En resa genom psykiatrins historia

7 röster
77205 visningar
uppladdat: 2005-03-31
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Psykiatrin under 1500- talet till 1800- talet

Den gamle grekiske filosofen Hippokrates påstod att människan är uppbyggd av fyra olika vätskor som motsvarar de fyra elementen jord, luft eld och vatten. Hippokrates trodde att om balansen mellan dessa fyra vätskor rubbades kunde störningen orsaka sjukdom hos en människa. Om balansen i kroppen sedan återställdes skulle personen tillfriskna. Åderlåtning, svettdrivande medel, kräkmedel, laxermedel, urindrivande medel osv. användes i linje med Hippokrates idéer. Först på 1600-talet ifrågasattes dessa teorier av en dansk läkare och användningen av dessa metoder ebbade ut och nya terapeutiska metoder började utvecklas.
Det fanns under den här tiden så kallade Helgeandshus där fattiga, gamla, föräldralösa barn och psykiskt sjuka människor togs om hand. Utanför städerna fanns det hospital för de som led av smittsamma sjukdomar, så kallade spetälska. Under 1500-talet slogs då hospitalen och helgeandshusen ihop och staten övertog ansvaret för de sjuka.

En del av hospitalen införde ”dårhus”. Skilda byggnader där de patienter som ansåg mest störande förvarades för att obehaget förde övriga patienterna skulle bli så litet som möjligt. I dårhusen vistades patienterna i små celler som oftast saknade fönster och ibland bara hade en liten lucka i taket. Enligt anteckningar från ett ”dårhus” i Västerås sorterades patienterna in i följande kategorier: Svagsinta, tokiga, vansinta, ursinniga eller rasande, De som ansågs höra till kategorin rasande var de som mådde sämst. Patienternas behandling kunde bestå av bojor, tvångströjor, kalla duschar, laxermedel och svältkurer.

Hospitalet i Danviken som hade inrättats år 1557 av Gustav Vasa hade en läkartjänst redan frånbörja. Det var mycket ovanligt med läkare på hospitalen på den tiden, läkarnas uppgifter sköttes av en syssloman. Läkarna fanns på den här tiden nästan enbart till kungahusen. År 1662 fanns det 20 läkare i Sverige varav 8 stycken var svenska.

I slutet på 1700-talet fick Serafim Ordens Gillet kontroll över sjukvårdsinrättningarna av Kung Gustav III. Det var först nu som man började att bygga lasarett för de som enbart var somatiskt sjuka. De som ansågs som psykiskt sjuka fick bo kvar på hospitalen.
1774 blev det bestämt att alla små hospital skulle dras in, och år 1820 fanns det 22 hospital i landet och platsbristen var enorm. Då byggdes ett flertal nya större hospital, det första i Vadstena, men även i Uppsala, Stockholm, Göteborg, Växjö och Härnösand.

Att man sinnesjukvården byggdes ut så kraftigt under 1800 talet hade flera orsaker. Det skede mycket industrialisering i Sverige och befolkningsmängden ökade snabbt. . Fattigvården blev mer effektiv och folkskolor infördes. Kriminal vården och sinnessjukvården skulle också bidra till att den sociala ordningen i landet skulle stärkas och de sjuka skulle bli samhällsnyttiga medborgare som kunde bidra till landets utveckling och inte kosta staten någonting.

Hospitalen uppbyggnad speglade ett patriarkaliskt och hierarkaliskt samhälles uppbyggnad. Patienterna var uppdelade i tre klasser som var utformade med hänsyn till betalning och privilegier. Den som var högst i rang av alla var läkaren. Allt fler läkare övertog sysslomännens arbeten. Varje läkare hade fria händer och fick pröva sig fram med de metoder som han ansåg var lämpligast.

England var ett föregångsland vad gällde liberala behandlingsmetoder. De medeltida tvångsmetoderna som fortfarande användes mot de sjuka i Sverige kritiserades hårt. De psykiskt sjuka fick sitta fastspända i bältestolar eller sängar, eller i bojor och på sjukhuset i Danviken använde de ett redskap som kallades svängbädden. Patienten spändes då fast i en stol som sedan snurrade runt i ett väldigt högt tempo. 40/60 snurr i minuten var vanligt för dessa redskap. Resultatet blev att patienten kräktes och därmed lugnade sig av utmattning. Ibland så användes också det redskap för att förhöja verkan av kräkmedel som patienten hade fått.

Under 1800-talet förändrades synen på psykiska sjukdomar och de började uppfattas mer och mer som somatiska sjukdomar. Läkarens roll blev starkare på sysslomannens bekostnad och hospital vården liknade mer och mer den vanliga sjukvården. Hospitalshjonen blev istället kallade för patienter, pigorna blev kallade sjuksköterskor och drängarna blev kallade sjukvaktare. Läkaren var hospitalets chef och hade personal som arbetade för honom. Han var tvungen att för journaler över patienterna där han skulle fastställa en diagnos till insjuknandets orsak enligt ett diagnos klassificeringssystem som omfattade 8 sjukdomar från mani till melankoli och epilepsi. Uppgifterna skulle sedan skickas till överstyrelsen för hospitalen där de skulle ingå i den offentliga statistiken. Behandlingsoptimismen och tilltron till moralisk uppfostran och att man blev frisk genom arbete ersattes nu mer av synen på psykiatri som en medicinsk specialitet. Arbetsterapin började istället att spela en ekonomisk roll för hospitalen.

Läkarnas förhållning till psykiatrin blev mer somatisk och mediciner blev allt vanligare. Patienternas sjukdomar ansågs oftast var orsakade av genetiska ärftligheter. ´

Kräkmedel och laxermedel och andra olika sorters vätskedrivande medel var vanliga under 1700-talet. Men på 1800-talet ökade användningen av mediciner. Man började framställa mediciner av olika växter till exempel spikklubba, bolmört, och alruna. Opium var också ett ämne som användes flitigt som lugnande och sömngivande medicin. Men det var dock många läkare varnade för att använda det för mycket då det visade sig vara beroendeframkallande. Men mot depression eller ”melankoli” användes det så långt som till 1930. Mot epilepsi användes opium till mitten på 1800-talet.

1901-1902 utförde Medicinalstyrelsen och Statistiska Centralbyrån en undersökning som visade att det fanns 17300 människor i Sverige som ansågs vara psykiskt sjuka. Av dessa behövde ca 9650 personer en anstalts plats, och en omfattande utbyggnadsplan gjordes. Så under de närmaste 25 åren tillkom 8 nya vårdanstalter.


Psykiatrin har reformerats kraftig genom tiderna. 1960 bildades Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) som i...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En resa genom psykiatrins historia

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2014-05-03

    hur har synen på psykiskt sjuka människor förändrats genom historien?

Källhänvisning

Inactive member [2005-03-31]   En resa genom psykiatrins historia
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3803 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×