Könsroller i media

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har kollat lite på ett arbete av Sophie Edenfelt som skrivit arbetet ”Uppkomsten av våra könsroller” vilket jag hittat på MimersBrunn.se. Hon tror, liksom jag att det är mer arv snarare än yttre påverkan som formar våra köns roller. Men könsrollerna har också ändrats lite de senaste åren och flickor vill och får mer och mer vara självständiga, så jag tror att det blir mer och mer lika delar på den punkten. Dock verkar det som om killar, pojkar, män tror eller tycker att något är fel med en självständig kvinna, flicka, tös. Det sägs inte rakt ut med det ges menande blickar till en sådan människa av kvinnligt kön; en sådan kvinna kompenserar för att hon måste bevisa för män eller särskilt en man att hon kan själv eller för att trotsa denne. Alternativt är denna självständiga kvinnan lite ”rubbad i huvudet”, möjligt att hon är lesbisk. Fast relativt vanligt – verkar det som – är tankarna om att det inte finns några lesbiska kvinnor på riktigt, även det är för att de skall trotsa en man. Så tycker jag att det känns ganska ofta. Men jag måste tilläga för tydlighetens skull att inte ens i närheten av alla män tycker detta, och detta är inte heller ett arbete för att trycka ned något kön.


Men då kanske vi skall börja från barndomen, vad händer där som lär oss hur vi skall vara? Jo det är självklart föräldrarna som lär oss det. De flesta flickor ser sina mammor pyssla och ta hand om, de härmar. De flesta Pojkarna lär sig att härma pappa. Och här är det inte heller alltid så, långt ifrån nu för tiden, eftersom det finns många ensamstående mammor till både söner och döttrar. Men endå speglas ju föräldarnas syn barnen. Ofta tycker inte mamman att hennes son skall bli för mammig, för mjuk, kanske för att hon är rädd att denne skall få stryk, fysiskt eller psykiskt på grund utav det.
Och varför, ja kanske beror det på det vi lär oss från tv och film. Kanske är det en gammal myt som lever vidare genom media.
Edenfeldt skriver också, som ett litet tillägg här att ”Kvinnor vill hålla ihop familjen och har nästan alltid en mer nära relation till sina föräldrar. Män vill ofta tidigt ur sitt barndomshem för att stå på sina egna ben och klara sig på egen hand.” Vilket vi väl ganska tydligt ser bevis på i vår egen närhet. Men bilden av den starka tysta manne har nog bleknat under de senaste årtionden, även fast det gör det långsamt så finns en tydlig skilnad. Förr i tiden var det helt otänkbart att en man skulle kunna gråta när någon såg det, nu ser vi det på tv hela tiden. Det behöver i och för sig inte betyda att det är så i verkligheten, när jag tänker efter så kan det vara så att filmen kompenserar det riktiga livet även på den punkten. Själv hade jag tänkt kombinera de båda ”alternativen” med balans (eller kanske galans) liksom ta det bästa ur två världar.
Sophie Edenfeldt tillägger sedan att hon ”anser även att männen har större behov av att äga saker än vad vi kvinnor har. G enom detta påstående kan man dra paralleller till att männen för hundra år sedan gärna ville ”äga” sina fruar”. Jag håller med, kvinnor lägger faktiskt mer tyngdpunkt på känslor medans männen riktar in sig mer på materiella ting.
Detta kan ju självklart bero på att kvinnan var tvungen att nöja sig med att uppskatta andra saker eftersom det var mannen som jobbade och därför hade pengar, och de pengar kvinnan hade gick till hushållet.Som sagt har saker förändrats och det finns nu flera program för tjejer och kvinnor som är självständiga och har bra jobb och kan köpa dyra egna saker, exempelvis Sex and the city, där det shoppas hej vilt men samtidigt finns i programmet mycket "kvinnliga känslor". De är inte helt självständiga utan hela serien handlar ändå om att hitta den rätte, och det är mest tyngdpunkt på detta. Till och med karaktären Samantha, som igenom hela serien har sex på "manliga vilkor" är i slutet fullt nöjd med _en_ man. Det känns som om man skall förstå att hon haft fel hela tiden och att hon också letade efter den rätte, och att hon behöver honom. Lite fånigt men mycket rörande.
Och sedan vill jag också tillägga att det inte tog slut på ägandet av kvinnor (eller andra) av män för hundra år sedan. Det sägs inte riktigt lika rakt ut längre bara. De tycker om att äga saker men jag tror också att genom att ”ha” en kvinna tryggad i sin närhet så kan de lära sig lite mer om sig själva, eftersom jag anser att kvinnor generelt är mer upvecklade på det emotionella planet och är – om de inte är helt förtr yckta – medvetna om självet och hur man hanterar det. Jag vill också säga att de män som vill äga sina kvinnor är mycket osäkra på sig själva, tror – som, det verkar, alla mänskliga varelser – att de inte är värda bättre och måste klamra sig fast vid det de har.
Vi är så fruktansvärt rädda för förändringar,...