Vid flygplansmontering borras det många olika hål och på vissa delar borras större delen av dessa hål manuellt med pneumatiska handborrmaskiner. Vid konventionell borrning i metall bildas oönskade grader. Strukturen plockas därför isär så att graderna kan tas bort innan strukturens delar kan passas samman igen för att sammanfogas. Detta är en tidskrävande åtgärd och därmed dyr och i ett steg att förenkla denna process och få en billigare produktion vill man automatisera vissa steg i denna process.En del av detta examensarbete var ett projekt i samarbete med Saab, Novator, Specma Automation och Linköpings Universitet vars syfte var att klargöra en robots förmåga att borra hål i flygplansmaterial med orbitalborrningsteknik.I första delen av detta examensarbete redovisas genomförande och resultat av projektets tester. Testerna visade att tryckfoten gled på testmaterialets yta när roboten lade en tryckkraft på testplåten, så kallad slip-stick uppkom. Denna glidning gör att det borrade hålet inte hamnar på rätt position och sker glidningen under borroperationen så försämras hålets kvalité. Flera olika tester gjordes med varierad tryckkraft och med olika tryckfötter för att försöka förhindra att slip-stick uppkom. Tester genomfördes där hål borrades med bra kvalité.I den andra delen av denna rapport redovisas fortsättningen på examensarbetet som var en vidareundersökning av de tidigare genomförda testerna. Syftet med denna del var att undersöka hur en industrirobot beter sig när den används för att lägga på en tryckkraft mot ett material samt att försöka ta reda på vad som är orsaken till slip-sticken. Fler tester gjordes där roboten tryckte på olika punkter på en fixtur och de uppkomna slip-sticken mättes upp.Testerna under detta examensarbete har visat att det går att använda en industrirobot till att borra hål i flyglansmaterial. För att kvaliteten på de borrade hålen ska klara de höga krav som ställs inom flygplansindustrin är robotens arbetsområde begränsat til...
