På västfronten intet nytt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokrecension av "På västfronten intet nytt"
Jag har läst den mycket gripande boken "på Västfronten intet nytt" skriven av Erich Maria Remarque. Boken skildrar några soldaters liv under första världskriget, som bröt ut 1914. Huvudpersonen i boken är Paul Bäumer, som tillsammans med sina kamrater tvingats att rycka in i kriget. Han är bara 19 år och hans kompisar, en del jämngamla med Paul, Kat, Kropp, Müller, Tjaden, Haie och Detering tycker att kriget inte vore så illa om man bara kunde få lite mer sömn. För sova, det får dom inte göra så ofta. Det kan nämligen hända så att dom får gå fram och avlösa mitt under natten. Där framme vid fronten är det svårt att sova och det kan hända att man får vara där länge. Där ligger man i skyttegravar och skjuter på varandra med granater, kanoner, gevär, kullsprutor och lysbomber. I själva verket händer ingenting, det är bara ett meningslöst skyttegravskrig. Miljön är helt förstörd av alla bomber som släpps överallt.
En gång i boken när dom hade varit vid några fästningsvallar under natten, och skulle vidare hem hade dom precis hunnit till en jägarkyrkogård med massor utav kullar och svarta kors, när dom hörde hur något visslade till bakom dom. Eld flammade plötsligt upp, granater och jordkokor flög genom luften, skogen trasades sönder och slets i bitar. ingen skulle kunna ta sig över det drabbade området. Granater störtade ner i marken och bildade stora hål. Soldaterna gömde sig i kratrarna som blev efter granterna. De hade fått lära sig att en granat oftast inte slår ner på samma ställe som en annan.
På det eldhärjade området blev det lugnt igen, men det varade inte länge. Gasgranter började kastas och gasen kröp ned i hålorna i marken där soldaterna låg. Då gällde det att snabbt få på sig gasmasken och andas lugnt. Kanonerna sattes igång igen och förstörde naturen ännu mer. Eftersom dom befann sig på en kyrkogård och granater damp ner lite här och var flög det även gamla mulltna kistor med lik genom luften. När Paul låg där i en krater på kyrkogården kom han på just det. Ett citat ur boken:
"...söker beteckning, känner något till vänster om mig, pressar mig emot det, det ger efter, jag stönar, jorden spricker sönder, lufttrycket dundrar i mina öron, jag kryper under något, täcker över mig, det är trä, tyg, skydd, skydd, uselt skydd mot visslande granatskärvor. Jag öppnar ögonen; mina fingrar klamrar sig fast vid en ärm, en arm. En sårad? Jag skriker till honom...intet svar...ett lik. Min hand känner vidare, splittrat trä-då kommer jag ihåg, att vi ligger på en kyrkkogård."
Den bästa tiden under kriget är när Paul får vara tillsammans med sina vänner och läsa brev, ta det lugnt och äta mat. Mat det gillar hans kompis Kat, heter egentligen Stanslaus Katczinsky, han är en slug person som är Pauls gruppchef. Han har ett ansikte utav jord och går runt med hängande axlar.Han kan lukta sig till bomardemang och mat förstås.
Hans andra kompisar Müller, pluggar på fyiskaliska lärosatster under trumelden, för övrigt släpar han alltid på en massa skolböcker och drömmer om en examenslicens, Albert Kropp, är den redigaste av alla i Pauls grupp och därför blir han även korpral först, Tjaden, som är en mycket smal person fast han äter mest av alla på kompaniet, Leer, bär bl.a. helskägg och gillar verklien flickor från officersbordellerna, Detering, som är bonde och hela tiden tänker på sin gård där hemma och på sin hustru, och slutligen Haie Westhus, som är torvgrävare och är lika gammal som Paul och Tjaden, tar hand om rekryterna som kommer in i kriget helt omedvetna om hur man skall bete sig. De ser dom komma och dö.
Paul ser sina vänner och andra soldater dödas hela tiden. En gång får Paul permission och får åka hem. Där träffar han sin familj och får reda på att hans mamma är sjuk i cancer. När han är hemma märker han att han har blivit en helt annan människa. Kriget har förändrat honom. Han kommer tillbaka till kriget och han har svårt får att komma in i de vanliga banorna igen. Fler av hans vänner har dött. Paul blir skadad och får ligga på sjukhus där han får nya kamrater. Han blir sedan frisk och får komma tillbaka till kriget. Under sommaren 1918 ryktas det även om att det skall bli vapenvila och fred. Men det blir inget av det. Tysklands armé har blivit sämre, medan Amerikas och Englands arméer bara blir bättre. Under hösten talas det fortfarande om fred. De soldater som kom in i kriget 1914, unga...