Rasism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning
Vi började med att diskutera vad vi ville att vårt arbete skulle innehålla. När det var bestämt kom vi överens om ett antal frågor som rörde ämnet. Vi delade upp uppgifterna och sattes sedan i arbete. Vi gick först till skolans bibliotek och där vi bara fann en bok, ”Det svarta slaveriet” skriven av Walter Goodman. Därefter begav vi oss till Trelleborgs bibliotek där vi inte hittade så många böcker inom vårt område. Mest fakta hittade vi på Internet där mimersbrunn.se var en stor tillgång. Även om planeringen inför arbetet var bra var det oundvikligt med lite svett i slutet.

Syfte
· Utveckla våra språkkunskaper och formuleringar i form av att skriva ett arbete.
· Bli medvetna om andra människors situation från andra delar av världen.
· Få kunskap om betydelsefulla profiler i världen.
· Lära oss formulera våra åsikter så att andra lyssnar.


Innehållsförteckning

1. Inledning
1.1 Frågeställningar

2. Pigmentskillnader

3. Förtryck
3.1 Slavhandeln
3.2 Annons från The New York Public Library Picture Collection
3.3 Amerikanska inbördeskriget och president Lincoln
3.4 Ku Klux Klan
3.5 Apartheid
3.6 Nelson Rolihlahla Mandela
3.7 Malcom X

4. Dikt av Langston Hughes

5. Stark åsikt av Benjamin Drew

6. Resultat
6.1 Finns det några skillnader mellan oss människor förutom färgen?
6.2 Varför har vi olika pigment?
6.3 Vad var ”Ku Klux Klan” och vad gjorde de?
6.4 Varför blev just svarta förtryckta?
6.5 Vad var egentligen ”apartheid”?

7. Analys

Källförteckning


1. Inledning

Vi såg en film som handlade om att vänskap övervinner allt, även fördomar och olika bakgrunder. Då tänkte vi till om varför det finns en massa fördomar mellan de olika ”raserna”? Men finns det verkligen några skillnader mellan oss människor?
Det vill vi ta reda på!
När vi ändå är igång tänkte vi ta upp några starka personligheter som kämpat mot rasism, viktiga händelser och även någon dikt som symboliserar att vi alla är lika mycket värda, oavsett hudfärg, bakgrund eller pengar.
Vi tror inte att det finns några skillnader mellan de olika ”raserna” i hjärnans arbetsgång. Däremot tror vi att det finns några fysiska skillnader som förklarar varför vi har olika pigment.
Alla vet ju vem Nelson Mandela är, men vet alla verkligen vad han gjorde?
När man tänker på rasism kommer omedelbart ”Ku Klux Klan” på tal. Vi tycker att de har väldigt stor del av den nya tidens rasism. Vi vet tyvärr inte speciellt mycket om dem mer än att de klädde ut sig till spöken och eldade upp kors utanför mörkhyades hus i USA.

1.1 Frågeställningar
Inför vårt arbete har vi funderat på följande frågor:
· Finns det några skillnader mellan oss människor förutom hudfärgen?
· Varför har vi olika pigment?
· Vad var ”Ku Klux Klan” och vad gjorde de?
· Varför blev just svarta förtryckta?
· Vad var egentligen ”apartheid”?





2. Pigmentskillnader

Om en människa har en starkt pigmenterad hud ger det ett visst skydd mot solens farliga UV- strålar. Därför är de svarta bättre lottade än de lättpigmenterade kaukasierna, en ökenstam, även om mörk hud är vanlig även hos kaukasierna.
Ljushyade människor ligger alltså illa till, eftersom de blir solbrända och solbrännan hindrar svettkörtlarna från att fungera. Om en ljushyad människa tar det försiktigt och solbränns långsamt och vänjer sig vid solen kan även en ljushyad människa leva relativt hyggligt liv i solstekta länder.
Helt oberoende av rasbakgrund klarar kroppen av att ordna med nödvändiga kroppsliga anpassningar när den vänjs vid livet i öknen. Svettkörtlarna ökar gradvist sin produktion och lär sig att svara snabbare vid en värmestimulation. Vissa funktionella små ändringar hos både svettkörtlarna och njurarna bromsar upp takten i kroppens saltförlust. Blodcirkulationen ökar i de yttersta kärlen, vilket hjälper till att avleda hettan från huden genom enkel värmeöverföring.
Om man sätter en helt ovan människa mitt i öknen så kan han eller hon inte överleva länge. Även om han eller hon har tillräckligt med vatten så lär han eller hon inte överleva mer än en vecka. Detta på grund av den stora omställningen till hetta då kroppen helt plötsligt förbrukar mer än dubbelt så mycket vatten. Då blir han eller hon matt och kommer inte att orka mycket längre.

3. Förtryck
Många svenskar säger att de inte har några fördomar mot svarta och de inget hellre vill än att hjälpa dem. Då kan man fråga sig hur många är det egentligen som dör i Afrika? Här passar det bra att ta upp hur mycket pengar vi svenskar skänkte när svenskar dog eller blev skadade i Thailand. När däremot Afrikaner dör kors och tvärs på grund av lunginflammation, svält och liknande, då kan vi inte göra någonting åt det trots att vi har botemedel och mat i överflöd.
Varför har svarta det svårare att få jobb på många ställe i världen? Att de har sådan fientlig syn mot vita är inte så konstigt, eftersom slavhistorien på sätt och vis lever kvar i nutiden och om vi inte ändrar vår inställning och blir lite generösa så kommer den att leva kvar i framtiden med.
3.1 Slavhandeln i Amerika

Grunden till slavhandeln i Amerika var när Columbus kom till Amerika med sockerrör. Då tvingades urbefolkningen, indianerna, arbeta med sockerrörsproduktionen. När sedan indianerna avled av de sjukdomar som européerna bar på kom eurpéerna på idén att transportera slavar från Afrika till Amerika. I Afrika pågick det redan en sorts slaveri. De starka stammarna anföll de svaga, brände deras byar och gjorde de överlevande till slavar. För ett par gevär och varor skickade afrikanerna gärna någon från sina egna stammar till Amerika som slavar. Med hjälp av gevär kunde de ännu effektivare genomföra sina plundringståg och sälja ännu fler slavar när de blev mer efterfrågade på 1500- och1600- talet. Ibland gömde sig vissa företagsamma afrikaner på andra stammars mark och om de såg ett barn komma ensamt tog de det och sålde barnet på den afrikanska marknaden. När sedan européerna kom till Afrika såldes slavarna till dem eftersom det var mer lönsamt. Fräcka som européerna var så tog de sedan även med sig de så kallade starka stammarna.
I började lastades slavarna för tätt och därför dog en stor del av dem innan de nått Amerika. Det sågs som ett problem och därför började de lasta dem mer taktiskt så de inte skulle förlora billig arbetskraft. Slavarna hade i genomsnitt ungefär en kvadratmeters plats där de skulle få plats över hela atlanten, inte en centimeter lämnades outnyttjad.
Slavar utnyttjades oftast på bomullsplantage eller tobaksfält, men även till innesysslor som att städa, laga mat och passa barnen. En slav berättade hur det varit på hans bomullsfält: ”I slutet av augusti börjar bomullsplockningssäsongen. Då får varje slav en säck. På den sitter en rem som träs runt halsen och som håller säckens öppning i brösthöjd medan bottnen nästan räcker ner till marken. Var och en får också en stor korg som rymmer ungefär två tunnor och i vilken bomullen hälls när säcken är full. Korgarna transporteras till fältet och placeras i början av raderna. När en nykomling som är ovan vid detta arbete för första gången skickas ut på fältet tvingas han med hugg och slag att plocka så fort han någonsin kan. På kvällen vägs bomullen så att man får reda på hans kapacitet. Och sen måste han plocka lika mycket varje dag. Om han plockar mindre är det ett bevis på att han har sölat och straffet blir ett eller flera piskrapp.” Senare i kapitlet framkom det att denna före detta slav varit rädd för att både plocka mer eller mindre eftersom om de plockade mycket mer än första gången höjdes kapacitetsribban till den höjden. Slavarnas arbetsdagar var långa. De gick upp innan gryningen och blev inte klara innan mörkret fallit.
Markägaren hade ofta en uppsyningsman som var vit som skulle hålla koll på slavarna. De männen var oftast väldigt brutala och var inte rädda för att använda våld. Detta resulterade ofta i grymma avrättningar om någon slav försökte stå emot.
För att tjäna pengar brukade slavdrivarna agera äktenskapsmäklare. Det var inte ofta slavarna fick välja sina makor själva. Slavdrivaren lät dem gifta sig och tvingade dem sedan att föda barn. Ett vanligt sätt att gifta sig på var ”kvastbröllopet” där slavdrivaren lade en kvast på marken och sedan skulle paret ta varandra i händerna och hoppa över kvastskaftet. Det hände att slavdrivaren låste in det nygifta paret för att ”avla”. Ibland tvingade slavdrivarna färgade kvinnor till att ha sexuellt umgänge med dem. När kvinnorna sedan fött deras barn sålde de sina egna avkommor som slavar. Efter kvinnan fött barnet hade hon bara ungefär fyra veckors ledighet från fältet. Hon var förstås inte helt ledig utan var tvungen att göra inomhussysslor istället. Detta ledde till att det blev ett avstånd mellan föräldrar och barn.
När utomstående frågade om hur slavarna hade det våga de inte tala sanning eftersom slavdrivarna ibland skickade ut spioner. Om slavdrivarna fick reda på att deras slavar pratat illa om dem avrättades de direkt.



NEGROES
FOR SALE.

Will be sold at public auction, at Spring Hill, in the County of Hempstead, on a credit of twelve months, on Friday the 28th day of this present month, 15 young and valuable Slaves, consisting of 9 superior Men & Boys, between 12 and 27 years of age, one woman about 43 years who is a good washer and cook, one woman about twenty-seven, and one very likely young woman with three children.
Sale to commence at 10 o’clock.
E. E. Hundley,
W. Robinson,
H. M. Robinson

Detta är en helt ocensurerad, äkta annons från ”The New York Public Library Picture Collection”.


3.2 Amerikanska inbördeskriget och president Lincoln

Det fanns många orsaker till det amerikanska inbördeskriget. Några av dem var: Sociala orsaker : På 1800-talet uppstod det stora motsättningar mellan jordbruksstaterna i söder och industristaterna i norr. Staterna i söder var präglade av en aristokratisk livstil medan nordstaterna hade mer borgliga värderingar. I norr tyckte många att slaveriet var fel och många som var politiskt engagerade arbetade för att få ett slut på det. I söder däremot ansåg man att svarta människor var underlägsna vita och att slaveri var något positivt och nödvändigt. Ekonomiska orsaker : Sydstaterna som var ekonomiskt beroende av odling av tobak och bomull krävde fri handel medan industristaterna i norr ville ha kvar och bygga ut skyddstullarna. Sydstaterna ansåg att det inte var kommersiellt möjligt att odla tobak och bomull om man förbjöd slaveriet. I nordstaterna höjdes det däremot starka ideologiska röster mot slaveriet. Frågan om slaveriet var den främsta orsaken till att det blev krig.
Varje gång ett nytt territorium bildades eller en ny stat uppstod i unionen uppstod det en strid om ifall man skulle tillåta slaveri eller inte. Det här avgjordes med en folkomröstning. 1850 beslutades det om en kompromiss i kongressen som skulle lösa slavfrågan på ett tillfredsställande sätt i både nord och sydstaterna. Den gick bland annat ut på att slaverieet skulle få fortsätta, men att slavhandel förbjöds i Washington DC. Slavar som hade rymt norrut skulle bli tvungna att återvända till sina ägare. Många i norr var helt emot den här kompromissen. 1857 beslöt högsta domstolen i ett mål att svarta inte fick bli medborgare i Amerikas förenta stater. Det här beslutet fick många i norr att bli ursinniga och det skulle snart visa sig att den här konflikten inte gick att lösa på juridiskt sätt.
1854 krävde det republikanska partiet att man skulle bevara skyddstullarna och avskaffa slaveriet. 1860 valdes Abraham Lincoln till president. Elva sydstater trädde då ur unionen och bildade Amerikas konfedererade stater och valde Thomas Jefferson till president. Det var nordstaternas större industriella kapacitet som fällde avgörandet. Nordstaterna hade betydligt större resurser, mer män och så var dom ekonomiskt överlägsna. Sydstaterna var bara 11 stycken och nordstaterna var 19. Större delen av fabriker och järnvägarna låg i norr, Nordstaternas flotta blockerade också sydstatshamnarna och hindrade importen. Inbördeskriget började efter det att Abraham Lincoln hade blivit vald till president. Det var sydstaterna som började.
Abraham Lincoln föddes år 1809 i ett fattigt nybyggarhem i Kenntucky. Han fick ingen bra skolgång, men lyckades genom självstudier att utbilda sig till advokat. Han satt som representant för Illonois i kongressen 1847- 1849, där han gjorde sig känd som motståndare till slaveriet och kriget mot Mexico. Under 1850-talet gick han med i det republikanska partiet och i valkampanjen till senaten 1858 gjorde han sig känd över hela landet. År 1860 nominerades han till republikansk presidentkandidat och segrade. Det gjorde honom till USA:s 16:e president. Detta ledde till att sydstaterna bröt sig ur unionen och till det amerikanska inbördeskriget. Lincolns mål var att bevara unionen och att lösa slavfrågan. Kriget ledde han med fast hand och seg energi. Som ett led i kriget mot sydstaterna proklamerade han slaveriets upphävande i USA från och med 1863. Han blev omvald till president 1864.
Abraham Lincoln blev till sist skjuten 14 april 1865 av en sydstatsfanatiker, John Wilkes Booth, på Ford´s theater i Washington klockan 22:13 då han tillsammans med sin fru ser föreställningen "Our american Cousin". Sydstaterna var överlägsna i början av kriget under ledning av general Lee, trots att nordstaterna hade bättre resurser. I söder intogs New orleans och Vicksburg av nordstaterna, som tidigare vunnit en större seger i det berömda sjöslaget vid Virginias kust mellan John Ericssons fartyg Monitor och sydstaternas Merrimac. Slagen vid Gettysburg 1863 och Chattanooga 1864 innebar en vändning i kriget. Efter det att generalerna Grant och Sherman fått ledningen över nordstatsarmèerna blev dessa överlägsna mot Lee´s sydstatsarmé. Den 9 april 1865 tvingades sydstaternas armé under general Robert E Lee att kapitulera för unionsstyrkornas befälhavare Ulysses S Grant i Appomatox i delstaten Virginia. Cirka 620 000 människor miste livet under det amerikanska inbördeskriget. 360 000 nordstatssoldater och 260 000 sydstatssoldater. Det kallas det första moderna kriget, civilbefolkningen blev indragen, man använde modernare och effektivare vapen som orsakade många förluster. Men som vanligt i krig dog de flesta av sjukdomar.



3.3 Ku Klux Klan

Den 24 december 1865 grundades den ursprungliga organisationen. Det var i Pulaski, Tennessee som generalen Nathan Bedford Forrest tillsammans med några andra krigsveteraner på den förlorande sidan i amerikanska inbördeskriget bestämde sig för att starta organisationen. Syftet var att göra något åt det som många vita tyckte var ett hot mot världen; att de svarta, slavarna hade blivit fria.
Från början var det tänkt att de skulle kalla sig kuklos som är det grekiska ordet för cirkel. Men de tyckte att namnet var för kort och la därför till Clan fast med k istället. Nu hette de Kuklos Klan. Grundarna blev nu så betagna av ”k:na” att man böt ordet Kuklos till Ku Klux. Så det slutliga namnet blev Ku Klux Klan.
I början fungerade de i princip som en pojkklubb. Alltihop var ganska oorganiserat. För att få vara medlem var man tvungen att göra ett intagningstest. De bar speciella kappor för att känna sig betydelsefulla och för att få uppmärksamhet. Snart blev Nathan Bedford Forrest ledare. Nu började man planera och visste snart vad man skulle göra. Man skulle tortera de svarta och bränna deras hus. Detta för att visa sin makt och förakt gentemot dem. Senare brände man även stora träkors utanför den utsattes hus. Man kunde även ställa brinnande kors på kullar eller små berg, nära dem man ville skrämma.
För att folk inte skulle känna igen medlemmarna när de var ute och terroriserade folk, bar de vita dräkter som täckte även ansiktet. På huvudet hade de något som liknade en vit toppluva. Man red ut i natten till de svartas bostäder och utförde sina trakasserier. Ibland skrämde man bara dem, men om det inte räckte skedde det rån, ibland mord och i vissa fall lynchning.
1869 upplöstes klanen efter att situationen glidit ur händerna på ledaren Nathan. Antalet medlemmar hade ökat markant åren innan och de lokala organisationerna hade blivit allt mer våldsamma. Nathan kände att han inte längre hade någon kontroll och det var då han blev tvungen att upplösa klanen.
I november 1915 i Georgia återupplivades organisationen. Namnet och ritualerna var de samma. Men nu diskriminerades även judar, katoliker, invandrare, socialister m.fl. Klanen blev även mer politiskt inriktad. Den nya organisationen kallade sig Invisible Empire, Knights of the Ku Klux Klan. Alla som var hel-amerikaner, vithyade och protestantiska män från 16 år och uppåt var välkomna att bli medlemmar.
Precis som orginalklanen brände de nya medlemmarna kors för att skrämma de utsatta. De marscherade genom städer med varningar, hot och uppmaningar om att lämna staden. Alltid bars den vita klädseln. Många föll offer för klanen. Kidnappningar och tortyr var inget ovanligt. Det uträttades även vissa mord. Trots all den grymhet var det ingen av klanmedlemmarna som blev dömda.
På 20-talet ökade antalet medlemmar drastiskt. Klanen fick makt inom politiken landet över. 1924 uppskattades antalet medlemmar till nästan 3 miljoner. K.K.Ks högkvarter låg vid den här tidpunkten i staden Atlanta.
Något år senare reducerades antalet medlemmar väldigt. Detta efter att organisationen fått ett rykte av sämre klass. Det var på grund av de interna konflikterna, allt våld m.m.
På 30-talet var ekonomin i kris och man valde att hålla låg profil ett tag. Man var mest verksam i de södra delarna.
I samband med Andra världskriget hade klanen nästintill ingen verksamhet alls. Till slut upplöstes klanen ännu en gång. Men efter kriget återupptog man det hela igen och många blev oroliga för vad som skulle hända nu. Men när ledaren Samuel Green avled fanns det inte längre någon sammanhållning i klanen och den delades upp i flera små organisationer. Dessa förblev dock små och fick aldrig någon politisk betydelse.
I mitten av 50-talet fastslogs lagen om att det var förbjudet att ha rasåtskiljning i skolorna. Detta fick många att reagera och organisationen blev våldsam och många svarta kom till skada.
På 60-talet trappades våldet upp ytterligare. K.K.K. blev allt mer oorganiserad och fungerade nu mest som en terrororganisation. 1960 blev katoliken, nordstataren och medborgarrättsadvokaten John F. Kennedy president. Detta ledde till att många kände sig hotade och medlemsantalet ökade en aning. Klanen höll stora massmöten med korsbränningar. Efter civilrättslagens fastslående 1964, som fick många att reagera, uppnådde klanen 40 000 medlemmar.
I 70-talets begynnelse var medlemsantalet lågt igen och det gick neråt för K.K.K. Men tack vara David Duke gick det bättre de sista åren av årtiondet. Han var till skillnad från tidigare ledare positivt inställd till media och han medverkade i diverse debattprogram och intervjuer. Han var välutbildad och alltid välklädd. Hans budskap var av rasistisk kristen karaktär, men det slutliga budskapet var att beskydda de förmåner som de vita var tvungna att släppa ifrån sig i och med jämställdhetslagarna. Under 80-talet ökade medlemmarna och likaså våldet.
Idag finns Ku Klux Klan kvar till viss del. De har ingen makt kvar över huvud taget och deras våldsdåd förkommer väldigt sällan. Sedan 1995 har det förekommit runt 35 kyrkbränder som kan sammankopplas med K.K.K.

3.4 Apartheid
Apartheid betyder på afrikaans åtskillnad. Under senare delen av 1900-talet var apartheiden som störst i Sydafrika. Apartheid är ett politiskt system som gör skillnad mellan vita och färgade. De vita har fulla rättigheter medan de svarta snarare har ett djurs rättigheter.
I mitten av 1600-talet kom de första européerna till Sydafrika. De bredde ut sig i landet och tog de svarta infödingarna som slavar. I slutet av 1700-talet hade de tiotusentals slavar och trängde sig längre och längre in i landet. De flesta s.k. nybyggarna var holländare och de byggde enorma farmar där de bodde isolerat utan kontakt med övriga världen. De utvecklade sitt eget språk, afrikaans och tyckte att landet var deras. De kallade sig själva afrikander eller boer. Eftersom de inte hade någon kontakt med övriga världen missade de demokratiutvecklingen samt diskussionerna om mänskliga rättigheter som var på framfart i Europa. Man kan säga att det var ungefär då som de första grunderna för apartheiden lades.
1795 blev Sydafrika som kallades Kapkolonin brittiskt. Officiellt avskaffade britterna slaveriet och kom bland annat p.g.a. detta i krig med boerna. Fram till och med 1902 förekom krig mellan britterna och boerna och vid fredsöverenskommelsen det året blev situationen tyvärr inte ett dugg bättre för de svarta trots att britterna lovat dem det när de hjälpt britterna att kriga mot boerna.

1910 bildades den Sydafrikanska unionen. Denna gjorde miljontals svarta sydafrikaner till politiskt och socialt utstötta människor i sitt eget land. De vita ägde nu ca 90% av all jord, trots att den svarta befolkningen var betydligt mycket större än den vita.
1948 vann Nationalistpartiet valet i Sydafrika med sitt tema apartheid. Politiken gick ut på att den vita rasen var intellektuellt överlägsen den svarta rasen och den vita rasen hade rätt att förslava andra raser. För att kunna utvecklas var därför de svarta och vita tvungna att separeras. Tvångsförflyttningarna tog fart på allvar men samtidigt behövde de vita de svartas billiga arbetskraft för att kunna behålla sin egen höga levnadsstandard. Det fanns en passlag som gjorde att de kunde kontrollera de svarta, så att de höll sig inom de områden de var tillåtna att vistas på. Från 1949 till 1985 var det förbjudet med s.k. blandäktenskap. Det fanns även t.ex. speciella skyltar som visade vilka bänkar, toaletter etc. de svarta fick använda. Det fanns dessutom speciella bussar som de svarta tvingades åka. Under apartheidtiden dödades och ”försvann” oräkneliga antalet svarta.
Under början av 60-talet började man så smått att reagera inom FN och kräva att apartheiden avskaffades så att alla skulle få lika rättigheter. De vita i Sydafrika påstod att de redan hade påbörjat arbetet med lika rättigheter genom att skapa de s.k. hemländerna som de områden de svarta blev tilldelade kallades. Detta lär dock vara apartheidens största lögn eftersom de svarta levde under fruktansvärda förhållanden.
Under 70-talet införde president Botha reformer som han påstod skulle gynna de svarta, medan det blev i verkligheten raka motsatsen.
På 80-talet började övriga världen bojkotta Sydafrika för att framtvinga avskaffandet av apartheiden.
ANC (African National Congress), de svartas motståndsrörelse, var verksam mer eller mindre under hela 1900-talet. Nelson Mandela är den som har betytt mest för ANC och därigenom också avskaffandet av apartheidsystemet. Efter att ha kämpat både innanför och utanför fängelsemurarna togs till slut beslutet om att avskaffa apartheiden. 1994 hölls det första fria valet då Nelson Mandela blev vald till president.


3.5 Nelson Rolihlahla Mandela
"Education is the most powerful weapon which you can use to change the world." Nelson Mandela

1918 var året, 18 juli var datumet, Transkei, Syd Afrika var platsen då en av vår tids mest omtalade personer föddes. Hans namn blev Nelson Rolihlahla Mandela.
Hans pappa, Henry Mandela, var en mycket respekterad man i byn. Han var ledare för ”the Tembu tribe”. Nelson hade tretton syskon. Han var den förste av dom som fick en utbildning. Först gick han grundskola, sedan blev han skickad till collage i Healtown. Men efter inte så lång tid blev han relegerad från skolan, efter ett deltagande i en protestdemonstration. Då reste han till Johannesburg och blev jurist. Före tiden i Johannesburg hade Nelson inte varit det minsta engagerad inom politik, men 1942 blev han medlem i ANC (African National Congress). ANC grundades av bl.a. ett antal advokater och lärare. Det var den första organisationen som riktade sig mot den svarta delen av Syd Afrikas befolkning.
Ungefär samtidigt som Andra Världskriget hade Nelson blivit allt mer aktiv inom ANC. I september 1944 startade Nelson tillsammans med sextio andra ANC-anhängare en speciell del i ANC. Den kallades ANCYL (African National Congress Youth League). Syftet var att försöka omvandla hela organisationen till en stark massrörelse och de skulle protestera mot de vitas förtryck. Tack vare Nelsons fortsatta engagemang, blev han 1947 befordrad till sekreterare i Youth League.
1948 vann National Party valet, där endast vita fick rösta. ANC reagerade starkt och med inspiration från ANCYL blev det okej att protestera, bojkotta, bryta de vitas apartheid-regler osv. I samband med detta började även kampen för ett jämställt samhälle. Analfabetismen var otroligt stor så för att nå ut till folket och för att få dem att förstå, startade man massutbildningar för de vuxna och gratis skolor för barnen.
Projektet här näst var att resa runt i Syd Afrika för att förespråka civil olydnad. De ville involvera fler vanliga människor, få dem att förstå orättvisorna. Nelson var en av föreläsarna. Den vita regeringen ansåg såklart att detta var olagligt, och snart hade en stor del av ANC-anhängarna blivit åtalade. Nelson var en av dem. Men hans straff blev förhållande vis milt, han blev förbjuden att närvara vid ANC möten i Johannesburg i sex månader. Nelson själv tyckte att straffet var väldigt, väldigt hårt.
Under restriktionstiden skrev Nelson ”M-planen” (Mandela-planen). Han och en kollega öppnade även en advokatbyrå, där de försökte hjälpa svarta som inte fick bo kvar i sina byar trots att de bott där i generationer. Som erkännande för allt det jobb han lagt ner blev han i slutet av 1952 vald till ANC:s vice president.
Nelson fortsatte sitt jobb i ANC under 50-talet. Han kämpade mot apartheiden och för Bantuutbildningen. Han spelade även en viktig roll i att göra ”Freedom Charter” populär bland folket så att den till slut godkändes av folkkongressen (Congress of the People) 1955.
I slutet av 50-talet upptäckte dock Nelson att Bantusanpolitiken var en politisk svindel och en ekonomisk vansinnighet. Han anade med nästan exakt precision att den skulle leda till polisterror, politisk förföljelse och ännu större segregation. Han förstod även att det i slutändan skulle bli så att Syd Afrika blev en militärstat. Under hela 50-talet blev Nelson förföljd och trakasserad av både myndighet och polis.
Den 21 mars 1960 hölls en enorm demonstration i Sharpville, mot passlagarna. De svarta fick inte lämna landet utan att visa sitt pass. Under demonstrationen dödade polisen 69 svarta kvinnor och barn och 400 demonstranter skadades. Efter dethär förbjöd regeringen ANC. Ledarna inom ANC var tvungna att fly, gömma sig, vad som helst för att inte bli arresterade. Men Nelson fortsatte att göra officiella framträdande och uppmuntra folket att kämpa för deras frihet.
Tillsammans med många andra ANC-ledare var nu Nelson jagad av regeringen. ANC insåg att deras kamp mot apartheiden inte skulle kunna lösas i fred. De bestämde sig för att skapa en militant motståndsrörelse. Deras soldater utbildades i Algeriet.
1962 lämnade Nelson landet utan tillstånd. Inte långt efter det att han hade återvänt blev han arresterad och satt i fängelse i fem år. I fängelset anklagades han för sabotage och det blev ytterligare en rättegång. Den 11 juni blev Nelson tillsammans med några andra dömd till livstids fängelse.
Nelson sattes i fängelse på ön Robben Island. Fängelset har maximal säkerhet och ligger ca 7 km utanför Kapstadens kust. I april 1984 flyttades han till Pollsmoor Prison i Kapstaden. Där stannade han i ca fyra år för att sedan flyttas till Victor Verster Prison som ligger nära Paarl. Medan han satt i fängelse fick han flertalet erbjudande om både kortare tid och att bli frikänd, om han gick med på vissa villkor. Men Nelson nekade alla och svarade att ”Fångar kan inte skriva på kontrakt, endast fria män kan förhandla”.
Den 11 februari 1990 blev han äntligen frikänd. När han kom ut började han genast förhandla med premiärministern F.W de Klerk. Han krävde lika rättigheter för Syd Afrikas alla invånare, svarta som vita. Den skicklige Nelson vann förhandlingarna och apartheidsystemet avskaffades.
1991 hölls det första ANC-mötet sedan organisationen förbjöds på 60-talet. På mötet blev Nelson vald till ANC president. Två år senare fick Nelson och F.W de Klerk ta emot Nobels fredspris.
Syd Afrikas första rätta demokratiska val hölls den 10 maj 1994 och Nelson vann valet och blev därmed Syd Afrikas president. I juni 1999 drog Nelson sig tillbaka från offentliga livet och avgick som president. Nu bor han i sin födelsestad Qunu, Transkei.


3.6 Malcolm X

Den 19 maj 1925 föddes Malcolm Little i Omaha, Nebraska. Hans mamma, Louise Norton Little, var hemmafru och hade fullt upp med deras åtta barn. Malcolms pappa, Earl Little, var en omtalad baptistpastor och även aktiv i en svartnationalistisk rörelse. Earls engagemang medförde att familjen blev hotade till döden av vita rasistorganisationer flera gånger. På grund av detta hade familjen tvingats flytta två gånger om innan Malcolms fjärde födelsedag.
Trots att familjen Little försökte undvika hoten från de vita, blev deras hus i Michigan nedbränt år 1929. Två år senare hittades Earl mördad, liggandes över spåret till en spårvagn. Polisen påstod att bägge fallen var olyckor. Louise däremot var säker på att det var de vita rasistorganisationerna som var de skyldiga. Några år senare blev Louise psykiskt nedbruten, och sattes på mentalsjukhus. Barnen splittrades och hamnade på olika barnhem.
När Malcolm växte upp var han en smart och studieinriktad pojke och han gick ut mellanstadiet som bäst i klassen. Men när hans favoritlärare sa till honom att hans drömmar om att bli advokat inte var realistiska för en neger som han, förlorade han allt intresse för skolan. Han började undvika vita. Han snattade, blev uppkäftig och började bli aggressiv. Han hoppade av skolan och flyttade till sin pappas vuxna dotter, Ella i Boston när han var runt sexton år. Där jobbade han som bl.a. skoputsare och diskare på ett tåg. Men han blev även indragen i den kriminella banan, trots att Ella varnat honom. Snart flyttade han till Harlem, de svartas stadsdel i New York. Där började han sälja sprit, marijuana, adresser till prostituerade m.m. Själv blev han också fast i knarket och drogerna.
Till slut flyttade han och hans kompis Malcolm ”Shorty” Jarvis tillbaka till Boston. 1946 blev de arresterade och anklagades för inbrott på flera ställen. Malcolm dömdes till tio års fängelse, dock frigavs han efter sju. Under sin tid i fängelset fortsatte han att knarka och ta droger. Men efter två år slutade han. Det var efter att han fått ett brev av sin bror Reginald. I brevet skrev Reginald att Malcolm skulle sluta äta fläsk och röka. Då skulle han komma ut ur fängelset. Malcolm trodde att detta var ett knep som han kunde lura fängelset med, men det var början till hans vändpunkt i livet.
Han höll fortsatt kontakt med sin bror, som informerade honom om islam och Allah. Malcolm blev mer och mer intresserad, och snart började han besöka fängelsets bibliotek där han lånade massvis med böcker. I Harlem, där han bott innan, hade de pratat endast slang, därför förstod han nästan inget av det han läste. Då kom han på idéen att skriva av en ordbok. Han skrev av flera sidor varje dag och snart hade han lärt sig över en miljon ord.
Malcolm började skriva brev till Elijah Muhammed, Allahs budbärare. Nu började han tro att alla vita var djävlar. Han tänkte tillbaka på sitt liv, och allt stämde. Det var vita som hade dödat hans pappa, som hade splittrat hans familj, som hade krossat hans drömmar. Inget bra hade vita gjort. Ingen vit hade älskat honom eller respekterat honom för den han var.
När Malcolm frigavs 1952, ändrade han sitt efternamn från Little till X. Det gjorde han för att han tyckte att Little var ett slavnamn, eftersom de hade fått det när de kom till Amerika. Genom att bära namnet ”X” visade han att han förlorat sitt släktnamn från stammen i Afrika.
Samma år träffades Malcolm och Elijah för första gången. Elijah blev imponerad av Malcolms föreläsningar och utnämnde honom därför till pastor. Malcolm började predika i olika getton för att få så många svarta med sig som möjligt. Han ville få dom att öppna ögonen för verkigheten och gå med i ”Islams nation”. Malcolm etablerade moskéer i flera olika städer, som t.ex. Detroit, Michigan och Harlem, New York.
För att få ut ”Islams nations” budskap till så stor del av befolkningen som möjligt, använde Malcolm sig av tidningar, radio, TV m.m. och han blev snart känd över hela USA. Hans karisma och övertygelse värvade tusentals nya medlemmar. Tack vare honom ökade antalet medlemmar från 500, år 1952 till 30 000, år 1963.
Den 14 januari 1958 gifte sig Malcolm med Betty. Tillsammans fick de sex döttrar. Deras äktenskap var mycket kärleksfullt och lyckligt.
Malcolm fick allt mer uppmärksamhet och snart började Elijah att avundas honom. I Malcolms föreläsningar hyllade han Elijah, han tyckte likadant som han och tänkte även lika. Han visade förmodligen mer respekt för Elijah, än Elijah gjorde själv.
I samband med John F Kennedys död blev Malcolm avstängd från ”Islams Nation”. Elijah påstod att det var för att han hade uttalat sig olämpligt. Men Malcolm misstänkte att det berodde på andra saker. 1964 startade Malcolm en egen religiös organisation, Muslim Mosque, Inc.
Samma år vallfärdade han till Mecka. När han kom hem hade han fått helt omvända åsikter om vita. Han berättade att han hade träffat blonda, blåögda män som han kunde kalla ”broder”. Det var något han aldrig kunnat föreställa sig. När Malcolm nu predikade, var det inte bara för de svarta utan det kom även många vita för att lyssna på honom.
Efter Malcolms vallfärd och all uppmärksamhet han fått av massmedia när det blev känt att han inte längre ”hatade” de vita, blev Elijah ytterligare fientligt inställd till honom. Under Malcolms bil blev en bomb placerad, men Malcolm undkom explosionen. Den 14 februari 1965 blev hans hus i East Elmhurst, New York bombat. Malcolm, Betty och alla fyra döttrarna klarade sig med endast psykiska skador. En vecka senare lyckades dock hans fiender. Under en predikan på Manhattan den 21 februari 1965 blev han skjuten av tre män. De sköt honom med 15 skott på nära håll. När ambulansen anlände till New Yorks Columbia Presbyterian Hospital dödsförklarades 39-årige Malcolm.
Till Malcolms begravning kom det över femtonhundra personer. Begravningen ägde rum den 27 februari 1965. Malcolms grav placerades på Ferncliff Cemetery i Hartsdale, New York. Senare samma år födde Betty tvillingflickor. Tyvärr fick dom aldrig träffa sin pappa.
I mars 1966 blev det klart att det var tre män, sända av Elijah Muhammed, som hade mördat Malcolm X.

4. Dikt av Langston Hughes (1902-1967)


When the old junk man Death
Comes to gather up our bodies
And toss them into the sack of oblivion,
I wonder if he will find
The corpse of a white multi-millionaire
Worth more pennies of eternity,
Than the black torso of
A Negro cotton-picker?

Analys
Jag tror att denna dikt försöker säga att alla är lika mycket värda, oavsett hur mycket pengar eller vilken hudfärg man har. De flesta människor är rädda för döden och jag tror att Langston Hughes försöker säga att när vi väl dör är det detsamma för alla. Man får det inte bättre bara för att man varit rik i sitt liv eller för att man är vit.


5. Stark åsikt av Benjamin Drew

”Det är inte den som har stått och sett på som kan tala om vad slaveri är – Det kan bara den som upplevt det in på bara kroppen…
Jag var svart, men jag hade mänskliga känslor precis som alla andra människor.”





6. Resultat
Utifrån texten har vi sammanfattat svar till våra frågor i inledningen.
6.1 Finns det några skillnader mellan oss människor förutom färgen?
Rent psykiskt finns det ingen större skillnad mellan svarta och vita. Möjligtvis har de mörkhyade blivit härdade av de vitas förföljelse av dem så att deras psyke har stärkts. Däremot så är mörkhyades kroppar mer anpassade till solen och kan därför vistas ute i solstekta länder utan att torka ut eller bränna sig. Om en vit människa går ut i öknen utan att successivt vänja sig vid hettan lär han eller hon dö efter en liten tid.
6.2 Varför har vi olika pigment?
De som bor i kyla behöver inte samma skydd mot solens farliga UV-strålar som de som bor i ständig hetta. Därför har mörkhyade en mörkare hud som motverkar att de bränner sig så lätt. Det finns egentligen inga så kallade raser utan det är bara en grupp människor som bor i varmare länder.
6.3 Vad var ”Ku Klux Klan” och vad gjorde de?
Ku klux klan är en rasistorganisation som hyste ett starkt hat mot bl.a. svarta, judar och katoliker. Den bildades redan i slutet av 1800-talet av 6 krigsveteraner. I början var syftet bara att skrämma sina offer, men med åren ökade medlemmarna och så även våldet. Under årens lopp har många judar, svarta med flera mördats och lynchats. Idag är organisationen nästan helt "utdöd". Tyvärr finns det fortfarande rester kvar av den.
6.4 Varför blev just svarta förtryckta?
Just på grund av att européerna tog med sig svarta slavar hem betraktades de som mindervärdiga och det blev snart en trend att ha billig arbetsk...