Djuren´s Gård

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Djurens Gård” är en berättelse som är skriven av George Orwell och publicerades för första gången år 1945. Den handlar om en farm i England som kallas ”Herrgården”. Gården’s ägare, Mr Jones, var en hård man, men djuren på gården levde inte i en odräglig tillvaro och de flesta var ganska så nöjda med sin lott. Mr Jones kom dock i ekonomiskt trubbel och tog till flaskan som tröst, vilket ledde till att han blev en mycket sämre husbonde. Djuren får till slut nog och gör revolt, samt kör iväg Mr Jones och hans fru från ”Herrgården” på uppmaning av den gamla galten ”Majoren”. Därefter försöker de att på egen hand ta hand om sådd och skörd, samt göra livet drägligare för alla djur på gården. De lyckas, men som det är med allt som skall genomföras, så finns det meningsskiljaktigheter, samt problem, som djuren måste lösa. Som hjälp instiftar de olika lagar, som ska följas av alla på gården, vilket vissa har svårigheter med. Då kommer ”Snöboll”, som är en av ”huvudpersonerna” i boken, på en lag som sammanfattar alla de andra lagarna och den lyder: ”Fyra ben bra, två ben dåligt”, denna lag skrevs på Ladugård’s väggen.

Boken slutar med att Grisarna på farmen blir vänner med de båda grannarna (människor), efter det att de lärt sig att gå på två ben och bära kläder.
Människorna och grisarna satt nu vid samma bord inne på Herrgården. De andra djuren på gården insåg nu att Människor och grisarna var likadana. Lika förtryckande och lika förrådande.
Precis som den ryska befolkningen förstod att deras nya "kommunistiska" ledare var lika illa som den Tsar och överklass som innan revolutionen tryckt ner dem. På ladugård’s väggen stod nu: ”Alla djur är jämlika men somliga djur är mera jämlika än andra”.

Ifall man bara tanklöst läser denna bok så kommer man till en början att få läsa en charmig liten historia, som olyckligtvis urartar längre fram, men om man anstränger sig aningens och läser mellan raderna så kommer man att se ett djupt allvar i berättelsen. Detta fick jag dock lite hjälp på traven med att inse. Berättelsen återspeglar nämligen, den kommunistiska revolutionen i Ryssland och dess konsekvenser. Jag tror även att George Orwell ville få människan att inse att även djur har känslor och bör behandlas väl, men även att alla människor är i grund och botten likadana och har (borde ha) samma rättigheter.

Hela boken är skriven i berättarform, d.v.s. det är ingen som är med i handlingen som berättar utan en berättare som skriver. Kan dock inte riktigt bestämma mig om det är ”den allvetande berättaren” eller ”den utomstående observatören” som skriver, då jag helt ärligt inte riktigt vet skillnaden mellan de båda. Boken har inga tillbakablickar eller liknande, utan allt är skrivet i ”nutid”, vilket jag för min del tycker är lite tråkig form att läsa i, men det är ju bara min uppfattning.

George Orwell var själv kommunist och fylld av revolutionens idéer. Men även han såg hur de så kallade kommunistiska ledarna i den forna Sovjetunionen misskötte sig. Som e...