Kvarka

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

MÅL:

Målet med vårt arbete har varit att lära oss mer om ämnet mikrobiologi. Vi har inriktat oss på bakterien streptococcus equi som orsakar Kvarka.


METODIK:

Vi har sökt information på Internet och i böcker samt pratat med veterinär på ATG:s hästklinik här i Skara, Falköpings distriktveterinär och forskare på SVA.


RESULTAT:

KVARKA
Historia.
Kvarka är ett gammalt nordiskt utryck för att strypa.
Sjukdomen kvarka är faktiskt en av de första hästsjukdomar som omnämnts i litteraturen. Förut trodde man att det var en form av mognadsprocess där unghästarna gjorde sig av med överflödiga vävnadssafter.
År 1664 beskrev engelsmannen Solleysel kvarka som en sjukdom, som unga hästar måste genomgå på ungefär samma sätt som barn på den tiden måste drabbas av och överleva smittkoppor. Solleysel var övertygad om att kvarka var en smittsam sjukdom, trots att man vid den tiden inte hade en aning om förekomsten av vare sig bakterier eller virus. Han rekommenderade att sjuka hästar skulle hållas isolerade och påstod att gemensamma vattenhinkar var en vanlig smittkälla. Två viktiga påståenden som gäller vid sjukdomsutbrott även idag.
Mot slutet av 1800-talet upptäcktes bakterien som orsakar sjukdomen. ( P. Jonsson 2004)

Vad är kvarka?
Kvarka är en bakteriesjukdom som orsakas av bakterien Streptococcus equi.
Det är en akut infektionssjukdom, men exakt hur det går till vid infektionen är dock inte klarlagt. (SVA 2004)

Bakterien finns i den normala bakteriefloran och i det övre luftvägarna hos var femte häst. Hos yngre hästar som saknar immunitet kan sjukdomen bryta ut under stress t.ex. vid transport eller miljöbyten. (Pettersson och Green 1999) Detta beror troligtvis på att unga hästar inte varit utsatta för lika mycket smittor som äldre hästar. (L. Lindström 2004)

Kvarka hos häst har stora likheter med halsfluss hos människan, både halsfluss och kvarka orsakas av streptokocker som ger upphov till en halsinfektion som kan vara mer eller mindre allvarlig. En skillnad är emellertid att kvarkastreptokockerna oftare ger upphov till halsbölder än vad halsflusstreptokockerna gör.
Antalet rapporterade kvarka utbrott har ökat under senare år. (P. Jonsson 2004)

Symptom
Den vanligaste symptombilden för kvarka är svullna lymfknutor i huvud/halsregionen, varigt näsflöde, hosta, nedstämdhet, nedsatt foderlust och feber.
Bölderna som bildas mellan t.ex. ganascherna spricker sedan av sig själva eller får öppnas kirurgiskt. Sjukdomen kan också förlöpa med betydligt lindrigare symptom, t ex enbart näsflöde eller hosta, och påminner då om förkylning.(SVA 2004) Det har på senare år förekommit sjuka hästar som inte ens haft symptom i luftvägarna. Detta gör att det har blivit svårare att diagnostisera sjukdomen. (L.Lindström 2004)
Hästarna kan dock bli mycket sjuka och följdsjukdomar är inte alltför ovanliga.
(SVA 2004)

Smittspridning
Kvarka är mycket smittsamt.
Bakterien förekommer i böldinnehåll, svalget och nässekret hos smittade hästar.
Överföring sker framförallt vid direktkontakt, utrustning, stallar och människor.
Forskning om kvarka har visat att bakterien inte alltid hittas vid provtagning, även om hästen är smittad. Hästar som visar symptom på kvarka men får negativt resultat på provsvaret dvs. att bakterien inte hittats, bör man för säkerhetsskull ändå hantera som om det vore kvarka.(SVA2004)
Kvarkastreptokocker har förmågan att överleva en viss tid i miljön runt hästen. Hur länge beror på temperatur, fuktighet och mängden ljus m.m. Ju lägre temperatur, högre fuktighet och mindre solljus desto längre överlever bakterierna. Under gynnsamma förhållanden kan de klara sig under veckor upp till flera månader i spiltor, vattenkoppar, foder etc. (P. Jonsson)

Om vi ser till sjukdomsförloppet från bakteriernas synvinkel, så tar de sig in i hästen via mun eller nos. De hamnar så småningom i svalget där de har förmåga att sätta sig fast på celler i framförallt halsmandlarna liksom halsflussbakterierna gör hos människan. När kvarkastreptokockerna väl har etablerat sig, tar de sig in i vävnaden och förs med lymfan till lymfknutor i käkområdet. När bakterierna hamnat där lyckas de motstå kroppens försvarsmekanism, växa i antal genom att dela sig och bilda olika bakteriegifter som förstör vävnaden och bölder bildas i de aktuella lymfknutorna. (P. Jonsson 2004)

Behandling
Provtagning tas i näshåla, svalg, eller i sprucken böld och skickas till laboratorier för att sättas i bakterieodlingar. (Bilaga 6)
Kvarka går att behandla med penicillin till viss del. Därför är det viktigt att kontakta veterinären så att rätt behandling snabbt sätts in. Det är även viktigt att rengöra och desinfektera stallar, transporter och utrustning med t.ex. Virkon S som är dokumenterat. Efter behandling ska hästen ha minst en månads vila och vara isolerad i minst 20 dygn efter att den slutat visa symptom för sjukdomen.
Vaccin mot sjukdomen finns inte i Sverige. (Pettersson och Green 1999)

Komplikationer
Anasarka.
Hästen kan få en allergisk reaktion av kvarkabakterien, vilket kan leda till vätskeutgjutningar i huvudet, under buken, i armbågarna och i benen. Kan även ge skador på kärlen. Detta är svårbehandlat och kräver en lång behandling och har en medelgod överlevnadschans. (Travsport 2004)
Kastad kvarka.
Obehandlade djur kan få så kallad kastad kvarka, då infektionen sprids i lymfknutor till buk och brösthåla, även leder kan angripas. Detta ger mindre chans till tillfrisknande och struppipning och blodbrist kan uppkomma. Även dödsfall kan inträffa, då oftast hos ungdjur och nedsatta djur. (Pettersson och Green 1999)

Forskning
När det gäller grundforskning finns några grupper i världen som arbetar med forskning kring kvarka och kvarkastreptokocker. Dessa grupper finns bl.a. i Uppsala, vid Instutitionen för mikrobiologi, Lantbruksvetenskapliga fakulteten och på SLU, i samarbete med statens veterinärmedicinska anstalt och Norges veterinärhögskola. Denna forskning ligger på internationellt hög nivå med vetenskapliga artiklar publicerade i ledande tidsskrifter inom mikrobiologin i världen. En av de viktigaste forskningsuppgifterna är att få fram ett effektivt vaccin mot kvarka. Eftersom bakterien Streptococcus equi är relativt homogen jämfört med andra streptokocker, och då man vet att hästar som genomgått sjukdomen blir immuna under lång tid, (men inte för alltid) borde det finnas goda möjligheter att få fram ett effektivt vaccin. Idag finns flera vacciner på marknaden, främst i USA. De flesta är avdödande bakterieceller eller cellextrakt. Förutom att ge kraftiga biverkningar ger de dåligt skydd mot kvarka och har därför inte varit aktuella att ta in i Sverige.
Vad man bör inrikta sig på i framtiden är att ta fram ett intranasalt vaccin, som innehåller antigena komponenter, som är av betydelse för sjukdomsförloppet. (P. Jonsson 2004)



Streptococcus equi.

Streptococcus equi hör till Eubakterierna och delas där in under gruppen kocker som är runda bakterier. Som de flesta andra bakterier tillhör streptokockbakterien den prokaryota gruppen, dvs. de har ingen cellkärna.(E.Molin 2004)
Klassificeringen av streptokocker är relativt komplicerad och baseras på flera olika kriterier: efter egenskaper, biokemiska egenskaper som t.ex. Förmågan att fermentera sockerarter, efter serologi baseras på variation i kolhydratsammansättning i cellväggen. Efter sjukdomsframkallande förmåga och efter tillväxthastighet och DNA - homologi. (I.Hansson 2004)
Streptokockbakterier kännetecknas av att de vid delning hänger samman och bildar kortare eller längre kedjor.
Bakterierna förökar sig genom enkel celldelning.(E.Molin 2004)

Forskarna vid SLU har isolerat ett par proteiner från Kvarkastreptokockernas cellyta, protein ZAG och FNZ. Dessa har troligen betydelse för bakteriens förmåga att binda till epitelceller i näsa och svalg. Dessa proteiner ska nu testas om de är lämpliga som komponenter i ett vaccin.
För att förstå infektionen måste man renodla problemen och enskilt studera de olika faktorer som påverkar hur bakterien etablerar sig, hur de undgår kroppens försvarsmekanism och bildar sina gifter. (SVA 2004)

Streptococcus zooepidemicus.
Är en närbesläktad bakterie till Streptococcus equi som kan ge liknande kvarkasymptom och som ofta infekterar efter en virusinfektion. S. Zooepidemicus kan dölja S. equi. Därför behandlar man som kvarka. S. equi kan också dölja S. Zooepidemicus . (SVA 2004)
S. Zooepidemicus och S. equi tillhör samma familj men är olika arter. (Falköpings distriktsveterinär 2004)

Gemensamt för båda bakterierna är att de kan binda till de proteiner som finns i hästens blod. Det är troligen därför som de lyckas undgå att brytas ner av hästens immunförsvar. (SVA 2004)




Källförteckning
Eva Molin. Föreläsning 27 september 2004. BYS.

Harry Pettersson och Bernt Green (1999) ”Håll hästen frisk.” Västerås. ICA
bokförlag. ISBN 91-534-1916-2

Falköpings distriktsveterinär. 29 september 2004. Adress: Sankt Olofsgatan 42, 521 35 Falköping. Tele: 0515 – 169 00.

Ingrid Hansson. SVA bakteriologen. 30 september 2004. Tele...