Som förälder till en 12-åring ser jag en stor förändring i konsumtionsmönstret jämfört med då jag själv var barn på 70-talet. Skillnaden består kanske främst i att barn idag, generellt sätt, verkar ha mycket fler och dyrare prylar än vad min generation hade då vi var barn. Detta är ett intressant sociologiskt fenomen vilket utgör bakgrunden till min undersökning. Syftet med min uppsats är att undersöka föräldrars syn på, och hur de resonerar kring, barns konsumtion av "prylar". Jag har lagt särskilt fokus på konsumtion av märkeskläder, mobil och användande av datorer/Internet, dvs saker som har med kommunikation i olika former att göra.
Jag har undersökt föräldrars inställning till barns konsumtion genom att göra en empirisk undersökning där jag har intervjuat åtta föräldrar till barn i åk 5 och 7. Jag har dessutom gjort en kvantitativ studie genom ett enkätutskick som jag har delat ut till 126 föräldrar i samma målgrupp. Det jag har funnit är att föräldrars inställning till barns konsumtion i stort sett är mycket positiv. Barnen har visserligen ett konsumtionsmönster som skiljer sig mycket från föräldrarnas konsumtion då de var barn, men det är ett konsumtionsmönster som speglas av föräldrarnas egna konsumtion.
Många föräldrar anser att vissa av de undersökta fenomenen, exempelvis köphysteri och rollen som curlingförälder, inte är applicerbara på dem själva men väl på andra. Bland annat anser de flesta föräldrarna att det rent allmänt råder köphysteri vad gäller barns prylar. I undersökningen framkom det att köphysterin gäller "alla andra" och inte dem själva. Man anser även att andras barn är bortskämda i högre utsträckning än de egna barnen. Föräldrar har också en något motsägelsefull inställning till pryl...
