Sudan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

23 000 f.kr. beboddes Sudan av jägare och samlare. Efter en tid blir befolkningen mer bofast och börjar bruka jorden. 3000 f.kr. börjar kontakterna med Egypten knytas. Dåtidens Sudan bestod av fyra riken; Kuch, Meroe, Nubien och Egypten. Dessa riken var kristna. Ungefär 1400 invaderades dessa riken av muslimer med islam som religion. Funjifolket (erövrarna) grundlägger ett väldigt starkt muslimskt rike från Blå till Vita Nilen. Islamiseringen pågick och islam växte sig starkare och starkare.
1821 anfölls Funjiriket och Norra Sudan av det starka Egyptiska riket. Skälet till anfallet är att Egypten vill lägga beslag på tillgångar som slavar, guld, elfenben och timmer.
Omkring är 1882 blir Egypten en brittisk lydstat varpå det egyptiska styret upphör.
Senare samma år (1882) gör en religiös grupp, kallad Mahdisterna, uppror och lyckas ta kontrollen i stora delar av Sudan.
1898 attackerar brittisk-egyptiska styrkor återigen Sudan och mahdisterna. Attacken lyckas och Sudan hamnar återigen under brittiskt styre. Nu började Sudan moderniseras med bl.a. bomullsodlingar och järnvägar. Sudan fungerade nu som en brittisk koloni.
Under första världskriget började en sudanesisk självständighetskänsla att växa. Vissa sudanesiska organisationer förespråkade för en sudanesisk stat som en del av Egypten, andra ville se ett självständigt Sudan.
Under andra världskriget börjar britterna verka för de nationalistiska rörelserna. 1948 blir Norra Sudan självständigt, 1956 hela Sudan självständigt, vilket inte var en särskilt genomtänkt idé av britterna. Självständigheten varar dock bara två år, innan en militärjunta tar över makten. Under 70-talet styrs Sudan av kommunister och etnisk diskriminering var starkt förekommande.
Kommunismen i Sudan upplöstes senare och ny instiftades ett nytt statsskick, den islamiska lagen Sharia. Under Sharialagen försämrades landets ekonomiska villkor dramatiskt. 1986 stoppades alla lån till Sudan, samtidigt som inbördeskrigen kostade enorma summor. Dessutom drabbades Sudan av torka och missväxt under denna period. Trots de enorma naturresurserna som fanns, satte landets inbördeskrig stopp för utvecklingen.
1989 tar militären, med ledaren Omar Hassan Bashir, kontrollen över landet. Alla andra partier förbjuds. Bashir ansåg att folket i södra Sudan, som inte tillhörde Islam, inte var Sudans ”riktiga” folk. De förföljdes av landets militär och många blev dödade eller använda som slavar. Sudan består av väldigt många folkslag och det har också lett till fortsatta oroligheter.
Sedan dess har inbördeskriget och militärens övergrepp bara fortsatt. Situationen har förvärrats av oroligheter i grannländer som Etiopien.

Diskussion
Dessa olika faktorer har jag kommit fram till genom att läsa mig Sudans historia. Jag har försökt att få med faktorer som har påverkat Sudans historia, faktorer som har påverkat Sudan till vad det är idag samt faktorer som kommer att påverka Sudans framtid;

En av de större anledningarna till oroligheterna i Sudan är att det är ett väldigt stort land, både geografiskt och etniskt. Muslimerna är den största folkgruppen i Sudan, men det finns väldigt många minoritetsgrupper. Området kring Sudan har sedan en väldigt lång tid tillbaka varit bebodd av konkurrerande folkslag och när dessa folkslag lever tillsammans i ett land kan man med all säkerhet konstatera att komplikationer kommer att uppstå. Det är väldigt svårt att hålla ihop ett land med så många folkslag och många viljor.
Man kan övergripande dela in befolkningen i tre delar: Den muslimska befolkningen i norr, den kristna befolkningen och den traditionella anamistiska befolkningen i söder. Den f.d. kolonialmakten Storbritannien tog inte hänsyn till Sudans olika folkslag när de ”ritade” upp kartorna.
Sudans geografi är också väldigt speciell. Det mesta av landet består av öken, förutom de angränsande delarna till Nilen. Det är konkurrens om vattnet och det har lett och kommer att leda till ett flertal strider. Områdena långt ifrån Nilen är i stort sett obeboeliga. Sudan har däremot stora naturresurser, i form av bl.a guld, mineraler och olja. Jag tycker att det är värt att tillägga att det svenska företaget Lundin Oil tjänar stora pengar på att utvinna olja ur Sudans oljekällor.

En annan viktig faktor som hämmat landets utveckling är det fleråriga inbördeskriget. Sudan har, som jag nämnde tidigare, väldigt stora naturresurser, men de har inte bidragit till landets utveckling. Istället har det gett kraft åt landets inbördeskrig samt gjort ett fåtal personer väldigt rika.
Sudans statskassa har gått åt till att finansiera krig mot rebellerna, istället för att bygga upp sjukvården och utbildningsväsendet. Sudans inbördeskrig har pågått väldigt länge och det pågår fortfarande, utan att västvärlden reagerar.
Anledningen till att Sudans regering bedriver krig, tror jag, är att de vill ha makt över hela Sudan. De anser att deras maktlystnad är viktigare än folkets välmående. Inbördeskrigen har dessutom bidragit till en instabilitet i hela regionen, med flyktingströmmar kors och tvärs över landsgränserna. Sudans flyktingläger vid Darfur är välkänt för sina miserabla förhållanden.

Som jag nämnde tidigare är geografin och främst klimatet ogynnsamt i Sudan. Torka är en återkommande faktor och den kommer ofta hand i hand med hungersnöd. Svälten har drabbat stora delar av befolkningen och det är främst hungersnöden som vi har förknippat med Sudan under senare år. Sudans regering har dessutom försvårat för internationella hjälporganisationer att nå fram, vilket bara har ökat lidandet för den sudanesiska befolkningen.
Svält leder ofta till panik och konflikter mellan olika folkslag. Om en människa utsätts för svält är den beredd att göra nästan vad som helst för att få mat. Svälten innebär också att svaga människor, såsom barn och gamla, drabbas hårdast och i värsta fall kan en hel generation gå under.

Den största anledningen till nuläget i Sudan är den muslimskdominerande regeringen, som med sin politik missgynnar alla folkslag utom de muslimska. Sudans regering har sedan de fick makten systematiskt utnyttjat och förtryckt stora delar av Sudans befolkning. Övergreppen har på senare år skett främst av den regeringsvänliga Janjaweed-milisen, som har gjort våldtäkt och mord till något som de främst svarta afrikanerna och andra minoriteterna i provinsen Darfur varit tvungna att stå ut med. De drabbade folkslagen är främst fur, masalit och zaghawa. Regeringen tillåter dessa övergrepp och får med hjälp av Janjaweed-milisen snart kontroll över hela Sudan.
Rebellstyrkor kämpar emot denna milis eftersom de anser att behandling av Sudans minoriteter inte är rätt.

En faktor som inte har bidragit till de dåliga förhållandena så mycket hittills, men kommer att göra det är ett flertal olika sjukdomar. Om utvecklingen av HIV och Aids fortsätter i sin nuvarande takt, kommer situationen snart att likna den i Mali. Där är större delen av befolkningen smittade av HIV.
Regeringen måste här agera, främst genom program att förhindra spridningen av HIV. Annars kommer den humanitära katastrofen i Darfur och resten av landet bara att bli värre.

Slutsats
Finns det risk för folkmord?
När jag har sammanställt faktorer för ett folkmord har jag tagit hänsyn till modellen av Barbara Harff samt mina egna tankar.

Den första faktorn, att landet har erfarenhet av folkmord eller massmord stämmer väldigt bra in på Sudan. Ett flertal olika experter har uppskattat att ungefär 30 000 personer har dödats samt att en miljon människor har tvingats till flykt sedan konflikten trappades upp i början av 2003. Siffrorna varierar lite p.g.a. en viss osäkerhet men man kan med all sannolikhet säga att mord och övergrepp har begåtts.
Denna konflikt pågår fortfarande och bl.a. Sveriges utrikesminister Laila Freivalds anser att situationen kommer att bli värre om vi inte gör någonting åt den.

Den sociala oron är väldigt stor i Sudan. Spänningarna har under 2004 bara ökat mellan den regeringsstödda milisen Janjaweed, (Den sudanesiska regeringen påstår att de inte har något att göra med milisen. Trots det slåss milisen för regeringens intressen.) och de olika rebellgrupperna.
Det internationella samfundet anser att vi måste beskåda utvecklingen i Sudan med största möjliga noggrannhet, så att händelserna i Rwanda inte ska upprepas. FN måste agera i tid och med kraft för att lyckas undvika en försämring av det redan dåliga läget i Darfur-regionen.

Den tredje riskfaktorn är egentligen den enda som inte stämmer in på Sudan. I Sudan är det en etnisk majoritet som utgör eliten och förtrycker de etniska minoriteterna. Frågan är om det är så mycket bättre att en etnisk minoritet har makten än om en etnisk majoritet har makten och förtrycker andra folkslag.

Sudan är uppbyggd kring den muslimska lagen Sharia och den håller Sudans befolkning förtryckt. Sharia grundar sig på medeltida värderingar där människor liv inte är värda någonting. Exempelvis är kvinnans ställning väldigt låg i den här kulturen. Trots mot lagen och främst Islam resulterar ofta i dödsstraff och tortyr. Sharialagen praktiserades förut i Afhganistan.
Den sudanesiska regeringen anser att folkslagen fur, masalit och zaghawa (som har varit mest utsatta) inte är likvärdig den muslimska befolkningen.
Nu ska det inte heller sägas att den muslimska befolkningens leverne är en dans på rosor. Diktatorn Omar Hassan Bashir håller hela landets befolkning i skräck.

Sudan är en diktaturstat med en tydlig maktelit. Sudan satsar sina resurser på att bekämpa gerillan istället för att bidra till landets utveckling. Sudan naturresurser går rakt in i fickorna på ett litet antal personer istället för att gå till landets befolkning.
Det är dessutom Sudans maktelit som troligtvis ligger bakom övergreppen på folkgrupperna fur, masalit och zaghawa. De har sedan militärkuppen 1967 haft makten i Sudan. Jag tror att Janjaweed-milisen helt agerar på direktiv från Sudans maktelit. De använder skräck som medel för att få makt.
Sudans regering har sedan 1967 bedrivit inbördeskrig mot rebellerna för att kunna få kontrollen över hela Sudan.

Handelsförbindelserna med Sudan är väldigt dåliga. En av de få handelsförbindelser som finns är som sagt Lundin Oil. USA har fryst den sudanesiska banken, al-Barakat´s tillgångar (banken finns i flera andra afrikanska länder, bl.a. i Somalia), p.g.a. misstänkt samröre med Usama bin Laden och terrornätverket al-Queda.
Den sudanesiska regeringen har dessutom vid ett flertal tillfällen stoppat hjälporganisationer från att nå området kring Darfur.
Sudan är idag ett väldigt isolerat land och det är precis så regeringen vill ha det. Om landet är isolerat så kan de mörklägga tortyr och mord mycket bättre.

Sammanfattningsvis kan jag säga att risken för folkmord är överhängande stor i Sudan. Den konflikt...