Artikel 2: Alla har rätten till liv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Bakgrunden till detta projekt är att Telia utlyst en tävling som går ut på att man ska göra en banner om en av de mänskliga rättigheterna. Uppgiften från skolan blev sedan något utvidgad. Denna rapport ska handla om en av de mänskliga rättigheterna.

Syftet med arbetet är att ta reda på mer om de mänskliga rättigheterna, i denna rapport artikel 3: ”Alla har rätten till liv, frihet och personlig säkerhet”. Det som är mest engagerande och intressant där är rätten till liv. Därför kommer denna rapport att handla om det ämnet. Det man kan ta upp om den punkten är naturligtvis dödsstraffet, som är föremål för en mycket het debatt i stora delar av världen idag. Frågeställning är huruvida dödsstraffet på något sätt främjar samhället i dagens läge. Hypotesen är att det inte gör det.



Arbetsgång

Arbetet började med uppdelning i mindre punkter att skriva om, för att på det sättet enklare kunna hitta information om ämnet. Det är också lättare att skriva när man vet lite mer exakt vad det är man ska skriva om. Punkterna ändrades, det kom till fler och några sattes ihop un-der den tiden arbetet med rapporten pågick.

Arbetet fortskred sedan med sökande av information, för att lättare kunna läsa igenom allt innan själva skrivandet startade. På det sättet är det lättare att få en mer genomtänkt rapport. Informationen söktes mest på Internet. Dels därför att där alltid finns uppdaterade fakta som stämmer in bättre i dagens läge, men också därför att det är lättare att hitta fakta där.
Tillvägagångssättet i rapporten är att skriva frågeställningar som rubriker och sedan ta fram argument för och emot den rubriken.

Kort historik bakom FN och de mänskliga rättigheterna
År 1920 började Nationernas Förbund (NF) sitt arbete. Det var USA:s president Wilson som främst bidrog till att NF bildades av segrarländerna i första världskriget. USA blev däremot aldrig medlem.
NF hade som mest 60 medlemsländer, däribland Sverige, som blev medlem 1920.
Andra världskriget ledde till att NF upplöstes. Tyskland gick ur NF och Sovjetunionen blev uteslutna. Istället startades Förenta Nationerna. Tillgångarna från nationernas förbund gick till förenta nationerna istället. USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Kina startade FN. De skrev ett förslag till stadga 1944.
Våren 1945 antogs stadgan. Andra världskriget tog slut den 6 augusti samma år. Strax däref-ter, den 24:e oktober, trädde stadgarna i kraft. 51 länder blev medlemmar på direkten och lo-vade därmed att "rädda kommande släktled undan krigets gissel", som det står i inledningen till stadgarna.
Den 10 december 1948 antog FN förklaringen om de mänskliga rättigheterna. 48 länder rös-tade för och inget alls röstade emot. Syftet med förklaringarna var att de skulle ha ”moraliskt inflytande på regeringarna och den allmänna opinionen”. När de röstades fram 1948 ansågs de vara accepterade världen över, men steget från att anses accepterade till att verkligen bli det, och att dessutom se till att de efterföljs, är väldigt stort. Alla de länder som skrivit under för-klaringarna har ändå inte efterlevt dem så som de borde.
Tyvärr finns det en ganska tydligt bristande respekt för mänskliga rättigheter välden över. Detta medför att kommissionen utser en rapportör som ska undersöka förhållandena i det land man tycker verkar lämpligt att undersöka. Till exempel 1997 valde man att undersöka ibland annat Afghanistan, Burundi, Kuba, Irak, Iran, Kongo-Kinshasa, Myanmar, Nigeria, Rwanda och Sudan.
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är inte ett fördrag som stater ratifi-cerar, godkänner, som juridiskt bindande. Alltså är det inte olagligt att bryta mot de mänskliga rättigheterna, även om man kan tycka att det är etiskt och moraliskt fel.


Alla har rätten till liv

Artikel nummer 3: ”alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.
Rätten till liv, som är ämnet för denna uppsats, är ett stort ämne. Det är också ganska svårbe-handlat, eftersom man måste gå in och diskutera huruvida dödsstraffet kan tillåtas eller inte. Det finns två sätt att se på det. Självklart är det mycket avskräckande med dödsstraffet och man ”blir av med” de brottslingar som har gått förlorade för samhället och inte längre kan återanpassas. Samtidigt måste man dock diskutera huruvida det är moraliskt försvarsbart eller inte att använda dödsstraffet, då har man ju brutit mot 3:e artikeln.

I den här delen kommer det att göras många jämförelser med läget i USA. Dels därför att USA är det land som lämnar ut mest information om dödsstraff, de flesta andra länder som tillämpar det försöker hålla informationen så hemlig som möjligt. Det används också som exempel på grund av det skrämmande faktum att ett I-land, som har kommit så långt i utveck-lingen, och som säger sig vara ett fritt och underbart land som värnar om sina medborgare, fortfarande använder sig av dödsstraff. Inga andra demokratiska stormakter använder sig av dödsstraff längre, det är bara USA kvar.

Dödsstraffets historia
Det är ganska lätt att tro att dödsstraffet har funnits under en mycket lång tid och att de som använder sig av dödsstraffet idag har det som en kvarleva från mindre civiliserade tider. Men så är faktiskt inte fallet, historien om dödsstraffet är inte enbart blodig.
Det finns många exempel från förr i tiden på folk som har hindrat dödsstraffet. I Aten 427 f.kr räddade Diodotus alla vuxna män i staden Mitylene från att bli avrättade. Han lyckades över-tyga atenarna om att dödsstraffet inte alls var någon bra ide och att det inte hade någon som helst avskräckande effekt.
En buddistisk munk avskaffade dödsstraffet på Ceylon år 79 e.Kr.
På 800-talet avskaffade man dödsstraffet i Japan, även om det kom tillbaka igen 300 år sena-re.
Enligt vissa forskare fanns det en väldigt skeptiskt inställning till dödsstraff inom Romarriket, även om det utfördes flitigt.
I det Bysantinska riket tyckte man heller inte om dödsstraffet, under vissa tidsperioder avskaf-fade man det helt.
Frankrike avskaffade också dödsstraffet under några år, mellan 500-800 år e.kr

På 1100-talet kom de fruktansvärda kroppsstraffen, som innebar att man skar av näsor och öron och stack ut ögon för att ta några exempel. Men denna tortyr ledde också ofta till döden. Men slet tortyroffren i bitar eller begravde dem levande.
I början av 1232 startades den så kallade inkvisitionen, som användes av kyrkan för att ta hand om kättare. Kättare var de människor som förtalade kyrkan. Det bestämdes att kyrkan först skulle bannlysa kättaren och sedan skulle personen i fråga överlämnas till den världsliga makten för ett världsligt straff. Det var tillåtet att använda tortyr som redskap för att få perso-nen att erkänna. Om han erkände och ångrade sig fick han gå fri med ”bara” bannlysningen. Om han inte erkände fick inkvisitionen avrätta honom. Inkvisitionen användes mest i Spanien, Nederländerna och Italien under 1500-talet. Detta bör kyrkan få skulden för, även om det inte var de som utförde själva avrättningen.
Även jakten på häxor, som kyrkan drev på ända fram till 1700-talet, skördade många liv.

I Karl den IV:s rike hade man dödsstraff för de flesta brott.
Ett par århundraden senare, mellan 1558-1603, i England regerade Elisabeth I. Under denna period avrättades 82 000 människor i England. De brott som kunde ge dödsstraff var många, bland annat olovligt fällande av träd, stöld av vita rovor och vänskapligt umgänge med zige-nare.

Det finns flertal exempel på historiska händelser bakom dödsstraffet. Vad man tydligt kan se är att dödsstraff inte var helt accepterat förr i tiden, vilket det inte är idag heller.
Sverige avskaffade dödsstraffet 1921. Ingen har avrättats i Sverige sedan 1910.

Det är vanligt att dödsstraffet har avskaffats efter att perioder av förtryck har upphört eller då en strafflag eller författning ändras. Ett exempel är Sydafrika där man avskaffade dödstraffet efter apartheids fall.
Anledningen till att dödstraffet avskaffades så många gånger förr i tiden är att man då, liksom nu, tyckte att det var ett mycket grymt straff. Människor förr i tiden var inte alltid mer grym-ma än vad vi är idag. Ändå återkom dödstraffet ofta i de länder där man avskaffade det. Det beror på att man inte hade demokrati på samma sätt då som nu, det var mycket lättare att änd-ra lagstiftningen. Om det var en härskare som verkligen ville att det skulle finnas dödstraff, var det inget större problem att föra in det i strafflagen igen.

Vilka länder använder sig av dödsstraff?
1993-1997 har Kina, Saudiarabien, Iran och USA varje år varit bland de tio länder som avrät-tat flest människor i hela världen. Det finns inga officiella siffror från Irak, men även det lan-det finns med på den listan. Enligt en rapport från FN avrättades ca 1500 människor 1997 i Irak. Där är bara Kina värre med 1644 avrättade.

Kina är nog också ett av de värre länderna när de gäller avrättningar. Inte nog med att det av-rättas så många, utan det sätt på vilket avrättningarna sker är avskyvärt. Rättssystemet är då-ligt och ofta är rättegångarna bara skådespel där domen redan är bestämd på förhand. Dessut-om går allt så fort, man hinner inte förbereda sig innan rättegången och avrättningen utförs mycket snabbt efter domslutet, ibland efter bara några timmar. Det finns fall där personer har gripits, åtalats, dömts och avrättats inom en vecka.
De flesta blir avrättade med arkebusering, vilket innebär att man tvingar ned fången på knä och skjuter honom bakifrån i nacken. På senare år har, liksom i så många andra länder, giftin-jektion blivit allt vanligare.
Gravida kvinnor och barn under 18 år får inte avrättas. Men de som är mellan 16 och 18 år kan dömas till döden och sen sitta i fängelse i två år medan de väntar på domen. I dessa fall kan också domen ändras till fängelse.

Antalet stater som avskaffat dödsstraffet har vuxit snabbt efter andra världskriget. Fram till 1945 hade bara sju stater helt avskaffat dödsstraffet. I maj 1998 var siffran uppe till 63. Ytter-ligare 41 stater har kvar dödsstraffet i lagstiftningen, men tillämpar det inte. Siffran över de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff och har avrättat människor under de senaste tio åren är dock fortfarande hög, 91 länder.

Länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott, 63 stycken:
Andorra, Angola, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Colombia, Costa Rica, Danmark, Domi-nikanska republiken, Ecuador, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Guinea-Bissau, Haiti, Honduras, Irland, Island, Italien, Kambodja, Kap Verde, Kiribati, Kroatien, Lichtenstein, Luxemburg, Makedonien, Marshallöarna, Mauritius, Mikronesien, Moldavien, Monaco, Mozambique, Namibia, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Pa-lau, Panama, Paraguay, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Sao Tomé och Principe, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Solomonöarna, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tuvalu, Tyskland, Ungern, Uruguay, Vanuatu, Vatikanstaten, Venezuela och Österrike.

Länder som har kvar dödsstraff endast för exceptionella brott eller brott begångna i krigs-tid, 16:
Argentina, Bolivia, Bosnien-Herzegovina, Brasilien, Cooköarna, Cypern, El Salvador, Fiji, Israel, Kanada, Malta, Mexico, Peru, Seychellerna, Storbritannien och Sydafrika.

Länder som i praktiken har avskaffat dödsstraffet (och som inte verkställt några avrätt-ningar under de senaste tio åren), 24:
Albanien, Bermuda, Bhutan, Brunei, Centralafrikanske republiken, Elfenbenskusten, Djibouti, Gambia, Grenada, Kongo, Madagaskar, Maldiverna, Mali, Nauru, Niger, Papua New Guinea, Rwanda, Senegal, Sri Lanka, Surinam, Togo, Tonga, Turkiet och Västra Samoa.

Rapporterade länder som under 1990-talet har avrättat ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år:
Iran, Jemen, Nigeria, Pakistan, Saudiarabien och USA.

Förhindrar dödsstraff brott?
Det som hävdas vara positivt med dödsstraff är att det skulle bli mindre brott p.g.a. den av-skräckande effekten, att det är nödvändigt att avrätta en brottsling för att få andra att avhålla sig från att begå samma sorts brott.
Detta låter visserligen mycket rimligt. Vad kan vara mer avskräckande för de människor som är på väg att begå ett grymt brott än det värsta av straff, döden? Dock är detta inte helt sant visar erfarenheten. De flesta brott som kan ge dödsstraff begås av människor som inte har några tankar på att åka fast. Oftast p.g.a. att förövarna av dessa brott är påverkade av droger, alkohol eller emotionell press. Det vore mycket smartare, rent avskräckningsmässigt, om san-nolikheten för att gripas var större.
Trots att man genomfört studier över huruvida dödsstraffet skulle vara bättre än livstids fäng-else, har man inte hittat något som tyder på att döden skulle vara mer avskräckande än att sitta i fängelse för resten av livet. 1983 utfördes en studie där man undersökte statistik över de län-der som avskaffat dödsstraffet på senare tid. Mer än hälften av de 14 länder som ingick hade en nedåtgående trend i våldsbrotten efter avskaffandet.

Dessutom kan man bevisa att brutaliteten i samhället ökar i och med dödsstraffet. Eftersom staten då visar att det är okej att beröva en människa livet, sjunker också allmänhetens respekt för livet och antalet mord ökar. Två amerikanska forskare analyserade mordfrekvensen månad för månad i staten New York under tidsperioden 1907 till 1663. De kom där fram till att anta-let mord ökade med i genomsnitt två per månad efter en avrättning.

En ganska tydlig nackdel med dödsstraff är att brottslingarna inte gärna vill bli gripna när de har begått något som straffas med döden. Detta kan få till följd att de beväpnar sig mycket tungt och gör nästan vad som helst, inklusive att döda mer, för att inte bli gripna. Dessutom är det stor risk att de vittnen som kan sända en människa till döden blir ”undanröjda” av gär-ningsmännen. Ett exempel är Iran, där kampen mot knarkhandeln har medfört 200 polisers död.

Vilket är bäst – livstids fängelse eller dödsstraff?
Dödsstraffet är ett mycket grymt straff och kan till och med jämföras med en grov form av tortyr. Inte nog med att själva avrättningen kan vara mycket plågsam, det värsta är ändå vän-tan på avrättningen. I USA sitter fångar i dödscellerna mycket länge, oftast i minst 10 år. Un-der den tiden ska man försöka få straffet lindrat eller förhindrat. Den psykiska stress man då blir utsatt för, är det inte humant att utsätta någon människa för. Amnesty har fått vittnesmål från tortyroffer om att den mest effektiva tortyren är hot om avrättning.

Syftet inom straffrätten har länge varit att man ska rehabilitera fången och återinföra honom till samhället. I och med dödsstraffet är detta omöjligt. Artikel 10 III, den internationella kon-ventionen om medborgerliga och politiska rättigheter säger: ”straffsystemet skall omfatta be-handling av fångar varvid det väsentliga målet skall vara återanpassning och social rehabilitering”.

De som är för dödsstraffet hävdar ofta att det också är bra därför att det är så mycket billigare än att hålla en människa i fängelse. Dock kan man inte med ekonomisk hänsyn rättfärdiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessutom stämmer inte påståendet alltid. Kanske i vissa länder, men inte i USA. Där kostar överklagandeprocessen så mycket, att det istället blir billigare för samhället att hålla fången i livstids fängelse. 1982 i New York kom man fram till att det kostar samhället dubbelt så mycket att ha en dödsstraffrättegång med överklagande mot en vanlig rättegång med livstids fängelse. I Dallas County har man räknat ut att varje avrätt-ning i Texas har kostat i genomsnitt 2 miljoner dollar, vilket är tre gånger så mycket som att hålla än människa i fängelse i 40 år. Därför har åklagarna i Texas beslutat att sluta yrka på dödsstraff och istället satsa på livstids fängelse med möjlighet till benådning efter 40 år.

I USA sägs det att den allmänna opinionen är för dödsstraff. Det första svaret på det påståen-det är ganska självklart, respekten för mänskliga rättigheter får inte vara beroende av folkopi-nionen. Man skulle aldrig tillåta tortyr, även om en majoritet av folket ville det.
Resultaten i opinionsmätningarna kan dessutom variera väldigt mycket beroende på hur man ställer frågan. Om folk tillfrågas enbart om de är för eller emot dödsstraff så svarar opinionen att de är det, 79% av den amerikanska befolkningen svarade ja på den frågan. Men om man ger allmänheten valet mellan dödsstraff och livstids ovillkorligt fängelse, och dessutom kom-pletterar det med ersättning till de anhöriga, är det inte längre många som tycker att dödsstraf-fet är mycket att ha. I Florida sjunker siffran till 24% för dödsstraffet.
Man kan inte motivera brott mot mänskliga rättigheter med att säga att det är vad folket vill ha. Om man resonerar så, skulle till och med en lynchning kunna rättfärdigas med demokra-tiskt stöd. Dödsstraffet är en kränkning av mänskliga rättigheter och bryter direkt mot artikel 3. Politikerna borde värna om de mänskliga rättigheterna och informera allmänheten bättre.

Ska man använda dödsstraff som hämnd?
Det finns mycket som talar för och emot dödsstraff. Man kan inte på ett övertygande sätt säga att dödsstraff är dåligt, inte heller kan man säga att det är bra. I bibeln talas det om ”öga för öga, tand för tand”. Enligt bibeln är det alltså okej att ta livet av en brottsling, om han har mördat en annan. Men då handlar det inte längre om att straffa någon enligt rättssystemet, utan det handlar om hämnd. Man hämnas på någon som har utfört ett brott. Men borde inte det då gälla alla brott och inte bara mord? Ska man följa bibeln så ska man också våldta våld-täktsmän, råna rånare, bränna ned pyromaners hus och misshandla misshandlare. Det kan man ganska snabbt förstå att det inte riktigt håller. Rättssystemet finns till för att straffa, inte för att hämnas.
Det finns inget kapitel i lagen som stävjar hämndbegär, men rätten kan se till förmildrande omständigheter. Det kan betyda att om man har begått ett brott i ett anfall av hämndbegär får man mildare straff av rättssystemet.

Ska man använda dödsstraff mot terrorister?
Det finns de som hävdar att man bör använda dödsstraffet mot terrorism, eftersom de hotar grunderna i samhället. Men det är ändå inte rätt att ha dödsstraff för terrorism, eftersom man då låter terroristerna bli martyrer och riskerar att det blir mer som en sporre för terroristerna än avskräckande medel. Det kan resultera i publicitet som snarare hjälper terrorismen än stjäl-per den.
Dessutom ökas risken för hämnd och död för oskyldiga. Det leder bara till fortsatt dödande. I Spanien avrättade man 5 terrorister 1975, det ledde till 9 polisers död under de två följande veckorna.

Blir oskyldiga människor avrättade?
Tyvärr är det så att oskyldiga människor avrättas. De enda siffror som hittats är från USA. Men om man ser på till exempel Kina, så är tiden från dom till död så kort att man inte hinner överklaga, därför är det mycket möjligt att många oskyldiga avrättas där. I USA får man gott om tid på sig att överklaga, ändå har det funnits oskyldiga människor som blivit sända till döden också där. I perioden 1900-1985 i USA dömdes 349 oskyldiga människor till döden, varav 23 avrättades.

Resultat

Historien bakom dödsstraffet är inte alls så blodig som man kan tro. Detta straff har aldrig till fullo accepterats av alla. Genom historien har det funnits många människor som försökt stop-pa straffet.

Det är många länder som idag bryter mot artikel 3 i FN:s förklaring om de mänskliga rättighe-terna. Det är inte bara U-länder som bryter mot den, utan också de I-länder som finns i väst-världen gör detta. Det är många I-länder som fortfarande har kvar dödsstraffet i sin lagstadga, bland dessa är det dock bara USA som tillämpar straffet. USA är dessutom bland de värsta länderna när det gäller avrättningar av brottslingar. Landet har under de senaste 6 åren varit bland de tio länder som avrättat flest människor i hela världen. De är dessutom listade för att ha avrättat ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år.

Rapporten har tagit upp frågeställningar som sedan besvarats. Frågeställningarna har varit på det sätt att man kunnat diskutera för och emot dem. I varje av dessa frågeställningar har det visat sig att motargumenten vinner. De argument som idag finns för dödsstraffen stämmer inte, i flera fall har det visat sig vara tvärtom. Dödsstraffet förhindrar inte brott, är dyrare än fängelse, är en mycket grym form av psykisk tortyr, gör terrorister till martyrer och det händer att man avrättar oskyldiga människor. Rapporten visar alltså att den hypotes som fanns i bör-jan stämmer: dödsstraffet gör inte något gott för samhället idag. Istället borde det avskaffas.

Diskussionsdel

Alla bör ha rätten till liv, oavsett vad de begått för brott. Om man tar livet av en människa bryter man mot de mänskliga rättigheterna. Det ska inte vara tillåtet.
Man kan också invända mot fängelsestraff, att alla bör ha rätten till frihet och att också fäng-elsestraff är en människorättskränkning.
Det finns dock en tydlig skillnad mellan dessa två påståenden. Man får inte utnyttja sina rät-tigheter till att kränka andra människors rättigheter. Det kan jämföras med yttrandefriheten. Rätten att säga vad man vill innefattar inte rätten att förtala eller rätten att få bedriva hets mot folkgrupp. Mördare på fri fot kränker andra människors rätt till personlig säkerhet, därför bör de spärras in. Om man kränker människors rätt till personlig säkerhet, så har man upphävt sin rätt till frihet.
Dödsstraffet hjälper däremot inte till något ytterligare alls. Det medför inte ökad personlig säkerhet eftersom brottslingen redan är inspärrad och oförmögen att göra någon skada.
Dödsstraffet ...