och i USA innan frigörelsen från Spanien. Jag har tidigare läst den skönlitterära boken ”Jag var slav på Cuba” av Esteban Montejo, som jag använder för att få ett folkligt perspektiv och belysa hur slavarnas levnadsvillkor förändrades under 1800-talet.

FAKTA

I början av 1800-talet, när många kolonier i Latinamerika reste sig emot Spanien växte oron även på Cuba, där arbetarna revolterade ett flertal gånger under 20- och 30-talen. Situationen blev kritisk under 1860-talet, då de spanska myndigheterna beslutade sig för att avvisa alla samförstånds- och reformförsök. Ett tioårigt uppror inleddes år 1868 och avslutades med en kompromiss; Cubas självstyre utvidgades men självständighet var ännu inte uppnådd. De spanska myndigheterna utlovade reformer, men den enda större förändringen var att slaveriet avskaffades.
I efterdyningarna av det tioåriga kriget bildades Cubas Revolutionära Parti av poeten och frihetskämpen Jose Martí. Denna nationalhjälte inledde 1895 ännu ett uppror och ljöt martyrdöden samma år. Spanien sände över 200 000 soldater till ön, i ett försök att bibehålla Cuba som spansk koloni. Dock fanns det i USA en stark opinion som stödde de latinamerikanska frihetssträvandena och 1898, när den kubanska revolten pågått i tre år sjönk det amerikanska slagskeppet Maine i Havannas hamn. Det rörde sig om en olyckshändelse men händelsen framställdes som ett spanskt attentat, och USA förklarade krig emot Spanien. Amerikanernas styrkor var överlägsna, och efter endast ett par månader var de spanska styrkorna tvungna att ge sig av. USA erkände dock inte frihetskämparnas rätt att regera ön. Cuba ockuperades av amerikaner fram till 1902, då en kubansk republik inrättades med Tomás Estrada som president. Cuba tvingades anta det så kallade Platt-tillägget, som var i kraft till 1934, vilket innebar att USA hade rätt att lägga sig i Cubas inre angelägenheter. Samtidigt anlade man den amerikanska militärbasen Guantanamo på sydöstra Cuba, med löfte om att lämna tillbaka området efter 100 år.

ANALYS

Anledningen till att Cuba, till skillnad från de flesta andra europeiska kolonierna i Latinamerika, inte blev självständigt under den tidigare hälften av 1800-talet var främst det starka stöd Spanien fick av de högre samhällsklasserna på ön. Överklassen, d.v.s. personer som guvernörer och plantageägare, bestod nästan uteslutande av inflyttade spanjorer, som förutom av rena profit- och inflytandeskäl förhöll sig trogna Spanien av rädsla för slavuppror. Utvecklingen på grannön Hispaniola (nuvarande Haiti och Dominikanska Republiken), där den en och en halv miljon starka slavbefolkningen reste sig emot de vita makthavarna i början av 1800-talet, för att sedan förfölja och utrota vita och mulatter, fick Cubas högt uppsatta invånare att inse att de behövde Spaniens beskydd. Uppror på uppror slogs ned av de spanska styrkorna, och frihetsrörelsens ledare förvisades till USA, varifrån de kunde verka i hemlighet.
I USA fanns ett starkt stöd för de revolterande folken i kolonierna, som bland annat grundade i Monroe-doktrinen – en riktlinje för den amerikanska utrikespolitiken formulerad av president James Monroe år 1823. Doktrinens budskap var att varje inblandning av en europeisk makt i Latinamerika skulle ses som ovänlig handling emot USA, på grund av de farhågor man hyste om den s.k. Heliga Alliansens (ett europeiskt förbund initierat av Ryssland, Österrike och Preussen 1815 där alla stater förutom Ottomanska riket ingick) intervention i Latinamerika. Ett amerikanskt sällskap för Cubas frigörelse bildades, och erbjöd 1846 spanjorerna 200 miljoner för att lämna ön. Detta förslag förkastades dock, och den hätska stämningen mellan länderna växte. En negativ bild av Spanien skapades i amerikansk populärpress, och kubanska upprorsledare vann opinion till följd av framställningen av den spanska krigsföringen som fruktansvärt brutal. Randolph Hearst, som ägde bl.a. New York Journal och San Fransisco Examiner, drev en kraftig och framgångsrik antispansk kampanj. Hearst anses vara grundare till den s.k. sensationspressen, och hade extremt konservativa och nationalistiska åsikter. Hans kopplingar till den amerikanska industrin och politiken (hans far var en f.d. senator) var ännu en anledning att arbeta för ett krig emot Spanien. Cuba erbjöd ökat inflytande och stora vinstmöjligheter.
De främsta skälen till att USA blandade sig i konflikten var alltså inte Cubas frihet, utan ekonomiska och maktpolitiska ambitioner. Den expansionistiske Theodore Roosevelt tog tillfället att lägga under sig inte bara Cuba, utan också Filippinerna och Puerto Rico.

Spanien, som ödslat mycket resurser i andra kolonialkrig och vars flotta var betydligt försvagad, hade i stort sett förlorat sin tidigare position som kolonialstormakt. De tre carlistkrigen, inbördeskrig mellan liberaler och absolutister och senare mellan olika liberala sammanslutningar, skapade oro i landet och omöjliggjorde skapandet av stabila regeringar. Under tioåriga kriget med Cuba gjorde republikanska extremister, så kallade kantonalister, uppror emot den spanska republik som bildats efter kung att Amadeus I abdikerat 1873.
England, som vid tidpunkten hade världens mäktigaste flotta, hade stort intresse i att Spanien förlorade sin position som kolonialmakt. Dessutom var motståndet emot slavhandeln på Cuba, som Havanna fungerade som medelpunkt för i hela det spanska Amerika, starkt. 1853 försökte den engelska regeringen förmå Spanien att avskaffa slaveriet, men spanjorerna vägrade. Det finns uppgifter om att engelsmännen, liksom amerikanerna, stödde kubanerna i sin frihetskamp och även uppmuntrade den rebelliska stämningen som rådde på ön.
När det spanskamerikanska kriget inleddes var den spanska flottan föråldrad och det dröjde endast några månader innan USA erövrat Cuba från Spanien. Detta kan man kalla dödsstöten för Spanien som världspolitisk aktör – även om man länge legat efter både USA och andra europeiska länder i militär och politisk utveckling.

Kubanska arbetare, som mottog den amerikanska hjälpen i revolten 1895 med glädje, insåg snabbt efter frigörelsen från Spanien att deras situation inte förbättras nämnvärt. Cuba hamnade i kläm mellan två stormakter, en före detta och en med växande makt och det var folket som fick lida. Kritiken mot USA tilltog, men det var först under 1920-talet som frihetsrörelsen som krävde att amerikanerna medgav Cubas självstyre fick ordentligt fäste, framförallt i arbetar- och medelklass.


SAMMANFATTNING

I samband med att de övriga spanska kolonierna i Latinamerika frigjorde sig i slutet av 1700- och början av 1800-talen började kubanska arbetare kräva sin frihet. Händelseförloppet på Haiti fick överklas...