Burundi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att arbeta och skriva om Burundi som är ett av länderna i Centralafrika. Syftet med mitt arbete är att göra en ordentlig men relativt kortfattad beskrivning av landet; dess natur, ekonomi, politik samt problem.

Valet av land var inte alls speciellt svårt att göra, det kändes självklart för mig att välja Burundi redan från början då det är ett land som står min familj mycket nära. Mina båda morföräldrar har arbetat där i ”nästan” oräkneliga år som missionärer, mamma har bott i landet en stor del av sitt liv mellan 2 och 15 års ålder och tillsammans med sina två bröder är dom nästintill helt uppväxta där.
Själv har jag dock aldrig besökt landet men skulle väldigt gärna vilja göra det någon gång då tillfälle ges.


Burundi

Natur och klimat

Med sina 28 000 kvadratkilometer, alltså en knapp 16/1 Sverige, är Burundi ett av de minsta länderna i Afrika. Stora delar av landet ligger på en upphöjd horstplatå på Tanganyikagravsänkans östra sida, sluttande mot öster och sydost från cirka 2000 till cirka 1500 m.ö.h. Från väst, där landet gränsar till Kongo, till öst, där landet gränsar till Tanzania, är det som längst 265 km och från norr, Rwanda, till i söder, Tanzania och Tanganyikasjön, är det som allra längst 345 km.

På grund av Burundis höga belägenhet är medeltemperaturen i landet inte mer än 21 C, men beroende på plats varierar medeltemperaturen i landet från 6 C på de högst belägna platserna upp till 33 C på de lägsta.
Snittnederbörden är 1400 mm per år.


Växtlighet

För hundra år sedan täcktes landet till mycket stora delar av lövskogar och trädsavanner. I dag är dessa områden istället täckta av betesmark eller på annat sätt uppodlad.


Naturtillgångar

De absolut viktigaste matgrödorna är kassava, sötpotatis och ris, medan kaffe dominerar avsalugrödorna. Produktionen av mineraler i Burundi är inte stor men stora fyndigheter av uran och vanadin undersöks. Ungefär 5 % av världens nickel reserver finns i landet, nära Musangati.
Befolkning/politik
Fakta ruta befolkning:
Invånare 6,2 Milj
Täthet 248/Km2
Tillväxt 2,2 %
Medellivslängd
för män 42 år

Medellivslängd
för kvinnor 44 år

Burundis huvudstad är Bujumbura och är med sina 320 000 invånare landets största stad, de flesta andra är bosatta på de mera fruktbara höglandsområdena där marken är bördig. I synnerhet består befolkningen av folkgrupperna hutu och tutsi samt till liten minoritet pygméfolket twa, med hutu som absolut majoritet. De tre stjärnorna på landets flagga representerar dessa tre folkslag, men även nationens valspråk: ”Enighet, arbete, framsteg.”Det gröna representerar framtidstro, det röda för frihetskampens lidande och det vita korset i mitten står för fred.

Nästan 70 % procent av befolkningen är kristna vilket gör den till den absolut vanligaste religionen bland Burundis befolkning, merparten av de kristna är katoliker, 10 % är muslimer och lite drygt 20 % har en traditionell religion. Trots att den absolut största delen av befolkningen består av hutu så har tutsi folket varit dominerande inom krigsmakten, statsförvaltningen och rättsväsendet. Burundi har dels på grund av detta drabbats av många konflikter mellan dessa två folkgrupper och hundratusentals människor har tvingats fly för att rädda sina liv.

1992 lyckades Burundi få en demokratisk författning och nya partier tilläts även från hutu folket. När det första fria valet hölls 1993 valdes en ur hutu folket till president vilket fick förödande konsekvenser. Armén var fortfarande tutsidominerad och redan samma år mördades presidenten och en stor massaker främst på hutuer genomfördes. Sedan dess har läget i Burundi varit fortsatt mycket spänt. I november 2001 skapades en övergångsförfattning som under en tre års period ska verka för att utveckla Burundis regering ur en demokratisk synvinkel. I denna författning lyfts individens rättigheter, pressfrihet och flerpartisystem fram speciellt mycket målet är att på sikt kunna genomföra allmänna val och få en representativ vald regering. Författningen kommer i framtiden garantera en rättvis fördelning av maktpositionerna mellan hutu och tutsi.


Skola/utbildning

Sedan inbördeskriget 1993 har antalet barn i grundskolan minskat från ungefär 80 % till 69 % (2002). Trotts att den sexåriga grundskolan som finns i Burundi är formellt obligatorisk så är har inte det lett till större förändring, 1997 började endast 37 % av första års eleverna i skolan.
Cirka 6 % fortsätter till gymnasiet och endast 1 % till universitet eller liknande. Samtidigt är det akut brist på kompetenta lärare i landet då många flytt landet, över hälften av lärarna har bristande kompetens och är outbildade. Allt detta har lett till att analfabetismen är extremt hög, drygt 60 % av Burundis befolkning kan varken läsa eller skriva.

Mycket p.g.a. dåliga utbildningsmöjligheter i landet har hälsosituationen i landet försämrats radikalt och HIV/AIDS är mycket vanligt. Av den vuxna befolkningen var 2001 ungefär 13 % smittade av HIV viruset, d.v.s. ungefär var åttonde vuxen. De drabbade får då inte heller tillgång till nödvändig sjukvård och medicin p.g.a. att ekonomin hos landets sjukhus och tillgången till kompetent personal är dålig.


Varför ett U-land?

Vid normala omständigheter klarar Burundi av att föda sin egen befolkning men p.g.a. inbördeskriget och den långa konflikten mellan de olika folkgrupperna är Burundis situation till högsta grad mycket sårbar. Över 90 % av landets befolkning lever på att försörja sig själva genom jordbruk och drygt 58 % av befolkningen lever på mindre än 1 US dollar per dag vilket gör Burundi till ett av världens fattigaste länder - De flesta av oss i Sverige har telefonräkningar dyrare än så. När militären massakrerar, rånar, våldtar och sprider förödelse blir situationen för bönderna och deras familjer ytterst utsatt. 1.2 miljoner människor lever till allra största grad på mat de får av hjälp organisationer.

Vad jag ser så är inbördeskriget, främst pådrivet av folkgruppen tutsi, en av största orsaken till varför människorna i Burundi lever ett så utsatt liv, samt varför Burundi räknas till ett u-land. Deras ledare accepterade inte att släppa ifrån sig en del av sin makt till hutufolkets representanter och skapa en demokratisk regering. Men eftersom tutsifolket fortfarande hade kontroll av militären i landet så slog dem tillbaka och det blev fruktansvärt blodigt. Makten hos tutsi och diktaturen var tillbaka. Sedan dess har ekonomin i landet förvärrats avsevärt och Burundi kan inte längre försörja sig självt utan behöver hjälp utifrån.

Självklart finns det även flera andra orsaker som t.ex. avsaknaden av egen kust vilket gör att Burundi inte har samma chanser att bedriva en lukrativ handel till sjöss som länder med kust mot t.ex. Atlanten. Andra orsaker till Burundis dåliga ekonomi är överbefolkningen, samt det stora beroendet av landets största exportvara kaffet som varierar stort i pris från år till år vilket bidrar till att göra exportinkomsterna väldigt svåra att beräkna i förväg. Av landets totala BNP på 103 dollar per capita kom 50 % från jordbruket men endast 18 % från industrierna som spelar en väldigt liten roll för närvarande i landets ekonomi.

Ungefär 43 % av befolkningen dör innan de hunnit se sin fyrtionde födelsedag. Cirka 37 % av barnen i landet är underviktiga och bara 50 % av ettåringarna är vaccinerade mot mässlingen, 71 % mot tuberkulos.
Endast 6 leg. läkare och 17 sjuksköterskor finns per 100 000 invånare, på lika många människor finns det i snitt 143 AIDS fall. Vilket betyder att varje läkare borde ha drygt 23 smittade att handlas med vilket är väldigt många.

Beträffande det sanitära hade bara 48 % tillgång till rent vatten mellan 1990- 1997 och 49 % hade inte tillgång till ordentliga avlopp.

Problem och lösningar:

Burundi har sedan väldigt länge legat efter i- länderna i framförallt ekonomisk, medicinsk och teknisk utveckling. När sedan inbördeskriget mellan de två största folkgrupperna; hutu och tutsi bröt ut blev landets situation ännu värre. Orsaken till kriget var politiska konflikter, och när en ur hutu folket blev vald till president så ilsknade den tutsi kontrollerade armén och slog tillbaka. Resultatet blev en hemskt blodig massaker där ungefär 300 000 människor (inkl. presidenten) dödades, d.v.s. nästan lika många som invånarna i landets huvudstad (!) eller ungefär en fjärdedel av hela Stockholms läns befolkning, och ledarna för tutsi folket blev åter igen ”herren på täppan”.

Här måste vi i i-länderna ta ansvar för att bidra till freden i världen. FN har arbetat en hel del för att bidra till fred och återuppbyggnad av landet. Den 1 juni 2004 sände Kofi Annan en styrka på 5650 soldater för att bevaka landet och upprätthålla freden, med i en del fall våld, för att Burundis befolkning istället skulle kunna få koncentrera sig på det som dom borde.
Även PMU Interlife (svensk pingstmission) och CEPBU (Communauté des Eglises de Pentecôte au Burunid, som är en del av den internationella pingströrelsen) har gjort stora insatser för att skapa fred och försoning i landet. Tillsammans har de samarbetat med huvudmålen att;

- Att bidra till fred och försoning i det Burundiska samhället, och fredlig samexistens mellan landets folkgrupper
- Att stärka den demokratiska processen, sträva efter social utjämning och förbättra befolkningens levnadsförhållanden särkilt vad gäller tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård av god kvalitet
- Att stödja och utveckla CEPBU som aktör i samhällsutvecklingen i Burundi


För att Burundi ska kunna utvecklas som land, bättra på det demokratiska, utveckla hälso- och sjukvården, ge alla rent vatten och utbildningsmöjligheter behövs hjälp utifrån. Det är nästintill omöjligt att lösa så stora problem för ett land på egen hand. Och hjälp det får dom från PMU, CEPBU, FN med flera. Utvecklingen går framåt, och behöver så fortsätta ett bra tag till för att alla burundier ska kunna känna sig riktigt trygga i sina hem och ha fullgång till rent vatten och mat för dagen.

Burundi behöver bidrag i pengar för att kunna bygga upp skolor och universitet för att förbättra utbildningsmöjligheterna i landet som är väldigt små om man skulle jämföra med t.ex. Sverige. Pengar behövs också för sjukhus, vägar, hus o.s.v. Mycket pengar och mänskliga rättigheter ”rånades” från bl.a. Burundi...