Uppsatsens syfte är att beskriva vad utomståenderegeln innebär, vilka rekvisit som måste uppfyllas för att den ska vara tillämpbar och om den är ändamålsenlig enligt lagstiftarens syfte. Metoden som används är den rättsdogmatiska rättsvetenskapen, vilken innebär att en redogörelse gör för gällande rätt med hjälp av de olika rättskällorna, lag, förarbeten, praxis och doktrin. För att ge en helhetsbild används exempel för att illustrera olika situationer.
Till kategorin fåmansföretag räknas aktiebolag och ekonomisk förening, där fyra eller färre fysiska personer äger, direkt eller indirekt, så många aktier eller andelar att de tillsammans har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i företaget. Det finns undantag som bidrar till att fåmansföretag inte omfattas av fåmansreglerna trots att de räknas till kategorin fåmansföretag. Ett av dessa undantag är utomståenderegeln.
Utomståenderegeln är en undantagsregel från 3:12-reglerna. Syftet med denna undantagsregel är att fåmansföretag med minst 30 % utomstående ägande befrias från de hårda beskattningsreglerna för fåmansföretag. Det finns vissa rekvisit som måste uppfyllas för att utomståenderegeln ska bli tillämpbar.
De slutsatser vi har kommit fram till är att sambor och stiftelser inte bör räknas som utomstående vilket de gör idag. Utomståenderegeln bör vidare vara obligatorisk för att inte undergräva skattemoralen. För att ytterligare förtydliga rekvisiten bör betydande del och gränsen för verksam i betydande omfattning preciseras i lagtext och förarbeten i den mån det är möjligt.
Det finns särskilda skäl som gör att utomståenderegeln inte kan tillämpas, vi anser att de särskilda skälen bör bortses från om det tydligt framgår att syftet inte varit att undgå 3:12-reglerna. Utomståenderegeln uppfyller till stor del sitt syfte. Vissa situationer kan dock ifrågasättas, t.ex. vid sambos och stiftelser som utomstående ägare.
Enligt dagens lagtext fi...
